Kamp i Villvattnet

Jag förstår inte var dagarna tar vägen... :-) De är alldeles för korta! Eller kan det va så, att jag har lite för mycket att göra..?

Sugen Nypon och kär Farmarpojke... ;-)

Min häst har stört min agenda. Nypon brunstar och Farmarpojken är kär. Väldigt kär. Har tidigare varit nöjd med att jag har en häst som stannar i sin hage. Men inte tills igår. Efter hans fjärde rymning, så valde jag att parkera utanför hagen för att ta reda på hur han tog sig ut.

Han kröp. Och jag som byggt på höjden, i tron om att han hoppat ut ur hagen... :-)

Ingen respekt för brädorna, de forcerade han rakt igenom. Fanns bara ett alternativ kvar - ström. Rejält med ström. Sagt och gjort. Dit med isolatorer, upp med tråd och dit med ström.

Rymningssäkert..?

I morse släppte jag ut honom igen i hagen. Han slängde en nonchalant blick åt mitt håll, när han travade iväg rakt mot rymningsstället. Oj, så snopen han blev, när staketet gav honom några rejäla strömstötar. Jämfota baklängeshopp med frustningar, huvudskakningar och med ett rejält sargat självförtroende, funderade han över Vad tusan va det som hände..?!?

Idag har han sorgset konstaterat att, hans matte var listigare än han - igen... ;-) Lite elak känner jag mig. För jag om någon vet, vilka hinder man ibland står inför, och hur frusterationen känns som bubblar i en, när kärleken är nära men svår att nå.

Skott från en rosenbuske.

Paulas duktige bilmekaniker-alltiallo-farbror-Stefan. hjälpte mig att få bilen servad och redo för ombesiktning idag. Efter en tur i deras trädgård, fick jag med mig några skott från en jättevacker rosenbuske. I kväll har skotten hamnat i jorden. Hoppas de tar sig. De blommar i en vacker klar-rosa färg. Jag föll för det vackra blad/lövverket i busken, som skimrar i röd-lila-rosa. Undrar vad rosen heter...? Måste ta reda på det.

I morgon drar vi iväg på årets Villvattskamp. Läs mer om Villvattnet och tävlingen på denna länk. I år blir det den största tävlingen någonsin. Ekipage från Skåne, Norge m fl kommer för att delta. Spännande.

Finslipade lite detaljer i dressyren i kväll. Har även kört Emil en runda och satt honom lite på plats. Underlättar nog lite för Malin i helgen. :-)

I morgon ska selar putsas, vagnar och hästar tvättas, häst- och människosaker packas, vagnar lastas och mat förberedas. Tävling i dagarna tre. Mycket ska förberedas och tänkas på. Kul!

Tänkte avsluta dagens bloggande med ett djupdyk.

Jag funderar, och försöker förstå omfattningen, av vad en sargad självkänsla i en bitter kropp, kan ställa till med för förödelse i en familj. Att vara bitter, tror jag inte är ett tillstånd man gärna erkänner att man är i. Man vill nog gärna skylla det på någon annan...

Granne med bitterheten, eller i alla fall en nära släkting, är sjukdomstillståndet depression. Hamnar man där behöver man hjälp. Omgående!

Att säga till en bitter människa att denne är just detta, är nog tyvärr som att tala för döva öron. Kanske den bittre t o m håller med i ditt konkreta påstående, men oftast med anledning av att alla andra är idioter, och att de själva är stora offer för alla andras tillkortakommanden.

Det sägs ju att man ska alltid titta sig själv i spegeln innan man börjar att kritisera andra. Och det är så sant som det är sagt... Vill man få till en förändring, stor eller liten, så måste man börja med sig själv!

Det är aldrig alla andras fel för att man mår dåligt. Var och en ansvarar för sitt eget mående.

Att skylla ifrån sig, att leta efter ursäkter och anledningar, till varför saker och ting inte blir som man har tänkt sig, är i mina ögon oacceptabelt.

Utmanar Livet dig lite extra, sätter det dig på prov utöver det vanliga, behandlar folk dig ovanligt burdust? GÖR NÅGOT ÅT DET! Leta lösningar. Se möjligheterna. Ge inte upp. Tro på det goda. Tänk på att allt ont ALLTID för något gott med sig. Vägra må dåligt...

Tro mig - det lönar sig. Va inte bitter...

Take care, live life - be happy!