Statushöjning

Tänk om man på något vis kunde höja statusen för de ideella ledarna i Idrotts-Sverige? Föreningar i alla de former, skriker efter engagemang från sina medlemmar. De få eldsjälar som finns bränner ut sig, pga att folk "inte har tid" att hjälpa till.

Egentligen tror jag inte att det är tiden som är den största boven... Det måste till en attitydförändring och ett annat tänk, kring detta med att vara aktiv i sin förening.

Allt positivt måste lyftas fram. Tacksamhet över det lilla uppmärksammas. Glädjen, samhörigheten och gemenskapen ska belysas. Och framför allt ska kärleken och omsorgen kring det man brinner för, genomsyra atmosfären i föreningen.

Krismöten, negativa kommentarer om sittande styrelser, prat om dålig stämning och andra negativa kommentarer, bör stävjas och omedelbart omarbetas till något konstruktivt.

Se möjligheter istället för problem!

Vikten av ett väl fungerande föreningsliv i våra kommuner, som skapar fritidssysselsättning åt våra ungdomar, som ger samhörighet åt våra medelålders och en gemenskap för de äldre, borde vara varje invånares önskan och målsättning. Men hur kommer vi dit? Vad kan de styrande i kommunerna göra för att underlätta för föreningarna?

Hur ska vi höja statusen på de ideella idrottsledarna?

Jag tror denna fråga är viktig! Man ska känna sig stolt över att vara ledare. Man ska känna glädje, ansvar, tilltro, och alltid sträva efter att föra denna känsla vidare till ungdomarna. Infinner sig denna känsla, så känns det aldrig/sällan jobbigt att två kvällar i veckan ledsaga ungdomarna i deras sportutövande.

Jag har en del lösningar på dessa frågeställningar. Just nu hinner jag dock inte gå in på dem i detalj. Detta är en av de bitar jag kommer att jobba mest för, i mitt politiska engagemang i Norsjö Kommun. Ingen ska behöva undra vad jag har där att göra. Detta är vad jag engagerar mig i.

Fortsättning följer...

Död bil och sommarlovsentrepenörer.

Blödande bil...

Jag saknar verkligen vår pick-up! Av många anledningar... En anledning blev mycket uppenbar igår kväll, när jag körde på en sten som dragits upp av vägsladden: Jag vill ha en bil med hög markfrigång!

Mitt zick-zackande mellan stenarna hjälpte inte. Pang sa det och hål blev det på oljetråget i bilen. Nu har jag inte bara orsakat miljöförstörelse, jag har dessutom gjort oss utan färdmedel. :-(

Jag vägrar dock erkänna mig som en looser. Kommunens väg. De ansvarar för den. Vägen ska vara i kördugligt skick. Det var den inte i går. De ska få räkningen från bilverkstaden. Jag ska INTE betala den... ICKET!

Min man jobbar idag - igen. På en röd dag. Fick stiga upp tidigt som attans för att följa med och hämta en annan bil. Fotbollsmatch för nr. 5 halv nio. Paula fotboll kl. 14 i Kusfors. Behöver en bil idag! Materiella ting.... allt ordnar sig! :-)

Inget föl. men det är ju inte lördag än. (som Stig sa)

Läste förresten på Norsjö Kommuns hemsida om sommarlovsentrepenörer. Bra initiativ! Blir skoj att höra utvärderingen av det projektet till hösten. Hoppas många nappar på det! Läs mer om projektet HÄR.

Nu mera kaffe och väcka blivande fotbollsproffs. ;-)

Take care, live life - be happy!

Poster-Paula

Hovslagarbesök på förmiddagen. Farmarpojkens hovar växer så det knakar. Sju veckor blir nästan för länge, sista veckan har han varit ganska snubblig. Tur jag har en snäll, duktig och förstående hovslagare. :-)

Stig har nära på 50 års erfarenhet av hästar och skoning. Bad honom ta en titt på Nypon. Han tror att fölet kommer till helgen. Lördag. Han kan få rätt. Vi får se. :-)

Vokalisten i A.P.P.E.L. Paula.

I morse var min äldsta och duktigaste Paula uppe tidigt. Förberedelserna inför fotograferingen av deras rock-bands-poster startade tidigt. 87 bilder blev det visst. Dessa ska nu granskas och en bild ska väljas ut, som ska användas som gruppens affish.

Nästa helg har de en spelning på Fritidsgården här i Norsjö. Tjejerna är i kväll och tränar för fullt inför detta. Spännande. Men mamma får inte komma och se... :-(

Fotbollsmatch i morgon. Två matcher på söndag. Fikaansvar på en av dom. Ridlektioner. Gröna kortet-prov på fredag. Träna. Vår-Städa. Föl? De "lediga" dagarna framöver känns räddade. :-)

Ha det gött!

P o K

Vårstädning

Undrar om alla "nybörjare" inom hästaveln upplever samma frusteration inför det första fölet, som jag gör nu..? Inget föl ännu, och jag fattar inte vad som fattas... En vecka över tiden nu. Kan ju inträffa har jag hört. De två senaste dagarna har Nypon intagit ett behagligt lugn. Hon går försiktigt, tar det väldigt lungt, inga hastiga röreslser osv osv. Snart måste det ska ske...

Jag reflekterade idag över att vi inte ens har pratat om namn på den lille än. Jag tror det beror på att vi är vana vid "livets gång" här hemma. Djur föds och dör. Ibland går det bra. Ibland inte... Djurets personlighet vill vi ska återspeglas i dess namn, hur vet man det innan man sett den lille? Tror därför vi avvaktar lite till.

Lammen fick namn ganska snart efter deras födsel. Barnen gav de väldigt passande namn. Tror nog vi finner något bra även med Nypons bäbis. Om nu allt går bra...

I helgen har det blivit en hel del vårstädning. Både ute och inne. Räfsat där solen torkat upp marken på en del ställen, städat altanen, källaren, plockat undan vinterkläder osv osv.

Egentligen förstår jag inte riktigt hur jag lyckas hålla mig vaken. Sover knappt numera om nätterna. Kollar Nypon typ hela tiden. :-) Går väl på nåt rus, eller dylikt..?

I kväll hade jag en underbart trevlig stund som ridlärare. Jag har så gulliga ridelever. Teori brukar aldrig vara ett så uppskattat inslag i ridundervisniongen, men jag har alltid haft full närvaro på mina teorilektioner. I dag kom förklaringen. En av mina elever sa att hennes mamma kommenterat att "Jaha, har ni det där tråkiga idag?" men min elev hade kontrat med att "Nä, det är inte alls tråkigt!" "Ja, då måste Vekå verkligen göra nåt bra..." hade mamman svarat då. :-)

Antagligen hade inte den där mamman några egna positiva upplevelser från sina teorilektioner då hon var yngre. Men jag tycker inte man ska föra över dem till sina barn... Låt ungarna få skaffa sig egna uppfattningar om vad som är tråkigt och inte!

Självklart är mina teorilektioner fantastiskt roliga. För det finns väl inget mer inspirerande och roligt än hästar...?! ;-)

I morgon blir det möten på förmiddagwn, tandläkaren med Malin, jobb på Bolaget på eftermiddagen och sen fotbollskväll med ungarna. Hoppas inte Nypon fölar i natt... Har hon hållt sig så här länge borde hon väl kunna vänta en dag till!?

Take care, live life - be happy!

SM-guld SM-guld SM-guld.......!

Äntligen är dom hemma. Vinnar-tjejerna våra, som gjort en sådan bragd i helgen! Här har ni en bild på gänget. Guldmedaljörerna längst fram och brons-vinnarna längre bak. Tränare till vänster Isa Hjelte ( Paula står bredvid henne) och tränare till höger Liz Lundmark. Det är två tvillingpar i dessa lag. Ser ni dem..? ;-)

Läs mer här om deras bedrift på Norsjö Kommuns hemsida.

Ingen skola idag för min duktiga stortjej. Det första hon gjorde var att ta cykeln och ge järnet mot fårhagen. De nyfödda lammen ville beskådas. Nu sitter hon i hagen hos sin Nypon och matar henne med äpplen. Borta bra - hemma bäst! :-)

Ha det gött!

/ Mvh Vekå

Vässa era Tappra argument

Fantastiskt, vilken underbart givande och underbar dag detta har varit! Började dagen just efter fyra i morse. Va i Piteå vid 8-tiden och fick därefter träffa en massa inspirerande och nervkittlande människor.

Hade tänkt komma med lite reflektioner, och sammanfatta dagen lite kort med det som etsat sig fast mest hos mig, efter dagens upplevelser. Kursen hette som sagt "Konsten att påverka i vardagen" och handlade om kommunikation. Motsatsen till kommunikation är information. Envägs-(information) och tvåvägs (= kommunikation)...

Det sistnämnda kräver en "sändare" och en "mottagare". Ska man kunna påverka i vardagen, få folk att tycka ungefär som man själv tycker, så gäller det att vässa sina argument och verkligen kolla att budskapet når fram.

Vi använder alla våra sinnen, när vi lyssnar på någon som vill framföra ett budskap. Vetenskapen säger, att synen står för 50-75% av de sinnen som vi använder mest. Därefter kommer hörseln, som representerar ca 10-15%. Vad säger dessa siffror dig..?

Jag blev både förundrad, fascinerad och förskräckt av denna insikt. Hur många viktiga och avgörande samtal görs inte via telefon? Och då använder vi alltså bara 10-15% av våra sinnen....

Om jag som sändare vill förmedla ett budskap, en tanke, en åsikt, en känsla eller en idé till någon, och vara hyfsat säker på att budskapet verkligen går fram. Hur gör jag då?

Jo, man ställer kontrollfrågor, för att kolla om mottagaren är med på det man säger. Får man samma "bild" av det påstådda? Har man samma mål..?

Runt 40-60% av det ursprungliga budskapet, försvinner på väg till mottagaren pga olika "störningar". De kan vara av olika karaktär. Mottagarens tolkning av budskapet, beror på vilka erfarenheter, fördomar och värderingar denne har. Mottagarens kunskap och känslor kring ämnet, påverkar också tolkningen.

Är ni med på vad jag säger...? :-)

Vi fick idag göra olika övningar där vi skulle försöka påverka en "mottagare" i ett ämne vi själva fick välja. Vi fick dessutom välja på vilken plats situationen utspelade sig på och vilken roll vi som sändare hade. De övriga i gruppen fick vara aktiva lyssnare, och sedan utvärdera våra tappra försök till att argumentera för "vår sak", med konstruktiv kritk. Det var otroligt lärorikt!

För att kort sammanfatta, hur man bäst når fram till en mottagare, så är det att möta denne på den nivå personen befinner sig. Man måste utgå från mottagaren för att hitta bra argument. Kartlägg - påverka - hitta en lösning. Metodiskt, strategiskt, ödmjukt och målinriktat.

En annan intressant aha-upplevelse jag fick idag var, när vår duktige kursledare informerade om, den generella skillnaden mellan män och kvinnor, då det gäller tiden mellan argumentation och varför ett beslut bör fattas, till tiden då beslutet är verkställt och utfört.

Vi kvinnor vill gärna få åsikter kring ett förslag väl förankrade, och noga genomtänkta, innan beslut fattas. Sen, när beslut väl är fattat, så är verkställandet av beslutet (målet) väldigt nära.

Män däremot, skaffar sig gärna en åsikt ganska snabbt, fattar snabba beslut och ägnar därefter en betydligt längre tid än kvinnorna, till att förankra det redan fattade beslutet hos omgivningen, innan man slutligen kan "nå i mål". Förstår ni skillnaden..?

I båda fallen tar hela händelseförloppet ungefär lika lång tid. Från förslag/idé/tanke tills ett önskvärt resultat är uppnått. Det sker bara på lite olika sätt....

Naturligtvis är detta inget som jag säger att det verkligen ÄR så. Personligen är jag nog hälften man hälften kvinna i detta ämne. Men, det var i alla fall en intressant information, tycker jag...

Lilla Emil syns knappt bakom boxdörren... ;-)

I kväll har jag möblerat om bland hästarnas stallplatser. Emil och Caroline E har fått flytta till uteboxarna, Nypon står nu i den stora fölningsboxen och Farmarpojken i Carolines gamla box. TF (= Total Förvirring) råder hos hästarna och de behöver nog några dagar på sig, för att komma till ro med den nya ordningen.

Utmanade mig själv i ett annat känsloladdat läge idag. Tror minsann att jag lyckades få Tapper till att förstå att jag är inte bara otroligt flexibel, jag är dessutom villig till omförhandlingar (om det visar sig att det krävs) jag är inte dumtjurig, jag försöker alltid att tänka (och handla) resultat- och målinriktat, i ett tidsperspektiv som gynnar alla. Jag försöker verkligen... och det tror jag att Skötkonung förstår nu.

Ta hand om varandra!
/P o K Vekå

Mycke nu.

I går blev det en väldigt stressig dag. Hade svårt att "landa" och komma till ro på kvällen. Har tusen saker att stå i idag och känner varningssignaler på att varva ner. Konstigt nog så funkar det bäst att bara plöja på. Jobbar ännu lite fortare, ännu lite hårdare, ännu lite mer rationellt, hinner med fantastiskt mycke... för att SEN kunna ta det lugnt! :-)

Konstig taktik - men det funkar.... tror jag! VILL jag tro iaf...

Huset städat, tvätten snart klar, handlingslistan klar, pappersarbetet nästan klart. Nu hinner jag ut och köra häst innan nästa maskin med tvätt är klar. Visst?

I går kväll fick jag lära mig en hel del kring vindkraft, kraftledningsgator och hur svårt det kan vara att slåss med stora energibolag. Jag fascineras av vår ordförande som har helt rätt inställning när det gäller stora och svåra utmaningar: Ingenting är omöjligt - det tar kanske bara lite längre tid! Där "vanligt" folk ger upp, där letar hon bara nya lösningar. = Me like!

Visste ni att det ska huggas/röjas 40 meter breda kraftledningsgator, där de nya ledningarna ska fram till vindkraftverken bl.a. vid Åmliden? 40 meter!! Det blir många hektar mark sammanlagt som kommer att vigas till detta ändamål. Varför grävs inte ledningarna ner i backen undrar jag...?? hmm....

Nå väl, nu ska jag ut och ta vara på det vackra vårvintervädret. Emil och Farmarpojken ska få sig en runda i vagnen.

Ta hand om varandra!

Stadsbesök och kursande.

I dag har vi avlagt ett besök i Skellefteå. Nr. 6 har fått en rejäl genomgång av sitt speciella hår. Vi gick därifrån många kronor fattigare - men ack så mycket klokare på råd och tips kring bångstyriga lockar. :-) Det tog nära 90 min bara att platta ut håret, för att senare kunna göra en fin klippning. Nu är det fixat och frisyren blev fin!

Lite längdskillnad när det lockiga blev rakt! :-)

Efter en massa pusslande med skjutsande och hämtande av resterande barn under eftermiddagen, så har jag lyckats hitta tid för mig själv att åka på styrelsemötet för LRF i kväll. Det ska bli skoj.

På onsdag är det kursdags igen. "Att påverka i vardagen". Jag ska försöka förbättra mitt sätt kring kommunikationens grunder. Vi kommer att gå igenom skillnader mellan förklara, försvara och förstå, samt diskutera kring hur olika värderingar och drivkrafter påverkar människors beteende. Dessutom ska vi hinna träna på att lyssna aktivt och välja rätt argument i okila situationer. Det ska bli riktigt intressant! :-)

Nu - vips iväg på möte. Känner mig tom i bollen efter dagens stadsresa och mötet med en annan myndighet. Kanske mera kaffe hjälper..?

Lilla "Göran" testar sin rangliga ben. "Teddy" ligger längst bak och vilar...

P o K / Vekå

Hoppträning och hopp om attitydförändring

Är hemma efter två hektiska dagar på konferans och efter en mycket sen hoppträning i ridhuset på Norsjö Ridklubb i går kväll.

Träningen var väldigt lärorik. Det är bra när det inträffar saker som gör situationer lite extra utmanande, just när det är träning (i stället för på tävling). Då ges man tillfälle att reda ut situationen, och ta lärdom av den inför större sammanhang, på t.e.x. tävlingsplatser.

Det är ingen hit att låta Farmarpojken stå i en box bredvid ett sto och "kaxa upp sig" en timme innan tränig. Det var vad som inträffade i går. Sofia fick fullt sjå med att få ner honom på jorden och börja fokusera på arbete. Han trotsade och utmanade Sofia ganska rejält stundvis, men hon redde ut det till slut. Tack och lov för hennes tålamod och järnvilja.

De två har börjat få många aha-upplevelser tillsammans inom hoppningen. Det ska bli väldigt intressant att se hur långt de kan utvecklas tillsammans. Linjerna och den lilla banan de tränade i gårdagens övnigar var i svåraste laget. Tränaren Johanna ger dem något att bita i varje gång, och lyckan blir ju naturligtvis att få glädjas över framgången, när allt klaffar. Hoppas Sofia tar med sig den känslan, fokuserar på den, och bara tar lärdom av vad som kan förbättras i övrigt. Jag har goda förhoppningar på detta hoppekipage. :-)

Vill avsluta med en tanke som etsat sig fast efter de två senaste dagarnas upplevelser. Hur bemöter DU nya besökare/deltagare på din förening/ i ditt företag/ arbetsplats? SER du dem? Hälsar du dem välkomna? Jobbar du aktivt för att de får med sig en positiv, välkomnande och trygg känsla efter deras besök?

Jag skulle på något sätt vilja verka för, att få till en attitydförändring på många av både de ideella, kommunala och privata inrättningarna i kommunen. Ett leende, en bekräftelse via ögonkontakt, en liten nick, ett handslag osv osv. Det behövs så lite för att skapa ett positivt och vänligt bemötande. Vi vinner alla på det! Det blir ett betydligt gladare arbetsklimat och en bättre stämning då. Hur svårt kan det vara..?

Om vi vuxna kan föregå med gott exempel, så ser de yngre vad vi gör, vilket positivt resultat det medför, och då kopierar de därefter vårt beteende (förhoppningsvis).

Klarar man inte av att få andra till att ändra på sitt beteende, så kan man åtminstone se till att själv göra skillnad. Barn och ungdomar gör ju inte som vi säger - de gör som vi gör!

Take care, live life - be happy!

Bus-fri Tapper? :-)

I morgon är det regionsstämma för LRF i Lycksele. Ska delta där som representant för vår avdelning. Ser fram emot uppdraget, det blir intressant och lärorikt!

Hade en underbar körtur, med galoppträning igen, för min Farmarpojke i eftermiddag. Hans styrka och kondition har förbättrats väsentligt de två senaste månaderna. Underbart när skillnaden märks så markant. Nu är galoppen bus-fri, han bär sig betydligt bättre och i en mycket renare och finare form.

Min Tappra Skötkonung har ingjutit styrka i mig idag. Igen. Underbart när den ömhet och ärlighet, som framtiden bär på, är så påtaglig. Som Tapper själv säger: " När känslan av att man vågar vara den man är, utan påklistrad fasad, å med full respekt, så kan det ju inte bli så mycket bättre."

Nu blire duschen och sen god natt.

Take care / P o K

Mina älskade ridelever

I söndagskväll, efter att jag avslutat mina två ridlektionsgrupper, så kom en mamma fram till mig. Hon var så glad, så stolt och så lycklig över hennes dotters framsteg inom ridningen. Hon tyckte att alla i ridgruppen utvecklats enormt mycket i positiv riktning den senaste säsongen.

Naturligtvis tar jag som ridlärare åt mig av detta berömmet. Det är precis detta allt går ut på med att vara ideell idrottsledare. Att få uppleva känslan av att få andra att växa i sig själva. Ridning handlar så mycket om det mentala. Ens sinnesstämning avspeglar sig direkt i kommunikationen och samspelet med hästen. Får man ungarna att tro på sin egen kapacitet så kan vad som helst hända.

Hoppträning i ridhuset i början av mars 2010. Farmarpojken och Sofia till vänster om polkagrishindret.

Ett av mina mål under säsongen har varit att få, speciellt en av tjejerna, till att inte gråta vid varje ridlektion. (Jaa, det fanns en tjej som brukade göra det.... tro det eller ej!) Hon är en väldigt speciell flicka, men med ett fantastiskt mod och en enorm vilja. Bra egenskaper för att lyckas. Detta målet har varit ganska enkelt att uppnå.

Ett annat av mina mål har varit att få en annan av tjejerna till att bli mindre rädd för hoppning. (trots att jag själv ogillar hoppning starkt!) Med andan i halsen har jag lyckats få henne att övervinna sin värsta rädsla, och i söndags hoppade hon sin första bana. Till och med i galopp! Helt fantastiskt!

Jag får ingen ekonomisk ersättning för att jag lotsar dessa tjejer i stallmiljön på ridklubben. Min tidspressade vardag måste effektiviseras dessa dagar för att ridlektionerna ska hinnas med. Jag måste försumma familjen i några timmar för att hjälpa andra. MEN DET ÄR DET VÄRT!

Glädjen i att få se dessa underbara barn lyckas, skratta, övervinna sina rädslor, utmana sig själva och växa mentalt är obeskrivbar. Ingen ekonomisk lön i världen kan ge samma känsla.

Jag hoppas att när dessa brudar, på väg in i tonårs- och vuxenlivet kommer att minnas Vekå, sin ridlärare, som en positiv förebild som lärde dem att ALLT GÅR, BARA VILJAN FINNS DÄR och att de ska tro på sin egen kapacitet. Ingenting är omöjligt!

Take care, live life - be happy!

Lokalt engagemang

Är precis hemkommen efter ett inspirerande årsmöte. Mitt nya förtroendeuppdrag känns inspirerande och lärorikt. Hoppas jag kommer att kunna tillföra styrelsearbetet/den ideella organisationen något, med de erfarenheter och den livsåsyn jag har.

I slutet av denna månad har jag två årsmöten på samma vecka att närvara på. Denna nystartade sammanslutning, känns väldigt lockande att ta reda på mer om. Alltid lär man sig nåt´!

Fick idag ansvarsområdet att fungera som skolkontakt. Samverkan med kommunledningen hör oxå till vårt område. I början av april har det regionala förbundet utbildningsdagar för nya förtroendevalda, som vill lära sig mer kring detta, på Piteå Havsbad. Självklart tar man tillfället i akt och åker dit. Nytta och nöje förenat. Kan inte bli bättre.

Reflektionerna efter kvällens upplevelser är, att lokalt engagemang är guld värt. Det borde värderas högt av kommunens företagare och beslutsfattare. En annan sak som etsat sig fast är, att lokala samråd mellan olika aktörer, som resulterar i godtyckliga överenskommelser kring ett gemensamt problem, borde uppmärksammas mer. När problem uppstår och man hittar vägar och lösningar ut ur eländet, så tycker jag det är viktigt att belysas.

För många diskussioner, nyheter och debatter i våra medier, handlar allt för ofta bara om eländes elände och problem som finns. Allt för sällan får man höra talas om lyckade uppgörelser, t. ex. dessa lokala samråd, där parter på egen hand gemensamt lyckats enas kring en lösning. Sånt vill jag få höra talas mer om!

Nu, ska jag försöka vila en stund. Hjärnan går på högvarv efter alla nya intryck, och nu ska därför tankar få sorteras och känslor analyseras.

Hitta passionen - och lev för att nå den.

Vekås strävan

Vid vårt familjeråd i söndags gjorde vi en ny grej. Alla i familjen skulle tänka på ett beteende, hos både en själv och de övriga i familjen, som vi skulle vilja se en förbättring på. Vi röstade om ifall vi själva skulle få bestämma, eller om familjen gemensamt skulle komma fram till, vad som var mest väsentligt att jobba med. Majoriteten sa gemensamt beslut.

Efter en förslagsrunda, då två-fyra förslag kommit fram på varje person, så röstade vi. Jag fick uppgiften att förbättra mitt beteende kring att jag ska "Leva som jag lär". Tycker iof sig att jag redan gör så gott jag kan kring det, men man kan kan alltid förbättra sig... Bäst var ändå det rungande förslaget kring min kära R. ALLA ville att han skulle bli mer kramig... ;-)

Konka var väldigt fascinerad över vårt engagemang i detta kring familjeråden. Jag vurmar starkt om dessa. Barnen lär sig att kunna påverka sin vardag genom att föra fram sina åsikter. De lär sig vikten av samarbete, att kunna argumentera för sina ståndpunkter, för att få andra med sig, och de får även se konsekvenser och resultat av vad gemensamma beslut leder till.

Bland det viktigaste är ändå, att de får uppleva att det är ok att tycka annorlunda. Man får göra det. Ingen tycker illa om någon bara för att man har en annan åsikt. Man respekterar och accepterar. Barnen lär sig även mötesteknik, uthållighet, tålamod och att prata i grupp.

Jag ser bara vinster i detta kring familjeråd. Är det någon som upplever något annat, så påpeka det gärna för mig. Känner mig lite för enkelspårig i detta resonemang... :-)

I eftermiddag ska jag på ett informationsmöte som handlar om Gold of Lapland. Har starka funderationer på att gå över till dem från Bo På Lantgård. Vi får se vad jag kommer fram till efter kvällens möte...

Duktige grannen jobbar på som attans. Nu är det i princip bara finliret kvar på övervåningen i stugan. Listning, fodring och lite annat småpyssel - sen är det klart!

Förra veckan tackade jag ja till ett förtroendeuppdrag i ett disktriktsförbund, som verkar inom jordbruk/landsbygd. Valberedningen kommer att föreslå mig på årsmötet och vi får väl se vad det leder till.

Snart ska jag gå upp och se ifall Konka börjar vakna till. Hon var så trött igår... Blir orolig för henne.

Ha det bäst! P o K

Konsekvenser av dåligt ledarskap

Att dåligt ledarskap i föreningar, i idrottslag och på arbetsplatser och liknande ställen, skapar kaos och förvirring, det förstår nog alla. Men att det dessutom är en hälsorisk, det hade jag aldrig tänkt på tidigare. I dagens Norra Västerbotten så tar de upp i en kort artikel, hur dåligt ledarskap inte bara ökar sjukfrånvaron på jobbet, utan även att den ökar risken för dålig hälsa senare i livet.

Ju längre tid man har haft en dålig chef, desto större blir risken att drabbas av exempelvis en hjärtinfarkt, inom en tioårsperiod.

20 000 tillfrågade hade fått lämna uppgifter om stress, hälsa, sjukfrånvaro, sjuknärvaro och emotionell utmattning, samt hur de uppfattat olika aspekter av sina chefers ledarskap; exempelvis om cheferna är inspirerande, stödjande, bra på att delegera eller är auktoritära, oärliga eller undviker kontakt.

När jag läser artikeln, så kan jag bara konstaterande sucka och bekräfta det skrivna...

I mitt yrkesverksamma liv har jag hittills bara träffat på en endaste person, som jag än idag beundrar i sin roll som chef. Hon gör ALLTING rätt. Jag har själv varit anställd hos henne och jag vet därför vad jag pratar om.

Många gånger har jag funderat över VAD det är som gör henne så speciell, HUR hon hela tiden bara ÄR SÅ BRA och HUR ORKAR HON..? Svaret tror jag är att hon i sin tur, har en stark organisation bakom sig, som satsar stort på personalvård och coachning av sina chefer. De vet vilken utsatt position man har som chef, hur ensamheten på "toppen" kan få en att må, och vilka personliga färdigheter som behöver stärkas och uppmuntras i den rollen.

Pengar för personalvård borde avsättas i varje organisations budget. Många gör det säkert redan, men i stället för att i dessa bistra tider dra in på dessa kostnader, så borde man göra precis tvärtom!

Personalen kan bli ett företags både uppgång och fall. Vårda den väl och minska risken för det sistnämnda!

Take care, live life - be happy!

Spela inte apa

Vilken innehållsrik dag detta blev! På många sätt. Det anade jag inte i morse... Hade fullt sjå med att ta mig upp ur sängen. Kroppen skrek: Mer sömn! Men jag hade andra planer.

Chockade Farmarpojken med ett ganska tidigt och tufft träningspass på förmiddagen. Han blir så otroligt foglig och nöjd, efter att verkligen ha fått engagera både kropp och knopp till max.

Mor och far överraskade med ett besök på förmiddagen. De lånade släpen, för att åka iväg och hämta de nya fönsterna till övervåningen i stugan. Nu står de måttbeställda fönstren här ute på släpen, och väntar på att Byggare-Bob-grannen ska he sig hem från Ryssland och sätta dem på plats!

Mitt på dagen blev det dags för utvecklingssamtal x 2. De äldsta tjejerna i familjen stod på tur att bli utvärderade. Intressanta samtal, där man märker tydligt hur barnens hemmiljö kan avspegla skolgången...

Satt precis och googlade lite och hittade den omtalade Maslow´s Behovstrappa, se bild på den HÄR. Alla borde känna till denna. Vad lönar det sig att prata om saker som finns i steg 3,4 eller 5, när inte ens steg 1 varit uppfyllt..?

Nu ska det bli ordning på Torpet! Japp! :-)

Sen blev det handla, tvätt, lite städning och middag. Kött igen, fast nöt denna dag. :-) I morrn har jag lovat familjen att det ska bli fisk istället. Tänkte göra en god fisksoppa med räkor i.

Ungar fulla huset hela eftermiddagen. Hamnade på Apberget, en mötesplats på internet för ungdomar, en stund i eftermiddag. Blev förskräckt över att få uppleva hur ungarna pratar med varandra via chatten. Det var så groteskt kränkande uttalanden, som jag fick ta del av och jag blev väldigt illa berörd! Detta med nätmobbning är ju fruktansvärt!

Jag vill verkligen uppmana er föräldrar, om att vara delaktiga i vad som pågår, medans era barn surfar och chattar på nätet. I kväll har jag fått ringa en hel del samtal till föräldrar, vars barn ägnar sig åt första klassens kränkning via nätet. Har även pratat med förövarna och förklarat att deras beteende är totalt oacceptabelt! Otroligt nog, så har alla dessa samtal gått väldigt bra. Föräldrarna har blivit tacksamma. Barnen har fått gränserna förtydligade över vad som är tillåtet och inte. Allt frid och fröjd..? Jag hoppas det...

Har idag även fått klartecken om att min tid som kassör för Norsjö Ridklubb nu närmar sig slutet. Vid månadsskiftet lämnar jag mitt uppdrag och det känns lite si och så med det... Det har varit en otrolig härva och rejält utmanande att få ordning på allt administrativt. Det har tagit massvis med tid, men det har det varit värt! Alla svårigheter med regler, lagar, skatter, löner m.m. m.m. som man varit tvungen att leta rätt på information om, har lett till att jag har lärt mig en massa! Och det är jag jättetacksam för! Alla kontakter man knutit inom hästvärlden, alla erfarenheter mitt uppdrag har gett mig (både bra och mindre bra) har präglat mig och gjort mig "rikare".

Mina ambitioner, mina visioner och min målsättning med hur ett fungerande föreningsarbete bör se ut och genomföras, ligger dock för långt från den verklighet som råder. Detta skapar en frusteration hos mig, som i längden inte är nyttig. Mitt framåtskridande arbetssätt och mitt handlingskraftiga agerande, ska jag fortsättningsvis fokusera på vårt egna företagande. Tror det blir bäst så..!

Skulle kunna fortsätta och skriva massvis med rader, för detta har som sagt varit en väldigt innehållsrik dag... Men, borde leta mig mot sängen. Kroppen skriker efter sömn.

Take care, live life - be happy!

Delad glädje = dubbel glädje

Fyra gånger kvar innan det blir juluppehåll på ridlektionerna. Ibland känns mitt ideella uppdrag väldigt betungande och motigt. Att vara ridledare (eller annan idrottsledare) kräver att man ställer upp vecka efter vecka. Samma tid, samma plats... Jag gillar egentligen inte att vara "inrutad". Flexibel och Vekå passar bättre ihop. Eller anpassningsbar och Vekå. Inte inrutad. Inte styrd.

När ungarna väl sitter där på hästarna, ivrigt väntande på instruktioner och vägledning från mig. Med en glädje i blicken, en längtan och önskan så stor. Då smälter jag. Engagemanget tar över. Viljan om att förmedla hästkunskap, och besanna deras förhoppningar och förväntningar om sin stallvistelse, tar överhanden. Alla tveksamheter och betungande känslor blir som bortblåsta. Tiden rinner iväg och man funderar över varför man egentligen tvekar..? Jag vill ju vara ridledare. Jag tycker ju det är roligt! Men...

I bilen på väg hem kom svaret. Nu vet jag varför det där MEN finns med. Orkar dock inte gå in på det nu. Men jag vet att det har att göra med brist på personalfrämjande åtgärder, beröm, uppskattning o dyl.

Besöket hos Vitrockarna gick över förväntan idag. Bilfärden med. Vädret var så uruselt, att man var tvungen att hålla sig alert bakom ratten. Kör man en lagom obekväm bil med, så är det lättare att skruva på sig och därmed oxå kunna hålla sig pigg. Inga skinnsäten, comfortstolar eller andra bekvämligheter här inte! :-)

Chockade ungarna med att avlägga ett besök på skolan idag mitt i lunchen. Oj, va glada de blev! Å va glad JAG blev av att se att DE blev glada..! :-) Roligt... Måste helt klart upprepas!

Nu blire bingen. Säng säng säng.... sova!
P o K/Vekå

Inspirerande upplevelser

Gårdagen vill jag uppleva igen. Och igen. Och igen... Fick så mycket pepp och kraft, av att få lyssna till några av mina förebilder, vid besöket på Campus i Skellefteå. Dagen kallades för "Ridinstruktörernas dag", men jag vet inte om det var rätt benämning på dagen, egentligen...

Visst, de flesta av vi som satt där, verkar som ledare på ett eller annat sätt inom ridsporten. Vår gemensamma nämnare är, förutom vår kärlek till Hästen, även att vi har tagit steget lite längre och vill förmedla vår kunskap, syn och ambition, om hur vi ska förhålla oss i samvaron kring Hästen.

Mest intressant var det att lyssna till och få samtala med vår förre förbundskapten för det svenska landslaget i Dressyr: Elisabeth Lundholm. Hon pratade mycket om sin ledarroll. Hur viktigt det är att bli sin egen bästa coach och att hitta tryggheten i sig själv. För som ledare är man ofta ensam...

Meningen med att vara ledare borde enligt henne vara, att skapa strukturer där andra kan växa, och att kunna glädjas i deras framgångar.
Sant? Ja, säger jag!

Jag personligen pratar ofta om hur viktigt det är att ha mål och visioner. Hon tryckte också väldigt starkt på den punkten.

Vad är min dröm?
Vad vill jag helst?
Vad vill jag i mitt yrkesliv?
privatliv? osv osv...

Jag vill, efter gårdagens kloka ord från människor som haft stora motgångar, men som ändå kämpat sig upp, genom att tro på sin vision och på sin egen kapacitet, än en gång starkt påpeka:

En tanke tänkt tillräckligt många gånger, tenderar att bli verklighet!

Hur tänker du om dig själv?
Hur tänker du om andra?

Mina val för denna dag: (och för en lång tid framöver!)

- Jag har mycket att göra idag, men jag ska använda mig av Tiden - inte sitta av den...

- Jag ska fortsätta att visa mitt engagemang för det jag brinner för, och hitta kraften hos mig själv när allt känns tungt. För jag vet att jag kan!

- Jag ska fortsätta att skapa och förvalta det förtroende jag har förmånen att få va delaktig av, från de ungdomar jag fungerar som ledare för.

- Jag ska vara rak och ärlig på ett ödmjukt sätt, där situationen kräver det.

- Jag ska leva som jag lär och tänka på att vara en god förebild.

Take care, live life - be happy!

Bra förutsättningar

Regelverket kring detta med eget företagande och ideella föreningar är en riktig djungel. Förutsättningar ändras hela tiden. Förordningar och regler omarbetas och kompletteras. Har suttit hela förmiddagen med Skatteverkets hemsida framför mig, haft Riksidrottsförbundet i telefonen och grubblat och grubblat.

Glädjs åt min envishet, när det gäller vissa ställningstaganden i "jobbiga" frågor. Känns skönt när man litar på sin magkänsla och det sen visar sig, att man valt rätt. Fick idag kvitto på detta. Svart på vitt har jag tagit del av sådant jag tidigare bara trott, men som jag numera vet.

Mycket intressant läsning angående Idrotten i siffror, hittar ni HÄR. Ridsporten hamnar på tredje plats när det handlar om vilken sport som har flest utövare i åldern 7-20 år! Men vilken plats hamnar den på när det gäller vad som visas i TV...?

Idag ska jag på ett intressant möte efter lunch. I vår kommun ska ett Förebygganderåd bildas (om jag fattat det rätt?) och flera aktörer är inbjudna för att tillsammans skapa bra förutsättningar för detta. Gillar förebyggande arbete. Lättare att ta tag i problemen innan de uppstår...

Ta hand om varandra!
P o K

Nygammalt

Fick jättetrevligt besök vid morgonfikat idag. Hann prata om både skojigheter och lite mer djupa saker. Det gillar jag! :-) Skrattade så jag fick lite ont efteråt. Men det var det värt!

Har dessutom utmanat min läkande kropp på nygamla aktiviteter. Har mockat i stallet! Om jag tar lite åt gången på grepen, så funkar det. Mockningen tar lite längre tid än normalt, men jag mockar ju! Yipiie... :-)

Har fått fokusera en hel del på problemlösning idag. Vilket jag i och för sig gillar, men det känns ansvarsfullt och stort. Har förhoppningsvis fått möjlighet till att leda en människa rätt på Livets väg, gör mitt yttersta för att det ska ske. Hoppas jag lyckas...

Ser fram emot kvällen. Slakt av ett antal kalvar, ridlektioner och volleyboll.

Ha det bäst! P o K

Blå, blå, blå.

På lördag är det tänkt att jag ska hämta hem Farmarpojken. Gruvar mig lite... kan ju inte ens mocka än... Har slängt ut en krok för att se ifall de vill behålla honom någon vecka till, så att jag hinner återhämta mig lite mer. Men samtidigt längtar jag efter honom... :-) Några dar kvar. Vi får se hur det blir.

Idag fyller min pappa 76 år! Ska strax åka dit och gratta honom. :-)

Har suttit med pappersarbete hela fm idag. Planerar och planerar... Bra sysselsättning för att flytta tankar från den nya smärtan, som dykt upp i min högra ljumske. Blåmärkena jag har är inte av denna värld. Ser inte riktigt klok ut "där nere". :-) Kan blåmärken ömma så fruktansvärt..? Är svullen och väldigt varm i ljumsken. Hoppas det snart går över!

Förstår inte varför papper från Fora ang. inrapportering av löner för 2008 kommit så sent? Kontaktade ju dom i början av året..? Hmm... Upplägget och planeringen av de kommande ridlektionerna på klubben är också avklarade nu. Känns skönt att ha det gjort. Inga räkningar på hög, bara några oskrivna fakturor.

Hade tänkt försöka mig på att putsa något fönster idag. Det borde gå! Ska i alla fall försöka.

Take care, live life - be happy!