Har börjat plita ihop verksamhetsberättelsen för 2008 för ridklubben, kom då på tanken att göra en återblick och utvärdering av året som gått för min egen del. :-)
Överskriften till min årskrönika blir:
"2008 Livskvalitet och familjen i fokus"
Det är så jag med korthet kan sammanfatta året som gått. Början av året handlade mycket om sorgearbete efter min bortgångne bror. Parallellt med detta planerades det för bröllop (vilket var positivt och efterlängtat). Jag gladdes även av den återupptagna kontakten med min Konka nere i Småland. Hon förgyller min vardag dagligen, och jag förstår inte hur jag klarat mig utan henne under så många år..?
Jag har under året även haft ett stort engagemang i ridklubben och dess verksamhet. Ger mig aldrig in i något halvhjärtat, utan har lagt ner massvis med timmar på att få klubben på fötter. Från att ha varit konkursdrabbat, utan både ridelever och hästmaterial i början av året, så funkar verksamheten hyfsat bra idag. Än är vi inte i mål, men vi är på rätt väg!
Mycket tankar och funderingar har lagts ner kring det ideella engagemanget och vad som krävs för att locka folk till att hjälpa till. Mitt föreningsarbete har fått mig att fundera ordentligt över livskvalitet och hur vi vill leva våra liv - egentligen..?! Vad har vi människor för drivkraft? Vad för oss framåt? Vad gör oss lyckliga? Med vem? Och hur?
Har även engagerat mig hårt i andra människors svårigheter. För de som velat ta emot min hjälp, har jag ställt upp så gott jag kunnat. Vi har även börjat som kontaktfamilj åt vår "D". Ett lyckodrag som vi inte ångrar. Mitt arbete på Systembolaget har gjort att man ser ännu mer av samhällets baksidor, vilket bara leder till att spä på mitt engagemang för människor i kris.
Kunskapstörsten har också gjort sig påmind under året. Jag märker att ju mer man upptäcker om allt möjligt - desto mer inser man att man inte kan. Har breddat min föreningskunskap enormt under året och känner att jag har MYCKET kvar att lära. Har även satt mig in mycket i personalfrågor, arbetsplatsolyckor, bokföring och annat viktigt administrativt. Jag har så mycket kvar att lära och ser fram emot 2009 med allt det har att erbjuda!
Mina flickor har utvecklats enormt under året som gått. Ibland känner jag mig överflödig som förälder, men det borde ju vara bra..? Det betyder väl att mina barn klarar sig bra på egen hand? Jag har succesivt låtit dem ta allt mer ansvar i hemmet och de sköter det riktigt bra! Tycker tjejerna har bra självinsikt och en positiv inställning både till sig själva och till framtiden - känns helt ok!
Många funderingar har bollats fram och tillbaka mellan jag och min kära man vad gäller vårt företagande. I lågkonjukturernas tid sätts mycket på prov, och vi har väl inte riktigt hittat lösningen till vår gemensamma livsplan ännu vad gäller vårt yrkesliv och företagande. Tre företag ska snart förhoppningsvis bli två, kanske blir det då ett orosmoment mindre...?
Planeringen inför 2009 har redan börjat ta form i stora drag. hade egentligen velat börja med att planera in när vi ska ha vår semester och låta allting annat kretsa kring det. Ska fundera på hur jag får med mig övriga familjen på de planerna...
P o K. Take care, live life - be happy!
onsdag 31 december 2008
Gott Nytt År!!!
Vaknade i morse av att det kändes som om huset skulle blåsa iväg! Det är storm ute och 3 plusgrader. Helt galet vilket väder på nyårsafton! Flickorna har i a f provat på sina trickskidor efter skotern idag. Men det var visst i blåsigaste laget... :-)
Tog oss an rivning av garderoberna i sovrummet i morse. Upptäckte att det fanns inget golv under dem..! Så det blir lite extrajobb innan klickgolvet kan läggas in. Måste skjuta upp min tidsplanering för färdigställandet av sovrummet... :-) Så här ser det ut just nu:
Nu kan jag i a f börja med lite spackling, putsning och målning! Det blev en rejäl hög av gammalt brädskrot från de gamla hemmagjorda garderoberna. Kolla in galghängarna på bilden = gamla vattenledningsrör! :-D
Nu ska vi göra lite lunch, raka Nypon (hon är som en lurvboll), och börja förbereda för nyårsaftonbus. Ha det bäst!
tisdag 30 december 2008
Tankens kraft
En överlycklig "D" upptäckte, när vi stod och väntade på bussen som skulle ta honom hem i kväll, att vi missuppfattat avgångstiden. Bussen hade redan gått. I morgon är det nyårsafton och då går det inga bussar. "D" räknade lite snabbt ut att han skulle få vara hos oss två dar till och jublade glatt, länge och väl! Runt, runt studsade han på den tomma busstationen och skrattade medans jag försökte hitta en lösning på det angenäma "problemet". R skjutsade till slut hem honom. Naturligtvis blev han lite besviken och det svider i mig när man ser att han blir ledsen över att åka. Roligt är det naturligtvis att han trivs hos oss...
Har varit med Farmarpojken på ridhuset ikväll och tränat lite dressyr. Jag kände mig lite sliten efter förkylningen som inte riktigt vill släppa sitt grepp om mig, samt efter dagens arbetspass på Systemet, (Oj, vad folk köper sprit och skumpa inför nyår..!) så träningspasset blev inte så ambitiöst från min sida, men skoj hade vi i alla fall! :-)
För en tid sedan kallade en person mig för "hobbypsykolog". Det var inte sagt med en positiv mening bakom. Nu har jag kommit på att det var ju snarare som en komplimang! En psykolog bryr sig i mina ögon om andra människor. De intresserar sig för folks olikheter, försöker att se folk och bildar sig en egen uppfattning om vad som sägs i möten med andra människor. De letar även efter lösningar och jobbar målmedvetet mot att få folk att må bättre. Jätteroligt att bli kallad för hobbypsykolog..! :-)
Idag fick jag höra av en ung kille just över 10 år att "Livet är orättvist". Han sa det med sådan eftertanke och med tryck i orden, att jag fick kalla kårar och gåshud. Han menade verkligen vad han sa... Jag var tvungen att ifrågasätta varför han sa så? Till förklaring fick jag höra att hans mamma (som är lite depressiv och stundvis bitter) ofta sa så. Jag frågade honom igen om han förstod vad som menades med "orättvist"? Då sa han att man inte kan påverka det som sker. Jag blev så ledsen av att höra en ung kille prata på detta vis. Med så lite hopp och tro om att kunna påverka sitt eget liv, för att allt ändå är så orättvist... Jag gjorde ändå mitt bästa för att ge honom lite positiv energi och förstå att livet blir vad vi gör det till och att ingenting är omöjligt!
Tankens kraft är stark, ger vi oss bara f-n på att klara en sak - då gör vi det också!
Va rädda om varann, kramar i massor!
Har varit med Farmarpojken på ridhuset ikväll och tränat lite dressyr. Jag kände mig lite sliten efter förkylningen som inte riktigt vill släppa sitt grepp om mig, samt efter dagens arbetspass på Systemet, (Oj, vad folk köper sprit och skumpa inför nyår..!) så träningspasset blev inte så ambitiöst från min sida, men skoj hade vi i alla fall! :-)
För en tid sedan kallade en person mig för "hobbypsykolog". Det var inte sagt med en positiv mening bakom. Nu har jag kommit på att det var ju snarare som en komplimang! En psykolog bryr sig i mina ögon om andra människor. De intresserar sig för folks olikheter, försöker att se folk och bildar sig en egen uppfattning om vad som sägs i möten med andra människor. De letar även efter lösningar och jobbar målmedvetet mot att få folk att må bättre. Jätteroligt att bli kallad för hobbypsykolog..! :-)
Idag fick jag höra av en ung kille just över 10 år att "Livet är orättvist". Han sa det med sådan eftertanke och med tryck i orden, att jag fick kalla kårar och gåshud. Han menade verkligen vad han sa... Jag var tvungen att ifrågasätta varför han sa så? Till förklaring fick jag höra att hans mamma (som är lite depressiv och stundvis bitter) ofta sa så. Jag frågade honom igen om han förstod vad som menades med "orättvist"? Då sa han att man inte kan påverka det som sker. Jag blev så ledsen av att höra en ung kille prata på detta vis. Med så lite hopp och tro om att kunna påverka sitt eget liv, för att allt ändå är så orättvist... Jag gjorde ändå mitt bästa för att ge honom lite positiv energi och förstå att livet blir vad vi gör det till och att ingenting är omöjligt!
Tankens kraft är stark, ger vi oss bara f-n på att klara en sak - då gör vi det också!
Va rädda om varann, kramar i massor!
Ta på varann!
Det var text från Shirley Clamp´s låt, för er som inte kände igen texten i mitt föregående inlägg. Det är underbart hur träffande en del låttexter kan vara. Alla har vi nog starka minnen och associationer till vissa låtar och artister. Är man i ett speciellt känsloläge kan man börja storgråta, bara för att en viss låt spelas på radion just då. Många använder sig av musiken för att förmedla sina känslor och få utlopp för sådant som bubblar i en.
Jag beundrar låtskrivare (och författare) som skriver för ett högre syfte, än bara för att få en inkomst. Folk som enbart skriver för att tjäna pengar, brukar ha svårt att dölja det om man läser "mellan raderna". Det blir ibland platoniskt och tråkigt. Nu är inte jag någon riktig kritiker, utan detta är bara vad jag personligen tycker...
Vill bara beröra en helt annat ämne lite kort. (Måste iväg på jobb nr. 2 nu) Berörning. Jag tror att alla människor behöver få känna närhet och få bli rörda vid, helst dagligen. Tror mig ha läst någonstans att en lätt smekning på armen, en klapp på axeln, en hand i ens hand osv. frigör de här goda endorfinerna i ens kropp. De som gör att man mår gott, känner välbefinnande och trygghet. Barn som förvägras moderns (och faderns) kroppsliga närhet i unga år, får ofta en outtalad brist på äldre dar, och en uppväxt som i större grad kantats av problem av olika slag.
Ska fortsätta skriva om detta sen, nu måste jag ila.
Krama om någon lite extra idag. Säg till varandra hur mycket ni uppskattar varandra.
Take care, live life - be happy!
Jag beundrar låtskrivare (och författare) som skriver för ett högre syfte, än bara för att få en inkomst. Folk som enbart skriver för att tjäna pengar, brukar ha svårt att dölja det om man läser "mellan raderna". Det blir ibland platoniskt och tråkigt. Nu är inte jag någon riktig kritiker, utan detta är bara vad jag personligen tycker...
Vill bara beröra en helt annat ämne lite kort. (Måste iväg på jobb nr. 2 nu) Berörning. Jag tror att alla människor behöver få känna närhet och få bli rörda vid, helst dagligen. Tror mig ha läst någonstans att en lätt smekning på armen, en klapp på axeln, en hand i ens hand osv. frigör de här goda endorfinerna i ens kropp. De som gör att man mår gott, känner välbefinnande och trygghet. Barn som förvägras moderns (och faderns) kroppsliga närhet i unga år, får ofta en outtalad brist på äldre dar, och en uppväxt som i större grad kantats av problem av olika slag.
Ska fortsätta skriva om detta sen, nu måste jag ila.
Krama om någon lite extra idag. Säg till varandra hur mycket ni uppskattar varandra.
Take care, live life - be happy!
Känner du igen den?
Ord på vägen till en god vän...
För den som älskar lever hoppet alltid kvar. Trots huggen i mitt hjärta ska det läka där du skar. Jag borde kraschat totalt efter den mängd av förtret som jag svalt. Men jag reste mig, gick upp på nio till slut. Du ville sköta det snyggt smög som en orm i den trädgård vi byggt. Men jag såg det klart så som jag sett det förut. För den som älskar, kommer kärleken på nytt. En längtan kommer växa när bitterheten flytt. För den som älskar...
För den som älskar lever hoppet alltid kvar. Trots huggen i mitt hjärta ska det läka där du skar. Jag borde kraschat totalt efter den mängd av förtret som jag svalt. Men jag reste mig, gick upp på nio till slut. Du ville sköta det snyggt smög som en orm i den trädgård vi byggt. Men jag såg det klart så som jag sett det förut. För den som älskar, kommer kärleken på nytt. En längtan kommer växa när bitterheten flytt. För den som älskar...
måndag 29 december 2008
Rearusning
Nytt sovrum för 3500:-, undrar om min budget kommer att hålla...? :-) Tapet, färg, golv, penslar o dyl. är i a f inköpta i dag. Nu ska "bara" grovjobbet göras. Hade tänkt sätta i gång i morron, men fick veta att jag behövdes av mina arbetskamrater på jobbet hela dan.
Vi hade en riktigt trevlig dag i Skellefteå idag. Jätteskoj att träffa brorsan och få surra en stund. Ungarna hade kul med kusin Joel och det kändes passande att få lämna dem där en stund (så de fick slippa mellandags-ruschen på Solbacken) medans jag inhandlade sovrumsgrejer.
Avslutade stadsresan med att storhandla på Obs. Man får verkligen mer i matkassarna för pengarna där än i våra lokala butiker, det märktes tydligt idag! Är mest fascinerad över utbudet och prisskillnaden av frukt och grönt, som skiljer sig så ofantligt mycket...
Snart börjar ett nytt år. Funderar alltid över nyårslöften, men brukar aldrig uttala dem. Bara för mig själv. Tror det är viktigast att man försöker vara snäll och ärlig mot sig själv, med vad man lovar att man ska fixa det kommande året. Är det något jag gett mig tusan på att jag ska fixa, brukar jag dock säga det till andra, då måste jag ju klara av det... :-)
Ha det bäst!
Vi hade en riktigt trevlig dag i Skellefteå idag. Jätteskoj att träffa brorsan och få surra en stund. Ungarna hade kul med kusin Joel och det kändes passande att få lämna dem där en stund (så de fick slippa mellandags-ruschen på Solbacken) medans jag inhandlade sovrumsgrejer.
Avslutade stadsresan med att storhandla på Obs. Man får verkligen mer i matkassarna för pengarna där än i våra lokala butiker, det märktes tydligt idag! Är mest fascinerad över utbudet och prisskillnaden av frukt och grönt, som skiljer sig så ofantligt mycket...
Snart börjar ett nytt år. Funderar alltid över nyårslöften, men brukar aldrig uttala dem. Bara för mig själv. Tror det är viktigast att man försöker vara snäll och ärlig mot sig själv, med vad man lovar att man ska fixa det kommande året. Är det något jag gett mig tusan på att jag ska fixa, brukar jag dock säga det till andra, då måste jag ju klara av det... :-)
Ha det bäst!
Morgonstund har guld i mun
Mina små hjälpredor ville absolut bli väckta i morse för att få följa med och hjälpa till med stallet och ladugården. Jag försökte lite försiktigt få liv i dem, men utan resultat. "D" hade lagt sig hos Malin och de sov så sött tillsammans. Bestämde mig för att låta de sova. Jag får väl höra nu när de vaknar om de blev hemskt besvikna över sin sovmorgon.
Det är alltid ett väldans fågelkvitter inne i ladugården. Jag har egentligen aldrig tänkt på det så mycket innan, kanske för att man är så van att höra det..? Men ljudet från fåglarna som blandas med tjurarnas idisslande och muande är väldigt trivsamt.
Det är en bra start på dagen att få arbeta fysiskt nån timme, ta en dusch och sen få ta tag i allt annat som står på agendan. Mockningen och skitskrapningen är som en joggingrunda - inget rensar skallen så bra som motion! Rester från gårdagens bryderier rensas bort, och det görs plats för nya "in-puts".
Nu hör jag barnafötter i gång på övervåningen.
Ha det bäst! P o K
Det är alltid ett väldans fågelkvitter inne i ladugården. Jag har egentligen aldrig tänkt på det så mycket innan, kanske för att man är så van att höra det..? Men ljudet från fåglarna som blandas med tjurarnas idisslande och muande är väldigt trivsamt.
Det är en bra start på dagen att få arbeta fysiskt nån timme, ta en dusch och sen få ta tag i allt annat som står på agendan. Mockningen och skitskrapningen är som en joggingrunda - inget rensar skallen så bra som motion! Rester från gårdagens bryderier rensas bort, och det görs plats för nya "in-puts".
Nu hör jag barnafötter i gång på övervåningen.
Ha det bäst! P o K
söndag 28 december 2008
Projektplanering
Projekt "sovrum" börjar så smått ta form. Garderober ska rivas bort - nya med bättre förvaringsmöjligheter ska in, golv ska bytas, väggar målas och tapetseras. Har börjat sortera bort en jä-a massa gamla kläder som jag aldrig använder. Har så svårt för att slänga dem... speciellt när de har så mycket minnen inpyrda i sig. I och med att jag kan använda samma storlek än idag som jag hade under gymnasietiden, så har det gjort saken ännu svårare! Nå väl, försöker tänka att om jag inte använt plagget det senaste året, så ska det bort!
I slutet av denna vecka räknar jag med att projektet ska vara halvklart! :-) bilder kommer...
Har varit i ridhuset med ponnyerna idag. Paula träna dressyr och Malin körde dressyr med vagnen. Dum regel att pisk är obligatoriskt i körning även i ungdomsklasserna. Malins små händer är redan fulla av tömmar, sen ska en 160 cm lång pisk balanseras där oxå, samtidigt som hon helst ska fixa att styra ponnyn dit den ska... Vi tränade ryggning i vagn. Nyttigt! Nypon var underbart fin under Paula. Nästa helg ska hon träna för Eva L på Kågedalens Ryttarförening, det ska bli kul!
"D" har snart kört upp 20 liter bränsle med lillskotern sen i torsdags! :-D Han älskar verkligen att få brumma runt. Han passar in här i vår miljö på något sätt... morgonpigg, arbetssam, kvällstrött, jämt hungrig! :-) = precis som övriga familjen *ler*
I morgon bär det av till Skellefteå. Ska inhandla lite material till sovrums-projektet samt tänkte överraska brorsan med en visit. Ungarna ser fram emot stadsresan och det är nog bäst man kryper till kojs nu så man orkar med morgondagen...
P o K
I slutet av denna vecka räknar jag med att projektet ska vara halvklart! :-) bilder kommer...
Har varit i ridhuset med ponnyerna idag. Paula träna dressyr och Malin körde dressyr med vagnen. Dum regel att pisk är obligatoriskt i körning även i ungdomsklasserna. Malins små händer är redan fulla av tömmar, sen ska en 160 cm lång pisk balanseras där oxå, samtidigt som hon helst ska fixa att styra ponnyn dit den ska... Vi tränade ryggning i vagn. Nyttigt! Nypon var underbart fin under Paula. Nästa helg ska hon träna för Eva L på Kågedalens Ryttarförening, det ska bli kul!
"D" har snart kört upp 20 liter bränsle med lillskotern sen i torsdags! :-D Han älskar verkligen att få brumma runt. Han passar in här i vår miljö på något sätt... morgonpigg, arbetssam, kvällstrött, jämt hungrig! :-) = precis som övriga familjen *ler*
I morgon bär det av till Skellefteå. Ska inhandla lite material till sovrums-projektet samt tänkte överraska brorsan med en visit. Ungarna ser fram emot stadsresan och det är nog bäst man kryper till kojs nu så man orkar med morgondagen...
P o K
Kommunikation och vänskap
Usch, måste få beklaga mig lite... Blir så trött på de som ska vrida och vända på ord som sägs. Viktigast är väl ändå att budskapet går fram? Sen om man behöver använda fler ord än vad kanske en som besitter retorikens stora förmåga gör, det spelar väl ingen roll? Jag är jättenoga med att kontrollera med de jag pratar/diskuterar med att de verkligen förstår vad jag menar, så att man slipper misstolkningar. Önskar att andra kunde göra så mot mig också! Det är så mycket bättre att fråga rakt ut - istället för att anta en massa! Är frågan ställd, så får man nytt material att jobba med.
Det viktigaste i all kommunikation tycker jag dock är, att uppfatta allt det som inte sägs!
För att fatta beslut krävs ofta mod. Blir så frustrerad över de som bara låter sig sköljas med i andras kölvatten. Glida omkring på ett bananskal, kallar en del det! Frågar man dessa individer vad de tycker och tänker, vad de har för åsikt, så har de oftast ingen... De måste fråga någon annan först - så de vet vad de ska svara. Dessa personer med så dålig självinsikt och självförtroende tycker jag oftast synd om. Skulle vilja skaka om dem och säga: Skaffa dig ett liv! Tro på dig själv och din egen kapacitet! Men det går inte att prata för döva öron...
Egentligen borde kanske dessa människor få sig en rejäl avhyvling!? När de själva har valt att inta en "offerroll" och inte vill/kan/söker hjälp för att ta av sig den rollen, så borde de kanske få skylla sig själva? Men gå då inte omkring och beklaga er heller! Det är så enkelt att lägga skulden för ens egna olycka på någon annan - men det är ingen annan än vi själva, som kan göra något för att det ska bli bättre! Våra liv är våra egna ansvar!
Med åren blir man mer kräsen vilka vänner man väljer att umgås med. Jag personligen gillar vännen som är som en sporre i sidan på en, som manar en framåt och puschar när allt känns tungt. Högt prioriterat är även en som är som en rosen-törn, som säger stickande sanningar till en. Vill jag ha bekräftelse och medhåll kan jag ju lika gärna prata med mig själv i spegeln... Vänner som inte törs säga vad de egentligen tycker, är av den platoniska arten och behöver inte göra sig besvär hos mig. Det jag dock är mest noggrann med är, att jag ska trivas i dennes sällskap! Man glömmer bort vad personer har sagt till en, men man glömmer aldrig hur de fick en till att känna sig i deras närvaro.
Jag saknar två av mina närmaste vänner innerligt, hoppas vi får ses snart..?
Live life, take care - be happy!
Det viktigaste i all kommunikation tycker jag dock är, att uppfatta allt det som inte sägs!
För att fatta beslut krävs ofta mod. Blir så frustrerad över de som bara låter sig sköljas med i andras kölvatten. Glida omkring på ett bananskal, kallar en del det! Frågar man dessa individer vad de tycker och tänker, vad de har för åsikt, så har de oftast ingen... De måste fråga någon annan först - så de vet vad de ska svara. Dessa personer med så dålig självinsikt och självförtroende tycker jag oftast synd om. Skulle vilja skaka om dem och säga: Skaffa dig ett liv! Tro på dig själv och din egen kapacitet! Men det går inte att prata för döva öron...
Egentligen borde kanske dessa människor få sig en rejäl avhyvling!? När de själva har valt att inta en "offerroll" och inte vill/kan/söker hjälp för att ta av sig den rollen, så borde de kanske få skylla sig själva? Men gå då inte omkring och beklaga er heller! Det är så enkelt att lägga skulden för ens egna olycka på någon annan - men det är ingen annan än vi själva, som kan göra något för att det ska bli bättre! Våra liv är våra egna ansvar!
Med åren blir man mer kräsen vilka vänner man väljer att umgås med. Jag personligen gillar vännen som är som en sporre i sidan på en, som manar en framåt och puschar när allt känns tungt. Högt prioriterat är även en som är som en rosen-törn, som säger stickande sanningar till en. Vill jag ha bekräftelse och medhåll kan jag ju lika gärna prata med mig själv i spegeln... Vänner som inte törs säga vad de egentligen tycker, är av den platoniska arten och behöver inte göra sig besvär hos mig. Det jag dock är mest noggrann med är, att jag ska trivas i dennes sällskap! Man glömmer bort vad personer har sagt till en, men man glömmer aldrig hur de fick en till att känna sig i deras närvaro.
Jag saknar två av mina närmaste vänner innerligt, hoppas vi får ses snart..?
Live life, take care - be happy!
Utmaningar
Ägnar förmiddagen åt att försöka färdigställa ett utkast av en skrivelse till kommunstyrelsen i Norsjö med begäran om utökat driftsbidrag till ridklubben med ca 300%. Tror ni det går...? *ler* Har alltid levt efter mottot "Om man siktar mot stjärnorna, så kanske man når trädtopparna". Gör sällan, eller i princip aldrig, något utan att ha klart för mig vad jag har för mål med det jag sysslar med. Har man inga mål så tror jag att det är lätt att man hamnar på villovägar. Vägen mot målet kan bli stundvis ganska svårframkomlig, oplogad och t.o.m. odränerad. Men, eftersom jag älskar utmaningar, så gör det bara det hela än roligare!
Svårast är när ens egna känslor är hinder för att nå målet. Men efter år av prövningar har jag nu lyckats klara av det också. Jag är så glad och stolt över mig själv! Insatsen blir högre när man börjar spela med sig själv som spelpjäs, ansvaret mot de man har med sig vilar tungt och man måste tänka sig för lite extra. Men med facit i hand, så nådde jag faktiskt lite högre än till trädtopparna denna gång.
Nu står som sagt nya utmaningar för dörren. Har många på G. Har inte tänkt spela lika högt denna gång. Tror att jag aldrig mer kommer att behöva göra det, tack och lov... :-)
När allt ställs till sin spets visar sig oftast den genuina varan. Har man en öppen blick och ett öppet sinne kan man få se och uppleva mer än man trodde var möjligt.
Take care, live life - be happy!
Svårast är när ens egna känslor är hinder för att nå målet. Men efter år av prövningar har jag nu lyckats klara av det också. Jag är så glad och stolt över mig själv! Insatsen blir högre när man börjar spela med sig själv som spelpjäs, ansvaret mot de man har med sig vilar tungt och man måste tänka sig för lite extra. Men med facit i hand, så nådde jag faktiskt lite högre än till trädtopparna denna gång.
Nu står som sagt nya utmaningar för dörren. Har många på G. Har inte tänkt spela lika högt denna gång. Tror att jag aldrig mer kommer att behöva göra det, tack och lov... :-)
När allt ställs till sin spets visar sig oftast den genuina varan. Har man en öppen blick och ett öppet sinne kan man få se och uppleva mer än man trodde var möjligt.
Take care, live life - be happy!
lördag 27 december 2008
Slut på ledigheten?
Äntligen börjar förkylningen släppa något. Den tar verkligen musten ur en, då sömnen blir störd av snörvel, host och täppta näsor. Malin verkar helt frisk nu, men Paula lider precis som jag lite ännu. Hon orkade i alla fall bege sig ut på en ridtur med Nypon idag. Tror det gjorde henne gott med lite frisk luft.
Jag har kört Farmarpojken en sväng till Storliden idag. Han var otroligt lugn och beskedlig - som en gammal pålle! Jag har varit lite orolig för hans enorma energi sista tiden. Sist jag körde honom var jag tvungen att snurra kindkedjan, för att vara säker på att få stopp på honom. Det var kanske det som behövdes - för idag var han som sagt from som ett lamm! :-)
I kväll packade vi skotern med fika, grillkorv, hund och ungar och drog till jaktkojan för lite mys i vintermörkret. C o P o E följde oxå med. Trevligt och mycket uppskattat av barnen! :-)
Haft haft lite julsemester från pappersjobb, speciellt ridklubbens. Men ikväll har jag tagit mig i kragen och jobbat lite så att det inte hopar sig allt för mycket...
Ha det bäst - helst till häst!
Kramiz
Jag har kört Farmarpojken en sväng till Storliden idag. Han var otroligt lugn och beskedlig - som en gammal pålle! Jag har varit lite orolig för hans enorma energi sista tiden. Sist jag körde honom var jag tvungen att snurra kindkedjan, för att vara säker på att få stopp på honom. Det var kanske det som behövdes - för idag var han som sagt from som ett lamm! :-)
I kväll packade vi skotern med fika, grillkorv, hund och ungar och drog till jaktkojan för lite mys i vintermörkret. C o P o E följde oxå med. Trevligt och mycket uppskattat av barnen! :-)
Haft haft lite julsemester från pappersjobb, speciellt ridklubbens. Men ikväll har jag tagit mig i kragen och jobbat lite så att det inte hopar sig allt för mycket...
Ha det bäst - helst till häst!
Kramiz
Ett test
Detta test går ut på att kolla ifall du är misshandlad. Svarar du ja på flertalet av nedanstående frågor hoppas jag du tar dig en rejäl funderare på hur och när du ska söka hjälp.
Ditt liv går ut på att försöka förstå vad han vill, hur du kan göra honom nöjd.
Du vet inte riktigt vad som är trasigt i ert förhållande men du fortsätter försöka reparera det.
Du försöker komma på hur du ska uppföra dig för att han ska behandla dig likadant som han behandlar andra människor.
Du känner dig ofta orolig och nedstämd.
Du har svårt att göra upp planer, allt beror på hans skiftande humör.
Du drar dig undan från vänner och bekanta och skäms över hur du låter honom behandla dig.
Varje försök att reda ut problem med honom lämnar dig frustrerad med känslan av att ingenting är löst.
Det känns som om ni talar olika språk.
Din självrespekt och tro på din förmåga har minskat betydligt.
Du känner dig illa till mods i hans sällskap men du älskar honom.
Du misstror din uppfattningsförmåga, ibland tvivlar du till och med på ditt förstånd.
När han är trevlig så undrar du om du inbillat dig tidigare episoder då han behandlat dig illa.
Du är alltid på din vakt så att du inte ska säga eller göra något fel, något som retar upp honom.
Du ältar era gräl om och om igen och försöker komma på vad som gått fel men hittar inget svar.
Du är rädd för honom men får samvetskval för att du är det.
Du vantrivs med ditt liv men är säker på att du inte kan få det bättre.
Du har tappat intresset för saker du tyckte om att göra förut.
Er relation slukar allt mer av din tid och energi men du får ingen rätsida på det.
Du får stressymtom, t.ex sömnproblem, ångest, muskelvärk, huvudvärk, hjärtklappning.
Du känner att du egentligen inte vill gå hem på kvällen, du dröjer kvar på jobbet, sitter kvar i bilen.
Ibland känner du dig totalt orkeslös, nästan apatisk.
Du har glömt bort vad som är viktigt för dig och vad du ville med ditt liv.
Känner du igen dig?
Om det så bara är i några av exemplen så är du med stor sannolikhet utsatt för psykisk misshandel av din partner. Psykisk misshandel lämnar inga blåmärken och benbrott, men det knäcker ditt inre. Många kvinnor ( och män!) som utsatts för både fysisk och psykisk misshandel har sagt att de upplevde den psykiska misshandeln som värre än slagen och sparkarna. Misshandeln brukar i regel trappas upp och det är inte ovanligt att den som misshandlar psykiskt börjar ta till även fysiskt våld efter ett tag.
Ditt liv går ut på att försöka förstå vad han vill, hur du kan göra honom nöjd.
Du vet inte riktigt vad som är trasigt i ert förhållande men du fortsätter försöka reparera det.
Du försöker komma på hur du ska uppföra dig för att han ska behandla dig likadant som han behandlar andra människor.
Du känner dig ofta orolig och nedstämd.
Du har svårt att göra upp planer, allt beror på hans skiftande humör.
Du drar dig undan från vänner och bekanta och skäms över hur du låter honom behandla dig.
Varje försök att reda ut problem med honom lämnar dig frustrerad med känslan av att ingenting är löst.
Det känns som om ni talar olika språk.
Din självrespekt och tro på din förmåga har minskat betydligt.
Du känner dig illa till mods i hans sällskap men du älskar honom.
Du misstror din uppfattningsförmåga, ibland tvivlar du till och med på ditt förstånd.
När han är trevlig så undrar du om du inbillat dig tidigare episoder då han behandlat dig illa.
Du är alltid på din vakt så att du inte ska säga eller göra något fel, något som retar upp honom.
Du ältar era gräl om och om igen och försöker komma på vad som gått fel men hittar inget svar.
Du är rädd för honom men får samvetskval för att du är det.
Du vantrivs med ditt liv men är säker på att du inte kan få det bättre.
Du har tappat intresset för saker du tyckte om att göra förut.
Er relation slukar allt mer av din tid och energi men du får ingen rätsida på det.
Du får stressymtom, t.ex sömnproblem, ångest, muskelvärk, huvudvärk, hjärtklappning.
Du känner att du egentligen inte vill gå hem på kvällen, du dröjer kvar på jobbet, sitter kvar i bilen.
Ibland känner du dig totalt orkeslös, nästan apatisk.
Du har glömt bort vad som är viktigt för dig och vad du ville med ditt liv.
Känner du igen dig?
Om det så bara är i några av exemplen så är du med stor sannolikhet utsatt för psykisk misshandel av din partner. Psykisk misshandel lämnar inga blåmärken och benbrott, men det knäcker ditt inre. Många kvinnor ( och män!) som utsatts för både fysisk och psykisk misshandel har sagt att de upplevde den psykiska misshandeln som värre än slagen och sparkarna. Misshandeln brukar i regel trappas upp och det är inte ovanligt att den som misshandlar psykiskt börjar ta till även fysiskt våld efter ett tag.
Vilka är de som misshandlar?
Den utsatta behöver förstå misshandlarens personlighetsdrag, inte för att försöka ändra på honom (vilket nästan aldrig går) utan för att inse hur skadligt och destruktivt misshandlaren uppför sig och för att förstå att skulden för misshandeln alltid ligger på förövaren. Nedan följer en lista på några av de egenskaper som förövaren ofta besitter:
Han har ett stort kontrollbehov eftersom han inte upplever sig ha kontroll över sig själv och sitt eget liv.
Han har behov av att dominera andra för att känna sig stark och betydelsefull.
Han har låg självkänsla och känner sig hotad av att andra lyckas.
Han känner sig osäker och otillräcklig och måste därför trycka ner andra för att känna sig bättre.
Han lägger skulden för sina tillkortakommanden på andra.
Han tycker hans egna behov är viktigare än andras.
Han är okänslig, kan inte sätta sig in in andras åsikter och klarar inte att känna empati med andra.
Han tycker att han alltid har rätt.
Han är otålig, lättirriterad och har kort stubin.
Han har orealistiska, orimliga förväntningar på andra.
Perfektionist.
Kan vara extremt avståndstagande och kylig då du är i onåd och han vill bestraffa eller kontrollera dig.
Han är långsint och förlåter inte.
Han kan ha snabba humörssvängningar.
Han är misstänksam och svartsjuk.
Han är arg, spänd och frustrerad.
(Listan är hämtad och modifierad från Beverly Engels bok "The verbally abused woman")
Vad menar han och vad vill han?
Den utsatta brukar ägna massor med tid och energi åt de två frågorna. Här får du svar på dem.
Även om han envist förnekar det, så är han din motståndare. Hans största intresse är att få makt och kontroll över dig. Han gör det han behöver för att känna sig starkare och få dig att känna dig svagare. Hans drivkraft är vrede, inte kärlek.
Informationen hämtad från www.psykiskmisshandel.se
Back on Track
Nu gör jag ett nytt försök! Trots att jag blivit utsatt för dataintrång och borttagning av min gamla blogg (nej, jag har inte tagit bort den självmant) så kommer jag inte att sluta blogga...
Vår yttrandefrihet är guld värd och ordets makt är stark. Jag har en person i mitt liv som gärna vill kontrollera det som skrivs på min blogg. Kontrollbehovet hos denna människa övergår allt mitt förstånd. Det måste vara väldigt frustrerande när denne upptäcker att jag står stark ändå - vad som än händer!
Dataintrång är straffbart. Handlingen med att radera min gamla blogg måste ha varit väldigt ogenomtänkt. Personen i fråga läste utkast som jag inte publicerat för allmänheten, blev säkert livrädd att de skulle komma ut (för de var så "träffande" och ganska magstarka) så denne handlade impulsivt.
Nu kommer jag inte att publicera något liknande som kan förknippas till denne, för nu om någonsin, fattar väl alla vem jag skriver om. Den här personen har ju varit så duktig med att beklaga sig för alla. Jag har alltid skrivit i liknelser, just för att skydda folks identiteter. Jag hyser ändå respekt för folks privata och vill inte "hänga ut" någon. Men, som jag sagt innan, ifall jag lyckas skriva och de som borde ta åt sig känner sig träffade - då är min lycka gjord!
Om det jag skriver gör dig upprörd, arg, ledsen, uppgiven, m.m. - LÅT BLI ATT LÄSA DÅ!!!
De inlägg som kommer att skrivas de närmaste dagarna, kommer med all säkerhet att vara ganska provokativa. Fixar ni inte det, så rekommenderar jag er att inte besöka min blogg fler gånger.
Vår yttrandefrihet är guld värd och ordets makt är stark. Jag har en person i mitt liv som gärna vill kontrollera det som skrivs på min blogg. Kontrollbehovet hos denna människa övergår allt mitt förstånd. Det måste vara väldigt frustrerande när denne upptäcker att jag står stark ändå - vad som än händer!
Dataintrång är straffbart. Handlingen med att radera min gamla blogg måste ha varit väldigt ogenomtänkt. Personen i fråga läste utkast som jag inte publicerat för allmänheten, blev säkert livrädd att de skulle komma ut (för de var så "träffande" och ganska magstarka) så denne handlade impulsivt.
Nu kommer jag inte att publicera något liknande som kan förknippas till denne, för nu om någonsin, fattar väl alla vem jag skriver om. Den här personen har ju varit så duktig med att beklaga sig för alla. Jag har alltid skrivit i liknelser, just för att skydda folks identiteter. Jag hyser ändå respekt för folks privata och vill inte "hänga ut" någon. Men, som jag sagt innan, ifall jag lyckas skriva och de som borde ta åt sig känner sig träffade - då är min lycka gjord!
Om det jag skriver gör dig upprörd, arg, ledsen, uppgiven, m.m. - LÅT BLI ATT LÄSA DÅ!!!
De inlägg som kommer att skrivas de närmaste dagarna, kommer med all säkerhet att vara ganska provokativa. Fixar ni inte det, så rekommenderar jag er att inte besöka min blogg fler gånger.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)