Kommunikation och vänskap

Usch, måste få beklaga mig lite... Blir så trött på de som ska vrida och vända på ord som sägs. Viktigast är väl ändå att budskapet går fram? Sen om man behöver använda fler ord än vad kanske en som besitter retorikens stora förmåga gör, det spelar väl ingen roll? Jag är jättenoga med att kontrollera med de jag pratar/diskuterar med att de verkligen förstår vad jag menar, så att man slipper misstolkningar. Önskar att andra kunde göra så mot mig också! Det är så mycket bättre att fråga rakt ut - istället för att anta en massa! Är frågan ställd, så får man nytt material att jobba med.

Det viktigaste i all kommunikation tycker jag dock är, att uppfatta allt det som inte sägs!

För att fatta beslut krävs ofta mod. Blir så frustrerad över de som bara låter sig sköljas med i andras kölvatten. Glida omkring på ett bananskal, kallar en del det! Frågar man dessa individer vad de tycker och tänker, vad de har för åsikt, så har de oftast ingen... De måste fråga någon annan först - så de vet vad de ska svara. Dessa personer med så dålig självinsikt och självförtroende tycker jag oftast synd om. Skulle vilja skaka om dem och säga: Skaffa dig ett liv! Tro på dig själv och din egen kapacitet! Men det går inte att prata för döva öron...

Egentligen borde kanske dessa människor få sig en rejäl avhyvling!? När de själva har valt att inta en "offerroll" och inte vill/kan/söker hjälp för att ta av sig den rollen, så borde de kanske få skylla sig själva? Men gå då inte omkring och beklaga er heller! Det är så enkelt att lägga skulden för ens egna olycka på någon annan - men det är ingen annan än vi själva, som kan göra något för att det ska bli bättre! Våra liv är våra egna ansvar!

Med åren blir man mer kräsen vilka vänner man väljer att umgås med. Jag personligen gillar vännen som är som en sporre i sidan på en, som manar en framåt och puschar när allt känns tungt. Högt prioriterat är även en som är som en rosen-törn, som säger stickande sanningar till en. Vill jag ha bekräftelse och medhåll kan jag ju lika gärna prata med mig själv i spegeln... Vänner som inte törs säga vad de egentligen tycker, är av den platoniska arten och behöver inte göra sig besvär hos mig. Det jag dock är mest noggrann med är, att jag ska trivas i dennes sällskap! Man glömmer bort vad personer har sagt till en, men man glömmer aldrig hur de fick en till att känna sig i deras närvaro.

Jag saknar två av mina närmaste vänner innerligt, hoppas vi får ses snart..?

Live life, take care - be happy!