Sentimental dag och kriterier för "jobbiga" barn

Följ min blogg med bloglovin

Har suttit och pysslat en hel del framför datorn idag. Som ni kanske kan se på mina nya "knappar" här på min blogg..? Hittat en massa matnyttigt och läsvärt, som vi bloggare kan använda oss av för att underlätta vårt "arbete". Har tillåtit mig själv att vara lite lat idag. Levt för att vara mer och verka mindre. Skönt och riktigt behagligt!

Haft många tankar hos nära och kära idag. Alla helgons dag...
Tänt några ljus vid en del utvalda gravar på kyrkogården.
Känt tacksamhet över att få leva.
Har ödmjukt accepterat mitt eget öde och fällt några tårar. Bl. a. i ilska, över händelser som jag låtit gå mig förbi. Det ska inte upprepas!

Man ångrar oftare saker man inte gjort, i stället för de man gjort!

Dagens körtur med Farmarpojken var ovanligt uppfriskande. Älskar verkligen lukten av varm häst, när den når en i slutet av varje körpass. Flickorna hade dessutom härliga dressyrpass med ponnyerna i eftermiddag, som gick så jättebra. Malins lilla Emil gick som en klocka och hon log sig igenom hela ridturen. Roligt att se! :-)

Veckans kalasande är äntligen avslutat. Det har blivit en hel del tårta! Nöjdast var nog tolvåringen igår.

Idag har jag samtalat med en myndighetsperson angående barn som är placerade i familjehem. Vi i vårt hem är ju nybörjare på denna front och det känns att man behöver feedback från andra med erfarenhet och kunskap, för att få ventilera tankar och upplevelser vi utsätts för i vårt familjehemsuppdrag.

Jag får ofta frågan om hur jobbiga barnen är? Tycker den frågan känns svår att svara på. Vad är kriterierna för ett "Jobbigt barn"? jag tänker på mina egna barn och andras barn i allmänhet. Vilken typ av barn ska man jämföra med..? Finns det jobbiga barn och lättskötta barn..?

Det som upplevs som jobbigt av en människa kan ju vara lätthanterligt för en annan. Jag anser att det handlar om tillvägagångssätten att hantera det "jobbiga", som blir avgörande för om barn kan anses jobbigt eller lättskött. Behandla barnen med respekt, rättvisa, vänlighet, kärlek, massvis med sunt förnuft och vanlig medmänsklighet, så har du per automatik ett lätthanterligt barn. (med reservation för ifall barnet lider av någon sjukdom..)

Blir man väl bemött som barn, lär man sig att också bemöta andra väl.

Vara mer, och verka mindre.

Idag har jag haft en barnfri dag. Hela dagen. Även kvällen. Känner att man blir lite... jahapp... å vad ska jag göra nu då..? :-) Lite skön och väldigt ovanlig känsla... Vet inte riktigt vad jag trivs bäst med..? Tur man inte behöver välja! :-)

Lyssnade på avgångstalet som Stockholms biskop höll i eftermiddag. En mening som hon sa fastnade hos mig, när hon svarade på reporterns fråga om vad hon ska göra nu då? Hon sa: "Jag ska vara mer och verka mindre." Kort, konkret och väldigt uttömmande svar. Sånt gillar jag!

Vara mer, och verka mindre...

Jag vet av egen erfarenhet att "verkandet" gör en gott, så länge det hålls inom rimliga gränser. När arbetsdagarna börjar bli 10-12 timmar (å ibland mer) samt när helgerna sitter ihop med vardagen, då blir det inte bra! Man klarar av att jobba, eller "verka", så under en bestämd tid. Men inte hur länge som helst. Och speciellt inte, om ingen ljusning på arbetsbördan kommer, utan allt bara byggs på. Och blir värre och värre.

Att bara vara är underbart. Men man måste ha förmågan, av att kunna njuta av "varandet". Annars kan "att bara vara" bli till en plåga.

Understimulans, brist på företagsamhet och självdisciplin, kan nog leda till den rastlöshet jag tror många idag lider av. Arbetslösheten och ovissheten om ens framtid, skapar en otrygghet där de svaga behöver mycket stöd och hjälp. De starka som vägrar se svårigheterna, utan i stället ser möjligheterna, de blir dagens vinnare.

Jag har jobbat stenhårt idag på att övervinna min rädsla, för dessa alltför frekventa sjukhusbesök. Ångesten har verkligen kopplat sitt grepp om mig inför dessa besök, och jag måste hitta en lösning på att bli av med detta bekymmer! Jag har ju tack vare denna misslyckade operation lärt mig att hantera smärta betydligt bättre genom att "flytta tankarna". Gjorde ett litet experiment idag med att istället för att låta rädslan koppla sitt grepp om mig, så utmanade jag den. Låter knäppt kanske, men det funkade riktigt bra!

I tanken så gjorde jag mitt läkarbesök. Jag lät de ta hand om mitt sår, pensla med albothylen och hanterade smärtan och rädslan. Jag gick därifrån och allt hade gått superbra. I tanken alltså...

När stunden sen infann sig och jag skulle träffa vitrockarna, så befann jag mig redan hemma. Jag hade ju redan gått igenom det där och allt hade ju gått bra..! Jag tillät inte heller mig själv att analysera varje liten gest vitrockarna gjorde, eller vrida och vända på varje litet ord de sa. Utan tänkte bara: Allt går bra! De kan sitt jobb! Jag är i trygga händer...

Om jag själv på något sätt kan hjälpa till att vända detta elände, så ska jag ta mig tusan göra det!

Hoppas bara det vänder snart, det måste vända! Vågen pekar på under 60 kg igen... aptitbristen och sömnlösheten gör mig svag, och jag har inte tid med detta!

Take care, live life - be happy!

Avbockningar och val

Trots Albothyl-behandlingen har ingen förbättring i sårläkningsprocessen skett. Ännu. Har fått tips om grankåda. Funkar säkert! Har faktiskt tänkt tanken tidigare, men varit lite skeptisk.

I går var jag nära, så jättenära, att trotsa detta sårelände och bara göra det jag vill göra. Paula red en busig Farmarpojke, som lyckades bocka av henne i galoppen. Jag hade då tänkt hoppa upp i sadeln, för att sätta honom på plats. Förståndet tog tack och lov över och hindrade mig. Likt en tjurig unge, stampade jag med fötterna i marken, för att ge utlopp för min frusteration över att INTE kunna rida!

Det gick bra för Paula. Och Farmarpojken. Han kom och sprang till mig efter hans busbock. Valde inte att springa till stona (vilket fascinerade mig). Paulas självförtroende i sadeln fick sig naturligtvis en törn, och det måste vi jobba med en tid framöver...

I morgon kommer veterinären hit för att ta blodprov på Nypon. Vi ska kolla så att hon fortfarande är dräktig. Håll tummarna...

Här kommer mina val för dagen idag:

- Ska acceptera saker jag inte kan förändra, hur mycket jag än vill...
- Ska skicka glada, positiva och snälla tankar till mina fiender, med hopp om att även dom kan se framåt mot en ljusare framtid.
- Ska köra häst. Och njuta av min fina hingst.
- Ska påminna mina nära och kära om hur mycket jag älskar dem.
- Ska le och inte låta negativiteter ta energi ifrån mig.
- Ska visa att mina ord inte bara är ord.
- Ska berömma de som förtjänar det och skapa förutsättningar för att mina barn ska lyckas.
- Ska vara tacksam...

Take care, live life - be happy!

Mörkt, men inga hinder inom synhåll.

Här ska ni få se belysningen på uteridbanan. Den lyser upp drygt 3/4 av banan, vilket jag tycker är helt ok. Det känns underbart att inte känna stressen, att försöka hinna med att träna hästarna innan mörkrets inbrott. Nu kan jag göra det på kvällstid oxå. Perfekt! Svårt förresten, att ta bra bilder när det är mörkt ute.

Den här dagen har verkligen varit lite oförutsägbar. Gillar sådana dagar. Saker händer hela tiden. I en svindlande fart. Fort går klockan och vips är dagen slut. Har fått många bra saker uträttade: Bokföring, möten, viktigt kaffedrickande, hästkörning, badhus, socialpedagog och städning.

En av de roligaste sakerna var hästkörningen med Farmarpojken. I det mörkaste mörka disvädret gav vi oss iväg mot Storliden. Ingen gatubelysning. Bara snön som reflekterade lite av det ljus som ändå fanns. FP travade på med säkra steg efter vägen och verkade inte alls brydd över mörkret. Funderar på att svetsa fast en hållare för någon slags belysning på vagnen. Vi har ju trots allt rätt så mycket mörker här uppe i norr.

Ännu en julklapp blev dessutom inhandlad idag. En stor sådan. Blir jobbigt att försöka hålla den gömd i nära två månader...

I morgon fyller min R år. Undrar hur jag ska bära mig åt för att kunna/hinna vakna före honom i morgon, så att jag kan komma med kaffe på sängen och rosen i munnen? Får väl be honom låtsas att sova annars... ;-)

Take care, live life - be happy!

Ta er tid till att ha Råd!

Vår familje- samt skojlåda.

Varje söndag eftermiddag har vi Familjeråd. Jag ska villigt erkänna att jag var lite skeptisk till detta till en början, eftersom jag hört andra familjer som provat detta, inte har haft speciellt positiva upplevelser. Jag har nu ändrat åsikt. Familjeråden är otroligt utvecklande, sammansvetsande och lärorikt för både vuxna och barn.

I vår familj har vi dessutom gjort en Familjelåda. I den samlar vi små lappar där vi författat ihop tankar, idéer, beröm, förslag, kritik och funderingar. Dessa lappar lägger sedan grunden till vad vi samtalar kring i familjeråden. Är det förslag som kommer fram, så får förslagsgivaren argumentera för sitt förslag, för att fiska efter röster. Ibland revideras förslagen efter gemensamt beslut och alla får alltid säga sin mening om vad man tycker och varför.

'Ungarna har på denna tid lärt sig att man måste kunna argumentera för det man brinner för, så att man kan få majoritet när det väl kommer till röstning. De har även blivit otroligt kreativa och verkar ha hittat en kanal för att kunna ventilera sådant, som man kanske inte alltid törs säga själv, men... som man kan tordas att skriva ner istället.

Mycket runt barn i åldern som våra är i, kretsar kring pengar. Antingen att man har dem, inte har dem, vill tjäna dem, spara dem eller kanske t o m låna dem. Vi har infört ett belöningssystem där sysslor utöver de vanliga vardagssysslorna, belönas med en slant. Likväl har vi även ett system där otillåtna beteenden leder till böter. Ungarna har nu röstat fram att böter som betalas ska läggas i en gemensam Låda, för att sedan användas till någonting roligt.

I dagens familjeråd beslutade vi att man får komma med förslag på vad detta kan tänkas bli inför nästa möte, och då ska vi även rösta och besluta kring de förslag som inkommit. Alla tycker detta är jättespännande och visar ett enormt stort engagemang. Jag ser verkligen fram emot nästa familjeråd! :-)

Kursdag

Idag har vi kurs här hemma på gården. Gröna Navet har en produktionsplatsförlagd utbildning för nötköttsproducenter, och då blev vi tillfrågade om att upplåta vårt hem till detta. Självklart svarar man ja! Kunskap är inte tung att bära och förhoppningsvis lär man sig något.

Har även lovat att stå för kaffe/fika och mat under dagen. Använde mig av gårdagen till att förbereda det mesta, så idag ska jag bara ha det trevligt! Bakade en fruktansvärt god kryddrulle med lingonsylt i. Smeten till rulltårtan påminde om pepparkaksdeg. Lingon och pepparkakor brukar ju vara en bra kombination, och det bevisades i denna "rulle".

I veckan har ju ungarna höstlov. Vi har planerat och pratat om så mycke vi vill hinna med de kommande dagarna, så jag är rädd att lovet kommer att kännas för kort! :-) Badhuset och ett efterlängtat besök på banken, kommer att ske i morgon.

Väntar och väntar på att de ska ringa och säga att vår nya soffa har anlänt. I så fall blir det även en resa åt Skellefte-hållet i veckan.

Födelsedagar, två stycken faktiskt, ska även avverkas kommande vecka. Ett av födelsedagsbarnen har beställt smörgåstårta till sin dag. Ser fram emot att få göra en riktigt god en, med mycke räkor och gravad lax!

Nä, nu är lunchrasten över och jag ska återgå till kurseriet.

Take care, live life - be happy!

Paula och Farmarpojken lär känna varandra

Idag har Paula ridit Farmarpojken på vår uteridbana. Longerade honom först en stund, för han var rejält taggad och väldigt arbetsglad! :-) Paula har verkligen vuxit in i honom nu. Hon har ju inte ridit honom sen i vintras, och nu börjar det se riktigt trevligt ut! Naturligtvis upplevde hon honom som stor och lite snabb i galoppen, men det är ju inte så konstigt... från c-ponny till stor häst SKA kännas. :-)

Tyckte dock det gick riktigt bra för Paula. Hon var själv ganska nöjd (som hon uttryckte det). :-) Senare i eftermiddag blir det uteritt med ponnyerna, städning hos hönsen och rensning i fårhuset. Funderar på att elda upp i bagarstugan. Har ju haft slut mjukkaka alltför länge nu...

Nu blir det gröt till lunch. Provar en ny variant med grahamsgryn. Gott med äppelmos till, hoppas jag.

Ha de bäst! P o K

Nu ser jag bra UT (genom fönstret..)

Slet mig upp ur sängen i morse, ovanligt trögstartad. Stallsysslor, tvätt och stök inomhus avbröts med ett samtal från mor som berättade att de tänkt komma och sätta in den första nya fönsterrutan. Resultatet blev strålande och det känns väldigt ovanligt, att äntligen ha utsikt även mot norr i vårt sovrum.

Pysslade om Farmarpojken lite extra idag. han stod som ett ljus och verkade älska uppmärksamheten jag gav honom. Senaste kuren mot hans envisa mugg på ena bakbenet är hydrokortison/fucidinsalva. Ljummet såpvatten som botemedel är tydligen heeelt ute. Har förstått det, eftersom det uppenbarligen inte funkat..! Han verkar dock inte störd av detta. Tack och lov.

Det var mer än två månader sedan jag körde honom senast. Det kunde man inte tro när jag idag spände för honom i träningsvagnen. Sprudlande glad och ambitiös så visade han en enorm glädje över att ääääntligen få börja jobba igen! :-) Oj, vilken nöjd kille jag hade i tömmarna i dag. I morgon ska Paula få prova rida honom för första gången sen förra vintern. Det ska bli jättespännande att få uppleva. Hoppas de kommer att trivas ihop..!

Här är lite bilder från projekt Vind-renovering. Taket är färdigisolerat. Golvet har påbörjats. Det krävs en hel del riktning och förstärkningsarbete innan råsponten kan läggas dit. Dryga 90 cm mellan de befintliga åsarna skapade ett ganska sviktande golv. Nu blir det bättre.

Två av åsarna var dessutom rejält demolerade av något slags skadedjur. Skadan har nog skett för många år sedan, så vi tror inte det är någon fara nu. Se bilden nedan.

I afton har vi ätit friterad kyckling, jasminris och sweet and sour sauce till. Kina-inspirerat m a o. Nr. 5 o 6 blev överförtjusta i denna mat, så kina-temat blir nog uppskattat även nästa gång det kommer på matsedeln.

Ta hand om varandra och ha en trevlig helg! P o K / Vekå

Stiltje i läkningen

Idag har de nya fönsterrutorna hämtats hem av min käre gamle far. Tre stycken ska bytas i vårt hus. Fukt och spindelnät(?) har letat sig in mellan isolerglasen och har stört utsikten genom dessa rutor. Nu kan det bara bli bättre!

Åkte i god tid till Skellefteå idag, innan mitt återbesök till läkaren. Ville på egen hand hinna strosa runt bland butikerna på Solbacken för att börja spana efter julklappar. Brukar ju vanligtvis ha gjort bort denna syssla innan första advent, och i år ska det inte bli något undantag på den punkten. Hatar verkligen stressen och hysterin kring julhandeln. Vill ge personliga, praktiska och användbara saker, som inte bara köpts in för att fylla sin plats under julgranen.

Gjorde faktiskt några fina fynd och jag ska strax börja slå in dem. Bara det snart blir tyst på övervåningen och inga nyfikna barn kommer nerför trapporna... :-)

Läkarbesöket blev jättejobbigt. Med tanke på den senaste tidens stiltje i sårläkningsprocessen, så hade jag förberett mig på eventuella åtgärder. Men mentalt var jag inte förberedd på läkarnas oro och förbryllning över varför mitt sår inte vill läka som det ska. Jag vill känna att de vet hur man ska göra för att allt ska bli bra. Jag vill känna mig trygg i deras beslut på vad de ska göra med mig. Jag gillar inte den ångest som infinner sig hos mig när t.o.m. läkarna erkänner, att de måste be om hjälp av andra läkare för att fyra ögon ser bättre än två. Jag gillar inte när de diskuterar ovanför mitt huvud om vad de tror borde funka i min behandling. Jag vill att de ska veta! Jag vill bli frisk! NU!

Hudändarna där jag snittats har inte haft möjlighet att kunna läka ihop pga svullnad efter de inre blödningarna. Glipan som bildades blev för stor. Svallkött har börjat bukta ut och det ser för jä-igt ut! Den ena läkaren sa till mig idag: "Du vet väl om att detta är en komplikation i sekundärläkningen efter operationen, som du borde få ekonomisk ersättning för från patientskadeförsäkringen?" Det kändes i och för sig bra när t o m dom säger så, men hur hjälper det mig nu..?

Som vanligt fick jag alternativ att välja bland. 1, Pensling med Albothyl (tror det hette så) i sårglipan för att påskynda nybildning av ny hud och dämpa uppkomsten av svallkött. 2, De skär upp nya snittytor, syr ihop och "gör om" alltihopa. Kunde knappt tänka där jag låg på britsen med alla vitrockar hängandes över mig. Min enda tanke var: Inga fler skalpeller skär i mig, så det fick bli Albothylen.

Det brände som eld. Sved som tusan, en lång tid efteråt dessutom. Svallköttet vitnade och jag undrar verkligen vad denna metod kommer att resultera i..? Nu måste jag in ett par gånger i veckan på Vårdcentralen för att upprepa denna procedur tills det har läkt ihop. Förhoppningsvis funkar det. Om inte, så finns det bara ett alternativ kvar...

Det var Såret och dess evighetshistoria. Sen var det ju lite annat oxå...

Blodansamlingen i buken ställer till med elände. Varför försvinner den inte?! Så länge Såret och denna hematom finns kvar, så kan vården inte sätta igång med att behandla problemen som fortfarande finns kvar - trots genomgången operation!

Jag vill så gärna tro att: jag läker, jag blir frisk, det ordnar sig, snart är allt bra igen... Men när?????

Deppat en stund under täcket i eftermiddag. Haft ont, ont, ont och bara varit ledsen och nere. Ryckte upp mig efter middagen och gick ut och jobbade lite för att trotsa smärtan och få tankarna på annat. Det gav resultat. För nu är belysningen till ridbanan på plats. Tyvärr nådde inte skarvsladden ända fram så att jag kunde provköra den, men i morgon! Då blir det ljust! Ska laga kontakten i skarvsladden som jag får skarva med. Då löser det sig. Ett problem mindre...

I morgon ska jag köra häst. Pussa på min Farmarpojke och bara göra roliga saker. Kinamat till middag har vi bestämt. Fredagsmys i soffan på kvällen och Såret, vitrockar och andra bekymmer ska inte få uppta plats i mitt liv under morgondagen. Det har jag nu bestämt!

Take care, live life - be happy!

Hästar är bäst - ingen protest!

Oj, vilken händelserik dag detta har varit! Timmarna har sprungit iväg och jag har knappt hunnit med, känns det som...

Hovslagaren hittade naturligtvis av att komma den dagen på veckan som passade mig sämst, men det fick gå ändå. Nu är hästarna vinterskodda - äntligen! I kväll har tjejerna kunnat glädja sig åt en ridtur utan spända hästar, som oroar sig för halkan.

Nu har jag även läge att plocka bort vilostatusen på Farmarpojken. Nu ska arbetet återupptas! Det ska bli jättespännande att få uppleva vad han lärt sig den senaste tiden, och vad denna viloperiod har gjort med hans inställning till arbete.

I kväll har jag haft ridlektioner som vanligt. Fascineras över, hur tungt det än kan kännas innan man kommer sig iväg till klubben, för att dra sitt strå till stacken, genom att på ideell basis vilja förmedla sina kunskaper till kunskapstörstande häst-ungdomar, så går man ALLTID därifrån med ett leende på läpparna.

I kväll hände det t o m en incident som kunde ha slutat riktigt illa, men som ändå tog en positiv vändning med lite stöd och pep-talk från min sida. Bra när "hemska" saker händer i lagom dos, så att man påminns om hur snabbt olyckor kan ske och hur viktigt säkerhetstänkandet alltid måste vara, när vi vistas i närheten av dessa stora fyrbenta djur.

Trots denna incident, så ler jag. Allt gick ju bra - ändå! Känslan i kroppen efter att ha gjort sin insats, är värt all möda och tid man lägger ner. Lyckan över att få glädja andra och kunna se stolta barn berätta om vad de har fått uppleva är obeskrivbar. Barn som lyckas övervinna sin rädsla, som sitter med skräckblandad förtjusning på hästryggen och får hästen att göra som DE vill - de växer inombords. En del visar det så tydligt: "Jag kan!" och man svarar: "Ja, klart att du kan!"

Tänk om fler fick uppleva detta..?

Ha det bäst - helst till häst!

In på nya banor

Mina kraftansträngningar igår, för att hitta nya tankebanor och strategier i det som vi måste "brottas" med i vår vardag, har redan börjat ge resultat. Oftast så skriver jag ner mina förslag på omstruktureringar, och vill gärna bolla mina tankar och ideer med inblandade auktoriteter, innan jag börjar använda mig av de nya förhållningssätten.

Men med facit i hand, så märker jag att jag ändå gör som jag har tänkt. M a o så spelar inte andras åsikter så stor roll i mitt själva handlande. Har jag redan tänkt igenom en plan, gjort riskkalkyleringar och försökt väga in för- och nackdelar, så är jag inte så lätt att rubba. :-) Men finns osäkerheten där med ett alltför stort inslag, så är jag naturligtvis öppen för ändringar. Man vill ju int va dumtjurig! ;-)

Hittade en jättefin nötrulle i frysen igår. Bestämde mig för att koka upp en saltlag och försöka göra eget pålägg av denna rulle. Har aldrig gjort det förr, så det ska bli jättespännande att se och smaka på resultatet.

Nötrullen, putsad och fin.

Här har jag hällt den kokande saltlagen över rullen. Nu ska den in i kylen i minst två dygn, innan den ska kokas i 3,5 - 4 tim.

I förmiddags gjorde jag fuse för första gången på nästa två månader. Det var sååå roligt! Kroppen hänger inte med till 100 % än, men snart så... En liten kalv hade ramlat omkull och fastnat väldigt olyckligt, är säker på att jag räddade hans liv. Hans tjurkamrater visade ingen hänsyn utan trampades och knuffades där han låg. Nu har jag flyttat stackarn till ett eget bås, hoppas han repar sig. Vår John Deere traktor har fått sig en ny framruta. Nu luktar den som ny och man skäms nästan över att sätta sig i den med fus-kläderna... :-)

Strax lunch, sen möte med en massa "viktigt" folk.

Take care, live life - be happy!

Skatter och pirater

I helgen var det skattjakt på Tallheden. Ett väldigt uppskattat inslag som Malin pratat om mycket i efterhand. På bilden nedan syns skattkistan, sen den hittats med hjälp av en förträffligt fin skattkarta och ledtrådar som utplacerats.

Det stora svarta krysset, som markerade ut skattens placering, fick dock benämningen "väderkvarn" av Tallhedens tre-åring... :-) På nästa bild avnjuts innehållet i kistan: Guldpengar av choklad, clementiner och physalis.

Nästa födelsedags´barn´ är min kära man. Om exakt 8 dar faktiskt. Vad ska man hitta på för "skattjakt" till honom tro..? ;-)

Ha det gött! Puss puss

Likheter, skillnader och undantag

Allt för ofta drar jag paralleller mellan djur- och barnuppfostran. Hemskt - jag vet! Men, jag kan ändå inte hymla med att det finns otroligt många likheter.

Våra djur behöver konsekvens. Det gör även våra barn. Den stora och väsentliga skillnaden är att man kan göra undantag med barn. Det går inte med djuren. Visst går det, men då tar det tid att reparera "skadan". Man kan inte låta en häst att knuffas och klia sig på en den ena dagen, för att nästa dag inte tillåta det (pga av att man har finkläder på sig). Hästen förstår inte skillnaden, för man kan inte förklara det för den...

Ett barn kan man förklara för, att det finns undantag. Idag kan du gå in med skorna i köket, för jag ska liks dammsuga strax. Eller... idag får du fika vid vardagsrumsbordet, för jag använder köksbordet till bakbord för tillfället. Förstår ni..?

Det värsta är dock om detta med undantag har blivit använt för ofta och vid fel tillfällen. Barn (och djur till viss del) kan använda sig av utröttningsmetoder och känslomässig utpressning för att få sin vilja igenom. När tjat har gett resultat, när omtanke och omsorg har smulats sönder och ätits upp för att sen kräkas ut över en, när ignorans kombinerat med lättja och själviskhet har fått fäste hos folk och fä, då står man inför stora utmaningar.

Förmiddagen idag kommer jag att använda mig av, för att fundera ut nya strategier för att förmedla ansvarstagande, konsekvenser av handlingar samt hopp om en positiv tillvaro. Stora ämnen som kräver stora tankar. Djuren och naturen ska få hjälpa mig, så nu ska jag lämna skrivbordet och gå ut! :-)

Take care, live life - be happy!

Stök och bök

Nu har vi äntligen bestämt oss. Paula fick provsova det gamla vardagsrummet, för att checka av ifall hon kunde tänka sig att flytta sitt bohag dit. Men nej, det gick inte. Det betydde att alternativ 1 åter blev aktuellt, nämligen att vi skulle flytta vårt sovrum dit.

Efter en hel dag med stök och bök och bärande av möbler och grejer hit och dit, så kunde vi inatt prova att sova i våra "nya" rum. Ljudet från vattenpumpen kommer vi att kunna leva med. Värst var en otippad högljudd klocka. Den kommer att tas bort idag!

Nu fattas det bara (bara?) att flytta alla kläder och möblera om i garderoberna... Usch... Försöker tänka positivt att nu blir det rensat, fint och ordning och reda. :-)

I morse fick jag uppleva nåt ovanligt för årstiden. Ishalkan ute späddes på med regn (trots någon minusgrad) solen sken och en otroligt vacker och fulländad regnbåge uppenbarade sig på himlen. Var ute rätt så tidigt för att laga gårdagens kraschade hage, och tror att morgonsolens röda strålar gjorde regnbågen mysiskt vacker. Som taget ur en animerad film. Typiskt att jag har så dålig kamera på telefonen, annars hade jag förevigat ögonblicket!

Undrar om det var den nya sovmiljön som satte griller i huvudet på mig i natt. Hade så otroligt konkreta, känslosamma drömmar, som verkligen har etsat sig fast i huvudet på mig. De var inte av trevlig art och jag önskar att de bara hade passerat, som drömmar vanligtvis brukar göra. Att få drömma om sin egen död skapar kalla kårar hos mig. En analkande ofrånkomlig operation går snett. Usch och fy, mera kaffe så kanske drömmen försvinner ur skallen.

Det värsta är att jag har förstått att ytterligare operationer kommer att bli nödvändiga. Mina problem, som föranledde den förra, har ju inte försvunnit! Det har pratas om andra ingrepp och jag bävar och ryser vid åtanken att åter besöka "vitrockarna". Till veckan blir det återbesök och ytterligare utredningar. Vi får väl se vart det leder...

Take care, live life - be happy!

Bestäm dig bara!

Hur hinner du med allt?
Varför är du alltid så glad?
Och snäll?

Dessa frågor får jag ofta. Folk undrar var jag får min energi ifrån, hur jag orkar med familjen, gården, eget företagande, mina hobbies, alla projekt osv osv.

Jag tycker inte det är så svårt... :-) Det är bara att bestämma sig!

Har pratat tidigare om Medvetna Val. Hur vi varje morgon väljer hur vår dag ska bli. Gårdagen har redan passerat, så den lämnar man därhän. Kommande dag, i morgon, nästa vecka, DE kan man däremot påverka. Och jag väljer alltid att forma mina dagar, så att jag känner mig nöjd med innehållet när jag på kvällen nuddar kudden för att somna in.

I morse var jag jättenära att gå i säng igen, efter att ungarna åkt till skolan. Ville dra täcket över huvudet och bara lata mig resten av dagen. Tycka lite synd om mig själv, pga mina krämpor, för lite pengar på kontot, det dåliga vädret (man kan alltid hitta anledningar för att inta offerrollen...) men... Jag visste att jag skulle må dåligt av det sen!

Tror bestämt att man måste vara ärlig mot sig själv, lyssna inåt, vara snäll mot sig själv och göra sig själv GLAD. Är man det, så kommer det att belöna sig med en bättre självkänsla och ett godare samvete. Jag vill då gärna tro att det är så..?!

Man kan inte ta hand om andra, eller vara glad och snäll mot andra, om man inte är det mot sig själv först!

Så lova nu, ta hand om dig själv och varandra!

Billig katt

Snart har all snö tinat bort. Känns som vintern nere i södra Sverige. Grått, isigt, ruggigt och regnigt. Det positiva med denna väderlek, är att jobben som hann snöa över, nu har tinat fram igen. :-)

Har ägnat förmiddagen åt att städa bort hagar klart. Eldar en massa brännbart skräp och har storstädat tvättstugan och resten av källaren. Jag tog dessutom golvisoleringsskivor och byggde ihop en provisorisk ljuddämpare kring vattenpumpen nere i källaren. Det blir intressant nu att se ifall man upplever det lite tystare.

Chama = billig!

Vår katt är väldigt billig idag. Hon var anledningen till storstädningen i källaren. Under källartrappen har hon hittat sin nya toalett, där hon gör allehanda behov. Ni kan tänka er stanken... Kattlådan står alldeles bredvid - oanvänd!

Nu är det i alla fall städat. Har putsat och bytt ut all sand i lådan, ifall nu damen inte var nöjd med kvalitén på sanden..? Får väl se om det blir bättre.

Ha de bäst och lova att ta hand om varandra!

Boxgardin och jeans på rumpen

Vår nya hyresgäst har funnit sig väl tillrätta. Nypon är dock väldigt oförtjust i sin nya boxgranne och visar verkligen sitt missnöje. Råder det rivalitet bland brudarna i stallet, tro..? Ska låta tiden avgöra ifall vi måste sätta upp en boxgardin. Två damer med humör bredvid varandra = intressant skådespel!

Har flyttat in vardagsrummet i köket. Nu är det nästan som på farfars tid i den delen av huset. Vi funderar starkt på att flytta ner vårt sovrum till vardagsrummet, men vi måste låta beslutet gro ett tag. Vattenpumpen lever om och hörs så väl genom golvet. Kommer att bli störd av den på nätterna tror jag. Kanske det går att isolera/bygga in den på nåt sätt..?

Om en vecka ska jag på återbesök igen på lasarettet. Då skulle mitt sår vara läkt säger dom. En vecka... tror inte det hinner läka. Tyvärr... Men, man kan ju alltid hoppas att mirakel sker! :-) Nu har jag iaf börjat att kunna ha jeans igen. Det känns underbart! Nog för att jag älskar mjukisbyxor, men inte varje dag...

Snart dags för Malins utvecklingssamtal. Ska handla, drömma om nya tapeter till det gamla vardagsrummet, samt fundera ut en lösning för lite bus.

Take care, live life - be happy!

Markarbete och bokföring

Har haft en massa pappersarbete att ta tag i denna vecka. I förmiddags kunde jag äntligen pusta ut, efter att ha avverkat så gott som allt. Skönt att ha det gjort! Ju mer jag lär mig angående detta med bokföring desto mer inser jag att jag inte kan... :-) Men, jag gör mitt bästa för att reda ut begreppen, och för att siffrorna ska stämma överens med vad som bokförs i slutet av varje månad.

Aaaaldrig hade jag kunnat ana i min ungdom, att jag skulle sitta med siffror och papper i denna omfattning. Hade inget som helst intresse kring det. Men det var då det. Nu har jag insett hur bra det är att kunna. Självlärd är jag och många missar har jag gjort! :-)

I kväll blir det ridhuset igen. Har hittat många bra övningar i markarbete på hippson.se. Mycket bra hemsida! Ser fram emot kvällens övningar och att få uppleva ungarnas skräckblandade förtjusning, när bommar och hinderstöd kommer in i ridhuset.

Ha det bäst - helst till häst! puss puss

Djursemester och Ledare

Våra husdjur som befinner sig inne i vår bostad har numera semester. En välbehövlig sådan. De tillbringar den här hemma och ska inte störas. Man får inte locka på dem, prata med dem eller "tvinga" sig på dem på något sätt. Endast när djuren självmant söker kontakt, är det ok att kelas en liten stund.

Fascineras oerhört över hur tydligt det blir, när vi interagerar med våra husdjur, hur vi mår egentligen. Djuren känner sånt på sig och det reflekteras i hur de bemöter en.

I början av november ska jag på några föreläsningar på Campus i Skellefteå. En föreläsare heter Lena Forsberg. Hennes rapport "Att utveckla handlingskraft - om flickors identitetsskapande processer i stallet" ser jag verkligen fram emot att få ta del av resultatet kring. Ledarskap och ledarfilosofier är andra ämnen som kommer att diskuteras.

Ju mer fakta och dokumentation jag plöjer igenom i dessa ämnen, desto mer intresserad blir jag. Att vara Ledare är stort - jättestort! Inte många tror jag inser vilka möjligheter man har som ledare att påverka människor. De tunga bitarna ett ledarskap innebär är tyvärr oftast de man får höra talas om. Planering, timmar av frånvaro från familjen osv osv. Men nu är det dags att det positiva kommer i rampljuset.

Jag känner mig stolt, glad och tacksam, över att få ha en möjlighet att förmedla min kunskap och min syn på hur vi bör förhålla oss till varandra (både två- och fyrbenta). Jag har möjlighet att påverka och leda en annan människa in på tankebanor jag själv anser vara rätt. Underbart, säger jag bara!

Ännu roligare är det när man känner ett positivt gensvar, när målen närmar sig och man får nöjda och glada människor (och djur) i sin omgivning.

Tyvärr sitter många med ledarskapsroller, som nyttjar sin position på ett felaktigt sätt, på höga positioner inom företags- och föreningsliv. Samarbetssvårigheter skylls på alla andra, resultat som inte uppnås bortförklaras med andras brist på engagemang, och suck och stön blir vardgasmat i samvaron med dessa individer. Ibland utövas t o m en sjuk lek där de som ska "ledas" får utstå illasinnade behandlingsmetoder, uttryck och gliringar. Allt för att Ledaren ska få må lite bättre, genom att få andra att må dåligt. Vanligt förekommande - tyvärr...

Behandla andra som du själv vill bli behandlad! Att vara en Ledare innebär att tjäna andra. Så är det bara! Inse det!

Take care, live life - be happy!

Rivstart på veckan

Nu har den nya hyresgästen anlänt. Här är en bild på denne, fin va? Caroline E heter hon.

Farmarpojken blev överlycklig. Nu har han en till tjej att charma och stoltsera kring. :-)

Dagen idag har inletts med telefonmöten och ett möte här hemma med en statlig myndighet. Känns som om huvudet är fullproppat med information, tankar och ideer kring detta. Så just nu längtar jag bara ut i stallet, för att få mocka och "tanka av" alla reflektioner från denna händelserika förmiddag.

Lunch först, med efterföljande kaffetår. Sen ska jag UT! :-)

Take care, live life - be happy!

Bakslag och upp igen.

Har inte riktigt tordas ta till mig att projekt vind-renovering verkligen är igång. Nu ska visst äntligen fönstren vara beställda, isoleringen i taket är snart på plats, drevningen med det inköpta lindrevet är påbörjat och snart kan elektrikern komma. Det går framåt! Oroar mig mest för golvet som verkligen behöver förstärkas. Det blir ingen vattensäng på övervåningen... det kan jag lova!

Idag får jag förhoppningsvis vinterdäcken på bilen. Har skickat ut ungarna för att storstäda och tvätta bilen. Det har blivit många avdrag på veckopengarna i veckan och nu behöver de jobba i kapp. :-) Vår bleknande kåpa på flaket ska få sig en omgång vax, då kanske färgen kommer åter.

Har påbörjat söndagsstädningen. Behöver baka idag - igen! En vecka räckte mjukkakorna. :-) Bra betyg, eller?

Nu är det snart 6 veckor sedan min operation. 6 veckor av en olidlig kamp mot kroppen. Viljan och önskan att bli frisk har hållit mig uppe. Det har tärt fruktansvärt på energiförrådet. Lagerstatusen har länge varit nere på varnande nivåer och nu måste insättningar börja ske!

Hade ett rejält bakslag i går kväll, som jag inte riktigt återhämtat mig från än. Hittar inte drivet och orken. Benen ville inte riktigt bära mig på vägen in från stallet, svetten pärlade sig i pannan, illamåendet gjorde sig påmint och det kändes som om hjärtat skulle hoppa ut ur bröstkorgen. Sömnen i natt har dessutom inte riktigt velat infinna sig. Vaknade efter ett med fruktansvärd magknip, yrsel och illamående.

Måste tänka glada tankar... detta går över... ska må bättre... måste må bra... vill så gärna. :-)

Ta vara på tiden

Fick höra talas om ett livsöde härom dagen. Ett tragiskt sådant. Det sorgliga med det är, att jag vet att det förekommer i allt för många hem. Maktlös står man och tittar på. Oförmögen att nå fram med sitt budskap.

När ens oro och omsorg förknippas med tjat, och ens vädjande önskemål förvandlas till nonsens, vad ska man då göra..? Ge upp...? Försöka lite till - igen. Och igen. Och igen..?

Läser så ofta om människor, som efter nära döden upplevelser, kommer till insikt om både det ena och det andra. De lär sig bejaka livet. Vara tacksamma. Uppskatta allt vad livet har att erbjuda och fram för allt: att LEVA här och nu.

Varför måste man vara tvungen att gå i genom något sådant för att inse det..?

När jag på ålderns höst hamnar på "hemmet", då vill jag sitta där och kunna glädjas åt allt jag fått uppleva. Jag vill slippa få ångra allt, jag inte tog mig tid till att prova på. Hungern efter upplevelser, törsten efter kunskap och viljan att aldrig någonsin låta mig nedslås, den ska finnas där även då.

Har förstått nu varför jag så ofta blir frustrerad över människors oföretagsamhet. De som säger sig inte har något att göra, eller de som lägger skulden på andra för att projekt avstannat, och de som vägrar se sin egen del i när saker och ting inte går som de har tänkt sig. Jag hatar att se när tiden vi har fått tilldelad i livet bara sitts av. När den inte tas tillvara på. När förmågor inte nyttjas, eller när möjligheter nonchaleras.
Det gör mig upprörd. Meningslöst? Kanske... Men jag kan inte rå för att jag känner så.... :-)

Vänta inte tills pensionen med att göra det du vill. Skjut inte upp trevligheter. Upplev dem nu! Varför vänta..?

Take care, live life - be happy!

Fler inhysningar!

Bakade en massa matbröd i går. Provade en variant fylld med soltorkade tomater och fetaost. Den blev riktigt smarrig! Upptäckte att mjukkakorna vi bakade förra helgen kommer att ta slut redan i helgen. Helt otroligt..! Får elda upp värmen i ugnen - igen - och baka ännu en gång.

I kväll ska kött styckas och malas i vår nya köttkvarn. En stor maskin inköpt från Nima. Tystgående och effektiv, det gillar jag!

Fick glädjande besked idag: Ännu en hyresgäst är på gång. En fyrbent sådan. Nu måste hagen byggas! Fick igång inspirationen att städa och stöka undan lite i stallet och sadelkammaren. Väldarns vad man breder ut sig, när man inga utomstående har i stallet. Nu ska det bli bättring!

Ha det gött!

Puss, puss

Hårt i backen

Trodde verkligen inte att snön skulle stanna så länge. Hade väntat mig att den skulle tina bort. Nätterna bjuder på ganska många minusgrader vilket leder till att snön blir kvar. Backen börjar bli ganska hård och jag grämer mig över allt som inte hunnits med utomhus. Försöker acceptera mina begränsningar och glädja mig åt det jag faktiskt HAR hunnit med.

Farmarpojken börjar inse att det nu är dags för hans viloperiod. Han har hittat på bus i hagen de senaste dagarna, och det har varit ett skådespel att titta på hans hyss. Överskottsenergi och fascination över snön har nog bidragit till hans uppfinningsrikedom. Pinnar är hans bästa lekkamrater och de verkar ha väldigt roligt ihop... :-D

I går köpte jag redägg till hönorna. De har inte kommit igång än med värpningen i deras nya vinterbostad. Undrar vad det är som stör dem..? Kanske värmefläkten låter för mycket..?

Gårdagens schema var alldeles för fullmatat. Känner mig uttömd på energi idag och har lovat mig själv att ta det hyfsat lugnt.

Take care, live life - be happy!

Vänd andra kinden till

Massvis med snö har kommit i natt. Perfekt för snögubbe-tillverkning eller andra roliga aktiviteter i snön. Ljuset från snön känns upplyftande och värmande. Lite mysigt faktiskt.

Ska dock köra bil till Skellefteå idag och har fortfarande sommardäck på bilen... får ta det lite försiktigt.

Va på ett inspirerande möte igår på kommunen. Fascineras över den välvilja, omtanke och ambition som faktiskt finns i vårt samhälle, för att hjälpa barn, ungdomar och familjer som har det svårt av olika anledningar.

Glädjs åt att få uppleva att det finns så många som värnar om andra. Tack och lov... "sköt dig själv och skit i andra" har inte etsat sig fast hos alla. Puh...!

Ha det gött och ta hand om varann!

Startgas sökes

Nu drar jag täcket över huvudet. Ska tjura en stund. Tappat gnistan och saknar motivation. JAAA, det händer även mig! Suck....

Nya tag en annan dag.

Get over it!!!

Bra förutsättningar

Regelverket kring detta med eget företagande och ideella föreningar är en riktig djungel. Förutsättningar ändras hela tiden. Förordningar och regler omarbetas och kompletteras. Har suttit hela förmiddagen med Skatteverkets hemsida framför mig, haft Riksidrottsförbundet i telefonen och grubblat och grubblat.

Glädjs åt min envishet, när det gäller vissa ställningstaganden i "jobbiga" frågor. Känns skönt när man litar på sin magkänsla och det sen visar sig, att man valt rätt. Fick idag kvitto på detta. Svart på vitt har jag tagit del av sådant jag tidigare bara trott, men som jag numera vet.

Mycket intressant läsning angående Idrotten i siffror, hittar ni HÄR. Ridsporten hamnar på tredje plats när det handlar om vilken sport som har flest utövare i åldern 7-20 år! Men vilken plats hamnar den på när det gäller vad som visas i TV...?

Idag ska jag på ett intressant möte efter lunch. I vår kommun ska ett Förebygganderåd bildas (om jag fattat det rätt?) och flera aktörer är inbjudna för att tillsammans skapa bra förutsättningar för detta. Gillar förebyggande arbete. Lättare att ta tag i problemen innan de uppstår...

Ta hand om varandra!
P o K

"Björnen sover" - INTE!

Älgjaktlaget har slakteriet här på vår gård. En bit in i skogen, efter en smal, slingrig skogsväg, har det grävts ett hål i marken, vilket slaktavfall läggs ner i och täcks över. Nu har björnen hittat detta ställe. Endast några stenkast från vårt hus har björnen vandrat. I helgen var vi och tittade där den grävt upp resterna av slaktavfallet.


I natt var björnen nära. Riktigt nära. Dessa bilder togs bara en bit bortanför Eriks hus. Jägare har varit här hela förmiddagen. Mätt avtrycken i snön och konstaterat att det är en STOR björn. Spännande... :-) Fåren är verkligen i farozonen och vi måste få in dem! Hästarna har ännu inte visat någon direkt oro. Tror inte björnen är nära idag i alla fall. Kanske ligger den och sover efter sitt nattliga skrovmål?

I dag har jag plockat ihop den ena sommarhagen klart. Nu är det bara en kvar. Stallet är städat och tvätten hänger på tork. Nu hägrar duschen innan mötet klockan 15. Har bara lite pappersarbete som ska avverkas först.

Är så nöjd efter att ha kunnat tillbringa nästan en hel förmiddag utomhus. Kinderna blossar röda efter den kylande höstvinden och det känns skönt i kroppen efter lite fysisk aktivitet. Härlig känsla! :-)

Take care, live life - be happy!

Byggprojekt och bra statistik

Familjen Olin har gjort ett kanonjobb med min Farmarpojke. Han är nu hemma, lika glad, vaken och tillfreds som han alltid brukar vara. Inte alls lika deprimerad som sist, när han var borta på träningsläger. På hopptävlingen i går märktes glädjen i hans språng och de gjorde en jättefin runda runt tävlingsbanan med inte ett endaste hinder ner! Två hopptävlingar - två omhoppningar = bra procent i statistiken! :-)

Fotade lite uppe på loftet i stugan där grannarna har startat renoveringsprojektet. I går kom första regeln upp i taket. Isolering av taket ligger på Prio 1 och det kommer nog att göra stor temperaturskillnad inne i stugan. Hoppas bara att snön dröjer lite. Byggprojekt är alltid lite enklare om man slipper leta under snön efter grejer... :-)

Hade en liten fantasi om att låta stockarna i taket synas och sätta innertaket mellan dem. men...njae.

Grannen har visat sin flexibilitet och gjort en jättefin plåtkrage runt skorstenen, så nu får plåtslagarna passa sig för konkurrens! ;-) Med väsentligt mindre risk för att det regnar in, så kan nu strax murstocken putsas. Undrar vem Pelle och Madde är..? (det står skrivet med krita på muren, ser ni?)

Nu ska det eldas i bagastugan och degen ska strax sättas. Bra bakarväder i dag. Snålblåst och regn. Fåren vill nog verkligen få komma sig in...

Ha det bäst! P o K

Lite för varmt för att vara drickvänligt.

Glipan i mitt ärr är nu "bara" 6-7 cm lång, 1 cm djup och ca 1 cm bred. Snart ska det vara läkt, snart... Blodkoaglerna i min buk har minskat något. Min kropp har arbetat hårt på att transportera bort "klumpen". Sakta men säkert blir det bättre och bättre.

Sitter precis och väntar på att morgonkaffet ska få en drickvänlig temperatur. Drar strax i väg med hästtransporten. Nu ska FP hem...! :-)

I helgen måste fåren klippas och flyttas. Tänkte även försöka hinna med lite höstpyssel i trädgården. Sommarhagarna är inte ihopplockade klart än. Det väntas ju snö i morgon... (stress)

Bagarstugan och mera mjukkakor i morgon. Härligt!

Nu är kaffet lagom ljummet. Ha en riktigt bra dag!

P o K/Vekå

Efterlängtade inköp

Vilken händelserik vecka detta har varit! Och bäst av allt - den är inte slut än..! :-)

Efter en intensiv morgon med många järn i elden kom man sig till slut iväg till Skellefteå. 5 min innan avsatt tid, så landade jag på lasarettet = gott om tid kvar... Tycker inte om den nya känslan som numera infinner sig i min kropp var gång jag besöker denna inrättning. En våg av ångest sköljer över mig och dämpar mitt annars så entusiastiska och godtrogna Jag.

Händelserna jag fått uppleva den senaste tiden, har resulterat i en stark förtroendebrist från min sida gentemot sjukvården. Den trygghet jag tidigare upplevt är som bortblåst. Kommer nog aldrig mer att lita på ett läkarutlåtande. "Second opinion" blir väl mitt smeknamn på vårdcentralen framledes... :-)

Med fyra barn i familjen och ett stort antal kommande läkarbesök att vänta, så känns min misstro inte bra. Hur ska jag göra för att känna mig trygg i, att barnen kommer att få rätt vård? Att inte de blir feldiagnostiserade? Att inte de blir felbehandlade och får utstå onödigt lidande?

Frågorna ovan har nog inget bra svar. Man kan bara hoppas på det bästa. Varför oroa sig i onödan..? Blä.

Försöker tänka att, i varje vit-rock på sjukhusen, så är det en person. En människa som gör så gott de kan. Som vill hjälpa. Som har valt det yrket de har, pga ett intresse och en stark vilja att utöva sin profession på ett korrekt och humant sätt.

Som människa så presterar vi oftast bäst under en lagom mängd stress. Den stress, och press, dessa vit-rockar måste känna, om en sådan som jag kommer in och visar mitt missnöje, visar min irritation och kräver förklaringar. Tror ni att jag har gjort det...? Och visat det?

Nej, det har jag inte.

Jag vill inte vara orsaken till att en duktig läkare börjar tvivla på sin kompetens. Jag vill heller inte vara orsaken till att få en sjuksköterska, att ångra sitt yrkesval och börja fundera på andra mål i livet, genom att spy ut mitt missnöje.

Det jag däremot vill är följande:

Jag vill återfå förtroendet. Jag har ett öppet sinne och klandrar ingen personligen. Vill bara förstå, acceptera och gå vidare.

När saker och ting går snett efter en sjukhusvistelse, det kan va nästan vad som helst som inte går som planerat, så bör det finnas en bättre uppföljning från sjukvårdens sida hur patienten egentligen mår efter hemkomsten. Ett kort telefonsamtal på 5 minuter kan avslöja så mycket!

Jag vill inte "sätta dit" någon. Jag vill däremot förhindra att någon drabbas av samma elände som jag själv varit tvungen att utstå och fortfarande har sviter från.

Nog med sjukhus-sjukdomsprat nu. Vill och behöver verkligen blicka framåt och hoppas kunna lägga detta bakom mig snart. Ska bara bli fullt frisk först... Snart så! :-)

Köpte en sak i stan idag som jag önskat mig så länge: En skärmaskin! Nu kan jag göra fina, jämna skivor av rostbiffen, saltrullen, kasslern, syltefläsket och julskinkan. Bröd går oxå bra att skiva i denna maskin och jag ser fram emot att få börja använda den!

I morgon kommer Farmarpojken hem. Oj, va underbart! Nu ska han få vila och smälta alla nya intryck han har fått uppleva den senaste tiden. Det kommer nog att göra honom gott. Tillsammans ska vi hitta kraft och se fram emot nya mål. Starkare och modigare än tidigare... ;-)

Take care, live life - be happy!

Liknelser och övertygelse

Flera minusgrader idag. Riktigt kallt! Känner mig lite trögstartad idag. Satt uppe alltför länge med bidragsansökningar och annat pappersarbete i går kväll. Känns i skallen idag. Missförstånd och brist på delegering av ansvarsområden gör att visst arbete måste göras om. Suck...

Jag blir så frustrerad, när jag inte kan förmedla till andra, känslan och övertygelsen jag ibland känner kring vissa projekt. Jag vill få andra att uppleva samma "driv", klarhet och möjligheter jag ser. Varför känns det som om jag inte når ända fram? Är det Jantelagen som spökar?

Jag är fast övertygad om att teamwork, bra planering och ett gott ledarskap är ett vinnande koncept. Med hur ska det kunna uppnås om man inte har ett team med samma visioner? Är man i fel forum då?

Tyvärr upplever jag att alltför många väljer den enkla bekväma vägen, när man står i ett vägskäl och måste bestämma sig. Man tänker kortsiktigt, vad som känns behagligast för tillfället och ser till behoven som finns just nu. Alltför ofta får man sen erfara att man valde fel.

Vår rädsla att göra oss obekväma, vara tvugna att ta tag i konflikter och uppleva sanningar, gör att vi drar oss för att välja den vägen. Men det är i mina ögon, oftast den bästa vägen. Den man vinner mest på i längden. Svårigheter man stöter på gör en starkare. Problem man tvingas lösa gör att ens självkänsla stärks. När målen till slut uppnås, infinner sig känslan av obeskrivbar glädje och stolthet.

Med en väl genomtänkt plan, där mätbara mål finns, där riskkalkyleringar gjorts och strategier för att komma runt svårigheter redan är uträknade, där finns alla förutsättningar för att lyckas. Lägg till fokusering och en vilja att hålla sig efter den utstakade vägen, så höjs chansen att lyckas än mer.

Men börjar man lyssna på allt som sägs, börjar man tveka i vägval och låter sig påverkas, då blir det inte bra... Man hamnar på villovägar. Vilse i känslor som vill göra en osäker, tveksam och rädd.

Måste bara få dra en liknelse. Historien nedan är påhittad, men den berör förhoppningsvis de jag vill ska beröras.

En ung tonårskille vid namn Kalle, hade tre stora önskemål:
Han ville ha råd att köpa en Epa-traktor, en ny dator inför gymnasietiden samt åka på skidsemester till Åre.

Han funderade länge på hur han skulle få råd till allt detta han så gärna ville ha. Pengar han tjänade på extraknäck och på att hjälpa hans ensamstående mamma med div. hushållsbestyr, räckte bara till vardagliga inköp såsom godis, bio m.m.

Han kom då på idén att med list och stark övertalning gå på den äldre generationen, dvs. morföräldrarna, och få dem att sponsra till de tre saker han så gärna ville ha. Efter flera besök hos dessa och långa utläggningar om varför han behövde detta, så ringde till slut morfar och meddelade följande:

Någon Epa-traktor hade de inte tänkt ge honom pengar till att köpa. Men däremot hade de funderat starkt på att ge Kalle möjlighet att få köpa sig en bra dator inför hans kommande skolgång på gymnasienivå. De kunde dessutom sponsra Kalle med en weekendresa till Åre, så att han skulle få ladda batterierna under senvintern då skolan var som jobbigast. Detta lovade morföräldrarna Kalle. När datorn var utvald och resan bokad skulle Kalle få pengarna.

Kalle blev naturligtvis himlastormande glad och delgav sina kompisar nyheten. Många började försöka påverka Kalle till att ta pengarna och köpa Epan istället (som stod först på önskelistan).

En del försökte även få Kalle att skippa datorn och va i Åre en hel vecka i stället. Ju längre tiden gick desto svårare började Kalle få att bestämma sig. Han tvekade... han hade tappat fokus...

Någonstans på vägen hade Kalle låtit sig påverkas och glömt vad det var han ville från början. Just nu trodde han att han behövde en hel veckas skidsemester i Åre. Det lät ju så skönt. Men morfar gick inte med på det. Så hade de inte kommit överens om, sa gamlingen...

Till slut insåg Kalle, för att behålla morföräldrarnas förtroende och inte låta sig påverkas av alla andras åsikter, så skulle han använda pengarna till det som de var avsedda till från början. Kalle hade ju tänkt igenom det tidigare och visste ju att det var det han behövde. En weekend räckte gott och väl. Och datorn skulle komma väl till pass.

Slutet gott. Allting gott.