Oj, vilken händelserik dag detta har varit! Timmarna har sprungit iväg och jag har knappt hunnit med, känns det som...
Hovslagaren hittade naturligtvis av att komma den dagen på veckan som passade mig sämst, men det fick gå ändå. Nu är hästarna vinterskodda - äntligen! I kväll har tjejerna kunnat glädja sig åt en ridtur utan spända hästar, som oroar sig för halkan.
Nu har jag även läge att plocka bort vilostatusen på Farmarpojken. Nu ska arbetet återupptas! Det ska bli jättespännande att få uppleva vad han lärt sig den senaste tiden, och vad denna viloperiod har gjort med hans inställning till arbete.
I kväll har jag haft ridlektioner som vanligt. Fascineras över, hur tungt det än kan kännas innan man kommer sig iväg till klubben, för att dra sitt strå till stacken, genom att på ideell basis vilja förmedla sina kunskaper till kunskapstörstande häst-ungdomar, så går man ALLTID därifrån med ett leende på läpparna.
I kväll hände det t o m en incident som kunde ha slutat riktigt illa, men som ändå tog en positiv vändning med lite stöd och pep-talk från min sida. Bra när "hemska" saker händer i lagom dos, så att man påminns om hur snabbt olyckor kan ske och hur viktigt säkerhetstänkandet alltid måste vara, när vi vistas i närheten av dessa stora fyrbenta djur.
Trots denna incident, så ler jag. Allt gick ju bra - ändå! Känslan i kroppen efter att ha gjort sin insats, är värt all möda och tid man lägger ner. Lyckan över att få glädja andra och kunna se stolta barn berätta om vad de har fått uppleva är obeskrivbar. Barn som lyckas övervinna sin rädsla, som sitter med skräckblandad förtjusning på hästryggen och får hästen att göra som DE vill - de växer inombords. En del visar det så tydligt: "Jag kan!" och man svarar: "Ja, klart att du kan!"
Tänk om fler fick uppleva detta..?
Ha det bäst - helst till häst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar