Mörkt, men inga hinder inom synhåll.

Här ska ni få se belysningen på uteridbanan. Den lyser upp drygt 3/4 av banan, vilket jag tycker är helt ok. Det känns underbart att inte känna stressen, att försöka hinna med att träna hästarna innan mörkrets inbrott. Nu kan jag göra det på kvällstid oxå. Perfekt! Svårt förresten, att ta bra bilder när det är mörkt ute.

Den här dagen har verkligen varit lite oförutsägbar. Gillar sådana dagar. Saker händer hela tiden. I en svindlande fart. Fort går klockan och vips är dagen slut. Har fått många bra saker uträttade: Bokföring, möten, viktigt kaffedrickande, hästkörning, badhus, socialpedagog och städning.

En av de roligaste sakerna var hästkörningen med Farmarpojken. I det mörkaste mörka disvädret gav vi oss iväg mot Storliden. Ingen gatubelysning. Bara snön som reflekterade lite av det ljus som ändå fanns. FP travade på med säkra steg efter vägen och verkade inte alls brydd över mörkret. Funderar på att svetsa fast en hållare för någon slags belysning på vagnen. Vi har ju trots allt rätt så mycket mörker här uppe i norr.

Ännu en julklapp blev dessutom inhandlad idag. En stor sådan. Blir jobbigt att försöka hålla den gömd i nära två månader...

I morgon fyller min R år. Undrar hur jag ska bära mig åt för att kunna/hinna vakna före honom i morgon, så att jag kan komma med kaffe på sängen och rosen i munnen? Får väl be honom låtsas att sova annars... ;-)

Take care, live life - be happy!