Effektiv data-tid

Jag är fortfarande utan internet... :-( Därav anledningen till min minimala uppdatering av bloggen den senaste tiden. Tänkte bara lämna lite kort info om vad som hänt den senaste veckan och om lite tankar jag har kring ditt och datt.

Förra veckan var helt sjuk när det gäller mitt pressade schema. Jobbade massor, var slut efter Örebro-resan och kämpade med att tagga inför säsongens sista körtävling, som gick av stapeln på hemmaplan i Skellefteå i helgen.

Malin tävlade Emil och jag med FP. Fredagen började tufft, då jag efter en lång arbetsdag, stressande packning, och lastning av hästar, grejer och ungar, sent på kvällen konstaterade att, vi glömt tältpinnarna till tältet vi skulle sova i!

Att försöka få vettig sömn i bilen är nästan omöjligt. Varmt, fuktigt och trångt! Lördagsmorgonen startade med nackspärr och svåra fokuseringsproblem. Fick dessutom en rejäl skopa med skit öst över mig, utav en av arrangörerna som ansåg att jag borde omprioriterat och hjälpt till mer med tävlingsförberedelserna. Jag hinner inte... och har sagt ifrån långt tidigare om detta... :-(

Jag är duktig på att ta kritik när den är befogad, men inte när den är orättvis, kränkande, respektlös, och utförs på sättet att man vill försköna sina egna handlingar och få må liiite bättre, genom att klanka ner på någon annan. Sjukt och oacceptabelt beteende!

Får man inte folk till att hjälpa till, kanske man borde ifrågasätta tillvägagångssättet man använder till att be om hjälp..? Under hot, känslomässig utpressning och suckande attityder, så är det svårt att hitta folk som säger: JAA, vi kommer och hjälper till!

Jag hade även kunnat acceptera kritiken och ifrågasättandet, ifall det kommit i ett tidigare skede, och inte när i princip allt redan var klart! Och sist men inte minst, ifall jag var den enda som "bara glider omkring på ett bananskal". Men tydligen var jag inte ensam som inte hjälpt till med förberedelser... Det fanns andra som borde haft sin beskärda del av "skopan" jag fick över mig. :-(

Tack och lov för min förmåga att vända ilska till något bra. Bet ihop och presterade bättre än någonsin. Jättefina och höga poäng i dressyren gav oss en förstaplacering där. Svår precisionsbana = 5:a, men ett bra flyt i maraton och en andraplacering. Tvåa totalt och supernöjd kusk, groom och häst. Bra avslutning på körsäsongen. :-)

Vårt lag vann dessutom lagserien i Div 2 och vi är därmed uttagna till riksfinalen i Åstorp senare i höst.

Malin vann (som vanligt) sin klass. Säsongen sämsta körning dock och hon var väldigt kritisk till sin prestation. Hon resonerar helt rätt och jag tycker det var bra att det gick lite si så där. Då skärper hon sig och tränar bara ännu lite till. Nu pratar hon dock bara om hoppning och vill börja tävla hoppning med sin Emil. Oj oj oj...

Fullt upp hela denna vecka med. Jobbar massor. Sista dagen på lördag. Sen är mitt sommarvik slut för denna gång... SEN kanske jag hinner i kapp med allting annat.

Take care, live life - be happy!

prioritetslistan..?

Det var länge sedan jag hade ett sådant här långt uppehåll med mitt bloggande. Jag hinner helt enkelt inte längre! Jag prioriterar annat...

Jag går sällan i säng före 23,30 och är nästan alltid uppe vid 6-7-tiden på morgonen. Min soffa står fortfarande så gott som oanvänd av min rumpa, och jag börjar fundera varför jag bekostade mig en dyr, skön reclinerfåtölj, när jag aldrig tar mig tid till att använda den...?

Svar: Jag har så ofantligt mycket roligt jag vill hinna göra!

Jag har ett underbart jobb, underbara ungar, fantastiska hästar och intressen av alla de slag, som tar upp all min tid. Jag har valt att ha det så. Jag gillar det. Vill ha det så... nästan jämt.

Helgen som gick, med körtävlingar i Villvattnet, gick superbt bra. Malin körde som vanligt som en gudinna. 105 p i dressyren (ett poäng mer än sin mamma) och en felfri precisions-runda. Överlägsen seger i ungdomsklassen och Malins kommentar blev: "Mamma, det skulle va kul att prova på att komma tvåa nån gång..." :-)

Dressyren tyckte jag gick jättebra med Farmarpojken, bättre än förra tävlingen. Men det tyckte inte domaren. Knep en tredjeplacering, ganska många poäng efter de övriga. Maraton gick jättebra. Vi hade skoj och groomen fick jobba där bak i vagnen. ;-) Tvåa blev vi.

Inför precisionen så hade vi möjlighet att avancera i den totala placeringslistan ifall vi skulle lyckas köra felfritt. Och det gjorde vi! Inga bollar ner, dock lite tidsfel. Etta i precisionen och tvåa totalt. Vårt lag vann dessutom denna deltävling. Kan inte va annat än nöjd efter denna helg!

Nu är mitt fokus inställt på Morgan-rikset, som är nästa helg. Vi åker onsdag. Jobbar alla dagar utom söndag innan dess, och måste därför verkligen planera min tid, för att hinna med att finputsa de sista detaljerna i träningen, samt förbereda och packa inför den långa resan.

Har fått låna western-grejer av en underbart snäll häst-vän, för att kunna göra ett bättre intryck i western-grenen jag anmält mig i. Tränade lite i kväll. Om sanningen ska fram så funderade jag verkligen allvarligt en stund på, vad tusan jag gett mig in i... Men, skit å. Nå kul måste man väl bjuda publiken på, om inte annat... ;-)

I dag har jag jobbat i Malå. Jättekul att få se lite nya ansikten och få jobba under lite andra former. Mer sånt!

I morgon kommer min Paula hem. Fy bubblan vad jag längtar efter henne!

Bäst att gå i säng nu. Borde sova.

Fullspäckat

Dagarna är så fullspäckade nu för tiden, så jag hinner inte ens blogga. Katastrof! :-)

Fotbollsturneringen i Piteå är nu avslutad och ungarna är tillbaka i hemmet. Trötta, glada, brunbrända, med skavsår och "stämplingar" på fötterna - men ack så glada... Planeringen inför nästa års Summergames är redan igång. :-)


Bröllopskörningen i går gick jättebra. Varmt som attans var det. Dryga två timmar framför vagnen för Farmarpojken, men han var pigg och glad ändå! Lärde mig massor inför eventuella framtida bröllopskörningar. Visst kan man göra saker bra - men det kan alltid bli bättre! ;-)

Det blev lite extra pirrigt just innan vårt uppdrag. Halvvägs till Malå fick vi punktering på transporten! Trodde inte det var sant.... Lyckades dock hitta en lösning på eländet och hann dessutom komma fram i tid. Tack och lov!

Idag har dagen tillägnats städning och trädgårdsarbete. Potatis-/grönsakslandet har rensats, HELA gräsmattan klippts med handjagaren (tog tre timmar!) och huset är städat till hälften. = underbart!

Åkte sen till Villvattnet för att återställa vagnen jag lånat av Rolf och Ylva. Där hamnade jag i jätteintressanta och djupa diskussioner och höll knappt på att få mig iväg hemåt igen. :-)

På fredag börjar Villvattskampen. Nu ska det laddas.... Tisdag blir det hoppträning i Ersmark. Snart ska fokus läggas till fullo på Morganrikset, men först kommande helg....Fy vad skoj det ska bli! Två fyrspann från södra sverige kommer. Och Rolf ska köra tandem. Kul!

Nu måste jag försöka sova. Jag har blivit extrainkallad några timmar på förmiddagen i morgon på Bolaget. Har dessutom en massa andra saker, som står på min agenda för morgondagen. Dagarna är för korta. Bara att konstatera! ;-)

Take care, live life - be happy!

Statushöjning

Tänk om man på något vis kunde höja statusen för de ideella ledarna i Idrotts-Sverige? Föreningar i alla de former, skriker efter engagemang från sina medlemmar. De få eldsjälar som finns bränner ut sig, pga att folk "inte har tid" att hjälpa till.

Egentligen tror jag inte att det är tiden som är den största boven... Det måste till en attitydförändring och ett annat tänk, kring detta med att vara aktiv i sin förening.

Allt positivt måste lyftas fram. Tacksamhet över det lilla uppmärksammas. Glädjen, samhörigheten och gemenskapen ska belysas. Och framför allt ska kärleken och omsorgen kring det man brinner för, genomsyra atmosfären i föreningen.

Krismöten, negativa kommentarer om sittande styrelser, prat om dålig stämning och andra negativa kommentarer, bör stävjas och omedelbart omarbetas till något konstruktivt.

Se möjligheter istället för problem!

Vikten av ett väl fungerande föreningsliv i våra kommuner, som skapar fritidssysselsättning åt våra ungdomar, som ger samhörighet åt våra medelålders och en gemenskap för de äldre, borde vara varje invånares önskan och målsättning. Men hur kommer vi dit? Vad kan de styrande i kommunerna göra för att underlätta för föreningarna?

Hur ska vi höja statusen på de ideella idrottsledarna?

Jag tror denna fråga är viktig! Man ska känna sig stolt över att vara ledare. Man ska känna glädje, ansvar, tilltro, och alltid sträva efter att föra denna känsla vidare till ungdomarna. Infinner sig denna känsla, så känns det aldrig/sällan jobbigt att två kvällar i veckan ledsaga ungdomarna i deras sportutövande.

Jag har en del lösningar på dessa frågeställningar. Just nu hinner jag dock inte gå in på dem i detalj. Detta är en av de bitar jag kommer att jobba mest för, i mitt politiska engagemang i Norsjö Kommun. Ingen ska behöva undra vad jag har där att göra. Detta är vad jag engagerar mig i.

Fortsättning följer...

Vacklande övertygelse

En dag kvar på skolterminen för barnen, sen blir det sommarlov. Jag hoppas innerligt att den negativa känslan jag ständigt brottas med kring sommaren, inte smittar av sig på dem. Det verkar inte så. Inte än iaf.

Sommar för mig är arbete, arbete och mera arbete. Har inte upplevt en endaste sommar med det alla talar om: "fyra-veckors-semester". Dagarna är alldeles för korta. TV:n skulle kunna slängas ut (för man hinner liks aldrig titta på den) soffan blir dammig (för man sitter aldrig i den) och det sociala livet blir i princip obefintligt.

Den stora utmaningen är att hitta allt positivt i detta. (Det finns faktiskt en hel del.) Men det är jobbigt att försöka övertyga nära och kära om fördelarna med livet på landet, som bonde och aktiv företagare, när man själv vacklar i övertygelsen...

I går fick jag och min make ett sådant negativt besked, som kommer att påverka hela vår verksamhet, och därmed också vår vardag, så jag vet ärligt talat i nuläget inte hur vi ska kunna lösa det. Med allt annat som dessutom pockar på, så känns detta lite mer än vad som behövdes just nu.

Nu ska jag, (som min Malin är superbt duktig på att påminna mig om) Leva som jag lär, och hitta en bra handlingplan för att komma ur detta. Lägga sig ner och deppa funkar inte.

Kreativt tänkande, konstruktivt planerande och lite mer jävlar-anamma. Detta måste gå! Det SKA gå...

Take care, live life - be happy!

Rivstart på veckan

Det har liksom bara rullat på idag. Det ena har avlöst det andra. Har inte haft en endaste liten stund över, känns det som. Har gjort två, tre, fyra saker - samtidigt, allt för att hinna med det som va tvunget att hinna göras idag.

Ingen lunch. Ingen middag. En banan intogs samtidigt som ett viktigt telefonsamtal utfördes medans jag var på väg från det ena till det andra.

Jag såg fram emot besöket av Maud Olofsson i eftermiddag. Hon avlade en blixtvisit i Norsjö på sin resa genom Norrland i eftermiddag. Otroligt vilket munläder denna kvinna har..!

Guldklövern delades ut till duktiga företagare med ambitioner, och förmågor att ta tillvara på tillgångarna och resurser, som faktiskt finns här i kommunen.

Besöket drog naturligtvis ut på tiden, vilket gjorde att jag missade även middagen. Direkt iväg från Folkets Hus till ridhuset för hopplektioner. I vardagskläder. Hann inte byta. Underbara ungar och tacksamma föräldrar = roligt! :-)

Väl hemma så blev det veckostädning, familjeråd och viktiga beslut att fatta. Skönt att ha det gjort.

Fick en förfrågan idag om en brölloppskörning i Malå i början av juli. Kul! Tackade naturligtvis ja. Måste bara hitta mig en fin vagn, som jag kan skjutsa brudparet i. Skulle gärna vilja ha en sådan här:

Eller varför inte en sådan här...

Jaktvagn Elegance och Viktoriavagn. Bilder lånade från Tidaholmsvagnars hemsida. Om man hade si så där en 100' över, så kanske man skulle kunna köpa en. Mycke pengar...

Nu måste jag i säng. Kurs i Umeå hela dagen i morgon. Har inte hunnit förbereda mig ordentligt än och titta på filmerna som man var tvungen att se på i förväg. Får göra det i morron bitti istället.

Sov gott! P o K / Vekå

Sightseeing i norrlands inland

Idag har jag varit på en riktig sightseeing-runda. Åkte tidigt iväg med bil och släp mot Storuman för att hämta hö. Ingen trafik i Norrlands inland en tidig söndag-morgon. Underbart. Strosade efter dessa fina vägar och kunde i lugn och ro beskåda de välfyllda vattendragen, som kontinuerligt fylls på med smältvatten norrifrån.

Björklöven har bara hunnit bli musöron i Storuman-trakten. Vilken skillnad om man jämför med kustremsan! I Pauträsk hittade jag en LRF-bekant som tipsat mig om höet. 113 balar, intressanta samtal och flera kaffekoppar senare, var jag före lunch på väg hem. Körde en annan väg tillbaka och fick verkligen se en hel del på min trevliga hö-runda idag.

Höet var dessutom fint, dammfritt och luktade gott! :-) = lyckad förmiddag!

Paula provar hennes hemmagjorda föltäcke på lille Tapper. :-)

Plåstrade om Emils sår sen jag kom hem. Hans dust med Kavatina satte sina spår. Halt och svullen är han. Hoppas hon klarade sig bättre...

Tog fram arbetsledar-Vekå på eftermiddagen och satte hela barnaskaran i olika sysslor på gården. En av dessa har en stor förmåga att smita undan när det vankas "samarbete" eller "saker-som-ska-göras-som-inte-jag-har-bestämt".

Jag trodde nästan att vi snart borde ha gått igenom hela registret med undanflykter och allehanda förklaringar till varför denne inte behöver hjälpa till. Men uppfinningsrikedomen verkar det inte vara något fel på. Fascinerande... ;-)

Tyvärr så hjälper ju inte detta mot mig när jag lägger den sidan till. Jag kan ju liksom va lite envis... Att försöka förhandla med mig i ett sådant läget är ganska lönlöst... Jag tror det är just insikten av detta, som gör uppgivenheten och "förlusten" så stor, när jag inte ger mig. Rationella, konsekventa, oövertaliga Vekå finns där. Ibland lite mer och ibland lite mindre.

Avslutningstur med mina duktiga ridelever i kväll. Uteritt. Alltid lika spännande! Jag tycker det är fantastiskt när man får vara med och forma dessa unga i deras syn på våra underbara hästar. Som idrottsledare har man en sådan stor möjlighet till att påverka ungdomarna i den riktning man vill.

Säkerhet, omsorg och omtanke om varandra och hästen, samt glädjen, är mina ledstjärnor i kontakten med Hästen. Jag vill förmedla hur mycket man som människa kan påverka sin häst bara genom små, små medel. Kroppshållnigen, andningen, rösten och eftergiften.

Med åren så har jag märkt att de ridelever som slutar gör det ofta (inte alltid) pga att de forcerats fram i sin ridutbildning för snabbt. Rädslan har då tagit över och barnens självkänsla bryts ner, istället för byggs upp. Att få barnen att inse att de faktiskt har möjlighet att påverka flera hundra kilo levande djur under sig, i den riktning som de vill att den ska gå på ridbanan, gör dem lite hänförda. De har liksom aldrig tänkt på det, på DET sättet....

Ptrooo. Hästen stannar juh. Fantastiskt!

När grunden väl är befäst. När våra unga ryttare får uppleva känslan av att hästen svänger dit jag vill eftersom jag ber den, hästen stannar för att jag säger det och den byter gångart på mina kommandon, DÅ kan vi börja jobba på riktigt.

Precis som med osäkra, lite oroliga och spända djur, som inte kan ta åt sig kunskap och det man så gärna vill lära dem, så fungerar våra barn på samma sätt. Ge dem tid att känna sig trygga i sadeln. Låt förtroendet byggas upp, både till djuret, ridläraren och hela situationen som sådan, innan svårighetsgraden ökas. Då kommer de positiva resultaten sen, som på ett löpande band. Jag lovar...

Take care, live life - be happy!

Innehållsrika dagar

Klockan är 22. Sitter och funderar över dagen som gått och konstaterar att det jag gjorde i förmiddags kändes som igår. Det måste väl betyda att denna dag har upplevts lång och att det har hänt en hel del, eller?

På morgonen måste vi numera ta Tapper i grimma. Han är så busig och går sina egna vägar. Långt ifrån oroliga mamman. Nu lägger vi tiden, till och från hagen, till att lära sig att ledas och uppföra sig "vid hand". I hagen de första femton minuterna på morgonen, är hans fyra hovar mer uppe i luften än på marken. Vad månne bliva av denna buse..? ;-)

I kväll tog jag av broddarna från Emils skor. I morgon kommer han att få gå i hagen med Nypon och Tapper. Jag tror dessa grabbar kommer att få roligt ihop. Emil blir nog en suverän busfarbror/storebror.

Arbetet på Bolaget avlöstes med Stadsresa och vitrockar idag. Fixar dessa bilturer så otroligt dåligt. Bilar = sömnmedel för mig. Stillasittande aktiviteter är inget för mig. Då vill jag bara sova...

I eftermiddag skulle jag egentligen ha behövt klona mig. Tre av fyra barn hade föräldramöten. Samtidigt! Maken hemma och jobbar. Vad gör man..? Utöver detta så var det skjutsning av barn som skulle passas ihop i tidsschemat. Genrep. Handla. Databekymmer. Fixa. Planera morgondagen. Hmm....

Dagen har gått ihop. Inget har lämnats åt slumpen. Man klarar så mycket mer än man tror. Vi är fantastiska.

I morgon kommer det är bli snäppet värre. Intressant . Högre krav, större utmaningar. Kommer nog bara att gå bara ännu bättre. Det ska jag se till att det gör! ;-)

Take care, live life - be happy!

Betäckning

I dag är jag "ledig", men jag har så mycket att göra så jag vet egentligen inte vart jag ska börja... :-) När känslan av otillräcklighet och tidsbrist kryper sig på, brukar jag börja med att ta tag i de saker där man märker resultat på en gång. Det känns lite bättre då.

Ibland skriver jag ner alla saker jag måste göra på en to-do-lista, och bockar av dem eftersom sakerna är gjorda. Härlig känsla, när man kan slänga sin lista och konstatera, att man uträttat en hel del.

I går var det pirrigt. Första försöket med betäckning av Kavatina. På morgonen lät jag FP snusa på henne som vanligt och han var lika kär som alltid. Hon stod som en fura och jag fick nästan dra ut henne ur stallet. Det bådade gott inför eftermiddagen.

Jag gjorde de båda i ordning. Tvättade deras intima delar och lindade svansar och ben. Allt för säkerhetens skull. Minette höll Kavatina vid vår nybyggda betäckningsplats och jag förde FP i stigbettet. Han var otroligt taggad och visste vad som väntade, men lyssnade ändå på mina kommandon.

Orutinerad som han är, så kom han på henne lite snett. Han hann aldrig riktigt "få till det" innan det var för sent. Kavatina var jätteduktig. Verkade dock lite snopen efter utebliven älskog. :-) I eftermiddag gör vi ett nytt försök. Då vet vi mer om hur de beter sig, och hur vi måste hjälpa dem för att "få till det". ;-)

En och en halv vecka kvar till skolavslutning. Otroligt vad fort tiden går..!

Ha det bäst och ta hand om varandra.

Hoppa hage

Järnspettet -min kompis... :-)

Jag har byggt tre hagar de senaste två dagarna. Sommaren kommer med stormsteg och allt känns gå i en rasande fart nu. Vårbruket är i gång. Maken har fullt upp med allt som hör till det, ungarna tränar och har matcher, och idag kom första stoet som ska betäckas med Farmarpojken.

Vårfest, födelsedagskalas och förberedelser inför kommande helgs körtävling, ska också in i veckans schema. Och jag har fortfarande ingen groom på körtävlingen.... Deklaration på onsdag på LRF Konsult och Vitrockar på torsdag. Heldag på Bolaget i morgon.

Denna vecka blir tuff...

Bäst jag går i säng nu och försöker sova. Förkylningen vill inte riktigt ge sig. Hade jobbiga febertoppar i natt. I morrn e allt bra. Visst..?! ;-)

Take care, live life - be happy!

Självrespekt hos slitvargarna

I morse möttes jag av dalande snöflingor, som la sig som ett tjockt vitt täcke över Tallheden, när jag skulle ut till djuren för att göra morgonsysslorna. Synen av de översnöade cyklarna kändes väldigt ironisk, och det är precis som om Moder Natur vill göra sig påmind om, var makten ligger...

Vackert är det och nog kommer sommaren. Tids nog så gör den det. Gärna snart!

Fortfarande inget föl. Snart börjar man väl slappna av och slutar upp med att titta lika intensivt på skärmen, med bilden från stallet om nätterna. Och det är väl då det händer. Har plöjt igenom en hel del litteratur i ämnet kring fölning och fölets första levnadstid, och konstaterat att det finns en hel del skräckpropaganda i detta ämne. Det gäller verkligen att inte låta sig skrämmas av allt som skrivs.

Bilder på alla hemska saker, som kan hända med både sto och föl fastnar på ens näthinna, men jag gör mitt bästa för att fokusera på, att det även sägs att "De flesta fölningarna sker helt problemfritt". Och det är väl så man måste tänka, för att inte bli helt tossig av oro! :-)

Tog en lång ridtur i går kväll. Jag ska ärligt säga att det är inte alltid jag ser fram emot dessa. När motivationen inte är på topp (vilket faktiskt inträffar för mig ibland) då måste självdisciplinen fram. Ger jag inte min häst motion för hans skull, så kan jag ge mig själv motion för min skull. (Ridning är ju en jättebra motionsform).

Magmusklerna mina har tagit god tid på sig med att komma tillbaka efter höstens operation och dess biverkningar. Man är inte tjugo år längre och all rehabilitering tar längre tid nu. Det märks...

Jag är otroligt tacksam som lever ett sådant liv, där jag ges möjlighet till "egen tid" för att ta hand om mig själv och mitt mående. Eller egentligen får jag den inte gratis - jag ser till att få den, för jag vet att jag behöver den!

Jag blir jättefrustrerad över att få höra ursäkter från folk som säger sig "inte ha tid" med att träna, eller "inte har möjlighet" till att göra saker på egen hand, för att "det är så mycket hemma nu".

Vi vill alla att våra barn ska erövra självrespekt och en sund självkänsla. Men hur ska de unga kunna lära sig det om de inte sett det hos äldre förebilder?

Respekten för sig själv demonstreras bäst i hemmets vardagliga sysslor. Mjölken ställer inte in sig själv i kylskåpet, kläder plockar inte upp sig själva från golvet och maten finns inte bara på bordet utan att någon serverar den.

Jag ser det som min rättighet att få använda mig av min tid till något annat, än att vara enbart en "funktion" för att serva barnen eller att fungera som en "diskmaskin". Kraven på barnen måste naturligtvis anpassas efter vad de kan förväntas att klara av, men det är absolut vårt ansvar som förälder och som vuxen att se till att barnen lär sig att ta ansvar i det gemensamma hushållet.

Att ständigt förföljas av tunga suckar över slitvargssysslan, och få höra frusterationen över att ständigt måsta "passa upp" och inte få någon egen tid för sig själv, är inte rättvist mot barnen. Barn som får vara med i hushållet erhåller en ökad självkänsla, och växer istället mentalt över att få beröm, och ett "Tack för hjälpen" från en tacksam vuxen.

Det är lätt att blanda samman utveckling av sig själv med utveckling på bekostnad av andra. Många människor vågar inte utvecklas av rädsla för att verka egoistiska. En viss sund egoism har vi alla rätt till.

Visa respekt mot dina nära och kära, men framför allt mot dig själv, genom att skaffa dig "egen tid", gärna med fysisk aktivitet inblandad. Det mår ALLA bättre av. Jag lovar!

Take care, live life - be happy!

Mycke nu.

I går blev det en väldigt stressig dag. Hade svårt att "landa" och komma till ro på kvällen. Har tusen saker att stå i idag och känner varningssignaler på att varva ner. Konstigt nog så funkar det bäst att bara plöja på. Jobbar ännu lite fortare, ännu lite hårdare, ännu lite mer rationellt, hinner med fantastiskt mycke... för att SEN kunna ta det lugnt! :-)

Konstig taktik - men det funkar.... tror jag! VILL jag tro iaf...

Huset städat, tvätten snart klar, handlingslistan klar, pappersarbetet nästan klart. Nu hinner jag ut och köra häst innan nästa maskin med tvätt är klar. Visst?

I går kväll fick jag lära mig en hel del kring vindkraft, kraftledningsgator och hur svårt det kan vara att slåss med stora energibolag. Jag fascineras av vår ordförande som har helt rätt inställning när det gäller stora och svåra utmaningar: Ingenting är omöjligt - det tar kanske bara lite längre tid! Där "vanligt" folk ger upp, där letar hon bara nya lösningar. = Me like!

Visste ni att det ska huggas/röjas 40 meter breda kraftledningsgator, där de nya ledningarna ska fram till vindkraftverken bl.a. vid Åmliden? 40 meter!! Det blir många hektar mark sammanlagt som kommer att vigas till detta ändamål. Varför grävs inte ledningarna ner i backen undrar jag...?? hmm....

Nå väl, nu ska jag ut och ta vara på det vackra vårvintervädret. Emil och Farmarpojken ska få sig en runda i vagnen.

Ta hand om varandra!

En annan syn på oro

Oro kan göra oss sjuka. Riktigt sjuka. Det vet nog alla.

Oro är slöseri med energi. Depression, nervositet, bekymmer och elände följer med den som oroar sig för framtiden. Det bästa sättet att förbereda sig för morgondagen är nog att göra det bästa av den dag som är.

Gårdagen är redan förbi. Förbrukad. Det förflutna är begravet. Det enda som går att påverka är här och nu. Att fördystra nuet, genom att ångra saker som redan inträffat i det förgångna, och som man längre inte kan göra något åt, lönar sig inte.

Det sägs ju att "Man ska inte göra sig bekymmer inför morgondagen, för den ska själv bära sitt bekymmer." Man kan alltså tänka på morgondagen. man kan planera och förbereda. Men INTE oroa sig eller bekymra sig över den. Den dagen, den sorgen...

För den vise är varje dag ett nytt liv.

Hittade denna vackra dikt, skriven av en berömd indisk dramatiker Kalidasa:

Hyllning till Morgonrodnaden

Se denna dag!
För den är livet, ja själva livet;
i dess korta bana
ligger hela sanningen och verkligheten i Din existens.
Växandets välsignelse
Handlingen lycka
Framgångens glans, för gårdagen är endast en dröm, morgondagen en hägring.
Men ett fullkomnat liv idag gör gårdagen till en lycklig dröm
och varje morgondag till en hoppets hägring.
Tag därför väl vara på denna dag,
det är min hyllning till morgonrodnaden.

Carpe diem! :-)

Jag ska bara...

I går ryckte jag upp mig själv i håret rejält. Grottade ner mig till 100% i papperhögen och tog tag i en hel del bokföring som jag försakat. I sex timmar satt jag med detta. Gav mig tusan på att inte sluta förrän allt var klart. Ville dessutom både vara i kapp och ha lite framförhållning på kommande veckors papper.

Tror ni att jag fixade det..? Självklart! :-) Jag hann dessutom med att tillverka och skriva ut jättefina broschyrer och infoblad, om min guldklimp till hingst, som jag tänkte använda mig av i min marknadsföringskampanj i Vännäs på lördag.

Jag ska dock villigt erkänna att dessa sex timmar var fruktansvärda. Har sällan varit så tankspridd och gjort så många fel. Tog massvis med extra tid att hitta felen jag gjort, för att få checkkontot att stämma i hop med huvudboken i bokföringsprogrammet. Debet och kredit bytte plats ibland, och för att inte gå upp i limningen, så gick jag ut i och sparkade på tvättmaskinen i fikarummet med jämna mellanrum.

Fem maskiner med tvätt hann jag dessutom med. Så det blev några sparkar...

2/4 av barnaskaran är fortfarande sjuka. Handla, laga mat, sköta om sjuklingarna, djuren...puh.... la mig raklång på sängen en stund efter middagen igår. Somnade innan jag nuddade kudden. Vaknade med ett ryck halv sju och konstaterade att jag missat att skjutsa nr. 6 på sin ridlektion och att jag missat mitt eget ridledarmöte. Skit!

Vek tvätt, sparkade på tvättkorgen i stället och putsade sele resten av kvällen.

I dag har skolorna halv friluftsdag. Ska fungera som ungdomsledare på ridklubben för ett gäng högstadieelever efter lunch. Måste börja förbereda mig nu. Ska bara hinna köra Emil, göra i ordning mat till sjuklingarna, kanske äta nåt själv?, sparka på tvättmaskinen, mocka i stallet och ringa två viktiga samtal. Innan lunch. Kanske bäst att sätta i gång nu? På allvar.

Take care, live life - be happy!

Va va det jag sa..?

Byråkratins kvarnar mal alldeles för sakta. Detta är ingen nyhet, men när man själv får uppleva detta, istället för att bara få höra talas om det, väcks frusterationen. Med barn inblandade i processer, så borde kvarnen mala något snabbare anser jag. Slutprodukten ska ändå bli lika kvalitativ, fast än saker och ting skyndas på. Risken finns att engagemang och "den goda viljan" decimeras, när saker och ting tar längre tid än nödvändigt.

I en stor "sak" som nu inträffat i vår vardag, så hatar jag att komma med kommentaren: "Vad va det jag sa..?" Egentligen borde det vara en befrielse och en "vinst" att inse att mina farhågor och mina varningsklockor klingat rätt, men tyvärr så kan jag inte känna så... Sorgen känns stor. Nästan övermäktig. Nu letar jag bara fördelarna och de positiva erfarenheter, denna upplevelse kommer att ge mig längre fram i livet...

Det som inte dödar en, det härdar en.

Min Tappra Skötkonung säger sig ha förkastat sin påbörjade uppfinning saken-som-får-tiden-att-stanna, och fokuserar nu i stället på att uppfinna saken-som-får-tiden-att-gå-fortare. Undrar egentligen om dessa uppfinningar borde existera? Kanke finns det en anledning till varför dessa manicker aldrig tillverkats..? Med de ervunna erfarenheter jag i dagsläget besitter, så säger mig förståndet att "Var sak har sin tid..."

Våra hjärtan och hjärnor är inte alltid i symbios. När de samarbetar till fullo, nås oftast målen mest problemfritt.

Våra barns välmående, är vi som föräldrars största målsättning. Så borde och ska det vara! Att tänka egoistiskt, att handla i panik, rädsla, eller frusteration, skapar oftast ingen långsiktigt bra och hållbar lösning. En ogenomtänkt handling kan förstöra och rasera ett barns sköra tillvaro. Försvinner tryggheten, ökas ovissheten. Stegras orosmomenten i vår blivande framtids försörjare, så kommer skuldkänslorna att lamslå föräldern, som kommer till insikt om detta när "boomerangen" kallad SKULD, kommer och dunkar en bak i skallen.

Ingen vill hamna där. Ingen ska behöva hamna där. Inte om man skyndar långsamt, och tänker att Var sak har sin tid. Eller.... har jag fel...?

Spelar du med?

R ädd
E nsam
S tolt och sårad
P rospekterande
E nergisk
K ognitiv och
T änkande

T illsammans
I ntuitivt
L agligt
L ättsamt
I ntensivt
T okigt

G ratis
L yckligt
Ä lskvärt
D juplodande
J ordnära, i
E vigheters evighet.

I detta spel vinner den som ger sig.

Take care, live life - be happy!

Farthinder att hoppa över

Duktige grannen har varit flitig i veckan. Som vanligt. Vår gemensamma marknadsföring inför kommande sportlovsaktiviteter är genomförd, och nu väntar vi bara på anstormningen av förhandsbokningar...

Blivande snöhäst modell större

I morgon lördag är det hoppträning i Norsjö ridhus på schemat. Ser verkligen fram emot det. Oj, vad Farmarpojken kommer att ha roligt! Ryttaren med, förhoppningsvis...

Paula har börjat tagga redan idag, för AIKs hemmamatch i morgon. Som hängiven supporter, ska hon dit även denna gång för att se om hon kan norpa en autograf, eller kanske en kram, från någon av sina hockeyidoler. Vilken liten groupie-tös jag har fått mig... :-D

Fika-tält med kamin

Sista tidens utmaningar har varit omtumlande men lärorika. I går startade jag en individuell nedräknare. För att hejda min otålighet och minimera riskerna för förhastade beslut och ogenomtänkta lösningar, så måste jag sätta upp egentillverkade farthinder i min väg.

Jag tycker det är väldigt frustrerande att hejda sig själv när saker och ting känns så självklart. Tack och lov, när flera parter är inblandade och hänsyn och respekt måste visas, så gör det saken något enklare. Men i veckan har många lappar blivit skrivna... Jag har vikt ihop dem, lagt de fint i framtidens ask, för att sen öppnas och läsas när tiden är inne. Undrar om jag har rätt - eller om jag har fel. Bara tiden kan utvisa detta....

Take care, live life - be happy!

Sinnesnärvaro, eller?

Ny vecka. Lite för mycket i almanackan för att det ska kännas optimalt. Sömnen lite i oordning. Skulle vilja åka bort. Till något varmt ställe, med god mat och billigt vin. :-) Fre - sön skulle kännas helt ok, men gärna en hel vecka = Måste fixa!

Möte vid 10 med representanter från kommunen. Är inte förberedd som jag brukar vara. Hockeyn surrar från TV:n, Sverige leder ju, kaffedoften kittlar mina sinnen och alla "måsten" surrar i mitt huvud. En sak i taget. Börjar med kaffet. Känner lugnet...

Take care, live life - be happy!

Revidering av Livsplanen och dubbelgångare.

I dag har jag och två av barnen varit i Skellefteå. Gjorde ett besök hos Vitrockarna, vilket gick riktigt bra och efterlämnade glädjande besked. Passade även på att anförskaffa Paula ett par nya skor (gud, va ungen växer...) samt lite annat smått och gott. Avslutade dagen med att fylla matkassarna på ICA. Vilken prisskillnad det är, i jämförelse med våra småbutiker här hemma!

Med sex stycken i familjen är matkontot ganska stort. Tror faktiskt vi tjänar på att handla vår mat i Skellefteå, när vi ändå är där i andra ärenden.

På lasarettet fick jag va med om en märklig upplevelse. Kvinnan i luckan, där vi skulle anmäla vår ankomst, tittade utstuderande på mig i omgångar. Till slut så kände hon nog, att hon var tvungen att förklara varför hon tittade så intensivt på mig. Tydligen var det för att jag var så otroligt lik hennes bästa vän från Östersund.

Hon förklarade på ett inlevelserikt sätt, obehagskänslan av att få möta en sådan dubbelgångare, som ens bäste vän... Hon babblade på en hel massa och jag fick känslan av, att hon nästan trodde att de var hennes vän hon pratade med. Nästa obehagliga grej uppdagades, när hon senare skulle skriva ner mitt personnummer, som tydligen bara skillde sig med några dagar från hennes väns. Konstigt... :-)

I dag har jag varit inne på tankar kring Livsplanen. Diskuterade den (o mkt annat...) med en av mina varmaste, finaste vänner i timmar i dag. Jag är fast övertygad om, att det är nyttigt att ha en Livsplan. Alla tycker säkert inte det, utan vill kunna "ta det som det kommer". Men jag vill gärna vara styrman över mitt eget skepp. Ingen annan ska få bestämma min färdväg, vill inte bara go-with-the-flow... Vill ha mål att sträva mot och en plan för hur jag ska nå dit.

Tyvärr upplever jag att alltför många gör upp egna, individuella mål, utan att vädra dem med övriga familjemedlemmar. I en familj anser jag, att man gemensamt bör sätta upp mål och göra en Livsplan. Planen bör innehålla kortsiktiga, mätbara mål, som är ganska konkreta, samt lite mer abstrakta och långsiktiga mål.

Med den familjära, gemensamma Livsplanen som grund, så borde man väl rimligtvis kunna strukturera upp individuella Livsplaner och mål för sig själv..? Eller, tänker jag fel då..? Jag tror inte det... :-)

Att planlöst vandra omkring, låta den ena dagen få avlösa den andra, utan något som "sticker ut" från det vardagliga, eller utan något konkret att sträva mot, är för mig obegripligt. Slöseri med Tiden, är ett annat begrepp som passerar mina tankar.

Livet - var det dagarna som gick..?

Mål och mening i ens liv anser jag inte behöver vara av materiell art. Det kan även vara insikt och förståelse om saker och ting. Att få uppleva vissa sinnesstämningar, känslor och liknande.

Jag har min plan tydligt framför mig nu. Målen finns där med. Och de kommer jag att nå - det vet jag! Kanske inte vid de tidpunkter jag önskat och kanske inte på det sätt jag först planerat, men målet är ju inte allt - det är ju resan dit, som oxå räknas...

Take care, live life - be happy!

Deltaljrika personligheter

Idag fick jag besök av en häst-kiropraktiker på förmiddagen. Jag ville att hon skulle göra en ordentlig genomgång av Farmarpojkens leder och muskler innan tävlingssäsongen drar igång. Han gick igenom "besiktningen" med beröm godkänt. Skönt..! Bara att träna vidare.

Fick en inbjudan till en hingstvisning i Vännäs i början av april, som verkar jätteintressant. Får jag med mig någon medhjälpare så åker jag. Bra och billig marknadsföring! Bra initiativ oxå av arrangörerna att anordna detta!

Hade en intressant diskussion med en ännu intressantare människa idag. Pratade om mansgrisar, karlar med knasig kvinnosyn, kvinnor med dålig respekt för sina män och egotrippade människor, som bara ser till sina egna behov, i stället för att sätta saker i relation gentemot ett större perspektiv.

Vi säger ofta ett det är de små detaljerna som gör "helheten". Det stämmer - visst? Ett rum utan personlig inredning får ingen "själ", en festblåsa kommer inte till sin rätt förrän accensoarerna (stavas det så..?) är på plats. osv. osv.

Jag fastnar för personligheter med speciella, lite säregna - men jordnära, varma, djupa och intuitiva drag. Glädjs och blir så otroligt tacksam, över att få möjlighet att utveckla bekantskaper med denna typ av människor. De fascinerar mig. Inspirerar mig, och ger mig hopp.

Dessa detaljrika personligheter, som fångar mitt intresse, hoppas jag kunna ta till vara på. Hur vet jag inte riktigt... men det visar sig nog. Tids nog. Allt har sin tid, sägs det ju...

Inte många passerar det lilla analyserande nålsögat, jag försöker pressa de få bekanskaperna jag har igenom. Men de som genomgått den "resan" och fortfarande vill stanna i mitt "livs-broderi" de vurmar jag starkt om. Bättre att ha några få "diamanter" än ett helt grus-lass! ;-)

Va rädda om varandra!
P o K / Vekå