Revidering av Livsplanen och dubbelgångare.

I dag har jag och två av barnen varit i Skellefteå. Gjorde ett besök hos Vitrockarna, vilket gick riktigt bra och efterlämnade glädjande besked. Passade även på att anförskaffa Paula ett par nya skor (gud, va ungen växer...) samt lite annat smått och gott. Avslutade dagen med att fylla matkassarna på ICA. Vilken prisskillnad det är, i jämförelse med våra småbutiker här hemma!

Med sex stycken i familjen är matkontot ganska stort. Tror faktiskt vi tjänar på att handla vår mat i Skellefteå, när vi ändå är där i andra ärenden.

På lasarettet fick jag va med om en märklig upplevelse. Kvinnan i luckan, där vi skulle anmäla vår ankomst, tittade utstuderande på mig i omgångar. Till slut så kände hon nog, att hon var tvungen att förklara varför hon tittade så intensivt på mig. Tydligen var det för att jag var så otroligt lik hennes bästa vän från Östersund.

Hon förklarade på ett inlevelserikt sätt, obehagskänslan av att få möta en sådan dubbelgångare, som ens bäste vän... Hon babblade på en hel massa och jag fick känslan av, att hon nästan trodde att de var hennes vän hon pratade med. Nästa obehagliga grej uppdagades, när hon senare skulle skriva ner mitt personnummer, som tydligen bara skillde sig med några dagar från hennes väns. Konstigt... :-)

I dag har jag varit inne på tankar kring Livsplanen. Diskuterade den (o mkt annat...) med en av mina varmaste, finaste vänner i timmar i dag. Jag är fast övertygad om, att det är nyttigt att ha en Livsplan. Alla tycker säkert inte det, utan vill kunna "ta det som det kommer". Men jag vill gärna vara styrman över mitt eget skepp. Ingen annan ska få bestämma min färdväg, vill inte bara go-with-the-flow... Vill ha mål att sträva mot och en plan för hur jag ska nå dit.

Tyvärr upplever jag att alltför många gör upp egna, individuella mål, utan att vädra dem med övriga familjemedlemmar. I en familj anser jag, att man gemensamt bör sätta upp mål och göra en Livsplan. Planen bör innehålla kortsiktiga, mätbara mål, som är ganska konkreta, samt lite mer abstrakta och långsiktiga mål.

Med den familjära, gemensamma Livsplanen som grund, så borde man väl rimligtvis kunna strukturera upp individuella Livsplaner och mål för sig själv..? Eller, tänker jag fel då..? Jag tror inte det... :-)

Att planlöst vandra omkring, låta den ena dagen få avlösa den andra, utan något som "sticker ut" från det vardagliga, eller utan något konkret att sträva mot, är för mig obegripligt. Slöseri med Tiden, är ett annat begrepp som passerar mina tankar.

Livet - var det dagarna som gick..?

Mål och mening i ens liv anser jag inte behöver vara av materiell art. Det kan även vara insikt och förståelse om saker och ting. Att få uppleva vissa sinnesstämningar, känslor och liknande.

Jag har min plan tydligt framför mig nu. Målen finns där med. Och de kommer jag att nå - det vet jag! Kanske inte vid de tidpunkter jag önskat och kanske inte på det sätt jag först planerat, men målet är ju inte allt - det är ju resan dit, som oxå räknas...

Take care, live life - be happy!