Från Tvivlare till Utmanare

Vår strategi med positiv förstärkning har börjat ge resultat. Att berömma önskvärda beteenden och uttalanden, fungerar långt bättre än skäll, kritik och negativ bestraffning. Om det finns personer i ens närhet som hamnat i ett självdestruktivt beteende, så upplever jag att de nästan söker sig till tillfällen, där de vet att de kommer att misslyckas. Allt för att ännu en gång få bekräftat, att de inte duger till något, att världen är orättvis och att ingenting fungerar.

Att berömma är långt svårare än att ge kritik. Att se fel och brister är enkelt i jämförelse med det att se det positiva. Men med lite träning, så kan man lära sig även detta! Det är jag ett levande bevis på! Från att ha varit en kritiserande gnällspik, så har jag gått till en upplyftande medmänniska. Kan jag det, så kan du med! :-)

I min roll som idrottsledare träffar jag ofta barn och ungdomar med låg självkänsla. Känslan som infinner sig, när man får följa ett sådant barn, från att ha varit Tvivlaren till att bli Utmanaren, är fantastisk. Där har jag hittat en av mina målsättningar med min ledarroll: Att förmedla Tankens Kraft och Tron på ens egna kapacitet.

Snälla, hjälp till att stärka dem som korsar er vardag med en vänlig handling, en vänlig gest eller ett vänligt ord. Stärk dem genom att lyfta fram det positiva i allt de gör. Beröm dem för det fina och goda, och skit i det andra..! Invänta tålmodigt responsen - och förvånas över resultatet...

Take care, live life - be happy!

Halv men ändå hel

Suddig bild på jag och Konka just innan hon åkte härifrån i kväll...

Nu har jag lämnat Konka på tåget. Jag känner mig halv... Kan inte fatta hur fort dagarna har gått. Både jag och Anna-Lena upplevde det som om hon kom i torsdags, för att åka hem idag. Helt sjukt, va fort tiden har gått!!!

Vi kände en viss panik de två sista dagarna. Det var så mycket vi hade pratat om att göra, som vi inte hunnit med. I dag blev därför en intensiv dag med brödbakning i vår bagarstuga (Konka älskade våra mjukkakor) samt en skoterrunda i den tjugogradiga kylan.

Under duken gömmer sig degämnena till mjukkakorna.

Det roliga är dock, att ingen av oss är direkt ledsna, över att vi mest bara "suttit av" tiden. Samvaron som vi upplever och delar är aldrig tråkig. Alltid händer det något, som får oss att skratta, le, fundera eller diskutera kring. Att bara vara är inte svårt när vi umgås.

Konka har haft en väldigt stressig och svår period nu i många månader. Hennes hjälpsamhet, stora hjärta och ambitioner, har försatt henne i situationer som har blivit för mycket att fixa för en människa med hennes "ryggsäck". Jag hoppas hennes vistelse här hos oss har stärkt henne (vilket jag faktiskt tror) och att hon hittar tillbaka till den Konka jag känner: Stark, positiv, humoristisk, ödmjuk, rättvis, med glimten i ögat och ett "jävlar anamma" utan dess like. DET är min Konka det..! :-)

Båda vi två har varit otroligt trötta under tiden hon varit här. Vi kan inte komma på något annat svar än att för hennes del, så behövde hon ett brejk hemifrån. Få distans. Hinna landa och få lite perspektiv.I den trygghet och värme hon upplevde med oss, så är det väl inte konstigt om tröttheten kommer smygande..? Lägg dessutom till alla behandlingar hon går på...

För min egen del så tror jag, att jag blev tvungen att stanna av min hektiska vardag när hon kom till oss. Konka var den handbroms som jag så väl behövde, för att även jag kunna reflektera över ett och annat, i min bäste väns närvaro. Viljan över att ta vara på tiden, njuta av varandra och bara vara, gjorde även mig trött. I hennes sällskap slappnar jag av till fullo, är mig själv till 120% och känner mig trygg och älskad. Självklart blir man då trött... visst?

Konkas positiva syn på livet, hennes kämpaglöd, trots hennes svåra sjukdom, och hennes enorma livsglädje, har smittat av sig på familjen. Trots att hon inte var på topp, inte orkade lika mycket som hon brukar, inte har den starka rösten som hon brukar ha, så hade hon ändå denna inverkan på oss. Min kära R har väl aldrig varit så social som på sistone och ungarna har verkligen älskat Konkas bus och värme.

Våra galenskaper och tokigheter har visat barnen att det är ok att bjuda på sig själv, tramsa lite ibland, och skratta åt sina missar - inte vara så gravallvarlig hela tiden... En väldigt avslappnad och skojfrisk stämning infann sig i rumssoffan i kväll, när vi alla tittade på finalen i Robinson. Hans B vann - tack och lov... helt rätt vinnare! :-)

Trots att en stor sorg och saknad belägrar mitt inre för tillfället, så väljer jag att tänka positivt. Jag är tacksam för att vi fick möjligheten att träffas. För att mina barn fick träffa henne. För att hon fick se och uppleva vårt hem. För att jag fick fler minnen att paketera i min värdefulla minnesbank under benämningen "Jag och Konka". Tankar som tynger ner och ger mig obehagskänslor väljer jag bort. På en gång.

Ishjärta, som duktige grannen har tillverkat av hönsnät, vatten och en massa uppfinningsrikedom.

Hoppas vi ses snart igen Konka. Det måste vi...

Stormvarning och 2 av 3

På radion uppmanas vi undvika att bege oss ut i trafiken idag. Klass 2 varning utfärdad. Snön yr friskt omkring oss i alla riktningar. Man tappar andan när man är ute... Oj, vilken upplevelse.

I går eftermiddag var jag och duktige grannen på ett informationsmöte om den ekonomiska föreningen Gold of Lapland. Det var en intressant stund, men som i mina öron var mycket av en upprepning av Bo på Lantgårds koncept. Skillnaden är att det är fler aktörer lokalt, vilket kan gynna samarbeten och nätverkande. Ska suga på den där karamellen ett tag till, innan jag bestämmer mig för ev. medlemsskap.

I går hände flera intressanta och omtumlande saker. Konka har en positiv inverkan på min familj. Min kära R tvingas till mer socialt umgänge, vilket han i går, för första gången på länge, faktiskt verkade uppskatta. Barnen tvingas samsas lite mer med en person till i hushållet, och dessutom klara sig lite mer på egen hand, eftersom jag valt att prioritera Konka nu när hon äntligen är här.

I går förlorade jag dessutom en av mina tre främsta förebilder. Min före detta chef och arbetsgivare. Jag har nämnt henne tidigare här i min blogg. Hur mycket jag beundrade hennes ledarskap, hur hon tog hand om sina anställda, engagemanget hon visade och hur resultat- och målinriktad hon ändå var. Med en positiv attityd, där ändå klara och raka besked gavs (både roliga och mindre trevliga) så va hon för mig en stor förebild när det gäller ledarskap.

Cancern tog hennes liv allt för tidigt. Ett snabbt förlopp och vips är hon borta.

Mina tankar är naturligtvis hos hennes familj. Maken, barnen och barnbarnen m flera. Sänder dem mina varmaste tankar och största kramar.

Mitt i allt elände så tänker jag ändå på det positiva. Det hade Elisabeth velat. Med ett gnittrande skratt och ett leende på läpparna, hade hon peppat oss att se framåt - ifall hon varit kvar... Och det är precis vad jag ska göra.

Är så tacksam för att jag hann säga hur mycket jag uppskattade henne, medans hon fortfarande var aktiv. Berömde na för allt det som jag nämnt ovan och vet hur glad hon blev över mina ord. Hoppas det stärkte henne.

Uppskattar ni någon - säg det NU! I morgon kan det vara för sent...

Min andra förebild, min storebror, dog ju för 2,5 år sedan. Min tredje har jag turen att få ha i huset nu i veckan: Konka.

Mina underbara föräldrar, som man alltför ofta tar alldeles för mycket för givet, har jag tursamt kvar. Så även min andra storebror med familj. TACK för att ni finns! Älskar er...

Kommer nu med nya, friska tag se fram emot ännu en dag i samvaro med min allra finaste vän. Vi får se vad vi ska hitta på. Vet inte riktigt än...

Take care, live life - be happy!

Vekås strävan

Vid vårt familjeråd i söndags gjorde vi en ny grej. Alla i familjen skulle tänka på ett beteende, hos både en själv och de övriga i familjen, som vi skulle vilja se en förbättring på. Vi röstade om ifall vi själva skulle få bestämma, eller om familjen gemensamt skulle komma fram till, vad som var mest väsentligt att jobba med. Majoriteten sa gemensamt beslut.

Efter en förslagsrunda, då två-fyra förslag kommit fram på varje person, så röstade vi. Jag fick uppgiften att förbättra mitt beteende kring att jag ska "Leva som jag lär". Tycker iof sig att jag redan gör så gott jag kan kring det, men man kan kan alltid förbättra sig... Bäst var ändå det rungande förslaget kring min kära R. ALLA ville att han skulle bli mer kramig... ;-)

Konka var väldigt fascinerad över vårt engagemang i detta kring familjeråden. Jag vurmar starkt om dessa. Barnen lär sig att kunna påverka sin vardag genom att föra fram sina åsikter. De lär sig vikten av samarbete, att kunna argumentera för sina ståndpunkter, för att få andra med sig, och de får även se konsekvenser och resultat av vad gemensamma beslut leder till.

Bland det viktigaste är ändå, att de får uppleva att det är ok att tycka annorlunda. Man får göra det. Ingen tycker illa om någon bara för att man har en annan åsikt. Man respekterar och accepterar. Barnen lär sig även mötesteknik, uthållighet, tålamod och att prata i grupp.

Jag ser bara vinster i detta kring familjeråd. Är det någon som upplever något annat, så påpeka det gärna för mig. Känner mig lite för enkelspårig i detta resonemang... :-)

I eftermiddag ska jag på ett informationsmöte som handlar om Gold of Lapland. Har starka funderationer på att gå över till dem från Bo På Lantgård. Vi får se vad jag kommer fram till efter kvällens möte...

Duktige grannen jobbar på som attans. Nu är det i princip bara finliret kvar på övervåningen i stugan. Listning, fodring och lite annat småpyssel - sen är det klart!

Förra veckan tackade jag ja till ett förtroendeuppdrag i ett disktriktsförbund, som verkar inom jordbruk/landsbygd. Valberedningen kommer att föreslå mig på årsmötet och vi får väl se vad det leder till.

Snart ska jag gå upp och se ifall Konka börjar vakna till. Hon var så trött igår... Blir orolig för henne.

Ha det bäst! P o K

Zombie

I morse gick jag i säng när min man steg upp. Helt knasigt! Fyra timmars sömn. Zombie-Vekå härjar på Tallheden... ;-) hi hi.

I eftermiddag lovade jag mig själv att : I kväll ska det inte bli sent. Och ändå sitter jag här ännu... kl. är 22 nu.

Familjen åkte och firade en 30-åring i eftermiddag. Jag och Konka stannade hemma. Vi samtalde om dagens händelser och utvärderade det vi upplevt under dagen:

• Mötet med socialsekreteraren, som handlade om vårt familjehemsuppdrag.
• Intressanta människor vi träffat och pratat med under dagen.
• Våra nära relationer.
• Pågående projekt.
• Barnen. M.m. m.m.

Nu har Konka gått i säng och jag gör min egen utvärdering. Detta är delar av vad jag kommit fram till:

När man lever med en svår sjukdom och har accepterat sitt "öde", så tänker man verkligen helt annorlunda. Önskar av hela mitt hjärta, att den livsglädjen, den gnistan, den tacksamheten som Konka visar, över att faktiskt få finnas till, gick att paketera in och plocka fram till de som verkligen behöver få lära sig detta.

Dagarna som gick, var det Livet..? (ordspråk)

Att slösa tid och energi på att hänga upp sig på petitesser, småsaker som "stör" vår vardag, är något jag länge sedan valt bort. Det finns så mycket roligare saker att göra. Egentligen borde man leva som om varje dag vore den sista man lever. Borde man inte det..?

Konflikter som jäser under ytan - ta tag i dem på en gång! Hitta lösningar. Gå vidare. Ta hand om varandra...

Somna aldrig ovänner. Visa varandra kärlek.

Jag har redan börjat fila på morgondagens Val för dagen. De kommer att bli lite speciella... ;-)

Take care, live life - be happy!

Tillbaka i vardagen

Idag har vi försökt hitta tillbaka till vardagen. Har tagit ut min busige hingst för en körtur i vagnen. Det märktes att han har fått vila några dagar... ;-) Roligt va det i alla fall!

Lastning av tjurarna på slakteribilen

Tjejerna har plumsat med ponnyerna i djupsnön och slakteribilen har varit hit och hämtat ett gäng med kalvar. Städning, familjeråd och planering av kommande vecka. En ganska vanlig söndag med andra ord...

Skriver mer i morgon...

P o K/ Vekå

Kurhotell och tidsbroms

Konka i badrock framför ingången till Källan... ;-)

I går åkte jag och Konka till Källan i Åmliden, ett kurhotell med spa. Efter en mkt god lunch fick jag prova på floating och Konka fick massage.

Eftermiddagen tillbringade vi i sängen. De två enkelsängarna hade vi knuffat ihop till en stor. Med en enorm godispåse, nedbäddade under var sitt täcke och massvis med stora, mjuka kuddar, låg vi och berättade om allt vi ville delge varandra från våra liv. Vi analyserade varandras beteenden, försökte sätta ord på känslor man har svårt att hantera, och skrattade åt banala och galna saker. T.ex om det går att hosta med tungan ute... :-D

Barnen lyssnar på Konkas ord... (vilken uppmärksamhet!) :-)

Samtal jag och Konka har med varandra, resulterar ofta i att vi fyller i och avslutar varandras meningar. Vi förstår varandra, Konka och jag...

Efter Medelhavsbuffén på kvällen så softade vi någon timme till. Jag hade gärna stannat resten av kvällen på rummet. Hade så mysigt och var så fruktansvärt pömsig och trött. Konka gick däremot in i någon sorts andra andning efter middagen och ville absolut hitta på något.

Självklart ville jag ju ta vara på möjligheterna man får av att vistas på en sådan anläggning som Källan, med bassäng o bubbelpool, utebadbalja m.m. m.m. så jag slet mig ifrån den sköna sängen och hängde med Konka ner till bassängen för ett kvällsdopp.

Bassängbadet blev startskottet för en helt underbar kväll/natt. Av någon knasig anledning, vet inte alls hur tusan vi bär oss åt, så lyckas vi alltid göra vad som helst till en succé. Efter bastubad, bus och massvis med galenskap och tokigheter så landade man till sängs HALV SJU i morse..! =D

Två timmars sömn senare var jag helt körd. Vet inte alls hur tusan jag lyckades med frukosten, hemfärden eller utcheckningen. Denna dag har varit som ett stort töcken och jag har känt mig som en vandrande, fånigt leende zombie hela dagen.

Mina underbara tjejer har varit jätteduktiga här hemma i helgen. I afton har familjen fått möjlighet att få uppleva min Konka, eftersom jag själv stått tillbaka och gett soffan stor uppmärksamhet. ;-) Fy, vad trött jag är!

Ikväll ska det INTE bli sent. Ny dag i morgon och säkerligen nya äventyr. En vecka kvar på Konkas vistelse hos oss. Önskar jag kunde stanna tiden...

Take care, live life - be happy!

Är det sant?

Det känns så overkligt att Konka verkligen är här! Vi sa båda två, när vi satt i bilen på väg från Bastuträsk, att det kändes som om vi träffades bara härom dagen. Fastän det är flera år sedan...!

Bara att fortsätta där man slutade. :-)

Det är underbart att få dela med sig av min vardag till min allra godaste och finaste vän. Lugnet infinner sig när vi träffas och man blir "hel". Tror jag behåller henne här...

I dag ska vi åka en sväng. Har så mycket jag vill visa henne och folk jag vill att hon ska få träffa. Men först måste hon få vila upp sig ordentligt och "landa". Efter den omtumlande resan hit så behövs det nog.

Ungarna verkar superglada över att äntligen få träffa människan mamma jämt pratar om. Min kära R verkar oxå glad över att få uppleva min Konka. För det är DET hon gör med en... Konka etsar sig fast. Man upplever henne. Den äkthet hon visar, och den livsglädje, ödmjukhet och tacksamhet hon sprider, minns man och vill uppleva igen. Och igen. Och igen...

Är så tacksam över att min familj får träffa henne.

Take care, live life - be happy!

Äntligen framme!

Efter två urspårningar, växelfel, problem med stoppljus och ringsignal, vagnsskada, strömförsörjningsproblem och skada på rälsen, så är äntligen Konka här efter att ha åkt buss de sista 35 milen!!! = 8,5 timmes försening!!! Puh!

Efter paketöppning så softar vi nu i soffan och bara har det gött!!!

J

Dumma tåg

Jag och Konka busar senast vi sågs för 2 år sedan. :-)

Nu är Konka snart här! Mitt på dagen i går klev hon på tåget i Småland, som ska köra henne till Bastuträsk. Konka gillar inte att åka kollektivt. Har dåliga erfarenheter som gör att det känns oroligt och otryggt. Är därför jättestolt över henne, för att hon vågar utmana sig själv och ta denna långa resa hit till mig.

Typiskt nog, eller såklart enligt Konkas förväntningar, så har ALLT krånglat. Godståg har spårat ur och förstört rälsen, bromsarna har krånglat på tåget och nu det senaste är att det fattas ström(?) eller jag vet inte VAD det var, som gör att hon mest troligt kommer att tvingas åka buss den sista biten. Och Konka som haaaatar bussar!!! :-( Oj oj oj... resan hit kommer att ta henne närmare 24 timmar! Usch!

Nu ska jag i alla fall göra det sista rycket med städningen. Konka är ju som sagt hästallergiker. (Hur ska detta gå..?) Lite omstruktureringar i vår vardag så löser vi detta (det MÅSTE gå!).

Take care, make love - be happy!

Djuröga

Vilken underbar start på denna vecka. Av någon anledning ser jag alltid fram emot måndagar. De brukar bli bra, och så blev även denna!

Idag har jag utmanat mig själv lite extra, testat nya tankesätt, nya strategier och framför allt vågat! kanske e man knäpp som tänker att det spelar ingen roll om än det går åt fanders, då har jag i alla fall provat..?

Man ångrar ju oftast saker man inte gjort, i stället för det man gjort. Sånt man gjort som blev lite "fel" kan man alltid ta lärdom av. Viktigast är dock att man vågat ta steget... visst?

Den som aldrig lämnar land får inte uppleva nya oceaner... :-)

Följde Malin ut på en körtur med lille Emil efter skolan idag. De passar så otroligt bra ihop, Malin och hennes ponny. Lika livliga, med glimten i ögat och redo för bus. Det är så otroligt roligt att sitta bredvid och lyssna på hennes prat med sin fyrbente vän. Hon ser verkligen sin ponny, läser hans kroppspråk och tolkar det efter bästa förmåga. Hästöga..? Djuröga...? Jo, det har båda mina barn. Paula mer till de mindre djuren och Malin till de större. Reflekterade faktiskt idag, över att våra familjehemsbarn börjar även de få en bättre känsla för djuren = sköööönt!

Tömkörde Farmarpojken på ridbanan i kväll, innan det var dags för nattning av djuren. Bra motion för en själv och otroligt nyttigt att titta på sin häst i arbete från marken ibland. När FP var yngre var jag mycket mer flitig med tömkörandet. Nu har jag legat av mig en del och borde verkligen återuppta detta mer frekvent! Han jobbade på riktigt fint och styketräningen vi kör med i vagnen går jättebra att omvandla även till tömkörningen. Från sidan kan jag dessutom ha full koll, så att han jobbar liksidigt och med bra bakbensaktivitet.

Tänkte avsluta med att publicera en bild på tjugomannatältet som ungarna övernattade i denna helg. Supermysigt där inne, när man eldar i kaminen så den lyser rött. :-)

Ha det bäst - helst till häst! ;-)

Tänt vare här

Natten mot i går sov alla barnen i vårt 20-manna tält, som vi satt upp här ute på lägdan. Likt tappra små scouter turades de om att elda i kaminen. Inte förrän vid sjutiden på morgonen kom de in, lyckliga efter deras bedrift och något sömniga. Vi hade inga som helst problem med att få i säng dem i går kväll. :-)

I går startade ridskoleverksamheten i gång igen. Höll mina första lektioner för vårterminen. Det var riktigt skoj. Blir så glad av att få se ungarnas engagemang och glädje. Tiden bara springer i väg i ridhuset...

Snart kommer Konka. På onsdag. Yes!!! Kan inte fatta det än riktigt. Oroar mig mest för hennes hästallergi. Ska städa som attans de kommande dagarna. Det måste gå!

I dag kommer elektrikern hit. Elen ska kopplas in på övervåningen i stugan. Snart är det klart för möblering. Fantastiskt!

Ha en bra vecka, nu kör vi! :-)

P o K/Vekå

Gamla vänner och fanclubs..?

Blev så glad av att ikväll få upptäcka att jag lyckats behålla en av mina stamkunder från en lång tid tillbaka på min blog. "Katarina" har tidigare kritiserat och ifrågasatt mina inlägg, och nu har hon hört av sig igen! Det var ett tag sen...! :-D

Tydligen så måste min vardag/mitt liv fascinerat denna kvinna på något sätt, eftersom hon fortsätter att läsa min blogg..? Jag kan inte göra annat än att bli glad!

Hon har läst alla kommentarer på inlägget som heter "Svar på tal" och fått för sig att jag skrivit en positiv kommentar till mig själv?!

I mailet jag fick från henne nu senast ( hon skickar mail, inte kommentarer...) så skriver hon dessutom att det startats en anti-fan-club till min blogg ( eller är det till mig personligen tro..) som redan har 21 medlemmar. Fantastiskt!!!! Det är ju helt otroligt...! Undrar var jag hittar denna fanclub tro..? ;-)

Hi hi... tycker hur som helst detta är högst roande. Vekås Fanclub: Join now and get discount on.....? ha ha haaa.... Guuud så knäppt!!!!

Nå väl.... hoppas detta roat er lika mycke som det roat mig!?

Take care, live life - be happy!

Planera in sportlovet på Tallheden!

För Du som inte varit in på min hemsida på ett tag - klicka dig dit nu!

Har lagt ut info om sportlovsaktiviteter, som vi ska arrangera här i år. Läs under "arrangemang". :-)

Varmt välkomna!

Tältande hingsthållare

Tror att jag borde kopiera gårdagens val och klistra in dem för var dags val. De funkade jättebra. Dagen blev innehållsrik och trevlig.

Jag var ute på en skogstur med min hingst i går, och plumsade i djupsnön. Stoet CarolineE med hennes ägare följde oxå med. Jättemysig tur! Idag fick Farmarpojken dra vagnen. Fortsätter med styrketräningen, vilket verkar ge resultat. :-)

Har äntligen tagit mig i kragen och bestämt mig för något beträffande kommande avelssäsong. Nu ligger info ute på min hemsida om priser m.m. för de som vill använda Hagas Farmer Boy till sitt sto. Har fått positivt svar från en erfaren uppfödare som lovat hjälpa mig denna säsong. Känns tryggt! :-)

Idag har tjugo-mannatältet kommit upp. Barnen i familjen verkar sugna på att prova övernatta där i natt. -12 grader ute. Vi får väl se... :-)

Take care, live life - be happy!

Val för dagen

Idag väljer jag att:

• ignorera min trötthet. Jag kan, jag vill och jag orkar!
• tillbringa större delen av dagen utomhus.
• vara tacksam och glad.
• se, känna, lyssna, smaka och uppleva allt lite extra.
• göra minst två saker, som jag aldrig har provat tidigare.
• ringa minst en vän, som jag inte har pratat med på länge.
• visa och säga till mina nära och kära hur mycket jag uppskattar dem.
• göra minst ett bus.
• le lite extra!

Take care, live life - be happy!

Färgsättning o bus

Har handlat en massa färg i dag. Duktige grannen har varit flitig sista tiden och spikat klart all panel. Så nu blir det lackning av golv och tak. Muren ska få på sig lite färg och snart kopplas strömmen in.

Vy mot väster i det större rummet uppe i stugan.

Barnen älskar de öppna ytorna och har redan invaderat dem med tågbanor m.m. :-) Nedan kommer förresten en bild på en underbar liten treårig tös som jag byggde kojor med härom dagen. Tittut!

Positiv förstärkning

I veckan har det känts som om luften gått ur mig. Min vanligtvis så energifyllda vardag har inte riktigt velat infinna sig och allt har bara varit "jobbigt". Vid stillasittande bränner det bakom ögonlocken och min kropp vill bara sova. Tankeverksamheten går på sparlåga. Fokusering och koncentrationskapaciteten är i det närmaste obefintlig.

Ny medicin. Är det den som spökar?

En liten gnutta av hopplöshet och frusteration i vårt familjehemsuppdrag har dessutom invaderat mitt inre. Jag har inte tänkt låta de känslorna ta överhanden utan försöker att acceptera och gå vidare. Hitta lösningar och göra så gott man kan. Mer än så går inte.

Saknar vår ambitiösa och drivande socialsekreterare vi hade tidigare. Man kände sig trygg att ha henne som mentor och bollplank. Nu är det nya kontakter och nya samarbetsparters som ska introduceras. Omstart och repetitioner. Tre steg tillbaka känns det som. Jobbigt, när jag är en sådan framåtskridande person, som gärna vill fokusera just framåt, inte på det som varit!

Får väl se den närmsta tiden som en plattform, där våra liv avstannat för en stund, för att senare fortsätta uppför trappan, när omgivningen hunnit ikapp. I mina tankar är vi snart redan uppe. På topp!

I veckan har vardagen kommit igång igen. Volleyboll- rid- fotbolls- och snowboardträningar ska matchas in i familjeschemat och varvas med kompisar, mat-tider och läxor. Det känns bra. Ingen brist på sysselsättning! :-) Hade ridledarmöte igår. Va i sporthallen en stund och tittade på alla barn som idrottade. Utvärderade min tid med barnen sent i går kväll, och kom fram till följande:

Många likhetstecken kan dras mellan "besvärliga" barn och hästar. Låter knasigt kanske - men så är det! Dessa individer, som klassas som "besvärliga", har inte förmågan att kunna visa oss att, de har något de vill säga oss på något annat sätt, än genom att vara utagerande och "jobbiga".

Hos hästen kan det vara att den vill säga att den har ont någonstans, att sadeln passar illa osv. Hos barnet är det ofta ett uppmärksamhetsbehov, ett rop om Se mig, Hör mig, Älska mig...

Oj, vad jag önskar att vi vuxna kunde förbättra vår förmåga, att lyfta fram det positiva i barnens beteenden, istället för att vara så duktiga på att tillrättavisa de oönskade beteendena. När barnens livserfarenhet säger dem, att de endast får de vuxnas odelade uppmärksamhet när de beter sig illa, så blir det ju det de kommer att göra, för att vi ska lyssna på dem. Och bry oss om...

Positiv förstärkning. Kan man kalla det så..? Uppmärksamma, beröm och finns där för barnet när det gör något bra, då tror jag att det kommer att bli DET som barnen vill sträva efter.

Hästen fungerar likadant. Tydlig gränssättning, konsekvens och beröm vid önskat beteende = trygg och glad häst.

Bestraffningar, ignorans och inkonsekvent behandling skapar bara oro, otrygghet och en osäkerhet hos dessa individer, som på sikt leder till större problem...

Vet att jag har läst någonstans att ett barns samvete inte börjar etableras på allvar förrän i fem års åldern. I tre årsåldern börjar det mogna fram, men inte förrän just innan skolåldern, kan barnet mentalt börja kontrollera sina handlingar, med hjälp av sitt samvete och sina egna förklaringar.

Tydligen så är ett samvete inte fullt etablerat och kan fungera självständigt - utan att påminnelser behövs - förrän i de senare tonåren, ibland inte förrän i 20-årsåldern!

Barn är ett livstidsprojekt!

Ta hand om varandra!
P o K/ Vekå

Trygghetsnarkoman?

Blir du aldrig biten, sparkad eller omkullsprungen? frågade en förälder mig på ridklubben, en gång när jag höll på med min unghingst i ridhuset. Jo visst, svarade jag denne, som den självklaraste sak i hela världen.

Jag har blivit släpad, trampad, sparkad, knuffad, biten, översprungen, avkastad m.m. m.m. ett flertal gånger, men det hör liksom till... Att leva som man vill innebär ofta risker och jag är beredd att ta de riskerna.

Hur får man människor att våga utsätta sig för Livet?

Nu tog jag bara ett exempel med hästarna, men det handlar ju även om relationer. Att lita på en annan människa är ett stort risktagande. Man måste ju våga satsa och i en nära relation tro på kärleken. Risken för förlust är själva insatsen.

Man vill inte så gärna utsätta sig för risken att bli sviken och besviken, speciellt inte om man svikits redan som barn och inte alls tror på sig själv...

Jag har läst någonstans att svenskar lär vara trygghetsnarkomaner. De flesta av våra barn blir så överbeskyddade att de inte klarar av minsta lilla motgång eller motstånd när de närmar sig vuxenlivet. Många har curlats fram av välmenande föräldrar och känner sig omedelbart kränkta när de inte får göra som de vill.

Att se lösningar istället för problem, att se möjligheter istället för hinder, att hitta det positiva och konstruktiva istället för att fastna i passitivitet och destruktivitet är lättare sagt än gjort, speciellt om krafterna inte räcker till.

Man kan inte fly från sig själv. Finns inte den inre friden - den mentala balansen - så spelar det ingen roll var man än befinner sig (eller med vem). Man måste tro på sin egen förmåga och andras, för att få uppleva harmonin i tillvaron.

Take care, live life - be happy!

Retning

Min Konka har levt med sin cancer i åtta år. Den har gått från bröst, lymfkörtlar till halsregionen. Den är tydligen (som jag har förstått det) av en hormonell variant, en kronisk sådan, som inte går att bota.

Alla behandlingar med anti-kroppar, strålning m.m. tär på hennes kropp och inre organ. För några veckor sedan drabbades hon av bältros och kunde inte ta sina anti-kroppar. I går blev det uppskjutet igen pga en "retning" på hjärtat. Hjärtinfarkt på G..? På fredag ska det visst bli ultraljud av hjärtat för vidare kontroller.

På onsdag om en vecka ska Konka komma hit! Fixar hon det...? Jag vet hur mycket hon önskar att komma, och jag vet hur mycket jag vill att hon kommer... Men...

?

:-(

Det är mer än två år sedan vi sågs... Längtar efter henne!

Vägen till en vän är aldrig lång, sägs det...

Ta hand om varandra!

P o K/Vekå

Champion

Heja Hans!

Diggar Hans från Skellefteå, som är med i årets upplaga av Robinson. Fast än hans kroppshydda har minskat under veckorna som han har lyckats hålla sig kvar i tävlingen, så har hans personlighet växt i mina ögon.

Gillar hans företagsamhet, hans förmåga att SE människor, hans intelligens och hans sätt att totalt dominera bland alla andra på den där ön. Han verkar ha, förutom goda ledaregenskaper, även ett stort hjärta.

Fascineras över att se den osäkerhet hans trygga personlighet skapar bland de övriga deltagarna. Antingen hatar de honom, eller så dyrkar de honom. Inget däremellan. Mycket intressant skådespel... :-)

Har avklarat dagens första möte, har strax ett till. Sen blire Skellefteå och optikern. Nya brillor på G. Längtar...

Ha det bäst - helst till häst!

Blivande mamma

Idag har alla hästarna fått vädra sina pälsar och gått utan täcken. Oj va glada de var över detta. De rullade sig och sprättade omkring i hagarna i morse. Nu känns det nästan som "blia" när termometern bara visar drygt -5 grader = underbart!

Alla pållarna har fått sig ett motionspass. Körde Farmarpojken med risslan efter vår skogsslinga igen. Nu börjar det spåret bli fint packat, och turen blir inte lika vinglig nu längre när man kör där.

Paula på Nypon (som numera inte kan ha sin sadeln längre pga bäbismagen) :-)

Vår blivande mamma Nypon är så stolt och klok. Numera stressar hon sällan upp sig över något. Fordonen på gården är numera hennes vänner. Filten, som hon tvingats gå igenom för att komma sig in i stallet, har hon äntligen insett att den INTE kommer att äta upp henne. Och hon har dessutom blivit lite mindre sur. Hon kan ju verkligen vara en riktig "kärring" i boxen, men nu ser man ett lugn i hennes ögon, som inte har funnits där tidigare.

Stolt Paula visar upp Nypons putmage. 4 månader kvar till fölning... :-)

Skottade ridbanan idag. Den blev hur fin som helst. Jämn och mycket bättre än på sommaren! Hoppas nu bara detta fina vädret håller i sig.

Nu blir det myspys med familjen resten av kvällen. Trevlig helg till er allihopa!

Take care, live life - be happy!

Flockdjur och biroller..?

Allt för ofta får man höra talas om tragiska familjeöden. Familjer som splittrats pga meningsskiljaktigheter, otrohet och oförmåga att lösa befintliga problem och konflikter. Ofta är det turbulent i ett halvår, kanske ett år eller lite mer, men sällan så brukar konflikterna hålla i sig år efter år. Speciellt när barn är inblandade.

Den besvikelsen och sorgen man känner efter ett sprucket förhållande brukar oftast lägga sig med tiden. Fokus flyttas, från att hitta svar på frågor om: varför? vad gjorde jag för fel? hur kunde han/hon? till att hitta nya glädjeämnen, mål och framtidsvisioner.

Men för en del "hakar" det liksom upp sig. De kommer inte vidare. Bitterheten fördärvar sinnet på dem och gör hela världen nattsvart. Försvarstaggar spretar åt alla håll och hela uppsynen av dessa människor skriker: HÅLL ER BORTA!!!

Jag tror på Det Goda hos alla. Jag tror på Kärleken. Jag tror dessutom på framtiden och Tankens Kraft. Tänker man en sak nog länge, så tror man till slut att det är så.

"Kan man grubbla sig sjuk, kan man tänka sig frisk!"

Jag har full förståelse för alla som drabbats av all världens eländes elände. En del har otur! Och får kämpa lite extra! Men det jag däremot INTE kan acceptera är när folk inte kan se sin egen roll i det liv de lever i. De inser inte att de är både huvudrollsinnehavare, producent och regissör av sin egen "Livsfilm"!

Karaktärer som innehar biroller och som fungerar som statister i ens film måste man lära sig att samarbeta med. Man KAN INTE försöka få dem till att hela tiden ändra på sina "roller", utan att först försöka redigera sitt eget manus.

Kvinnor och män, som säger sig ha gått på för många minor, blivit "bränd" för många gånger, och väljer att i tidig ålder påstå att "Jag trivs med att leva själv och kommer aldrig mer att skaffa en partner", de tror jag inte på för fem öre! De försöker säkert intala sig själva om att det är det enda rätta och att de trivs med det, men... Vem försöker de lura?

Om Gud hade velat att människan skulle leva som en enstöring, då hade han gjort oss tvekönade. Människan är ett flockdjur och behöver, precis som djuren, flocken för att finna trygghet, kärlek och samhörighet.

I de spruckna förhållandena där den ena parten på något vis har ett "övertag" om den andre, kanske pga otrohet, misshandel, eller hemmavarande barn, så hamnar ofta den andre i ett direkt underläge på en gång. Det krävs ganska mycket styrka att komma sig upp ur det läget.

När separerade föräldrar bråkar och skyller på varandra, så vet alla att det blir barnen som kommer i kläm. Hur ska man få dessa föräldrar till att inse att DE BÅDA har ett lika stort ansvar till att skapa en fungerande dialog sinsemellan??? Bara för att den ena beter sig som en "idiot" så kan man inte stänga denne ute!

Kan man inte komma till en lösning efter åratal av försök, så MÅSTE man ta hjälp! Man MÅSTE ta sitt vuxenansvar, svälja stoltheten och BE OM HJÄLP!

Med hopp om att någon läser detta, som kan stötta, peppa och sprida kärlek till de som befinner sig i denna sits. Få dem att våga ta steget. Få dem att inse att de MÅSTE det. Om inte för sin egen skull, MEN FÖR BARNENS skull!

Take care, live life - be happy!

Ännu en familjemedlem.

Vi har fått uppleva en rejäl köldknäpp under flera dagar nu. Men värst drabbade verkar de vara i Svealand. Kylan gör att vattnet fryser i stallet. Våra hästar får inte den motion de behöver och allt arbete utomhus blir ganska krävande. Men, vi klarar det med!

Den ofrivilliga tiden inomhus gör att man tvingas hitta på andra aktiviteter att roa sig med. Igår trotsade vi kylan och körde till Skellefteå för lite shopping. Jag och ungarna hade riktigt trevligt. Nr. 5 köpte sig dessutom en hamster, så nu har alla barn i huset en egen liten "råtta". :-)

Julen är bortstädad. Julgardiner nedtagna, och nu väntar jag bara på att strykjärnet blir varmt så att jag kan stryka de nya gardinerna som ska sättas upp.

Ha en bra dag!

take care, live life - be happy!

Svar på tal...

Nedan kommer P´s svar, som hon skriver på sin blogg.

Jag väljer fortfarande att INTE hänga ut henne offentligt… Det gör hon så bra själv på sin egen blogg! J

Publicerar även hennes mail till mig längst ner i detta inlägg. Hoppas hon läser dem en gång till och funderar över vem det är som egentligen hotar vem..?

Snälla du, lugna ner dig… jag vill dig inget ont! Bara få dig att tänka till! Med din attityd törs väl knappast någon i din omgivning säga något sådant här till dig..? De är väl livrädda för dig??? Ta emot en utsträckt hand…

Så här skriver hon:

Jag har fått en knäppgök efter mej som trakkar mej nåt så sjukt här på nätet,både via bloggen,där allt började,sen via min gb på lunar och även via privat mail. Jag valde ta bort bloggen jag skrev åt henne i förhoppning människan skulle lägga av,men icke..så nu blir det offentligt svar.

För nåt jag inte accepterar är såna som hon,som självutvalt lägger sej i andras liv.Men efter läst en del av hennes blog så är hon just en sån jag trodde.En fröken duktig.För hon är ju så engagerad i allting,synnerhet barn o ungdomar...

Men att en okänd människa sitter o skriver att svår sjukdom,sorg osv är en KRYDDA i livet är ju helt vansinnigt.

Det vet väl alla att livet är upp o ner,men att kunna sitta hos sin dr o få veta man är nära o dö o tycka Yeah vilken krydda..det gör nog bara den här veronika i norsjö.

När hon inte vet hur andra har det,inte fattar att den del man skriver på sin blog bara är en LITEN del av hela livet man lever,då bör hon nog sluta skriva själv.

Min blogg är till för mej att användas som en ventil synnerhet i stunder när allt känns jobbigt.
Min egen klagomur.Men fan inte HENNES!!

Alla har olika lotter i livet,jag har för länge sen accepterat mitt liv inte är som andras.Redan som 22 åring när jag blev svårt sjuk o fick livsuppehållande medecin som jag äter än..redan då insåg jag o fick veta vad som väntade mej.Det tog många samtal med min läkare på medecinen innan jag förstod vilka ändringar som skett inne i kroppen,som jag INTE kan påverka.Bla genom mitt immunförsvar försvann nästan totalt,till alla allergier o värk som uppstod.

Detta fattar inte denna ybermänniska.Istället sitter hon o kränger ur sej diverse saker om MITT liv som hon inte alls har med att göra. Vad jag gör eller inte gör,eller vad jag köper eller inte har väl ändå inte du med att göra????eller?????Och tro mej,jag har FULL koll när det gäller mina allergi problem,något du verkligen inte tycks ha.

Noll koll på precis allt.VÅGA blanda in mina barn in nåt en ggr till,där gick du verkligen över gränsen förstod du!!!


VERONIKA du ska veta mitt liv i dag är lugnt o stillsamt,utan energislösande saker.Precis som jag valt det för må så bra som det går.Jag har MEDVETET valt bort idioter som dej i mitt liv,o efter det blev allt bättre.Tänk så mycket energi som frigjordes,kunde man aldrig trott.Härligt vet du!!

För frisk det blir jag aldrig,det är INTE en offeroll utan rena fakta.Jag har exakt den hjälp jag behöver men tillåter INGEN stjälpa för mej.Och det gäller dej med.

För tro mej när jag säger att INGEN ska jävlas med mej,för är det nåt som finns kvar inom mej är det min kampanda.Blir jag fel behandlad,eller någon nära mej blir det så tar d hus i helvete.

Att du som har så fullt med stugor,djur ungar osv osv osv i din lilla by..hur fan har du ork tid o lust att sitta o trakka folk på nätet??Det är ju helt..SJUKT

Mail nr: 1:

För det första ska dina trakasserier upphöra omedlbart.Såna som du betyder inte ett skit för mej.Jag är varken bitter el något annat utan lever det liv jag VALT o som jag ANPASSAT efter min förmåga.När det gäller mina barn eller deras fädrar är detta något som du verkligen inte ska blanda dej i.Min blogg är min blogg till för mina tankar o mitt sätt skriva av mej mina känslor.När det gäller mitt dammsugande så är väl ändå inte detta ditt problem???DU HAR VERKLIGEN MISSAT ATT NYA TIDENS MASKINER ÄR BÄTTRE ÄN VÅTTORKNING.Kankse du gör det varje dag men jag har ingen lust med fuktskador tack.Nu kommer jag undersöka hur fan du kommit åt min email,sen anmäler jag dej för olaga hot.bemöda dej INTE skriv igen för hädanefter hamnar du i skäpet.

Mail nr: 2.

uppenbarligen har du aldrig själv varit drabbad av varken sjukdom dödsfallel något övrigt i ditt liv utan tycker sånt ger KRYDDA åt tillvaron!Aldrig upphör man förvånas över hur jävla korkarkade vissa är


SJÄLVKLART ÄR DET EN KRYDDA LEVA UNDER VILLKOR ATT MAN ÄR NÄRA DÖDEN,VILKEN JÄVLA KRYDDA DET GER DU

OM JAG ÄR AGGRESSIV SÅ BEROR DET ENBART PÅ SÅNA PUCKON SOM DU
GE FAN I ANDRAS LIV O SKÖT DITTT EGET O DINA 4 GLIN

Till P i Skåne

Hejsan!

Mitt förra mail till dig, eller inlägg till din blogg rättare sagt, verkade göra dig rätt så upprörd. Jag beklagar det inträffade.

Synd att allmänheten endast fick ta del av den enkelriktade kommunikationen du valde, genom att endast publicera DIN version och ditt svar. Varför publicerade du inte det jag hade skrivit tro..?

På Lunarstorm hotar du folk med IP-spårningar, anmälningar osv. om man skriver något till dig som inte faller dig i smaken. Tål du inte konstruktiv kritik?

Uppenbarligen verkar du ha stora problem med din agression och den ilska du bär på. Bitterhet är något av det värsta som drabbar en människas personlighet, och du verkar ha det i överflöd..? Nej, jag känner inte dig och skulle inte för mitt liv slösa någon energi på att lyssna till ditt "eländes elände" och sjukdomsprat. Blir deppad bara av att läsa om det..! Eller egentligen är det inte DET som jag blir deppad över, utan det som jag nedan kommer att beskriva för dig.

Att man blir drabbad av sorg, sjukdom och besvikelse hör till Livet. Det är bara ingredienser som kryddar tillvaron, och uppkomsten av den totala smakupplevelsen i Livets gryta. Du verkar sakna en hel del kryddor, såsom ödmjukhet, förståelse, inlevelseförmåga, glädje och kärlek. Antingen har du totalt glömt att inhandla dessa i Livets erfarenhetsbutik, eller så har du inte fått dem tillgängliga pga felaktiga val eller recept i din "kokbok".

Det sorgliga är, när man som du valt att föda fram två barn, för att delta i din bittra smakupplevelse av Livet. Som vuxen förebild så påverkar du dem både direkt och indirekt. Hoppas dina barn mår och har det bra..? Hoppas dessutom att de tillbringar minst halva tiden hos sina fädrer, och att du gör allt som står i din makt, för att se till att kontakten dem emellan inte påverkas av, vad du har för relation till dem idag? Du låter väl inte din bitterhet gå ut över dem? De har ju inte själva valt Livet...

Vill gärna tro att du visar dem, att trots allt elände du tvingas leva med, så låter du inte det göra dig arg och utagerande. Du ger väl dem tron på att allt ordnar sig? Och att Lycka inte beror på hur man har det - utan hur man tar det? Du kränker väl inte dina barn? Du visar väl dem respekt? Du visar väl dem vänlighet och sätter tydliga gränser? Du hjälper väl dem? Och förbereder dem för Livet på bästa sätt? Visst gör du det..?

Visst ger du dem hopp? En god självbild? En tro på Det Goda hos alla? Visst ber du om hjälp om du känner att du inte klarar av det ensam? Eller låter du prestige och stolthet råda?

Hoppas verkligen på att du tar detta mail till dig och GÖR något åt din livssituation. Som jag sa innan: Ta av dig offer-kappan - den klär dig inte!

Vi ser dagligen svårt sjuka människor på TV, på nätet och läser om dem i tidningar, som trots sina sjukdomar både lever ett rikare liv, är gladare, är mer tacksamma, positiva, hjälpsamma och verkligen FÖRSÖKER med alla medel, att göra det bästa av sin livssituation. Gör du det?

Denna gång behöver du inte fundera på ifall jag är jag. Undertecknad är min riktiga identitet och inget annat. Jag har inget att dölja och behöver ej vara anonym.
Lycka till!

Veronica Isaksson, Norsjö

Med internets kraft...

...så kan mycket hända. Läste för en tid sedan en väldigt negativ och deprimerande blogg. Blev hemskt nedstämd över det jag läste. Inte så mycket för personen i fråga som skrivit, utan för att det var barn inblandade som påverkades starkt.

Jag skrev ett kort inlägg på denna persons blogg. Försökte peppa och uppmuntra, men fick bara skit tillbaka. Anfall är bästa försvar..? Personen svarade på mitt inlägg, men valde att inte publicera det jag hade skrivit.

Nu har jag gjort ett nytt försök. Denna gång publicerar jag mitt svar till personen även här. För av någon anledning så raderas mina kommentarer hela tiden...

Framgångsletare?

Blev så förvånad när min R kom hem redan efter lunch idag. Han var lika förvånad, och förklarade att "det är visst trettondagsafton idag"... :-) (räknas väl som en lördag..?) Ännu ett bevis på när helg och vardag ideligen flyter ihop...

Har avlagt ett besök på Miljökontoret idag. Behöver utöka mitt tillstånd när det gäller försäljning/hantering av livsmedel i företaget. Djungeln av bestämmelser är verkligen snårig, men jag tror mig se en utväg m h a en vass maschetas (stavas det så..?) :-) Byråkrati och ordvrängeri börjar va vardagsmat snart, och numera suckar jag inte riktigt lika djupt, när formulär och blanketter ska ifyllas.

Fick ett skojjigt SPAM-mail idag med reklam angående en bok som handlar om positivt tänkande. (ett av mina favoritämnen!) Tyvärr framgick det inte vem författaren var till boken, bara att den såldes av weblibris.com.

Fick senare ett mail, där jag hade fått just benämningen Framgångsletare. Undrar om hon fått samma reklamutskick som mig tidigare..? :-)

Gillar hur som helst mycket av det jag läste i den propagandan. Det stod att människor som fokuserar på möjligheter är mer företagssamma och hoppfulla, lyckligare och mer tillitsfulla, har bättre fysisk och psykisk hälsa, presterar bättre i skola och arbete, samt kommer igen snabbare efter motgångar. Och framför allt, har de en positivare syn på framtiden.

När jag tänker på framgång så tornar sig bilden upp framför mig av välbärgade människor, med en framstående ställning socialt, ekonomiskt och familjärt. Men samtidigt ser jag inte bilden av Lycka...

Inre framgångar och yttre framgångar. De två är just det - TVÅ. Få dem att synka samman. DÅ kan vi prata FRAMGÅNG! :-) Och vem vill inte leta efter det...? ;-)

Take care, live life - be happy!

Mer uteliv till folket!

Vinterhalvårets skollov är underbara. De enda bekymmer som jag upplever som utmanande att hitta lösningar på, är ungarnas utevistelser. De har uppnått den åldern när utomhuslekar inte faller sig lika naturligt som när de var yngre, och två av dem har dessutom väldigt lite erfarenhet av att vistas mycket ute.

Kalla dagar lockar TV-spelen, dator och TV-tittande en hel del. Kruxet verkar vara att få ut dem och sätta dem i sysselsättning, sen flyter allt på hyfsat bra. Vi har dessutom infört en ny "regel" som innebär att 2 timmars tv/data- användande innebär 2 timmars utevistelse. 1 timme inne = 1 timme ute. Detta verkar hittills funka riktigt bra. Ungarna har fullt upp med att vara småpoliser åt varandra och försöka hålla koll på hur tiderna fördelas...

Fick en glad överraskning när jag gick in på www.norsjo.se idag. Ett kort reportage om vår aktivitetsdag fanns med där. Läste senare Norran och hittade samma typ av info där. :-) Nu måste vi lägga på ett kol och se till att offentliggöra kommande arrangemang på Tallheden. Håll koll på min hemsida för mer info! ;-)

Take care, live life - be happy!

Det som krokigt ska bli...

Valde bort julklappar till brorsan och hans familj förra året. Vi tog ett gemensamt beslut att satsa på att försöka träffas, gå ut och äta och umgås istället. Det gjorde vi igår kväll. Nuförtiden är tid pengar. Och tiden igår var välspenderad och välinvesterad. Vi hade jättetrevligt och åt superbt gott!

Fortsatte denna dag i väldigt familjär anda. Min kära R hjälpte mig att försöka fixa till skogsslingan med traktorn, som jag vill få i ordning för att kunna köra rissla där. Rundturen blir drygt 4 km och mitt på dagen blev premiärturen av. Kopplade fast två av barnen på trickskidor bakom risslan, två i risslan och min R som styrman där bak.

Farmarpojken fick jobba på bra och var tvungen till flertalet stopp, inväntandes på ungar, som trillat omkull bakom risslan. Bra och mysig runda som jag gärna vill göra om ganska snart!

Middag utomhus. Min uppfinningsrika Malin tyckte vi skulle steka klimp (!) tillsammans med fläsk på muurikan. (Det var hennes dag att ansvara för middagen...) Med lite hjälp från pappa (som introducerat detta klimpstekande, så gick det alldeles utmärkt! Salt och gott blev det med!

Högtider brukar ju ofta betyda kristider för familjer med underliggande och jäsande problem. Det ökade umgänget gör att saker inte går att dölja och sopa under mattan på samma sätt, som när skola och jobb ger en andningspaus i gemenskapen.

Familjerådet idag blev ett ypperligt tillfälle att ta tag i saker på allvar, som legat och pyrt ett tag. Det blir alltid extra svårt att hitta lösningar, när man inte kan sätta ord på vad det är som händer i ens kropp, och jag hade därför hittat på ett "känslo-spel" för att sätta igång tankeverksamheten och kreativiteten hos övriga familjemedlemmar.

Illustrerade lappar med beskrivningar och förklaringar till önskade och mindre önskvärda beteenden las fram. Barnen skulle därefter gemensamt fördela de påstådda känslolapparna i dessa två kategorier. Övningen blev bättre än väntat och öppnade många dörrar till vidare diskussioner. Utvärderingar av familjemedlemmars ord och handlingar gjordes och vi belyste innebörden av hur uttalade och outtalade saker kan uppfattas. Väldigt konstruktivt och lärorikt!

I torsdags hade vi ju ett extrainsatt krisfamiljeråd. Även det väldigt bra. Pratade om konsten av att använda sig av tiden på ett bra sätt och att arbeta effektivt. Kanske lite överkurs för barn i åldern 9-13 år, men... det som krokigt ska bli bör böjas i tid... :-) Hur som helst så hade tydligen något av det vi pratade om då fastnat, för när tillsägelser kom om ordning vid köksbordet för att vi skulle jobba oss igenom familjerådet på ett effektivt sätt, så lyssnade dem och förstod! :-) Bra va?

I morgon har jag typ 100 saker att ta tag i... Min Konka säger att jag inte får skriva om det här... Av omtanke förstås... Vill jag ska varva ner. Jag vet det! Men, ibland känns det bättre att skriva ner det - då slipper jag ha det i huvudet! Hade migrän mitt på dagen idag. Första gången på åratal!!! Men jag skyller det på min styva nacke och dumma bröstryggskotor som spökat med mig den senaste tiden. Något annat kan det INTE va! Visst inte..?

Nu sover hela huset och jag borde göra detsamma.

Take care, live life - be happy!

Hjälp Till!

Jag vill med detta upprop skapa en opinion, få folk att ta ställning och förhoppningsvis komma fram till en lösning, om HUR vi tillsammans kan hjälpas åt, för att en positiv förändring ska ske.

Jag har genom mitt engagemang kring barn, ungdomar och andra "utsatta" personers leverne, fått en bra insyn i hur dessa människors liv kan se ut. Efter noggrann utvärdering har jag kommit fram till att krafttag måste tas, för att göra något åt den ökning som sker av psykisk ohälsa i samhället. En av de stora bovarna (det finns flera sådana) är det farliga sockret vi stoppar i oss i tid och otid. För mycket socker gör dig fet, ökar risken för diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, enligt samstämmig expertis.

Fetma och övervikt är en beroendesjukdom. Man blir beroende av lustfylld mat, säger Bitten Jonsson, sjuksköterska och ledare för Bitten Jonnsson center, där man behandlar personer med sockerberoende.

Högt blodsocker ger skador på blodkärlen, förändrar tarmfloran, ger sämre immunförsvar och rubbar balansen i hjärnan. Nu börjar också teorin att socker kan skapa beroende på samma sätt som alkohol och narkotika att slå rot. Vissa människor är känsliga för socker och reagerar med att överäta sockerrik kost. Har väl belöningssystemet i hjärnan aktiverats, är personen fast i sitt beroende på samma sätt som en alkoholist.

Sockret påverkar hjärnans belöningssystem - dopaminsystemet - och har en lugnande och smärtstillande inverkan. De som blir beroende känner sig deprimerade, rastlösa och kan även få kroppsliga symtom som magbesvär och huvudvärk, säger Kerstin Brismar. (källa: www.SVT.se/sockerberoende)

Vi äter i snitt 50 sockerbitar per dag. Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar att inte mer än tio procent av den dagliga konsumtionen ska bestå av raffinerade, renframställda sockerarter. Det motsvarar 16 sockerbitar per dag à tre gram eller en till två burkar läsk för en vuxen person. Barn rekommenderas ett lägre intag. (källa: Sund.se)

All denna fakta som jag nämnt ovan är inget nytt för oss. Vi vet detta, men vad gör vi åt det?

Jag vill att allt godis, läsk och sliskiga kakor försvinner från offentliga inrättningars (skolor, dagis m.m.) belöningssystem. Inte bjuder väl en arbetsplats (eller någon annan heller för den delen) en alkoholist på en snaps för att denne har varit duktig, eller utfört något bra? Varför ska det då bjudas på godisregn, skumtomtar till jul, godispåsar i fiskedammar och go´kakor till våra barn vid speciella tillfällen??? Vi vuxna, som kan se barnen som lider av fetma, sociala problem och kanske t.o.m. ätstörningar , vad gör vi? Jo, vi spär på dessa problem genom att introducera ännu ett. Nu måste vi börja tänka om och använda vår fantasi till att hitta andra belöningssystem.

Forskare drar likamedstecken mellan det beroende sockret ger och det beroende heroin och alkohol ger. Detta är allvarliga saker!

Jag hävdar inte att godis och andra sötsaker ska försvinna helt. Men ge åtminstone oss vuxna, som vill försöka att ge våra barn ett sunt förhållningssätt till sötsakerna, möjligheten till att få göra det hemifrån.

Med hopp om förändring. /Vekå

Kan inte sluta...

... engagera mig! Varför måste jag det - egentligen?! Efter att snart ha kommit 'mitt i livet', så tror jag mig kunna säga Stopp, när det inte passar mig! Det är väl fördelen med att bli äldre...? Erfarenheten.

Hade en underbart trevlig nyårsafton i går kväll. Sju barn och sex vuxna samsades kring tältet och grillringen utomhus. Vi åkte även en sväng med skotrarna till Tallberg, där vi grillade korv och skickade upp luftballonger. Barnen ägnades stor uppmärksamhet och gemenskapen var god. Svårast var att övertyga ungarna om att nyårsafton inte är ett likamedstecken med fyrverkerier i vår familj.

I går var avslutningsdagen för ungarnas Godiskontrakt. 6 månader utan sötsaker. Vi hade erbjudit dem fortsättning i sex månader till, men ingen nappade. Malin ville nog egentligen, men föll för grupptrycket... Det som gjorde mig lite ledsen var en av de uttalade anledningarna till varför de inte ville fortsätta: " Då slipper man stå över när det bjuds på godis vid avslutningsfester, skolan och andra tillställningar."
Detta måste vi ändra på! Visst borde man kunna erbjuda ungarna någonting annat än godis och kakor som belöning???

Tål att funderas på, visst?!

Plumsade med Farmarpojken i den djupa pudersnön idag. Den räckte långt över knäna på honom och arbetet gav honom en rejäl genomkörare. Hoppas verkligen vi får behålla denna pudersnö ett bra tag till, för här ska plumsas mera!

Älskar stunden på hästryggen i skogen. Idag var det helt vindstilla, precis knäpptyst. Skymningen hade börjat falla och himlen var färgad av underbart vintrigt kalla färger. Det enda ljudet man hörde var hästens andning, snöns knarrande under hans hovar och ett svagt gnissel från min sadel (!). Efter 30 min började den ljuvliga doften av varm häst att blanda sig med den kalla skogens milda dofter. Underbart! Dessa turer är ovärderliga för mig. De ger livskvalité och är som en drog, man inte kan vara utan.

Duktige grannens ännu duktigare fru nämnde häromdagen ett norskt talesätt:
Ut på tur - aldrig sur!
Tror minsann det stämmer! ;-)

Take care, live life - be happy!