Jag vill med detta upprop skapa en opinion, få folk att ta ställning och förhoppningsvis komma fram till en lösning, om HUR vi tillsammans kan hjälpas åt, för att en positiv förändring ska ske.
Jag har genom mitt engagemang kring barn, ungdomar och andra "utsatta" personers leverne, fått en bra insyn i hur dessa människors liv kan se ut. Efter noggrann utvärdering har jag kommit fram till att krafttag måste tas, för att göra något åt den ökning som sker av psykisk ohälsa i samhället. En av de stora bovarna (det finns flera sådana) är det farliga sockret vi stoppar i oss i tid och otid. För mycket socker gör dig fet, ökar risken för diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, enligt samstämmig expertis.
Fetma och övervikt är en beroendesjukdom. Man blir beroende av lustfylld mat, säger Bitten Jonsson, sjuksköterska och ledare för Bitten Jonnsson center, där man behandlar personer med sockerberoende.
Högt blodsocker ger skador på blodkärlen, förändrar tarmfloran, ger sämre immunförsvar och rubbar balansen i hjärnan. Nu börjar också teorin att socker kan skapa beroende på samma sätt som alkohol och narkotika att slå rot. Vissa människor är känsliga för socker och reagerar med att överäta sockerrik kost. Har väl belöningssystemet i hjärnan aktiverats, är personen fast i sitt beroende på samma sätt som en alkoholist.
Sockret påverkar hjärnans belöningssystem - dopaminsystemet - och har en lugnande och smärtstillande inverkan. De som blir beroende känner sig deprimerade, rastlösa och kan även få kroppsliga symtom som magbesvär och huvudvärk, säger Kerstin Brismar. (källa: www.SVT.se/sockerberoende)
Vi äter i snitt 50 sockerbitar per dag. Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar att inte mer än tio procent av den dagliga konsumtionen ska bestå av raffinerade, renframställda sockerarter. Det motsvarar 16 sockerbitar per dag à tre gram eller en till två burkar läsk för en vuxen person. Barn rekommenderas ett lägre intag. (källa: Sund.se)
All denna fakta som jag nämnt ovan är inget nytt för oss. Vi vet detta, men vad gör vi åt det?
Jag vill att allt godis, läsk och sliskiga kakor försvinner från offentliga inrättningars (skolor, dagis m.m.) belöningssystem. Inte bjuder väl en arbetsplats (eller någon annan heller för den delen) en alkoholist på en snaps för att denne har varit duktig, eller utfört något bra? Varför ska det då bjudas på godisregn, skumtomtar till jul, godispåsar i fiskedammar och go´kakor till våra barn vid speciella tillfällen??? Vi vuxna, som kan se barnen som lider av fetma, sociala problem och kanske t.o.m. ätstörningar , vad gör vi? Jo, vi spär på dessa problem genom att introducera ännu ett. Nu måste vi börja tänka om och använda vår fantasi till att hitta andra belöningssystem.
Forskare drar likamedstecken mellan det beroende sockret ger och det beroende heroin och alkohol ger. Detta är allvarliga saker!
Jag hävdar inte att godis och andra sötsaker ska försvinna helt. Men ge åtminstone oss vuxna, som vill försöka att ge våra barn ett sunt förhållningssätt till sötsakerna, möjligheten till att få göra det hemifrån.
Med hopp om förändring. /Vekå
Du har kanske rätt i de du säger, o att alla ska få välja själv hur dom vill ha de me sötsaker . De får du ju som förälder allt hänger på dej/va du sätter för regler/hur mycke respekt dina barn håller sig jämte dej, och hos andra..men för mycke regler/ förbud kan få motsatt effekt,men Lycka till ...tanken e ju som sagt god..
SvaraRaderahaha... jo, tanken är "god"... jag vill dock förtydliga att det inte är ett förbud mot godis jag är ute efter. Jag vill att det ska finnas andra medel för att visa uppskattning till våra barn än godis och sötsaker. Det borde inte behöva vara att farbror Kalle ger lille Kurt en pixask "för att han varit snäll och duktig". Varför inte en klapp på axeln och lite extra uppmärksamhet genom kvalitetstid och lek och bus, eller ett löfte om ett besök på badhuset, en ridtur, en nytt fiskedrag, en bok eller typ VAD SOM HELST förutom sötsaker!!!
SvaraRaderaBarn som omedvetet (bl.a. pga vuxnas ovarsamhet, okunskap och brist på stimulans) hamnat i ett sockerberoende, får ett livslångt h-vete. De får ofta inte chansen till att uppleva att det finns andra vägar till att få uppleva den positiva känslan som kommer från "vanlig" omtanke och beröm.
Varför ska de sträva efter att må bra tack vare deras fina personlighet, deras färdigheter och deras kunskaper, när en chokladkaka, en chipspåse och en 1 1/2 liters cola ger dem samma "kick".
Hur ska vi få barnen till att inse att bl.a. de skuldkänslor och det destruktiva beteende ett sockerberoende kan leda till, är en stor fara för ens hälsa? UTAN att skuldbelägga dem... för barn gör ju som vuxna gör... inte som vi säger till dem att göra... :-)
Nå väl, jag hoppas som sagt mitt budskap når fram och att ingen känner sig kränkt på något vis. Men, vi vuxna, som har möjligheten att påverka, och VILL påverka, och tycker som jag i denna fråga, visst borde vi kunna enas och tillsammans GÖRA NÅGOT??!!