I eftermiddag lovade jag mig själv att : I kväll ska det inte bli sent. Och ändå sitter jag här ännu... kl. är 22 nu.
Familjen åkte och firade en 30-åring i eftermiddag. Jag och Konka stannade hemma. Vi samtalde om dagens händelser och utvärderade det vi upplevt under dagen:
- Mötet med socialsekreteraren, som handlade om vårt familjehemsuppdrag.
- Intressanta människor vi träffat och pratat med under dagen.
- Våra nära relationer.
- Pågående projekt.
- Barnen. M.m. m.m.
Nu har Konka gått i säng och jag gör min egen utvärdering. Detta är delar av vad jag kommit fram till:
När man lever med en svår sjukdom och har accepterat sitt "öde", så tänker man verkligen helt annorlunda. Önskar av hela mitt hjärta, att den livsglädjen, den gnistan, den tacksamheten som Konka visar, över att faktiskt få finnas till, gick att paketera in och plocka fram till de som verkligen behöver få lära sig detta.
Dagarna som gick, var det Livet..? (ordspråk)
Att slösa tid och energi på att hänga upp sig på petitesser, småsaker som "stör" vår vardag, är något jag länge sedan valt bort. Det finns så mycket roligare saker att göra. Egentligen borde man leva som om varje dag vore den sista man lever. Borde man inte det..?
Konflikter som jäser under ytan - ta tag i dem på en gång! Hitta lösningar. Gå vidare. Ta hand om varandra...
Somna aldrig ovänner. Visa varandra kärlek.
Jag har redan börjat fila på morgondagens Val för dagen. De kommer att bli lite speciella... ;-)
Take care, live life - be happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar