I dag har Paula tagit hål i öronen. Hon var jättemodig och gick till butiken alldeles själv. Hoppas det går bättre denna gång. Sist hon provade göra hål, så blev det hela tiden infektioner i örsnibbarna.
Nu har elektrikern äntligen varit hit. Tyvärr hann han inte allt klart, men spisen, ugnen och belysningen till vitrinskåpen är nu i gång. I morgon kommer de för att sätta in kaklet och jag är jättespänd inför slutresultatet! :-)
Hade ett djupt samtal med en väldigt klyftig kvinna i från Malå idag. Vi pratade sist med varandra för ca tre veckor sedan. Vi pratar alltid väldigt förtroendefullt med varandra och hon påminde mig om en del problem jag brottades med senast vi sågs.
Konstigt nog så kom jag knappt ihåg vad det var hon pratade om. Men till slut kom jag på det. Jag hade tidigare kämpat med att välja lämpligaste och smidigaste lösningen på problemet. Och tydligen hade jag hittat en bra väg ut ur det hela, för jag kom ju knappt ihåg det...Det är ju underbart om man kan lägga alla gamla problem bakom sig på det viset. Bara att stänga dörren, ta steget - och gå vidare. Och sen aldrig känna att man behöver älta det som varit :-)
Har träffat på alltför många bittra personer. Att vara bitter är att lida två gånger, sägs det ju. Och det stämmer nog. Varje minut i ilska och bitterhet är en förlorad minut av glädje.
Mitt i mitt skrivande av detta inlägg ringde telefonen. Det var en av mina favoritpersoner, när det gäller prat kring livets stora frågor. Vi hamnade i precis samma ämne som det jag nyss skrivit om, men han tog även upp ett annat ämne, nämligen krishantering.
Han hade varit på en kurs (eller var det en föreläsning?) i detta ämne. På ett väldigt enkelt, men ändå djupgående och förklarande sätt, så återgav han krishanteringens faser, som han fått lära sig att det är nödvändigt att gå igenom.
Jag har inte tänkt gå in på detaljerna, men han satte verkligen ord på sådant som jag tidigare bara haft i tanken. Älskar sådana samtal. Dem man kan minnas med ett leende på läpparna.
Varför inte pröva det en gång? Lös ett problem. Intala dig själv att du gjort så gott du kunnat och att du är nöjd med resultatet. Stäng sedan dörren. Problemet är ju löst... varför älta? Ta med dig det positiva - lär av det negativa!
Take care, live life - be happy!
tisdag 31 mars 2009
måndag 30 mars 2009
Bedragare och energitjuvar
Hur jag än försöker så lyckas jag alltför ofta hamna i diskussioner med riktiga energitjuvar. Vill så gärna få folk till att inte fastna i negativa tankebanor. När jag hör människor som tappat hoppet om det goda, både hos sig själv och hos andra, då blir jag lite bedrövad.
Självklart! Går man omkring och tänker och tycker att hela världen är skit, och att allt kommer liks att gå åt helvete, om inte idag så kanske i morgon, naturligtvis blir det så man då upplever sitt liv!
Vi är själva ansvariga för hur våra liv utformas. Visst kan vi drabbas av olyckor som vi inte kan råda över, elaka människor som försöker göra vår vardag till ett elände eller att världsekonomin havererar och gör det bekymmersamt för oss. Men det är ändå bara svepskäl för hur vi väljer att hantera svårigheter vi ställs inför.
Om man ställs inför svåra vägval, knepiga människor eller utmaningar som verkar svåra. Då tycker jag det viktigaste är att man väljer att vara ärlig mot sig själv. Vill jag det här? Känner jag att jag klarar av att konfrontera denna människa? Om inte - hur kan jag bli bättre på det jag vill göra? Vem kan hjälpa mig? Hur ska jag hantera detta? Vad kan jag lära mig av allt det som hänt? Hur ska jag förbereda mig för att vara bättre rustad inför eventuella diskussioner?
Listan kan göras lång på frågor man bör ställa sig själv. När man sedan väl har gjort ett val, satt upp ett mål och bestämt sig för hur man vill nå upp till det målet, då är det bara att börja jobba!
Antingen är det en själv man behöver jobba med, kanske ett beteende man vill förändra/förbättra, eller så kan det vara ett konkret mål, t.ex. att i veckan ska jag endast äta ute en gång, alla de andra dagarna ska jag ha lagat min mat själv. Det kan vara så löjligt små mål man sätter upp för sig själv, men det spelar ingen roll. Viktigast är att man bibehåller fokus, ger sig f-n på att man ska klara det och sen när målet väl är nått - belönar sig själv massor! :-)
När man har klarat av fler och fler mål man satt upp för sig själv, så växer ens självkänsla. Man börjar bli stolt över sin egen kapacitet. Man sätter målen högre och högre och märker till slut att allt går - bara man vill!
Jag brukar kalla det för livsbeslut. De där besluten man tar för sig själv som man lovar att hålla - no matter what! Jag kan ge ett exempel:
För mer än fyra år sedan funderade jag allvarligt på att sluta snusa (vilket jag gjort i över 18 års tid...). Jag visste att jag inte skulle klara av det eftersom jag misslyckats så många gånger tidigare. Då satte jag upp ett lättare mål - jag skulle sluta att dricka kaffe med bitsocker till. Jag tog ALLTID minst en sockerbit till varje kopp kaffe, och jag dricker ganska mycket kaffe varje dag... Efter några veckors envist kaffedrickande utan den där rackarns sockerbiten förstod jag att jag skulle klara det! När jag insåg att jag faktiskt fixade att avstå från den vanan, så kände jag mig mer mogen att ta tag i ett svårare mål - snusandet!
Sagt och gjort! Lätt var det inte. De tre första månaderna utan snus gick jag som i koma. Familjen bad mig till och med att börja om så att jag skulle bli på bättre humör, men jag envisades. Min kamp fortgår än idag. Om än jag nu varit snusfri i mer än fyra år, så darrar det fortfarande till under överläppen när någon öppnar en dosa. :-)
Någon belöning för detta har jag inte gett mig själv. Tycker att den bästa belöningen är en bättre hälsa, en mer positiv självbild, att jag ärligt kan säga att jag är en bättre förebild för mina barn som icke-snusare samt att jag numera inte kastar bort hundratals kronor i månaden på tobak! Det räcker väl som belöning - visst?
Hela dagen idag gick åt till ATG besöket. Det var trevligt, lärorikt och underhållande. Intressanta människor och fina personligheter har korsat min väg i dag.
Denna dag har varit otroligt händelserik. Har efter en mycket speciell incident i kväll, upptäckt att man ska aldrig sluta förvånas över oärliga människors uppfinningsrikedom, när det gäller att hitta vägar till att skaffa sig pengar på andras bekostnad. Fascineras över hur folk ens kan våga ta sådana risker,där utgången av det som utförts upptäcks, är bestraffningsbart..? Jag förstår inte det... Hur är man då funtad? Vad har man då för sjukdom?
Mitt uppdrag som hästansvarig på klubben är nu avslutat! Köpekontrakten är skrivna och mina åtaganden är genomförda. Känns jätteskönt! Nu ska jag bara ta tag i att plocka bort alla annonser från internet, men det får bli i morgon...gäsp!
Ha det bäst - helst till häst!
Självklart! Går man omkring och tänker och tycker att hela världen är skit, och att allt kommer liks att gå åt helvete, om inte idag så kanske i morgon, naturligtvis blir det så man då upplever sitt liv!
Vi är själva ansvariga för hur våra liv utformas. Visst kan vi drabbas av olyckor som vi inte kan råda över, elaka människor som försöker göra vår vardag till ett elände eller att världsekonomin havererar och gör det bekymmersamt för oss. Men det är ändå bara svepskäl för hur vi väljer att hantera svårigheter vi ställs inför.
Om man ställs inför svåra vägval, knepiga människor eller utmaningar som verkar svåra. Då tycker jag det viktigaste är att man väljer att vara ärlig mot sig själv. Vill jag det här? Känner jag att jag klarar av att konfrontera denna människa? Om inte - hur kan jag bli bättre på det jag vill göra? Vem kan hjälpa mig? Hur ska jag hantera detta? Vad kan jag lära mig av allt det som hänt? Hur ska jag förbereda mig för att vara bättre rustad inför eventuella diskussioner?
Listan kan göras lång på frågor man bör ställa sig själv. När man sedan väl har gjort ett val, satt upp ett mål och bestämt sig för hur man vill nå upp till det målet, då är det bara att börja jobba!
Antingen är det en själv man behöver jobba med, kanske ett beteende man vill förändra/förbättra, eller så kan det vara ett konkret mål, t.ex. att i veckan ska jag endast äta ute en gång, alla de andra dagarna ska jag ha lagat min mat själv. Det kan vara så löjligt små mål man sätter upp för sig själv, men det spelar ingen roll. Viktigast är att man bibehåller fokus, ger sig f-n på att man ska klara det och sen när målet väl är nått - belönar sig själv massor! :-)
När man har klarat av fler och fler mål man satt upp för sig själv, så växer ens självkänsla. Man börjar bli stolt över sin egen kapacitet. Man sätter målen högre och högre och märker till slut att allt går - bara man vill!
Jag brukar kalla det för livsbeslut. De där besluten man tar för sig själv som man lovar att hålla - no matter what! Jag kan ge ett exempel:
För mer än fyra år sedan funderade jag allvarligt på att sluta snusa (vilket jag gjort i över 18 års tid...). Jag visste att jag inte skulle klara av det eftersom jag misslyckats så många gånger tidigare. Då satte jag upp ett lättare mål - jag skulle sluta att dricka kaffe med bitsocker till. Jag tog ALLTID minst en sockerbit till varje kopp kaffe, och jag dricker ganska mycket kaffe varje dag... Efter några veckors envist kaffedrickande utan den där rackarns sockerbiten förstod jag att jag skulle klara det! När jag insåg att jag faktiskt fixade att avstå från den vanan, så kände jag mig mer mogen att ta tag i ett svårare mål - snusandet!
Sagt och gjort! Lätt var det inte. De tre första månaderna utan snus gick jag som i koma. Familjen bad mig till och med att börja om så att jag skulle bli på bättre humör, men jag envisades. Min kamp fortgår än idag. Om än jag nu varit snusfri i mer än fyra år, så darrar det fortfarande till under överläppen när någon öppnar en dosa. :-)
Någon belöning för detta har jag inte gett mig själv. Tycker att den bästa belöningen är en bättre hälsa, en mer positiv självbild, att jag ärligt kan säga att jag är en bättre förebild för mina barn som icke-snusare samt att jag numera inte kastar bort hundratals kronor i månaden på tobak! Det räcker väl som belöning - visst?
Hela dagen idag gick åt till ATG besöket. Det var trevligt, lärorikt och underhållande. Intressanta människor och fina personligheter har korsat min väg i dag.
Denna dag har varit otroligt händelserik. Har efter en mycket speciell incident i kväll, upptäckt att man ska aldrig sluta förvånas över oärliga människors uppfinningsrikedom, när det gäller att hitta vägar till att skaffa sig pengar på andras bekostnad. Fascineras över hur folk ens kan våga ta sådana risker,där utgången av det som utförts upptäcks, är bestraffningsbart..? Jag förstår inte det... Hur är man då funtad? Vad har man då för sjukdom?
Mitt uppdrag som hästansvarig på klubben är nu avslutat! Köpekontrakten är skrivna och mina åtaganden är genomförda. Känns jätteskönt! Nu ska jag bara ta tag i att plocka bort alla annonser från internet, men det får bli i morgon...gäsp!
Ha det bäst - helst till häst!
Nya tag
Ny vecka! :-) I dag kanske elektrikern kommer och vi får ugn, spis och annat smått å gott inkopplat..?
Åker med två av klubbens sjuklingar till ATG kliniken i Ske-å idag. Det har varit på tok för mycket besök där denna vinter, hoppas detta blir ett av de sista.
Idag kommer även slakteribilen hit för att hämta ett gäng tjurar. Sista tiden har vi bara köpt småkalvar av bönder här i närheten, istället för att få dem förmedlade av slakteriet. Det har lett till att vi för tillfället har ovanligt lite djur här hemma.
Ekonomiskt är det inte så bra. Men jag tror vi behöver ha lite mindre jobb ett tag, för att hämta kraft kroppsligt. Slutar kroppen fungera så blir det ju ändå tungt ekonomiskt... Man ska väl vara rädd om sig, visst? :-)
Nä, nu ska jag göra lite fika att ha med mig i bilen. Behöver något uppiggande för att hålla mig alert efter vägen, typ starkt, gott kaffe! :-)
Ha det bäst! Kram
Åker med två av klubbens sjuklingar till ATG kliniken i Ske-å idag. Det har varit på tok för mycket besök där denna vinter, hoppas detta blir ett av de sista.
Idag kommer även slakteribilen hit för att hämta ett gäng tjurar. Sista tiden har vi bara köpt småkalvar av bönder här i närheten, istället för att få dem förmedlade av slakteriet. Det har lett till att vi för tillfället har ovanligt lite djur här hemma.
Ekonomiskt är det inte så bra. Men jag tror vi behöver ha lite mindre jobb ett tag, för att hämta kraft kroppsligt. Slutar kroppen fungera så blir det ju ändå tungt ekonomiskt... Man ska väl vara rädd om sig, visst? :-)
Nä, nu ska jag göra lite fika att ha med mig i bilen. Behöver något uppiggande för att hålla mig alert efter vägen, typ starkt, gott kaffe! :-)
Ha det bäst! Kram
söndag 29 mars 2009
Bad och kvalité
Tog med mig alla busungar till badhuset för lite sanering och bus i vattenmiljön. Det var riktigt trevligt! Passade på att simma ett lämpligt antal längder och relaxade en bra stund i bubbelpoolen - jätteskönt!
Ungarna hade skoj och blev lämpligt trötta och hungriga efter besöket. Önskar att man kunde ladda batterierna lika fort som de gör: Lite fika, fem minuter i soffan - sen är det full fart igen.
Nu har de självmant gått ut i ladugården för att hjälpa till med utfodring o dyl. Så var det med den saneringen... :-)
Har inte haft någon ork till kökspyssel idag. Har suttit med pappersjobb och bombarderat mina styrelsekamrater med mail kring frågeställningar m.m. De måste märka av när jag är borta. Undrar hur många mail jag skickar dem varje vecka..? :-D
Har en massa idéer kring verksamheten som jag måste få ner på papper som riktiga förslag. Det bara bubblar i huvudet av lösningar, åtgärder och projekt vi borde ta tag i. Det är likadant här hemma. Har massvis med saker jag vill göra, men jag har bara två händer och en kropp... och min kropp säger: VILA! :-(
Hjärta och hjärna samarbetar inte för tillfället.
Passionen jag har i de projekt, människor och djur jag brinner för, är lite för stark ibland, tror jag. Det finns ett ordspråk som säger: Där passionen gått in, har förståndet gått ut. Och det stämmer väl..? :-)
Ska försöka samla kraft till att acceptera att jag kan inte göra allt jag vill.
Bättre med kvalitet än kvantitet, visst?
P o K
Ungarna hade skoj och blev lämpligt trötta och hungriga efter besöket. Önskar att man kunde ladda batterierna lika fort som de gör: Lite fika, fem minuter i soffan - sen är det full fart igen.
Nu har de självmant gått ut i ladugården för att hjälpa till med utfodring o dyl. Så var det med den saneringen... :-)
Har inte haft någon ork till kökspyssel idag. Har suttit med pappersjobb och bombarderat mina styrelsekamrater med mail kring frågeställningar m.m. De måste märka av när jag är borta. Undrar hur många mail jag skickar dem varje vecka..? :-D
Har en massa idéer kring verksamheten som jag måste få ner på papper som riktiga förslag. Det bara bubblar i huvudet av lösningar, åtgärder och projekt vi borde ta tag i. Det är likadant här hemma. Har massvis med saker jag vill göra, men jag har bara två händer och en kropp... och min kropp säger: VILA! :-(
Hjärta och hjärna samarbetar inte för tillfället.
Passionen jag har i de projekt, människor och djur jag brinner för, är lite för stark ibland, tror jag. Det finns ett ordspråk som säger: Där passionen gått in, har förståndet gått ut. Och det stämmer väl..? :-)
Ska försöka samla kraft till att acceptera att jag kan inte göra allt jag vill.
Bättre med kvalitet än kvantitet, visst?
P o K
Sommartid
De två hästarna som klubben hade till salu är nu tingade. Kontrakt ska skrivas till veckan och det känns skönt att vi fått dem sålda. Vi har hittat bra köpare och detta blir bäst för alla parter.
Hästförsäljningen skulle vara mitt sista uppdrag som hästansvarig, undrar vem som tar över..?
I natt skulle vi visst ha ställt om klockorna till sommartid. Hade glömt det, men nu är det fixat! :-) Perfekt att få använda sig av dagsljuset en timme till...
Har inte behövt ta några sömntabletter de två senaste nätterna, har sovit riktigt bra ändå. Men idag känner jag mig fruktansvärt yr, trögtänkt, lite illamående och suset i öronen överröstar allt annat. Jag fixar inga höga ljud, TV:n är hemsk och jag letar efter tystnaden hela tiden.
Ska gå och ta mig en varm dusch. Kanske allt känns bättre sen..?
Hästförsäljningen skulle vara mitt sista uppdrag som hästansvarig, undrar vem som tar över..?
I natt skulle vi visst ha ställt om klockorna till sommartid. Hade glömt det, men nu är det fixat! :-) Perfekt att få använda sig av dagsljuset en timme till...
Har inte behövt ta några sömntabletter de två senaste nätterna, har sovit riktigt bra ändå. Men idag känner jag mig fruktansvärt yr, trögtänkt, lite illamående och suset i öronen överröstar allt annat. Jag fixar inga höga ljud, TV:n är hemsk och jag letar efter tystnaden hela tiden.
Ska gå och ta mig en varm dusch. Kanske allt känns bättre sen..?
lördag 28 mars 2009
Bajskrig
Min Farmarpojke är i gång igen. Skadan verkar inte ha varit så allvarlig - tack och lov..! Nu hoppas jag att jag kan andas ut, och se fram emot att snart få se någon filmsnutt på hur det går för dem. Saknar honom så hemskt mycket...
Ungarna påbörjade skitgörat med att rensa hos fåren i går. Oj, vad de kämpade! När de är så många som hjälps åt så går det riktigt bra. När de skulle mocka i stallet hade de dock roat sig med att ha bajs-klumps-krig. Hästbajs har ju en lämplig form och storlek för att kunna användas som kastverktyg, och väggarna var i går vackert dekorerade, med bruna bajsklumpar i olika dimensioner. Glädjen de upplevde när de roade sig med att utföra detta hyss förtogs nog, när jag bittert beordrade dem att städa bort efter sig... :-) Busungar!
Idag följer de R till en annan bonde för att hämta hem ett gäng småkalvar. På den bondgården har de en robot som mjölkar korna, så de var väldigt förväntansfulla över att få se hur det går till.
Tänkte fortsätta med städ- och sorteringsjobb efter köksprojketet, mellan utfodringarna av alla personer i vårt hushåll denna helg. Tiden springer i väg och jag tycker dagarna går alldeles för fort. Det krävs en del planering av måltiderna då man bara har en kokplatta att tillgå. Till lunch i dag får det bli våfflor med sylt och grädde. Det har ju nyligen varit våffeldagen, visst?
Take care, live life - be happy!
Ungarna påbörjade skitgörat med att rensa hos fåren i går. Oj, vad de kämpade! När de är så många som hjälps åt så går det riktigt bra. När de skulle mocka i stallet hade de dock roat sig med att ha bajs-klumps-krig. Hästbajs har ju en lämplig form och storlek för att kunna användas som kastverktyg, och väggarna var i går vackert dekorerade, med bruna bajsklumpar i olika dimensioner. Glädjen de upplevde när de roade sig med att utföra detta hyss förtogs nog, när jag bittert beordrade dem att städa bort efter sig... :-) Busungar!
Idag följer de R till en annan bonde för att hämta hem ett gäng småkalvar. På den bondgården har de en robot som mjölkar korna, så de var väldigt förväntansfulla över att få se hur det går till.
Tänkte fortsätta med städ- och sorteringsjobb efter köksprojketet, mellan utfodringarna av alla personer i vårt hushåll denna helg. Tiden springer i väg och jag tycker dagarna går alldeles för fort. Det krävs en del planering av måltiderna då man bara har en kokplatta att tillgå. Till lunch i dag får det bli våfflor med sylt och grädde. Det har ju nyligen varit våffeldagen, visst?
Take care, live life - be happy!
fredag 27 mars 2009
Vatten i kranen
Hade tid hos frissan i morse som gjorde mig så fin i håret. Har inte klippt mig sen före jul, så det var verkligen dags.
Idag har äntligen rörmokaren varit hit och kopplat in diskmaskinen och vattnet i vår nya diskbänk. Å, vilket lyx med vatten i kranen! Nu fattas det bara att elektrikern kommer och kopplar in ugn och spis, sen är det nästan klart.
Kaklet kommer nog inte upp förrän nästa vecka och efter det sätts fläkten upp. Vi får fortsätta med att hålla tillgodo med vår fristående kokplatta så länge... :-)
I helgen är nr. 5 och 6 här samtidigt för första gången. Hoppas allt går bra! Vi vill ha fint väder så att vi kan vara ute mycket.
Har börjat diska allt porslin och ställa in i skåpen. Kommer mest troligt att hinna flytta om allt flera gånger, innan man vet hur man vill ha det. Det är sågspån och damm precis överallt, det kommer att ta veckor att städa efter detta byggprojekt! Blää...
Ha nu en riktigt trevlig helg!
P o K
Idag har äntligen rörmokaren varit hit och kopplat in diskmaskinen och vattnet i vår nya diskbänk. Å, vilket lyx med vatten i kranen! Nu fattas det bara att elektrikern kommer och kopplar in ugn och spis, sen är det nästan klart.
Kaklet kommer nog inte upp förrän nästa vecka och efter det sätts fläkten upp. Vi får fortsätta med att hålla tillgodo med vår fristående kokplatta så länge... :-)
I helgen är nr. 5 och 6 här samtidigt för första gången. Hoppas allt går bra! Vi vill ha fint väder så att vi kan vara ute mycket.
Har börjat diska allt porslin och ställa in i skåpen. Kommer mest troligt att hinna flytta om allt flera gånger, innan man vet hur man vill ha det. Det är sågspån och damm precis överallt, det kommer att ta veckor att städa efter detta byggprojekt! Blää...
Ha nu en riktigt trevlig helg!
P o K
torsdag 26 mars 2009
Stolt mamma
Minus 20 grader i morse. Skulle det inte bli vår snart? Skaren på snön börjar bli jättehård och på morgontimmarna kan man färdas långt ovanpå den hårda skorpan.
Har sovit jättegott i natt. Så mysigt att vakna till på morgonkvisten och märka att min älskades hand är inlindad i min. Så sover vi om nätterna. Någon kroppsdel måste röra vid den andres, annars blir det tomt och sömnen blir störd. :-)
I dag har Malins klass planerat en utflykt till en jättefin kälkbacke. De skulle ha med sig fika och valfritt åkfordon. Malin valde så klart trickskidorna. När jag kom in från stallet i morse hade Malin redan förberett sitt fika som hon ville ha med sig. Yoghurt, en skinkmacka, festis, bragokex och några physalis. Omsorgsfullt hade hon packat ihop allt i ryggsäcken. Jag hjälpte henne med den varma chokladen och berömde henne massor för hennes framförhållning (hon var nämligen och handlade allt hon skulle ha med sig redan igår...) samt hennes initiativtagande till att själv packa fikat och förbereda sig inför sin utflyktsdag. Jag är en sådan stolt mamma...! :-)
Jag och Paula hann med en prat- och mysstund i sängen innan hon skulle sova i går kväll. Älskar stunderna vi har tillsammans när hon förtroendefullt berättar om saker som händer på skolan, kompisar som uppför sig knasigt eller händelser hon ifrågasätter och funderar över. Är så glad över allt hon vill berätta, och jag hoppas att den stundande tonårstiden inte blir alltför jobbig.
Volleybollsäsongen är över och Paula och några av hennes lagkamrater har lovat varandra att göra 30 armhävningar och situps varje kväll, för att bibehålla konditionen. Någon gång per vecka ska de även ut och jogga. När sommaren kommer har de planerat att träffas vid beachvolleyplanen för att underhålla sitt bollsinne. Tycker det låter otroligt ansvarsfullt och ambitiöst av dem. Det blir roligt att se hur det går för dem med den planeringen. :-)
Nu ska jag strax i väg för att ha handikapplektionerna på ridklubben. Det är nästan varje veckas höjdpunkt. Det är så underbart att se dessa handikappade i samspelet med hästarna. De blommar liksom ut... och hästarna uppför sig lite speciellt även dom. Det är lite speciellt faktiskt...
Ha det bäst - helst till häst!
Pussar o Kramar i massor.
Har sovit jättegott i natt. Så mysigt att vakna till på morgonkvisten och märka att min älskades hand är inlindad i min. Så sover vi om nätterna. Någon kroppsdel måste röra vid den andres, annars blir det tomt och sömnen blir störd. :-)
I dag har Malins klass planerat en utflykt till en jättefin kälkbacke. De skulle ha med sig fika och valfritt åkfordon. Malin valde så klart trickskidorna. När jag kom in från stallet i morse hade Malin redan förberett sitt fika som hon ville ha med sig. Yoghurt, en skinkmacka, festis, bragokex och några physalis. Omsorgsfullt hade hon packat ihop allt i ryggsäcken. Jag hjälpte henne med den varma chokladen och berömde henne massor för hennes framförhållning (hon var nämligen och handlade allt hon skulle ha med sig redan igår...) samt hennes initiativtagande till att själv packa fikat och förbereda sig inför sin utflyktsdag. Jag är en sådan stolt mamma...! :-)
Jag och Paula hann med en prat- och mysstund i sängen innan hon skulle sova i går kväll. Älskar stunderna vi har tillsammans när hon förtroendefullt berättar om saker som händer på skolan, kompisar som uppför sig knasigt eller händelser hon ifrågasätter och funderar över. Är så glad över allt hon vill berätta, och jag hoppas att den stundande tonårstiden inte blir alltför jobbig.
Volleybollsäsongen är över och Paula och några av hennes lagkamrater har lovat varandra att göra 30 armhävningar och situps varje kväll, för att bibehålla konditionen. Någon gång per vecka ska de även ut och jogga. När sommaren kommer har de planerat att träffas vid beachvolleyplanen för att underhålla sitt bollsinne. Tycker det låter otroligt ansvarsfullt och ambitiöst av dem. Det blir roligt att se hur det går för dem med den planeringen. :-)
Nu ska jag strax i väg för att ha handikapplektionerna på ridklubben. Det är nästan varje veckas höjdpunkt. Det är så underbart att se dessa handikappade i samspelet med hästarna. De blommar liksom ut... och hästarna uppför sig lite speciellt även dom. Det är lite speciellt faktiskt...
Ha det bäst - helst till häst!
Pussar o Kramar i massor.
onsdag 25 mars 2009
Tonåring och TILTad
I morse överraskade vi min nyblivna tonåring med sång och present. Gissa om hon blev förvånad när hon såg en ny cykel i sitt rum!? :-) Hon har varit ute och provat den i snön och längtar med säkerhet tills det blir bättre cykelföre ute. Vi har inte hunnit justera in sadeln än, så den ser lite stor ut...
I eftermiddag åt vi tårta som mormor bakat. (Har ju fortfarande inget kök...) Storasyster Leena med lilla Hampus hälsade på. Jätteroligt! Oj, vad Hampus har börjat att prata.
Hampus kom och grattade moster Paula. I mamma Leenas knä.
Kalaset har vi kommit överens om att skjuta på, tills köket är klart. Tack för det! :-)
Sköterskorna gav mig något för att höja puls och blodtryck och efter en stund var jag tillbaka i verkligheten. De berättade att mitt blodtryck försvunnit helt och att pulsen gått ner. I sådana lägen går det inte att stå upp - man måste ner i ryggläge. Blodtrycksfallen jag drabbas av är så häftiga och tydligen går de inte att göra så mycket åt..?
I eftermiddag åt vi tårta som mormor bakat. (Har ju fortfarande inget kök...) Storasyster Leena med lilla Hampus hälsade på. Jätteroligt! Oj, vad Hampus har börjat att prata.
Hampus kom och grattade moster Paula. I mamma Leenas knä.Kalaset har vi kommit överens om att skjuta på, tills köket är klart. Tack för det! :-)
Pappa följde mig till Umeå Lasarett idag. Jag fixar verkligen inte att köra så långa sträckor. Direkt jag är stilla så vill ögonlocken falla igen. Inte bra när man sitter bakom ratten! TILT-undersökningen var jobbigare än väntat. Först skulle jag ligga vågrät i 10 min medans de tog EKG på mig. Sedan tippade de upp britsen jag låg på i 60 graders vinkel. Jag skulle vara helt stilla i 30 min, inte prata, inte vicka på huvudet, inte blunda - ingenting! Efter ca 15 min började jag att må illa. Jag började få problem med att stå upp och remmarna, som jag var fastspänd i, hjälpte till att hålla mig upprättstående. Efter ytterligare 5 min kände jag att jag inte skulle klara det längre. Jag kunde knappt andas, hjärtat bultade, synen försvann och svetten porlade över hela mig. Till slut svimmade jag.
Sköterskorna gav mig något för att höja puls och blodtryck och efter en stund var jag tillbaka i verkligheten. De berättade att mitt blodtryck försvunnit helt och att pulsen gått ner. I sådana lägen går det inte att stå upp - man måste ner i ryggläge. Blodtrycksfallen jag drabbas av är så häftiga och tydligen går de inte att göra så mycket åt..?
Jag tycker det känns oroväckande att veta att detta kan ske precis när som helst och var som helst. Vad händer om jag svimmar och slår mig ordentligt vid fallet? Usch, man blir ju nojig av att tänka på alla "tänk-om" saker.
Nu ska testresultaten granskas och skickas till min läkare i Skellefteå. Får väl höra vad de kommer underfund med senare.
Ida ringde i går och berättade att min Farmarpojke skadat sig i hagen. Ett sår på insidan skenbenet fram, med svullnad och värme. Hoppas det inte är något allvarligt! Nu måste han vila ett tag så vi får se att det inte blir värre... Har bokat in övernattningen i Boden nu inför avelsvärderingen, så han fååår inte bli skadad nu! Hans uppfödare från Småland kommer ju hit för att se honom delta i Boden, så det känns lite extra pirrigt!
Ha det bäst - helst till häst!
Farmarpojken vintern 07/08
tisdag 24 mars 2009
Skivor på plats
Idag har varit en av mina sämsta dagar sen jag kom hem från sjukhuset. Fy, vad jag har mått pyton! Blir så ledsen av att känna mig sämre och tillfrisknandet verkar idag vara ännu längre bort...
Ska försöka rycka mig i håret och bita i hop resten av dagen, kanske allt känns bättre innan kvällen..?
I går kom äntligen vitvarorna. Har installerat kylen och frysen. Längtar efter att få fylla dem och bli av med den gamla kylen som står i vardagsrummet ännu. Elektrikern måste dock hit igen för att koppla ihop elkablarna mellan ugnen och den infällda spisen, innan det kan ske. Innan helgen hoppas jag att vi har ett fungerande kök! :-)
Bänkskivorna kom efter en massa strul på plats idag. Den långa väggen var så krokig, att hantverkaren var tvungen att såga ut en såra i väggen, för att skivan skulle kunna ligga tätt emot den. Den andra skivan, som skulle sitta i vinkel mot den första, upptäckte vi var 2 cm för lång! Men nu är de i a f på plats och det blev bättre än väntat.
Snart kommer diskhon på plats och då får man ringa hit rörmokaren för inkoppling av diskmaskin och diskbänksblandaren. :-)
Live life - be happy!
Ska försöka rycka mig i håret och bita i hop resten av dagen, kanske allt känns bättre innan kvällen..?
I går kom äntligen vitvarorna. Har installerat kylen och frysen. Längtar efter att få fylla dem och bli av med den gamla kylen som står i vardagsrummet ännu. Elektrikern måste dock hit igen för att koppla ihop elkablarna mellan ugnen och den infällda spisen, innan det kan ske. Innan helgen hoppas jag att vi har ett fungerande kök! :-)
Bänkskivorna kom efter en massa strul på plats idag. Den långa väggen var så krokig, att hantverkaren var tvungen att såga ut en såra i väggen, för att skivan skulle kunna ligga tätt emot den. Den andra skivan, som skulle sitta i vinkel mot den första, upptäckte vi var 2 cm för lång! Men nu är de i a f på plats och det blev bättre än väntat.
Snart kommer diskhon på plats och då får man ringa hit rörmokaren för inkoppling av diskmaskin och diskbänksblandaren. :-)
Live life - be happy!
måndag 23 mars 2009
Kolla in filmen!
Här är en länk på en film med en av klubbens hästar som är till salu. Kolla gärna in den! :-)
http://www.youtube.com/watch?v=j2LUb94Gi08
Vill ni ha info om hästen är ni välkomna att höra av er till mig!
http://www.youtube.com/watch?v=j2LUb94Gi08
Vill ni ha info om hästen är ni välkomna att höra av er till mig!
Att våga...
Våra förutsättningar är inte givna. Dem skapar vi själva! Bara för att jag kommer från en arbetarfamilj utan doktorander och professorer i min släkt så finns det inget som säger att inte JAG kan bli det!
Våra förväntningar på vad som ska hända med våra liv i stort, i möten med andra, vanliga vardagsbestyr och inför utmaningar vi ställs inför - de kan vi också själva styra över! Allt som krävs är rätt inställning, vilja, sunt förnuft och tålamod. Ibland måste det gå två steg bakåt innan man kan ta ett steg framåt. Och det viktiga är att inte ge upp!
Med en klar målbild över vad man eftersträvar, det kan dels vara ett konkret mål, men även abstrakta och känslomässiga mål, så är det mycket lättare att inte hamna på villovägar i livets alla fallgropar.
Livet, med dess faktorer och människor i vår omgivning, som vi inte kan råda över, kommer ständigt att "störa" vår livsplan. Det kan bli vägbulor i vår resa, vi kan ibland hamna på snåriga, svårorienterade skogsvägar, vi kan möta manipulerande och vilseledande människor. Dessa faktorer, som vi senare kommer att kalla "livserfarenhet", de kommer bara att färga våra liv, göra det mer innehållsrikt - så länge vi har kompassen inställd på att: Allt kommer att bli bra...
Positivt tänkande och en ödmjukhet gentemot sina egna och andras brister skapar en bra grund för ett lyckligt liv. Att kunna acceptera att allt inte alltid blir som man har tänkt sig är viktigt. Så länge man ärligt kan säga att, man gjort så gott man har kunnat, efter sin egen förmåga och med de förutsättningar man har. Då kan ingen klandra en för att man har misslyckats.
Om än resultatet av det man försökt uppnå inte blev det som förväntats, så har man i alla fall försökt. Det tycker jag är viktigast! Sen anser jag att det är omgivningens fel, ifall de inte kan acceptera det.
Jag kan aldrig prata mig mätt på hur mycket jag brinner för att göra våra barn och ungdomar medvetna om sin förmåga (eller oförmåga) till emotionell kompetens. Vi vuxna måste bli bättre på att orka och våga gå in i diskussioner med våra unga på ett sätt som kommer att förbereda dem för vuxenlivet.
Alla säger att respekten och uppförandet hos våra yngre har försämrats till det katastrofala, men vad gör vi åt det? Vi klagar mest bara, tycker jag. Vi har ett problem, då måste det fram en lösning!
Lösningen ligger hos oss vuxna som blivit alldeles för självupptagna, lata och bekväma. Vi väljer de "enkla" vägarna, låter skolans personal, dagis- och förskolepersonal, ungarnas kompisgäng, och mor- och farföräldrar få ta en stor roll i barnens uppfostran. Överallt kan man höra om hur personal från dessa inrättningar skriker efter större engagemang från föräldrarna. Vad gör DU för att lösa detta problem? Hoppas DU gör något...?!
Den största faran är i familjer där föräldrarna märker att ungarnas uppförande börjar bli outhärdligt, och att man då med kränkande metoder försöker "rätta till" bekymmer som finns. Det är nästan värre...
En del barn blir offer för psykisk misshandel och känner sig otrygga och vilsna i sina egna hem. Vad blir det av dem när de blir äldre? De är så kuvade och "hjärntvättade" av sina föräldrar och törs aldrig säga emot eller ifrån. Vad händer när de ska ut och prova sina vingar? Kommer de tillbaka till hemmet någon gång? Och om de gör det, i vilket skick kommer de då...?
Vill med detta inlägg få oss att tänka till. Jag själv gör inte alltid rätt i mitt föräldraskap eller i mitt umgänge med andra barn. Men jag kan med gott samvete säga att jag försöker i alla fall. Jag vill med de förutsättningar som jag har, försöka att vara en god förebild för våra unga. Visst misslyckas jag ibland, men jag har i a f försökt...
Va rädda om varann!
Våra förväntningar på vad som ska hända med våra liv i stort, i möten med andra, vanliga vardagsbestyr och inför utmaningar vi ställs inför - de kan vi också själva styra över! Allt som krävs är rätt inställning, vilja, sunt förnuft och tålamod. Ibland måste det gå två steg bakåt innan man kan ta ett steg framåt. Och det viktiga är att inte ge upp!
Med en klar målbild över vad man eftersträvar, det kan dels vara ett konkret mål, men även abstrakta och känslomässiga mål, så är det mycket lättare att inte hamna på villovägar i livets alla fallgropar.
Livet, med dess faktorer och människor i vår omgivning, som vi inte kan råda över, kommer ständigt att "störa" vår livsplan. Det kan bli vägbulor i vår resa, vi kan ibland hamna på snåriga, svårorienterade skogsvägar, vi kan möta manipulerande och vilseledande människor. Dessa faktorer, som vi senare kommer att kalla "livserfarenhet", de kommer bara att färga våra liv, göra det mer innehållsrikt - så länge vi har kompassen inställd på att: Allt kommer att bli bra...
Positivt tänkande och en ödmjukhet gentemot sina egna och andras brister skapar en bra grund för ett lyckligt liv. Att kunna acceptera att allt inte alltid blir som man har tänkt sig är viktigt. Så länge man ärligt kan säga att, man gjort så gott man har kunnat, efter sin egen förmåga och med de förutsättningar man har. Då kan ingen klandra en för att man har misslyckats.
Om än resultatet av det man försökt uppnå inte blev det som förväntats, så har man i alla fall försökt. Det tycker jag är viktigast! Sen anser jag att det är omgivningens fel, ifall de inte kan acceptera det.
Jag kan aldrig prata mig mätt på hur mycket jag brinner för att göra våra barn och ungdomar medvetna om sin förmåga (eller oförmåga) till emotionell kompetens. Vi vuxna måste bli bättre på att orka och våga gå in i diskussioner med våra unga på ett sätt som kommer att förbereda dem för vuxenlivet.
Alla säger att respekten och uppförandet hos våra yngre har försämrats till det katastrofala, men vad gör vi åt det? Vi klagar mest bara, tycker jag. Vi har ett problem, då måste det fram en lösning!
Lösningen ligger hos oss vuxna som blivit alldeles för självupptagna, lata och bekväma. Vi väljer de "enkla" vägarna, låter skolans personal, dagis- och förskolepersonal, ungarnas kompisgäng, och mor- och farföräldrar få ta en stor roll i barnens uppfostran. Överallt kan man höra om hur personal från dessa inrättningar skriker efter större engagemang från föräldrarna. Vad gör DU för att lösa detta problem? Hoppas DU gör något...?!
Den största faran är i familjer där föräldrarna märker att ungarnas uppförande börjar bli outhärdligt, och att man då med kränkande metoder försöker "rätta till" bekymmer som finns. Det är nästan värre...
En del barn blir offer för psykisk misshandel och känner sig otrygga och vilsna i sina egna hem. Vad blir det av dem när de blir äldre? De är så kuvade och "hjärntvättade" av sina föräldrar och törs aldrig säga emot eller ifrån. Vad händer när de ska ut och prova sina vingar? Kommer de tillbaka till hemmet någon gång? Och om de gör det, i vilket skick kommer de då...?
Vill med detta inlägg få oss att tänka till. Jag själv gör inte alltid rätt i mitt föräldraskap eller i mitt umgänge med andra barn. Men jag kan med gott samvete säga att jag försöker i alla fall. Jag vill med de förutsättningar som jag har, försöka att vara en god förebild för våra unga. Visst misslyckas jag ibland, men jag har i a f försökt...
Va rädda om varann!
söndag 22 mars 2009
Det är aldrig tyst numera...
Det tog nästan halva dagen att sätta om alla blommor. Passade på att duscha av dem en massa damm och delade på de som vuxit sig för stora. Så nu har jag ännu fler blommor att pyssla om. :-)
En intressent på en av klubbens hästar ringde idag. Ville komma och titta samt provrida på en gång. Hon hade en snäll b-ponny som hon ville låna ut som hon tog med sig, så att vi fick titta på och prova den. Ponnyn var jättesöt och supersnäll. Blir nog en perfekt barnponny på klubben. Förhoppningsvis köper hon ridskolehästen, vi måste bara besikta den först.
I morgon kommer vitvarorna och bänkskivan till köket. Äntligen! Hoppas att vi har ett fungerande kök innan helgen!
Har ju tidigare beklagat mig över värk i mina käkar och ont i tänderna. Det är inte vanlig tandvärk, utan känns mer muskulärt på något vis. Den senaste åkomman jag dragit på mig är öronsus. Uppmärksammade detta när jag var så hemskt förkyld, men då trodde jag att det var relaterat till själva förkylningen.
Nu är snuvan borta, men öronsuset består. Googlade lite på Tinnitus och hittade info om, att om man lider av att man nattetid pressar samman sina käkar, så kan tinnitus uppstå. Orolig sömn, stress o dyl kan orsaka bettbekymmer som i sin tur skapar andra följdsjukdomar. Måste åtgärda problem ett, innan problem två och tre kan försvinna... Usch, måste väl beställa en tid hos tandläkaren för bettskena-inprovning... blä!
Sov gott, det har jag tänkt göra! :-)
P o K
En intressent på en av klubbens hästar ringde idag. Ville komma och titta samt provrida på en gång. Hon hade en snäll b-ponny som hon ville låna ut som hon tog med sig, så att vi fick titta på och prova den. Ponnyn var jättesöt och supersnäll. Blir nog en perfekt barnponny på klubben. Förhoppningsvis köper hon ridskolehästen, vi måste bara besikta den först.
I morgon kommer vitvarorna och bänkskivan till köket. Äntligen! Hoppas att vi har ett fungerande kök innan helgen!
Har ju tidigare beklagat mig över värk i mina käkar och ont i tänderna. Det är inte vanlig tandvärk, utan känns mer muskulärt på något vis. Den senaste åkomman jag dragit på mig är öronsus. Uppmärksammade detta när jag var så hemskt förkyld, men då trodde jag att det var relaterat till själva förkylningen.
Nu är snuvan borta, men öronsuset består. Googlade lite på Tinnitus och hittade info om, att om man lider av att man nattetid pressar samman sina käkar, så kan tinnitus uppstå. Orolig sömn, stress o dyl kan orsaka bettbekymmer som i sin tur skapar andra följdsjukdomar. Måste åtgärda problem ett, innan problem två och tre kan försvinna... Usch, måste väl beställa en tid hos tandläkaren för bettskena-inprovning... blä!
Sov gott, det har jag tänkt göra! :-)
P o K
Dressyrträning och blompyssel
I går kväll kom Farmarpojkens tränare hit. Kurs på KDRF igår och idag på NRK. Såg första avsnittet av nya Robinson och fastnade sen i en massa hästprat. Då brukar tiden gå fort och det blev en ganska sen kväll. :-)
Malin red Emil kl. 8 och Paula passet efter. Det gick så otroligt bra för dem båda. Nu ser det nästan ut som när Nypons förra ägare red henne. Paula har förbättrat sin ridning otroligt mycket denna vinter! Malin var riktigt modig idag och fick bra fart på Emil. Hon fick göra passande koordinationsövningar som krävde att hon aktiverade sin hjärna ordentligt. :-)
Strålande solsken idag. Flickorna är ute och åker lite skoter. Jag känner mig hemskt trött och har svårt att komma i gång på riktigt idag. Steg upp kvart i fem, men det känns ändå som om jag inte fått så mycket gjort än i dag. Har plockat fram blomjord och en massa krukor, så nu ska mina stackars krukväxter få lite omsorg.
En del av blommorna som jag har är riktigt gamla. Två stycken är mer än tio år. otroligt att de lyckats hänga med så länge. Pyssla med blommor och trädgård älskar jag. Har bara försummat det intresset. Det måste jag göra något åt!
Take care, live life - be happy!
Malin red Emil kl. 8 och Paula passet efter. Det gick så otroligt bra för dem båda. Nu ser det nästan ut som när Nypons förra ägare red henne. Paula har förbättrat sin ridning otroligt mycket denna vinter! Malin var riktigt modig idag och fick bra fart på Emil. Hon fick göra passande koordinationsövningar som krävde att hon aktiverade sin hjärna ordentligt. :-)
Strålande solsken idag. Flickorna är ute och åker lite skoter. Jag känner mig hemskt trött och har svårt att komma i gång på riktigt idag. Steg upp kvart i fem, men det känns ändå som om jag inte fått så mycket gjort än i dag. Har plockat fram blomjord och en massa krukor, så nu ska mina stackars krukväxter få lite omsorg.
En del av blommorna som jag har är riktigt gamla. Två stycken är mer än tio år. otroligt att de lyckats hänga med så länge. Pyssla med blommor och trädgård älskar jag. Har bara försummat det intresset. Det måste jag göra något åt!
Take care, live life - be happy!
lördag 21 mars 2009
Ridsportgala
Fick ett speciellt brev med posten igår. Det var inrullat i hård, genomskinlig plast med sidenband, glitter och stjärnor. Fick inte riktigt klart för mig ifall det var till ridklubben eller till mig personligen, men jag hoppas att det är till klubben. Avsändare var Västerbottens Ridsportförbund och första raden löd: "Grattis, du är nominerad!"
Nästa helg har förbundet sin ridsportgala i Umeå och nu har jag en extra anledning att åka dit. :-). Det framkommer inte till vad vi är nominerade till, men någon av de tolv kategorierna måste det ju vara. Jätteroligt och en varm klapp i ryggen för allt arbete man lägger ner...
Har haft en sådan underbar förmiddag. Har mer och mer lärt mig att stanna av och inte rusa genom dagarna. Visst får jag tänka mig för hela tiden, men det går så mycket bättre nu. Vill ju bli frisk, har så mycket som jag vill klara av och hinna att göra, och det går ju inte om jag inte tar mig tid till att bli frisk först! Jag är skyldig min familj det! Och mig själv...
Idag har jag och min kära R suttit länge och bara småpratat över kaffekoppen vid köksbordet, fantiserat om småprojekt vi vill göra här hemma på gården och saker vi vill göra med barnen.
Uppskattar samtal man får uppleva med människor när tystnaden är lika talande som orden. Blickar och leenden säger mer än det som kommer ut ur våra munnar. Kroppsspråket talar sitt tydliga språk.
Fick igår höra att min Farmarpojke sköter sig exemplariskt. Det går framåt för dem i ridningen och nivån de ligger på är ganska hög för en fyraåring. Måste börja kolla upp övernattning i Boden när vi ska dit i slutet av april. Någon som har tips på något vandrarhem eller liknande?
Måste bara få visa en härlig bild som Jessica Eklund tagit på Paula och deras shettis Nicke. Visst är dom söta..?
Ha en riktigt trevlig helg!
fredag 20 mars 2009
Hur är du som idrottsförälder?
Har haft en städar-dag idag. Äntligen finns plats för hela hörnsoffan i vardagsrummet. Halva soffan har vi varit tvugna att ha på altanen, eftersom vardagsrummet varit fullt med köksgrejer.
Vi satte golvlister i halva köket i går kväll, så nu går det faktiskt att möblera där. :-)
Resten av dagen har gått åt till att uppdatera lite hemsidor, bokföring och annat pappersjobb jag skjutit framför mig. Nu har jag bara lönerna kvar, sen är allt klart!
Har fått sova riktigt bra de senaste nätterna. Minskade min ordinerade dos med en tablett, efter att ha gått i dvala en hel dag när jag tog full dos. Klarar mig fint nu och sover bekymmersfritt! Nu kanske kroppen kan få den ro den behöver för att bli frisk!?
Har köpt Paulas födelsedagspresent idag. Törs inte avslöja än vad jag köpt... :-) Tror och hoppas att hon kommer att bli glad.
Hittade en film på Youtube där Nypons gamla ägare rider henne. Det var jättenyttigt för Paula att se, och hon har nu fått ny energi och motivation till att träna vidare med sin känsliga ponny.
Att stötta och hjälpa tjejerna i deras sportutövande är verkligen roligt och utmanande. Jag har varit med om alla sorters idrottföräldrar och tror att jag har lärt mig hur jag INTE ska vara mot mina barn när det gäller deras idrottande. Det finns idrottsföräldrar man skulle vilja lyfta i öronen och bära ut, men det finns även de som finns där som det stöd som ungarna behöver.
Jag själv har väl pendlat lite fram och tillbaka i dessa roller, men kan med gott samvete erkänna att jag blivit så mycket mera medveten om hur mitt uppförande påverkar ungarnas prestationer. Detta lär man sig mer och mer om hela tiden, och jag märker så lite som egentligen behövs för att stjälpa ett barns idrottsutövande.
Ha nu en trevlig helg!
P o K
Vi satte golvlister i halva köket i går kväll, så nu går det faktiskt att möblera där. :-)
Resten av dagen har gått åt till att uppdatera lite hemsidor, bokföring och annat pappersjobb jag skjutit framför mig. Nu har jag bara lönerna kvar, sen är allt klart!
Har fått sova riktigt bra de senaste nätterna. Minskade min ordinerade dos med en tablett, efter att ha gått i dvala en hel dag när jag tog full dos. Klarar mig fint nu och sover bekymmersfritt! Nu kanske kroppen kan få den ro den behöver för att bli frisk!?
Har köpt Paulas födelsedagspresent idag. Törs inte avslöja än vad jag köpt... :-) Tror och hoppas att hon kommer att bli glad.
Hittade en film på Youtube där Nypons gamla ägare rider henne. Det var jättenyttigt för Paula att se, och hon har nu fått ny energi och motivation till att träna vidare med sin känsliga ponny.
Att stötta och hjälpa tjejerna i deras sportutövande är verkligen roligt och utmanande. Jag har varit med om alla sorters idrottföräldrar och tror att jag har lärt mig hur jag INTE ska vara mot mina barn när det gäller deras idrottande. Det finns idrottsföräldrar man skulle vilja lyfta i öronen och bära ut, men det finns även de som finns där som det stöd som ungarna behöver.
Jag själv har väl pendlat lite fram och tillbaka i dessa roller, men kan med gott samvete erkänna att jag blivit så mycket mera medveten om hur mitt uppförande påverkar ungarnas prestationer. Detta lär man sig mer och mer om hela tiden, och jag märker så lite som egentligen behövs för att stjälpa ett barns idrottsutövande.
Ha nu en trevlig helg!
P o K
torsdag 19 mars 2009
Skidtävling
Kolla in kökstapeterna, visst blev det fint?! Nu kan jag äntligen sätta igång med listning och lite städning. En del möbler kan vi ställa tillbaka oxå, så nu känns det riktigt bra!
Har börjat på städningen idag, putsar fönster i köket och har tänkt sätta upp gardinerna. Har varit och hejat på Malin på skolmästerskapet i skidor nu på förmiddagen. Hon var jätteduktig. Av alla Norsjö Kommuns tjejer i tvåan, så kom Malin på en hedrande sjunde plats. Grattis Malin! På bilden nedan står hon till höger och väntar på startsignal.
onsdag 18 mars 2009
Chocktillstånd
Halv åtta i går kväll tog jag mina ordinerade tabletter för att få sova i natt. Klockan 21 började R tycka att jag sluddrade när jag pratade. :-) Då var det m a o dags för sängen. Minns inte att jag la mig ner. Vaknade kvart i sju i morse av Paulas gnäggande väckarklocka. Sovit nästan 10 timmar! Utan att vakna en endaste gång!
Min kropp är i chocktillstånd nu på morgonen. Jag är fortfarande lite seg, men känner mig utvilad. Det var länge sen sist... :-)
Hade tänkt åka till Skellefteå idag för att inhandla lite småprylar till köket. Men, jag måste nog vänta en stund. Är ingen chaufför ännu. Min reaktionsförmåga är inte vad den borde vara och sitter jag still är jag rädd för att jag nickar till. Inte bra bakom ratten.
Ha en bra dag! P o K
Min kropp är i chocktillstånd nu på morgonen. Jag är fortfarande lite seg, men känner mig utvilad. Det var länge sen sist... :-)
Hade tänkt åka till Skellefteå idag för att inhandla lite småprylar till köket. Men, jag måste nog vänta en stund. Är ingen chaufför ännu. Min reaktionsförmåga är inte vad den borde vara och sitter jag still är jag rädd för att jag nickar till. Inte bra bakom ratten.
Ha en bra dag! P o K
tisdag 17 mars 2009
Döm inte hunden efter håren
Jag känner inte min släkt så bra som jag önskar. En del av mina kusiner har jag aldrig pratat med, vet knappt hur många jag har... Har absolut ingen aning var alla bor, vad alla heter eller vem dom är gift med och vad deras barn heter. Jag vet inte varför jag aldrig lagt ner någon energi på att lära känna min egen släkt. Det har liksom inte känts så viktigt.
Ibland kan jag uppleva att det här med släktträffar o dyl. kan kännas väldigt betungande för en del. Det finns alltid personer som gottar sig i andras missöde och ägnar massvis med tid åt ryktesspridning och forskning kring vem som strulat med vem, vem som råkat ut för vad, och vem som köpt vad, åt vem och varför.
Jag vet att "skvaller" är en del av vårt sociala sätt att närma oss varandra och att få skvallra lite skapar en gemensamhet och en samhörighet. Men det är skillnad på skvaller, och skvaller med avsikt att svartmåla någon annan och skönmåla sig själv.
De männsikor som ägnar sig åt att prata illa om folk bakom deras ryggar, de har jag svårt att känna något positivt för. De som via ryktesspridning tror sig "känna" personer samt de som tror att det en tredje, fjärde part berättar är sanning, de personernas förstånd måste jag få ifrågasätta.
Hur kan man döma en person genom att lyssna på vad andra tycker om personen i fråga? Hur kan man välja att placera denna person i facket för "typer jag inte orkar lära känna" utan att ens ha gett dem en ärlig chans att visa sitt rätta jag? Hur kan man tillåta sig själv att gå miste om, att lära känna en ny människa som kanske man skulle få lära sig massor av, eller få uppleva många minnesvärda samtal och stunder ihop med? Jag förstår inte det....
Kom ihåg ett ordspråk.
De som pratar illa om andra när du lyssnar, pratar illa om dig, när du inte är där.
Om jag ifrågasätter "Hur i h-vete kan du leva ihop med den där personen?" då ifrågasätter jag ju även omdömet hos den jag ställer frågan till. Då litar jag alltså inte på att personen jag frågar, har kompetens och förnuft till att själv bestämma vem denne vill leva ihop med!
Inte många tror jag tänker på detta. De är bara angelägna om att få ur sig sin egna ilska och vill gärna överföra sin egen åsikt till andra. I ett sådant läge bör man nog ta mått på sig själv, för den som gräver en grop åt andra - faller till slut själv där i!
Va nu rädda om varann... pussar å kramar!
Ibland kan jag uppleva att det här med släktträffar o dyl. kan kännas väldigt betungande för en del. Det finns alltid personer som gottar sig i andras missöde och ägnar massvis med tid åt ryktesspridning och forskning kring vem som strulat med vem, vem som råkat ut för vad, och vem som köpt vad, åt vem och varför.
Jag vet att "skvaller" är en del av vårt sociala sätt att närma oss varandra och att få skvallra lite skapar en gemensamhet och en samhörighet. Men det är skillnad på skvaller, och skvaller med avsikt att svartmåla någon annan och skönmåla sig själv.
De männsikor som ägnar sig åt att prata illa om folk bakom deras ryggar, de har jag svårt att känna något positivt för. De som via ryktesspridning tror sig "känna" personer samt de som tror att det en tredje, fjärde part berättar är sanning, de personernas förstånd måste jag få ifrågasätta.
Hur kan man döma en person genom att lyssna på vad andra tycker om personen i fråga? Hur kan man välja att placera denna person i facket för "typer jag inte orkar lära känna" utan att ens ha gett dem en ärlig chans att visa sitt rätta jag? Hur kan man tillåta sig själv att gå miste om, att lära känna en ny människa som kanske man skulle få lära sig massor av, eller få uppleva många minnesvärda samtal och stunder ihop med? Jag förstår inte det....
Kom ihåg ett ordspråk.
De som pratar illa om andra när du lyssnar, pratar illa om dig, när du inte är där.
Om jag ifrågasätter "Hur i h-vete kan du leva ihop med den där personen?" då ifrågasätter jag ju även omdömet hos den jag ställer frågan till. Då litar jag alltså inte på att personen jag frågar, har kompetens och förnuft till att själv bestämma vem denne vill leva ihop med!
Inte många tror jag tänker på detta. De är bara angelägna om att få ur sig sin egna ilska och vill gärna överföra sin egen åsikt till andra. I ett sådant läge bör man nog ta mått på sig själv, för den som gräver en grop åt andra - faller till slut själv där i!
Va nu rädda om varann... pussar å kramar!
Konstgjort solande
Har målat det vita klart nu på morgonen. Har även gjort alla stallsysslor. Har nu tänkt ta en varm dusch för att se om det tjocka snor-slemmet lossar från mitt inre. Halv elva ska jag på vårdcentralen för provtagningar, tänkte slänga mig en halvtimme i solariet före det. Det brukar jag tycka vara en enorm avkoppling, så det vill jag unna mig idag.
Andra dagen på rad jag vaknar med en sådan huvudvärk så att jag knappt vet hur jag ska få mig upp från sängen. Stapplandes mot Ipren-burken och efter en dryg halvtimme ute på tidiga morgonen brukar den släppa, så att man kan bli mer "normal".
Inhandlade golvlister igår. Tänk om målaren kunde tänka sig att tapetsera någon gång så att man får färdigställa köket. Längtar verkligen efter det! :-)
Take care, live life - be happy!
Andra dagen på rad jag vaknar med en sådan huvudvärk så att jag knappt vet hur jag ska få mig upp från sängen. Stapplandes mot Ipren-burken och efter en dryg halvtimme ute på tidiga morgonen brukar den släppa, så att man kan bli mer "normal".
Inhandlade golvlister igår. Tänk om målaren kunde tänka sig att tapetsera någon gång så att man får färdigställa köket. Längtar verkligen efter det! :-)
Take care, live life - be happy!
måndag 16 mars 2009
John Blund kommer snart
De ringde från Ikea idag. Nästa måndag, om en vecka, kommer grejerna vi väntat på. Nu känns det som: "Visst, spelar ingen roll, kom när det passar..." Har blivit så van att vänta på allt och alla så blir nu i stället bara tacksam, när någon behagar dyka upp som planerat. :-)
Har målat spaljén vit i köket idag, det blev mycket bättre än furufärgen den var tidigare. Målar även det brunbetsade runt köksfönstren vitt. Va så inne i mitt målande i dag så jag glömde att lunchfodra hästarna... :-)
Idag ringde äntligen min läkare. Har bara fått prata med sköterskor tidigare angående mina sömnbekymmer. Nu fick jag höra att detta var vanliga biverkningar och att det var tänkt att jag skulle fått med mig sömntabletter från sjukhuset, men att det glömts bort! Typiskt! Nu har jag i alla fall fått de utskrivna och ska hämta ut dem på apoteket i morgon. Ser fram emot helgen. Då borde jag ju få va en ny människa, efter att få ha sovit flera nätter på rad?!
Har blivit bjuden på tjejfest på fredagkväll. Har inte bestämt mig för om jag ska dit ännu. Skulle va roligt faktiskt.
Nu är det alldeles i slutet av löpen för Foxie, visst är det då de ska vara som mest sugna? Hennes kavaljer Nalle har äntligen börjat göra små trevande försök, men Foxie säger ifrån. Snart ger vi upp, det blir nog inga valpar den här gången.
Har målat spaljén vit i köket idag, det blev mycket bättre än furufärgen den var tidigare. Målar även det brunbetsade runt köksfönstren vitt. Va så inne i mitt målande i dag så jag glömde att lunchfodra hästarna... :-)
Idag ringde äntligen min läkare. Har bara fått prata med sköterskor tidigare angående mina sömnbekymmer. Nu fick jag höra att detta var vanliga biverkningar och att det var tänkt att jag skulle fått med mig sömntabletter från sjukhuset, men att det glömts bort! Typiskt! Nu har jag i alla fall fått de utskrivna och ska hämta ut dem på apoteket i morgon. Ser fram emot helgen. Då borde jag ju få va en ny människa, efter att få ha sovit flera nätter på rad?!
Har blivit bjuden på tjejfest på fredagkväll. Har inte bestämt mig för om jag ska dit ännu. Skulle va roligt faktiskt.
Nu är det alldeles i slutet av löpen för Foxie, visst är det då de ska vara som mest sugna? Hennes kavaljer Nalle har äntligen börjat göra små trevande försök, men Foxie säger ifrån. Snart ger vi upp, det blir nog inga valpar den här gången.
söndag 15 mars 2009
Nu får ni bilder
Fick ett sms från Farmarpojkens tränare som ridit honom för Ebba von Essen i dag. (Jag hade ju velat vara där och filma...) Vågade knappt öppna sms:et i rädslan om att höra att det gått dåligt. Fick gåshud av att läsa att Ebba inte haft något att säga om FP utan blivit hänförd och imponerad av honom! WOW! Tror ni jag är en stolt matte nu, eller? På bilden här ser ni Ebba när hon tävlar en halvblodhingst Welcome. Den här tjejen vet vad hon sysslar med, och säger hon så om min häst, så måste det väl betyda något, eller...? Här kan ni kolla in på hennes hemsida.
Stekte fläsk och hamburgare med bröd. Jättemysigt i det fina vädret. Ungarna busade i snön och bäst vad det var kom Foxie gläfsandes från skogen. Hon plumsade i djupsnön fram till oss. Otroligt, hur kunde hon hitta oss?!
Paula fick träna här hemma på vår utebana i stället. Tycker det såg minst lika bra ut, visst? :-)
Malin och Emil går det riktigt bra för oxå, visst..? Om ni tittar på nedanstående bild så skymtar ni även min omtalade vinterhage, den med det höga staketet. Nå, det blev inte så högt sen all snö kommit, eller hur? :-)
Åt lunch i skogen idag. Tog skotern och lät tjejerna tolka, så här ser det ut då.
Stekte fläsk och hamburgare med bröd. Jättemysigt i det fina vädret. Ungarna busade i snön och bäst vad det var kom Foxie gläfsandes från skogen. Hon plumsade i djupsnön fram till oss. Otroligt, hur kunde hon hitta oss?!Nä, nu ska vi ut igen i det fina vädret. Inne känner man bara efter hur sjuk man är. En kopp kaffe i soffan på altan, visst låter det lockande? :-)
PoK
Uppstigen från koma :-)
Nu har jag fått tid för min TILT-undersökning i Umeå. Den 25 mars blir det av. På Paulas födelsedag! Hon blev lite missnöjd, men jag har lovat henne göra tårtan klar innan jag åker.
Har faktiskt sovit i natt! :-) Eller, vet inte om det var sömn eller koma, *ler*. Är helt darrig och vinglig idag och funderar över vad som gett mig en sådan knout-out..? Har inga minnen av några drömmar i natt. Brukar alltid minnas en massa drömfrekvenser, men i natt kändes det som om jag la mig, nån släckte "lyset", sen tändes det igen - fast då var det morgon. Knäppt va?
Det var ju inte länge sedan jag gladde mig åt att det var 0,5 kg över min normalvikt på vågen. Den glädjen blev inte långvarig... Nu är det 3,5 kg minus igen, och vågen visar under 60 kg. Förbannat!
I dag ska jag försöka ta mig ut i det underbara vädret. Satt i traktorn i går och skrapade lite snömodd från gården, orkade tyvärr inte ta mig fram annat än via ett fordon. Vi tänkte ut på en gemensam skoter-tur idag, grilla lite och låta ungarna tolka med trick-skidorna. Det brukar va uppskattat!
Är så stolt över Paulas ansvarstagande i går. Hon har börja lägga till sig en hel del tonårs-trots och tonåringars "normala" ovilja, till att hjälpa till med göromål kring hemmet. Men efter att R förklarat på ett enkelt och ödmjukt sätt, att hjälper man inte andra kan man inte vänta sig hjälp tillbaka. Jobbar man inte, kan man inte förvänta sig att få en massa saker heller, och då tolereras inget gnäll om att "alla andra får en massa saker" heller. Dessa diskussioner är nog väldigt vanliga i tonårshem, visst? Efter att R bett henne hjälpa till i ladugården, och fått ett nej till svar, så stod hon ett tag i hallen och funderade och suckade. Till sist sa hon " Jag borde nog hjälpa R, visst mamma?"
Efter en timme i ladugården hos kalvar och får, kom hon kvittrande in och var så glad över att ha fått så mycket beröm från R. Till råga på allt, hade det varit roligt! :-) Tror ni det kändes i mamma-hjärtat då, eller?
Va rädda om varann! P o K
Har faktiskt sovit i natt! :-) Eller, vet inte om det var sömn eller koma, *ler*. Är helt darrig och vinglig idag och funderar över vad som gett mig en sådan knout-out..? Har inga minnen av några drömmar i natt. Brukar alltid minnas en massa drömfrekvenser, men i natt kändes det som om jag la mig, nån släckte "lyset", sen tändes det igen - fast då var det morgon. Knäppt va?
Det var ju inte länge sedan jag gladde mig åt att det var 0,5 kg över min normalvikt på vågen. Den glädjen blev inte långvarig... Nu är det 3,5 kg minus igen, och vågen visar under 60 kg. Förbannat!
I dag ska jag försöka ta mig ut i det underbara vädret. Satt i traktorn i går och skrapade lite snömodd från gården, orkade tyvärr inte ta mig fram annat än via ett fordon. Vi tänkte ut på en gemensam skoter-tur idag, grilla lite och låta ungarna tolka med trick-skidorna. Det brukar va uppskattat!
Är så stolt över Paulas ansvarstagande i går. Hon har börja lägga till sig en hel del tonårs-trots och tonåringars "normala" ovilja, till att hjälpa till med göromål kring hemmet. Men efter att R förklarat på ett enkelt och ödmjukt sätt, att hjälper man inte andra kan man inte vänta sig hjälp tillbaka. Jobbar man inte, kan man inte förvänta sig att få en massa saker heller, och då tolereras inget gnäll om att "alla andra får en massa saker" heller. Dessa diskussioner är nog väldigt vanliga i tonårshem, visst? Efter att R bett henne hjälpa till i ladugården, och fått ett nej till svar, så stod hon ett tag i hallen och funderade och suckade. Till sist sa hon " Jag borde nog hjälpa R, visst mamma?"
Efter en timme i ladugården hos kalvar och får, kom hon kvittrande in och var så glad över att ha fått så mycket beröm från R. Till råga på allt, hade det varit roligt! :-) Tror ni det kändes i mamma-hjärtat då, eller?
Va rädda om varann! P o K
lördag 14 mars 2009
Tacksam
Det gick inte. Jag var tvungen att kapitulera mot Febern. Inte mycket brukar stoppa mig när jag sett fram emot något så mycket som denna helg. Men när det börjar bli risk för att färdas på vägarna, och när oron finns ifall jag ens ska klara att stå upprätt i ett kallt ridhus - nej, då måste jag se mig besegrad.
Har den där lugna hemma-dagen idag istället. Ungarna och R har hunnit med flera skoterturer och trickskidorna används flitigt idag. Njuter av att se dem så glada och lyckliga. :-)
Underbart vårvinterväder och det droppar flitigt från taken. Solen värmer skönt.
R känner att det håller på att vara hans tur med förkylning nu. Det enda som är bra med det, är att då håller han sig hemma mer och jobbar inte lika hårt. Har hunnit med en massa kvalitetstid tillsammans idag och den djupa kärlek vi har, som åter på ungdomligt sätt har tänts, gör mig så innerligt tacksam.
Take care, make love - be happy!
Har den där lugna hemma-dagen idag istället. Ungarna och R har hunnit med flera skoterturer och trickskidorna används flitigt idag. Njuter av att se dem så glada och lyckliga. :-)
Underbart vårvinterväder och det droppar flitigt från taken. Solen värmer skönt.
R känner att det håller på att vara hans tur med förkylning nu. Det enda som är bra med det, är att då håller han sig hemma mer och jobbar inte lika hårt. Har hunnit med en massa kvalitetstid tillsammans idag och den djupa kärlek vi har, som åter på ungdomligt sätt har tänts, gör mig så innerligt tacksam.
Take care, make love - be happy!
Bollplank
Febern hålls inte nere med hjälp av Ipren längre. Sitter och bälgar i mig en massa vatten i hopp om att min bedövande huvudvärk beror på vätskebrist (man ska ju dricka mycke när man är sjuk, och jag kanske fuskat lite?).
Trycket i skallen minskar vid upprättstående, så jag funderar på hur jag ska lösa resten av natten..?
Vid funderationer kring detta hittar jag en massa andra lösningar på "problem" jag tampas med för tillfället. Hjärnan överöser mig med förslag och jag bara måste göra något, för att föra dessa lösningar vidare för andras utlåtande. Är så tacksam för alla bollplank jag har i mitt liv, när det gäller idéer och visioner. Ni leder mig ofta rätt och tar ner mig på jorden när jag svävar för högt! :-)
Sov gott, ni som kan! :-) avundas er...
Trycket i skallen minskar vid upprättstående, så jag funderar på hur jag ska lösa resten av natten..?
Vid funderationer kring detta hittar jag en massa andra lösningar på "problem" jag tampas med för tillfället. Hjärnan överöser mig med förslag och jag bara måste göra något, för att föra dessa lösningar vidare för andras utlåtande. Är så tacksam för alla bollplank jag har i mitt liv, när det gäller idéer och visioner. Ni leder mig ofta rätt och tar ner mig på jorden när jag svävar för högt! :-)
Sov gott, ni som kan! :-) avundas er...
fredag 13 mars 2009
Fler bitar faller på plats
Nu har jag fått det bevisat! Den person som jag tidigare misstänkte var utsatt för psykisk misshandel, har nu personligen visat att så är fallet. Var tvungen att surfa runt på faktasidor i denna fråga, för att ta reda på mer och pusselbitarna börjar nu falla på plats.
Har kopierat och skrivit om detta tidigare från www.psykiskmisshandel.se
"Psykisk misshandel är återkommande dåligt bemötande i syfte att dominera, kontrollera, kränka, förödmjuka den man utsätter. Psykisk misshandel är skadligt för den utsattas psykiska och fysiska hälsa och skadar självkänslan allvarligt och på lång sikt.
Det är en form av hjärntvätt och har aldrig någonting med kärlek att göra.
Psykisk misshandel skadar den utsattes självkänsla och självtillit allvarligt. På sikt kommer den utsatta att tvivla på sitt omdöme och till och med sitt människovärde. Att förlora sitt jag är att bli bestulen på det viktigaste en människa har.
Det starka band som ibland skapas mellan parterna i ett misshandelsförhållande är ingen kärlek utan en bindning som beror på känslomässigt beroende. Den utsatta blir alltmer beroende med tiden då hennes självkänsla minskar. Misshandeln trappas nästan alltid upp. Misshandlaren förändrar sällan sitt beteende då han väl börjat misshandla.
Psykisk misshandel handlar om att trampa över gränser. Misshandlaren klampar in i ditt inre och kränker dig. När han tar sig friheten att tala om vem du är, vilka avsikter du har, hur du gör olika saker och hur du tänker så kränker han din integritet.
Han invaderar ditt inre med sina påståenden om dig som är rena lögner. Han anklagar och kallar dig för nedsättande saker, och det är ett grovt övertramp som kränker din mänskliga värdighet.
När han beordrar dig så betraktar han dig inte som en självständig individ utan något som tillhör honom, en invasion av din person. Att leva med en misshandlare innebär att man gång på gång utsätts för övertramp, kränkningar av ens gränser."
Nu behöver jag bara vänta på att personen i fråga kommer på detta själv...
Nedan följer fler utdrag med argument den misshandlade brukar säga till sitt "försvar":
"Han säger att han älskar mig
Många av dem som misshandlar psykiskt har ingen förmåga till sann kärlek. De är så upptagna med att tillgodose sina egna behov att de inte känner empati med sin partner. Sann kärlek betyder att man är villig att se till sin partners behov, att man är villig att se och göra något åt sina egna brister. Att regelbundet skada sin partner känslomässigt har inget med kärlek att göra.
Rädsla för ensamheten
Du är rädd för att vara ensam. Du tvivlar på att du klarar dig själv. Det känns jobbigt att bli singel och inte passa in i mallen för hur det borde vara. Sannolikt känner du dig redan bottenlöst ensam med honom också. Fundera! Det är troligt att ensamheten du känner med honom är mycket smärtsammare än att vara singel och själv styra ditt liv.
Jag kommer i alla fall inte att få det bättre
Det är vanligt att känna så här då man lever i ett misshandelsförhållande. Det beror på att misshandlaren gradvis bryter ner ens självkänsla och självförtroende. Till sist så känner man sig värdelös och inkapabel och tror på alla nedsättande saker som misshandlaren säger om en. Ju längre han håller på desto mer tar du skada.
Jag älskar honom
Gör du? Det är ganska stor sannolikhet att du förväxlar kärlek med den bindning man får till en misshandlare. Du kan vara starkt beroende känslomässigt, kanske även praktiskt/ekonomiskt. När misshandlaren växlar mellan kränkningar och värme så bryts man ner snabbare än om han är fientlig hela tiden. Då han är vänlig så sänker du garden och nästa verbala smäll tar ännu hårdare. Den här tekniken är densamma som torterare använder sig av. Det är svårt att i längden känna uppriktig kärlek för någon som om och om igen skadar en känslomässigt. Kärleken vittrar sönder när han knäcker din självkänsla.
Om jag försöker mera så blir det bättre
När man är utsatt för psykisk misshandel i form av ständig kritik och anklagelser så är det vanligt att man tar på sig skulden själv för att relationen inte fungerar. Han får dig helt enkelt att tro att det är du som måste anstränga dig mera, att felet ligger hos dig. Men hur du än försöker så kommer han inte att bli nöjd. Det är hans misshandel som är det verkliga problemet.
Jag klarar mig inte utan honom
Psykisk misshandel får dig med tiden att känna dig allt mera hjälplös och beroende, inkapabel att klara dig utan honom. Det kan bli helt förlamande. Försök minnas hur det var innan ni två träffades. Visst klarade du dig då?
Alla andra tycker han är en toppenkille
Det här är vanligt för misshandlare brukar i regel vara trevliga killar. Mot alla utom sin partner. Därför kan den utsatta kvinnan få höra från familj och vänner vilken tur hon har som hittat just honom som är så snäll. Att han är trevlig mot andra har två viktiga vinster för honom. Du har mindre chans att bli trodd om du berättar hur du har det. Du blir också mera sårad av att se att han är helt annorlunda mot andra och undrar vad du gjort för att förtjäna hans dåliga behandling. Det ger honom mera makt över dig.
Tänk på…
Att den som är i ett misshandelsförhållande oftast har fått självkänslan och handlingskraften skadad på grund av misshandeln. Om du inte orkar ta dig ur just nu, fast du vet att det vore det bästa för dig, var inte självkritisk! Försök tala snällt till dig själv och bygga upp dig själv bit för bit. Ge dig själv det stödet du behöver från stärkande böcker, vänner, familj, en kvinnojour eller terapeut. Du är värd att ha det bra!"
Håller bara med om precis allt de skrivit på den där hemsidan..! Hoppas jag tänt hoppets ljus hos någon vilsen individ...
Har kopierat och skrivit om detta tidigare från www.psykiskmisshandel.se
"Psykisk misshandel är återkommande dåligt bemötande i syfte att dominera, kontrollera, kränka, förödmjuka den man utsätter. Psykisk misshandel är skadligt för den utsattas psykiska och fysiska hälsa och skadar självkänslan allvarligt och på lång sikt.
Det är en form av hjärntvätt och har aldrig någonting med kärlek att göra.
Psykisk misshandel skadar den utsattes självkänsla och självtillit allvarligt. På sikt kommer den utsatta att tvivla på sitt omdöme och till och med sitt människovärde. Att förlora sitt jag är att bli bestulen på det viktigaste en människa har.
Det starka band som ibland skapas mellan parterna i ett misshandelsförhållande är ingen kärlek utan en bindning som beror på känslomässigt beroende. Den utsatta blir alltmer beroende med tiden då hennes självkänsla minskar. Misshandeln trappas nästan alltid upp. Misshandlaren förändrar sällan sitt beteende då han väl börjat misshandla.
Psykisk misshandel handlar om att trampa över gränser. Misshandlaren klampar in i ditt inre och kränker dig. När han tar sig friheten att tala om vem du är, vilka avsikter du har, hur du gör olika saker och hur du tänker så kränker han din integritet.
Han invaderar ditt inre med sina påståenden om dig som är rena lögner. Han anklagar och kallar dig för nedsättande saker, och det är ett grovt övertramp som kränker din mänskliga värdighet.
När han beordrar dig så betraktar han dig inte som en självständig individ utan något som tillhör honom, en invasion av din person. Att leva med en misshandlare innebär att man gång på gång utsätts för övertramp, kränkningar av ens gränser."
Nu behöver jag bara vänta på att personen i fråga kommer på detta själv...
Nedan följer fler utdrag med argument den misshandlade brukar säga till sitt "försvar":
"Han säger att han älskar mig
Många av dem som misshandlar psykiskt har ingen förmåga till sann kärlek. De är så upptagna med att tillgodose sina egna behov att de inte känner empati med sin partner. Sann kärlek betyder att man är villig att se till sin partners behov, att man är villig att se och göra något åt sina egna brister. Att regelbundet skada sin partner känslomässigt har inget med kärlek att göra.
Rädsla för ensamheten
Du är rädd för att vara ensam. Du tvivlar på att du klarar dig själv. Det känns jobbigt att bli singel och inte passa in i mallen för hur det borde vara. Sannolikt känner du dig redan bottenlöst ensam med honom också. Fundera! Det är troligt att ensamheten du känner med honom är mycket smärtsammare än att vara singel och själv styra ditt liv.
Jag kommer i alla fall inte att få det bättre
Det är vanligt att känna så här då man lever i ett misshandelsförhållande. Det beror på att misshandlaren gradvis bryter ner ens självkänsla och självförtroende. Till sist så känner man sig värdelös och inkapabel och tror på alla nedsättande saker som misshandlaren säger om en. Ju längre han håller på desto mer tar du skada.
Jag älskar honom
Gör du? Det är ganska stor sannolikhet att du förväxlar kärlek med den bindning man får till en misshandlare. Du kan vara starkt beroende känslomässigt, kanske även praktiskt/ekonomiskt. När misshandlaren växlar mellan kränkningar och värme så bryts man ner snabbare än om han är fientlig hela tiden. Då han är vänlig så sänker du garden och nästa verbala smäll tar ännu hårdare. Den här tekniken är densamma som torterare använder sig av. Det är svårt att i längden känna uppriktig kärlek för någon som om och om igen skadar en känslomässigt. Kärleken vittrar sönder när han knäcker din självkänsla.
Om jag försöker mera så blir det bättre
När man är utsatt för psykisk misshandel i form av ständig kritik och anklagelser så är det vanligt att man tar på sig skulden själv för att relationen inte fungerar. Han får dig helt enkelt att tro att det är du som måste anstränga dig mera, att felet ligger hos dig. Men hur du än försöker så kommer han inte att bli nöjd. Det är hans misshandel som är det verkliga problemet.
Jag klarar mig inte utan honom
Psykisk misshandel får dig med tiden att känna dig allt mera hjälplös och beroende, inkapabel att klara dig utan honom. Det kan bli helt förlamande. Försök minnas hur det var innan ni två träffades. Visst klarade du dig då?
Alla andra tycker han är en toppenkille
Det här är vanligt för misshandlare brukar i regel vara trevliga killar. Mot alla utom sin partner. Därför kan den utsatta kvinnan få höra från familj och vänner vilken tur hon har som hittat just honom som är så snäll. Att han är trevlig mot andra har två viktiga vinster för honom. Du har mindre chans att bli trodd om du berättar hur du har det. Du blir också mera sårad av att se att han är helt annorlunda mot andra och undrar vad du gjort för att förtjäna hans dåliga behandling. Det ger honom mera makt över dig.
Tänk på…
Att den som är i ett misshandelsförhållande oftast har fått självkänslan och handlingskraften skadad på grund av misshandeln. Om du inte orkar ta dig ur just nu, fast du vet att det vore det bästa för dig, var inte självkritisk! Försök tala snällt till dig själv och bygga upp dig själv bit för bit. Ge dig själv det stödet du behöver från stärkande böcker, vänner, familj, en kvinnojour eller terapeut. Du är värd att ha det bra!"
Håller bara med om precis allt de skrivit på den där hemsidan..! Hoppas jag tänt hoppets ljus hos någon vilsen individ...
Inte det nä...
Fick helt fel med att det skulle bli en lugn dag... Telefonen har gått varm efter att annonserna lagts ut och en köpare säger sig redan vilja komma ända från Eskilstuna för att titta på en av hästarna.
Revisorerna har kallat in till extra blixtmöte, vad är det nu då..? Det var den lugna hemmakvällen... Måste kolla om jag inte kan skippa det!
Mest galet är mitt högra öra idag. Det onda i halsen har flyttats till örat. Känns som om jag har vätska bakom trumhinnan, det spränger och knastrar i örat och inte ens Ipren tar bort smärtan. Kan man punktera trumhinnan så att trycket släpper..?
Revisorerna har kallat in till extra blixtmöte, vad är det nu då..? Det var den lugna hemmakvällen... Måste kolla om jag inte kan skippa det!
Mest galet är mitt högra öra idag. Det onda i halsen har flyttats till örat. Känns som om jag har vätska bakom trumhinnan, det spränger och knastrar i örat och inte ens Ipren tar bort smärtan. Kan man punktera trumhinnan så att trycket släpper..?
En lugn och skön fredag, visst?
Hann liksom aldrig stanna av i går. Ska försöka ta det lugnt idag. Bara va och handla och städa undan lite här inne, och kanske tvätta...
Har suttit och lagt ut två hästannonser åt klubben på Blocket och Hästnet, nu på förmiddagen. Mitt sista uppdrag som hästansvarig, känns i hela kroppen att jag tog rätt beslut som avgick i den rollen! :-) Har uppdaterat på lite hemsidor också och nu tänkt lägga data-användandet för denna dag lite åt sidan.
I morgon ska vi åka på dressyr-kurs för Ebba von Essen i Åsele. Paula ska delta med Nypon och jag har laddat filmkameran... Ida ska delta med Farmarpojken på ett pass, det ska bli roligt att se! Gud, vad jag saknar honom!
Tyvärr fick jag inte med mig hela familjen. Tänkte att vi kunde ha en liten mini-semester och övernatta på Wärdshuset i Åsele, men det gick visst inte hem. :-( Synd, hade ordnat avbytare å allt...
Foxie fick sig inget i går heller. Gör ett uppehåll idag, så får R åka dit med henne i morgon igen.
Ha det bäst - helst till häst!
Har suttit och lagt ut två hästannonser åt klubben på Blocket och Hästnet, nu på förmiddagen. Mitt sista uppdrag som hästansvarig, känns i hela kroppen att jag tog rätt beslut som avgick i den rollen! :-) Har uppdaterat på lite hemsidor också och nu tänkt lägga data-användandet för denna dag lite åt sidan.
I morgon ska vi åka på dressyr-kurs för Ebba von Essen i Åsele. Paula ska delta med Nypon och jag har laddat filmkameran... Ida ska delta med Farmarpojken på ett pass, det ska bli roligt att se! Gud, vad jag saknar honom!
Tyvärr fick jag inte med mig hela familjen. Tänkte att vi kunde ha en liten mini-semester och övernatta på Wärdshuset i Åsele, men det gick visst inte hem. :-( Synd, hade ordnat avbytare å allt...
Foxie fick sig inget i går heller. Gör ett uppehåll idag, så får R åka dit med henne i morgon igen.
Ha det bäst - helst till häst!
Syften och bakomliggande orsaker
Oj då, det hann visst bli en ny dag innan detta inlägget publicerades. Har suttit på styrelsemöte i fyra (!) timmar! Fy, vad jobbigt! Det kändes i och för sig inte sååå länge - men ändå...
Är stolt över att inte låtit mig rubbas i vissa, för mig, viktiga frågor. Tycker det är jättekul när man lyckats sätta samman en styrelse som inte är ense i alla frågor. Uppskattar när alla har en åsikt och törs stå för den.
Märker dock att vissa beslut som tas under tiden som styrelseledamot inte egentligen handlar om problemet som föranleder att saken diskuteras. Många gånger kan flera bakomliggande små abstrakta grundproblem ha samlats till ett gemensamt, som är konkret, som det går att föra en diskussion runt.
Om man inte har viljan eller förmågan att se "problemet" i ett större perspektiv, under en längre tidsperiod (både framåt och bakåt), som kanske har ett större syfte och en underliggande sensmoral, då har jag svårt att acceptera, i mina ögon, felaktiga beslut.
Jag har full förståelse för de som väljer att "göra våra betalande medlemmar nöjda med att låta de få som dem vill", för att det är den enklaste vägen. Jag respekterar det. Skulle själv önska att jag inte var så petig med att hela tiden tänka, analysera och motivera. Grämer mig dock mest över min oförmåga att på ett verbalt och övertygande sätt få mina styrelsekamrater att förstå varför jag brinner så mycket för vissa frågor! En del kanske bara tror att det är själva sak-frågan, men det är det oftast inte. Jag går sällan in i något utan ett personligt intresse och förhoppning om att kunna påverka, fostra och förbereda våra ungdomar (speciellt dom!) inför livet.
Det går inte att säga: Ingen förstår mig! Eller hur?
De kan omöjligt förstå - om jag inte kunnat förklara...
I mitt läkarintyg, som jag idag äntligen fick med posten, står det: Given ordination: Läkemedel och vila. Undvika viss belastning: All belastning som orsakar stress, inkl fysiskt arbete och förtroendeuppdrag.
Vad blir det kvar? Vad får jag egentligen göra? Inte mycket va?
Har fortfarande inte kommit på hur jag ska lösa det till 100%. Klarar inte av det. Då kan jag då inte befinna mig här hemma, det tror jag inte..! Usch, hur ska jag göra..? Måste hitta en lösning.
Men nu ska jag först och främst försöka hitta lugnet, för att kunna gå i säng och sova!
P o K
Är stolt över att inte låtit mig rubbas i vissa, för mig, viktiga frågor. Tycker det är jättekul när man lyckats sätta samman en styrelse som inte är ense i alla frågor. Uppskattar när alla har en åsikt och törs stå för den.
Märker dock att vissa beslut som tas under tiden som styrelseledamot inte egentligen handlar om problemet som föranleder att saken diskuteras. Många gånger kan flera bakomliggande små abstrakta grundproblem ha samlats till ett gemensamt, som är konkret, som det går att föra en diskussion runt.
Om man inte har viljan eller förmågan att se "problemet" i ett större perspektiv, under en längre tidsperiod (både framåt och bakåt), som kanske har ett större syfte och en underliggande sensmoral, då har jag svårt att acceptera, i mina ögon, felaktiga beslut.
Jag har full förståelse för de som väljer att "göra våra betalande medlemmar nöjda med att låta de få som dem vill", för att det är den enklaste vägen. Jag respekterar det. Skulle själv önska att jag inte var så petig med att hela tiden tänka, analysera och motivera. Grämer mig dock mest över min oförmåga att på ett verbalt och övertygande sätt få mina styrelsekamrater att förstå varför jag brinner så mycket för vissa frågor! En del kanske bara tror att det är själva sak-frågan, men det är det oftast inte. Jag går sällan in i något utan ett personligt intresse och förhoppning om att kunna påverka, fostra och förbereda våra ungdomar (speciellt dom!) inför livet.
Det går inte att säga: Ingen förstår mig! Eller hur?
De kan omöjligt förstå - om jag inte kunnat förklara...
I mitt läkarintyg, som jag idag äntligen fick med posten, står det: Given ordination: Läkemedel och vila. Undvika viss belastning: All belastning som orsakar stress, inkl fysiskt arbete och förtroendeuppdrag.
Vad blir det kvar? Vad får jag egentligen göra? Inte mycket va?
Har fortfarande inte kommit på hur jag ska lösa det till 100%. Klarar inte av det. Då kan jag då inte befinna mig här hemma, det tror jag inte..! Usch, hur ska jag göra..? Måste hitta en lösning.
Men nu ska jag först och främst försöka hitta lugnet, för att kunna gå i säng och sova!
P o K
torsdag 12 mars 2009
Hitta drivet
Slog upp ordet motiverad i SAOL; ge skäl för, ha intresse för ngt, så beskrevs ordet. Funderade på vad det är som gör en motiverad för saker och ting. Och vad händer när motivationen inte längre finns där?
I Wikipedia står det: "Drivkraft eller motivation, är det som skapar rörelse eller förändring. För individer är det synonymt med drivfjäder. Den som ger sig i kast med att försöka förstå bakomliggande drivkrafter på samhällsnivå noterar snart att dessa sällan är isolerade. Istället är de delar av ett komplex, där många aktörer och händelser samverkar. Att förstå och tränga in i dessa komplex är betydligt viktigare än att bestämma exakt vilken drivkraft som är den viktigaste."
Den förklaringen gillade jag. Man brukar ju tala om när "fjeera" (bondska) tar slut. :-) Har tänkt forska lite om motivationspsykologi. Ett väldigt intressant ämne, tycker jag. Användbart och nödvändigt i dagens samhälle med lågkonjuktur m.m.
Filmen i går var super, men jag lyckades somna ändå snett efter 23-tiden. Vaknade inte till förrän vid tre-tiden efter att ha drömt otroligt intensivt och detaljerat. Sjöblöt i svett, men ändå huttrandes pga feberns berg- och dalbana, lyckades jag till slut somna om.
Vid sex-tiden konstaterade jag att min kropp vägrade fungera idag. Det gick knappt att öppna ögonen helt, huvudet var tungt som bly och kroppen svarade inte på min önskan om uppstigning. Var tvungen ropa in tjejerna och be dem ta hand om hästarna i morse, hämta mobilen samt Ipren för att döva alla smärtsymptom. Tjejerna blir så förtvivlade, speciellt Malin, av att se mig så.
För en timme sen hade tabletterna gjort så att jag fått mig upp ur sängen. Tjejerna tordes inte släppa ut stressade Timber (han är 176 cm i manken) så han stod inne. I stallet var det en tjock dimma efter Timber som tokstressat över att bli lämnad ensam inne. Hade fullt sjå med att få av benlindor, täcka honom och få honom till hagen. Stackars kille, usch va han mådde dåligt...! Mina egna darrande ben blev en fis i rymden, när jag kände hans ångest och oro.
Ska försöka ägna mig åt pappersjobb nu på förmiddagen, medans hjärnan funkar hyfsat. Måste samla krafter till eftermiddagens aktiviteter...
P o K
I Wikipedia står det: "Drivkraft eller motivation, är det som skapar rörelse eller förändring. För individer är det synonymt med drivfjäder. Den som ger sig i kast med att försöka förstå bakomliggande drivkrafter på samhällsnivå noterar snart att dessa sällan är isolerade. Istället är de delar av ett komplex, där många aktörer och händelser samverkar. Att förstå och tränga in i dessa komplex är betydligt viktigare än att bestämma exakt vilken drivkraft som är den viktigaste."
Den förklaringen gillade jag. Man brukar ju tala om när "fjeera" (bondska) tar slut. :-) Har tänkt forska lite om motivationspsykologi. Ett väldigt intressant ämne, tycker jag. Användbart och nödvändigt i dagens samhälle med lågkonjuktur m.m.
Filmen i går var super, men jag lyckades somna ändå snett efter 23-tiden. Vaknade inte till förrän vid tre-tiden efter att ha drömt otroligt intensivt och detaljerat. Sjöblöt i svett, men ändå huttrandes pga feberns berg- och dalbana, lyckades jag till slut somna om.
Vid sex-tiden konstaterade jag att min kropp vägrade fungera idag. Det gick knappt att öppna ögonen helt, huvudet var tungt som bly och kroppen svarade inte på min önskan om uppstigning. Var tvungen ropa in tjejerna och be dem ta hand om hästarna i morse, hämta mobilen samt Ipren för att döva alla smärtsymptom. Tjejerna blir så förtvivlade, speciellt Malin, av att se mig så.
För en timme sen hade tabletterna gjort så att jag fått mig upp ur sängen. Tjejerna tordes inte släppa ut stressade Timber (han är 176 cm i manken) så han stod inne. I stallet var det en tjock dimma efter Timber som tokstressat över att bli lämnad ensam inne. Hade fullt sjå med att få av benlindor, täcka honom och få honom till hagen. Stackars kille, usch va han mådde dåligt...! Mina egna darrande ben blev en fis i rymden, när jag kände hans ångest och oro.
Ska försöka ägna mig åt pappersjobb nu på förmiddagen, medans hjärnan funkar hyfsat. Måste samla krafter till eftermiddagens aktiviteter...
P o K
onsdag 11 mars 2009
Snövila
Min promenad var jättehärlig. Gick rakt ut i skogen. Följde ett skoterspår som gick ungefär där jag brukar rida sommartid. Rundan blev nog nära fem kilometer. Det var helt vindstilla och solen tittade stundvis fram och värmde mina bleka kinder. När jag passerat en bäck, som tack vare att det är lite strömt inte har frusit igen, var jag tvungen att stanna till en längre stund. Ljudet från det porlande vattnet, vintersolens gassande och den totala tystnaden som gjorde att man nästan ville hålla andan för att inte störa lugnet, var fantastiskt!
I en snödriva la jag mina vantar. Jag satte mig på dem för att njuta av den totala stillheten. Kände för en stund hur fruktansvärt trött jag var och lutade mig bakåt i den mjuka snön. Långt bort hörde jag en hackspett picka på ett ihåligt träd. Ljudet från bäcken vyssade mig in i dvala. Somnade där i snödrivan!
Vaknade av att min rumpa "somnat". Kände inte av min nederdel och huvudet var fruktansvärt tungt att lyfta upp från snön. Helt omtöcknad och fundersam över vad som hände, så stapplade jag mig hemåt. Hade glömt mobilen hemma och min R var upprörd över mitt "försvinnande".
Har känt mig lugn och harmonisk hela eftermiddagen. Hyrt en skräckis och hoppas den är lagom dålig så jag fort blir trött.
Foxie fick sig inget ikväll heller. Hon mycket hon än kråmar sig så vill han inte. Stackars Foxie... Kanske ska byta kavaljer åt henne? :-)
Paula har tränat volleyboll och Malin planerar inför storasysters kommande födelsedag.
Take care, live life - be happy!
I en snödriva la jag mina vantar. Jag satte mig på dem för att njuta av den totala stillheten. Kände för en stund hur fruktansvärt trött jag var och lutade mig bakåt i den mjuka snön. Långt bort hörde jag en hackspett picka på ett ihåligt träd. Ljudet från bäcken vyssade mig in i dvala. Somnade där i snödrivan!
Vaknade av att min rumpa "somnat". Kände inte av min nederdel och huvudet var fruktansvärt tungt att lyfta upp från snön. Helt omtöcknad och fundersam över vad som hände, så stapplade jag mig hemåt. Hade glömt mobilen hemma och min R var upprörd över mitt "försvinnande".
Har känt mig lugn och harmonisk hela eftermiddagen. Hyrt en skräckis och hoppas den är lagom dålig så jag fort blir trött.
Foxie fick sig inget ikväll heller. Hon mycket hon än kråmar sig så vill han inte. Stackars Foxie... Kanske ska byta kavaljer åt henne? :-)
Paula har tränat volleyboll och Malin planerar inför storasysters kommande födelsedag.
Take care, live life - be happy!
Ny taktik!
Idag försöker jag med en ny taktik. Ska arbeta mig fysiskt trött. Håller alltid på mycket fysiskt, men idag ska jag ta i lite extra. Då kanske jag får sova i natt?
R hade sovmorgon i morse. Åkte sen och plogade. Så jag har ensam gjort ladugården, stallet och andra div. göromål ute på gården. Det flimrar för ögonen och svetten rinner, men trött är jag inte ännu...
Har hunnit va förbannad på en som släppte lös sin hanhund (som ju genast blev väldigt kär i Foxie) helt utan uppsikt och utan koppel. Naturligtvis kunde ju inte denne veta att Foxie var i löpen, men nonchalansen, axelryckningarna och suckarna som utdelades när jag vänligt men bestämt bad om att hunden skulle stängas in, talade sitt klara språk. Fick t o m höra en kommentar om att "Du kan väl ta in Foxie i stället!" Hmm, vem är det som bor här? Vem var det som var besökare på gården? Vem borde ha sin hund kopplad, eller åtminstone ha frågat i fall det var ok att släppa lös sin hund? Jag tycker INTE det var vi...
Min hals känns som ett öppet sår, kanske jag borde få göra ett streptokock-test... det kanske behövs antibiotika? Näsan rinner och har hunnit bli sårig. Usch. Ska nu ta och hoppa in i en varm dusch, äta en god lunch och sen ta en lång promenad.
R hade sovmorgon i morse. Åkte sen och plogade. Så jag har ensam gjort ladugården, stallet och andra div. göromål ute på gården. Det flimrar för ögonen och svetten rinner, men trött är jag inte ännu...
Har hunnit va förbannad på en som släppte lös sin hanhund (som ju genast blev väldigt kär i Foxie) helt utan uppsikt och utan koppel. Naturligtvis kunde ju inte denne veta att Foxie var i löpen, men nonchalansen, axelryckningarna och suckarna som utdelades när jag vänligt men bestämt bad om att hunden skulle stängas in, talade sitt klara språk. Fick t o m höra en kommentar om att "Du kan väl ta in Foxie i stället!" Hmm, vem är det som bor här? Vem var det som var besökare på gården? Vem borde ha sin hund kopplad, eller åtminstone ha frågat i fall det var ok att släppa lös sin hund? Jag tycker INTE det var vi...
Min hals känns som ett öppet sår, kanske jag borde få göra ett streptokock-test... det kanske behövs antibiotika? Näsan rinner och har hunnit bli sårig. Usch. Ska nu ta och hoppa in i en varm dusch, äta en god lunch och sen ta en lång promenad.
Min Idol
En av de personer i mitt liv som jag hatat och älskat mest av allt dog för några år sedan. Denne kom att påverka mitt liv under så lång tid jag kan minnas, både i positiv och negativ bemärkelse. Ska för en gång skull prata om det positiva nu.
Denne person var en stark personlighet. I mångas ögon elak, med sin brist på återhållsamhet med att säga vad denne tyckte och tänkte i alla frågor, men i mångas ögon även en överlevare, en banbrytare, en med visioner och en som hellre såg möjligheter än motgångar. Fanns där ett problem så fokuserades det inte på problemet - utan på att hitta en lösning!
I ett nära samarbete med denne person så kunde jag ibland skymta en sorgsenhet och en ensamhet. Men i samma ögonblick den sidan blottades, så försvann den. Lika snabbt som känslan kom, av att det fanns djupa känslor bakom fasaden av oövinnerlighet, så var den som bortblåst. Kanske jag bara inbillade mig? Det får jag aldrig veta...
Det jag däremot vet är, att många med mig tänker tillbaka på denne person med stor beundran. Allt det positiva denne stod för, är det man idag väljer att minnas. All respektlöshet man då kände sig bli utsatt för, alla träffande kommentarer, alla hopplöst irriterande ifrågasättningar om hur f-n jag tänkte, de hade alla en mening. Ett syfte. Denne ville få folk att tänka till, att ta ansvar för sina handlingar, att alltid göra det bästa och framför allt - att aldrig ge upp det man brinner för och tror på!
Denne person har nu i efterhand lärt mig att det går inte att vara vän med alla. Den viktigaste personen man ska vara vän med är sig själv. Om man inte har kommit till insikt om vad man själv står för, vem man är,vilka mål man strävar mot, vem man vill leva med, vad man tolererar osv. osv. Då är det nog dags att man tar reda på det, för att sen leva efter. Om man då är sann mot sitt hjärta och lyssnar inåt istället för utåt, då blir allt bäst i längden. Då kan man stå för sina åsikter, för man vet vad man vill.
Den svåraste balansgången är, när man fått sin självbild förtydligad och sen att på ett ödmjukt sätt försöka leva efter den, det är inte lätt! Att personen jag skrivit om blev less ibland, på alla oförstående som kände sig kränkta och påhoppade av dennes rättframhet, det förstår jag. Jag beundrar att denne till slut lärde sig, att på ett mer byråkratiskt sätt tackla envisa människors dumdristigheter och rädsla att förlora deras stolthet. Jag hoppas att jag också inom sinom tid lär mig det...
Denne person var en stark personlighet. I mångas ögon elak, med sin brist på återhållsamhet med att säga vad denne tyckte och tänkte i alla frågor, men i mångas ögon även en överlevare, en banbrytare, en med visioner och en som hellre såg möjligheter än motgångar. Fanns där ett problem så fokuserades det inte på problemet - utan på att hitta en lösning!
I ett nära samarbete med denne person så kunde jag ibland skymta en sorgsenhet och en ensamhet. Men i samma ögonblick den sidan blottades, så försvann den. Lika snabbt som känslan kom, av att det fanns djupa känslor bakom fasaden av oövinnerlighet, så var den som bortblåst. Kanske jag bara inbillade mig? Det får jag aldrig veta...
Det jag däremot vet är, att många med mig tänker tillbaka på denne person med stor beundran. Allt det positiva denne stod för, är det man idag väljer att minnas. All respektlöshet man då kände sig bli utsatt för, alla träffande kommentarer, alla hopplöst irriterande ifrågasättningar om hur f-n jag tänkte, de hade alla en mening. Ett syfte. Denne ville få folk att tänka till, att ta ansvar för sina handlingar, att alltid göra det bästa och framför allt - att aldrig ge upp det man brinner för och tror på!
Denne person har nu i efterhand lärt mig att det går inte att vara vän med alla. Den viktigaste personen man ska vara vän med är sig själv. Om man inte har kommit till insikt om vad man själv står för, vem man är,vilka mål man strävar mot, vem man vill leva med, vad man tolererar osv. osv. Då är det nog dags att man tar reda på det, för att sen leva efter. Om man då är sann mot sitt hjärta och lyssnar inåt istället för utåt, då blir allt bäst i längden. Då kan man stå för sina åsikter, för man vet vad man vill.
Den svåraste balansgången är, när man fått sin självbild förtydligad och sen att på ett ödmjukt sätt försöka leva efter den, det är inte lätt! Att personen jag skrivit om blev less ibland, på alla oförstående som kände sig kränkta och påhoppade av dennes rättframhet, det förstår jag. Jag beundrar att denne till slut lärde sig, att på ett mer byråkratiskt sätt tackla envisa människors dumdristigheter och rädsla att förlora deras stolthet. Jag hoppas att jag också inom sinom tid lär mig det...
tisdag 10 mars 2009
Vill verkligen sova
Det är lönlöst! Det går inte att sova!!! Det spelar ingen roll hur trött jag är, sömnen vill inte infinna sig. Skulle jag råka slumra till så tar det inte länge innan jag vaknar igen. Vad kallas den? Rem-sömnen? Visst är det den som är djupast? Den man verkligen behöver? Eller...?
I går ringde jag min läkare och bad om sömn-tabletter. Det skulle ta ett tag att kollas upp. Undrar hur länge? Innan dess är jag väl en zombie. Ska prova på självmedicinering i kväll. Brorsan vet jag menar...
Min täppta näsa svider av all näs-spray. Hittade nåt naturläkemedel mot svullna slemhinnor i svalg och bihålor, provar några piller så får jag väl se om det hjälper. Snart håller jag på att ha proppat i mig både det ena och det andra, så summan av kardemumma torde väl bli ingenting. Det tar säkert ut varandra! :-)
Idag har hon förresten bara ringt fyra gånger. Hon som är min största energi-tjuv. Blir galen av att inte veta hur jag ska bete mig för att få vara i fred, utan att det ska misstolkas... EN veckas andningspaus, snälla ge mig åtminstone EN veckas lugn och ro! Då kanske jag hinner landa och ta åt mig av den välmening som ligger bakom alla samtal, men som just nu bara känns som förmaningstal! (skrev om detta den 14:e feb)
På tisdag nästa vecka ska jag träffa läkaren igen. Nya test. Varför känns det som om de inte kommer att vara bra igen? Jag skyller på förkylningen. Behövde inte den just nu... Ligger med långkalsonger, långärmat och tjocksockar under täcket. Hur sexigt är det? Fryser som en... en... vinterbadare efter ett dopp i hålet i isen. (Tänker på Måns Zelmerlöv efter hans dopp när han besökte Skellefteå vid deltagandet i Melodifestivalen i år). :-)
Har värk i tänderna med. (Oj, vad jag gnäller!) Inte "vanlig" tandvärk, utan mer som om man tuggat på för gammalt tuggummi en hel dag, och har träningsvärk i käkarna. Det kanske är där jag har ont? Inte alls i tänderna? Känner en person som är tvungen att sova med brygga om nätterna pga tandgnissling och ständigt ihopbitande av tänderna. Kanske det är nåt sådant jag pysslar med, som gör att jag inte kan sova..?
Nå väl, nu har jag skrivit om typ ingenting och min självmedicinering verkar fungera ovanligt dåligt, måste nog ändra taktik om jag ska få sova något överhuvudtaget i natt...
Lägger mig en stund på soffan för att inte störa min R med mitt snurrande.
I går ringde jag min läkare och bad om sömn-tabletter. Det skulle ta ett tag att kollas upp. Undrar hur länge? Innan dess är jag väl en zombie. Ska prova på självmedicinering i kväll. Brorsan vet jag menar...
Min täppta näsa svider av all näs-spray. Hittade nåt naturläkemedel mot svullna slemhinnor i svalg och bihålor, provar några piller så får jag väl se om det hjälper. Snart håller jag på att ha proppat i mig både det ena och det andra, så summan av kardemumma torde väl bli ingenting. Det tar säkert ut varandra! :-)
Idag har hon förresten bara ringt fyra gånger. Hon som är min största energi-tjuv. Blir galen av att inte veta hur jag ska bete mig för att få vara i fred, utan att det ska misstolkas... EN veckas andningspaus, snälla ge mig åtminstone EN veckas lugn och ro! Då kanske jag hinner landa och ta åt mig av den välmening som ligger bakom alla samtal, men som just nu bara känns som förmaningstal! (skrev om detta den 14:e feb)
På tisdag nästa vecka ska jag träffa läkaren igen. Nya test. Varför känns det som om de inte kommer att vara bra igen? Jag skyller på förkylningen. Behövde inte den just nu... Ligger med långkalsonger, långärmat och tjocksockar under täcket. Hur sexigt är det? Fryser som en... en... vinterbadare efter ett dopp i hålet i isen. (Tänker på Måns Zelmerlöv efter hans dopp när han besökte Skellefteå vid deltagandet i Melodifestivalen i år). :-)
Har värk i tänderna med. (Oj, vad jag gnäller!) Inte "vanlig" tandvärk, utan mer som om man tuggat på för gammalt tuggummi en hel dag, och har träningsvärk i käkarna. Det kanske är där jag har ont? Inte alls i tänderna? Känner en person som är tvungen att sova med brygga om nätterna pga tandgnissling och ständigt ihopbitande av tänderna. Kanske det är nåt sådant jag pysslar med, som gör att jag inte kan sova..?
Nå väl, nu har jag skrivit om typ ingenting och min självmedicinering verkar fungera ovanligt dåligt, måste nog ändra taktik om jag ska få sova något överhuvudtaget i natt...
Lägger mig en stund på soffan för att inte störa min R med mitt snurrande.
Puss, puss...
Prosit
La ner en massa energi på att förbereda en bra teorilektion för mina elever i eftermiddag. Inte en enda elev dök upp! Ingen hade ringt och meddelat att de inte tänkt komma. Blev så besviken... Hur var det nu med respekten..?
Tack och lov hade jag tagit med mig tjejerna och deras ponnyer, så tiden i ridhuset blev inte helt bortkastad! Tjejerna behöver lite ridhustid - bra träning!
R åkte med Foxie till hennes kavaljer igen och nu var hon helt med på noterna. Han var däremot inte så intresserad. Provade inte ens att bestiga henne! Knasiga hundar... Vad är det för fel? Stämmer inte kemin? :-)
Förkylningen har fått ett rejält grepp om mig. Tack och lov för Ipren!
Nu blir det sängen...
Sleep well!
Tack och lov hade jag tagit med mig tjejerna och deras ponnyer, så tiden i ridhuset blev inte helt bortkastad! Tjejerna behöver lite ridhustid - bra träning!
R åkte med Foxie till hennes kavaljer igen och nu var hon helt med på noterna. Han var däremot inte så intresserad. Provade inte ens att bestiga henne! Knasiga hundar... Vad är det för fel? Stämmer inte kemin? :-)
Förkylningen har fått ett rejält grepp om mig. Tack och lov för Ipren!
Nu blir det sängen...
Sleep well!
Mycke nu...
Puh, vilken dag det var igår.... Monterade köksluckor hela förmiddagen. Elektikern kom till slut efter lite detektivarbete med att lokalisera honom. Idag kommer målaren. Har rivit det sista av tapeten nu på morgonen.
Satt halva dan (kändes det som) i telefon med ridklubbs-bestyr. Jurister, revisorer, anställda och övrigt häst-folk. En av klubbens revisorer kom på hembesök i går kväll. Jobbiga - men intressanta diskussioner fördes!
Åkte med Foxie till hennes kille för parning igen. Nu var hon betydligt mer intresserad, men ville inte riktigt bjuda till. Ska prova igen i eftermiddag! :-)
Paula kom hem i går. Som ett vandrande lik efter att ha haft sittplats från Borås på tåget. Stackars gumman... Bäddade i säng henne och lät hon sova halva dan. Sen pysslade hon med Nypon och Chama (katten) som verkligen saknat henne.
Malin var överförtjust över att storasyster äntligen kommit hem. Hon öste lovord över Paula och kunde inte sluta med att helhjärtat säga hur mycket hon saknat henne och älskade henne som syrra. "Syskon ska man va rädd om och vårda", ord från en nioårings mun... :-) Paula blev nästan generad och visste inte riktigt hur hon skulle bete sig med så många superlativer haglandes över sig. Underbara ungar...
Hade en underbar kväll med min R igår. Har blivit som tonåringar igen och kramas nätterna igenom. :-D I natt tyckte dock R att jag var på tok för varm. Hade rinnsnuva och retningar i snoken igår. I natt kom febern och nu är jag rejält förkyld. Förbannat! Aldrig får man känna sig fräsch, pigg och kry! Skulle vilja krypa i säng nu sen ungarna åkt till skolan, men jag har ju så mycket att göra... suck...
Måste vara och inhandla taklister och få de målade innan de ska sättas upp efter tapetseringen. Har inte förberett mig för styrelsemötet på torsdag ännu och inte heller för mina ridlektioner denna vecka. Få se nu, det är ju i kväll! Ops...
Måste gå nu. Kramiz.
Satt halva dan (kändes det som) i telefon med ridklubbs-bestyr. Jurister, revisorer, anställda och övrigt häst-folk. En av klubbens revisorer kom på hembesök i går kväll. Jobbiga - men intressanta diskussioner fördes!
Åkte med Foxie till hennes kille för parning igen. Nu var hon betydligt mer intresserad, men ville inte riktigt bjuda till. Ska prova igen i eftermiddag! :-)
Paula kom hem i går. Som ett vandrande lik efter att ha haft sittplats från Borås på tåget. Stackars gumman... Bäddade i säng henne och lät hon sova halva dan. Sen pysslade hon med Nypon och Chama (katten) som verkligen saknat henne.
Malin var överförtjust över att storasyster äntligen kommit hem. Hon öste lovord över Paula och kunde inte sluta med att helhjärtat säga hur mycket hon saknat henne och älskade henne som syrra. "Syskon ska man va rädd om och vårda", ord från en nioårings mun... :-) Paula blev nästan generad och visste inte riktigt hur hon skulle bete sig med så många superlativer haglandes över sig. Underbara ungar...
Hade en underbar kväll med min R igår. Har blivit som tonåringar igen och kramas nätterna igenom. :-D I natt tyckte dock R att jag var på tok för varm. Hade rinnsnuva och retningar i snoken igår. I natt kom febern och nu är jag rejält förkyld. Förbannat! Aldrig får man känna sig fräsch, pigg och kry! Skulle vilja krypa i säng nu sen ungarna åkt till skolan, men jag har ju så mycket att göra... suck...
Måste vara och inhandla taklister och få de målade innan de ska sättas upp efter tapetseringen. Har inte förberett mig för styrelsemötet på torsdag ännu och inte heller för mina ridlektioner denna vecka. Få se nu, det är ju i kväll! Ops...
Måste gå nu. Kramiz.
måndag 9 mars 2009
+ 0,5!
Sover inget numera. Eller i alla fall väldigt lite. Typ 3-4 tim/natt. Är dödstrött, men kan inte somna. Är konstigt nog pigg på morgonen och känner att min bästa tid på dygnet helt klart är förmiddagarna. Men nätterna gör mig vansinnig... Känns som om jag är hög på något... Hmm...
Ställde mig på vågen i morse och gladde mig åt att vara tillbaka på min normalvikt + 0,5 kg! Bra va? Min R hade redan observerat detta på min rumpa...*ler* Oj, vad rätt han hade! :-D
Nu ska jag ringa och jaga lite hantverkare som inte verkar behaga att dyka upp.
Ha en riktigt bra måndag!
Kraaaam
Ställde mig på vågen i morse och gladde mig åt att vara tillbaka på min normalvikt + 0,5 kg! Bra va? Min R hade redan observerat detta på min rumpa...*ler* Oj, vad rätt han hade! :-D
Nu ska jag ringa och jaga lite hantverkare som inte verkar behaga att dyka upp.
Ha en riktigt bra måndag!
Kraaaam
söndag 8 mars 2009
Glömsk
Känner mig helt förvirrad i kväll. Stirrig, nollad och slut som artist... :-) Hade totalt glömt bort ridledarmötet i eftermiddag. Inte likt mig... Tydligen var jag inte den enda som inte dök upp på mötet. Blir så arg på den bristande respekten hos allt för många av våra ungdomar. En del av oss vuxna tassar på tå kring ungdomarna och låter dem styra och ställa precis som de vill. Allt pga konflikträdsla och brist på ork att ta tag i situationen.
Vår tids stora bekymmer = tidsbrist!
Vem lider av det mest? Jo, våra barn! Vi vuxna orkar inte vara goda förebilder. Vi orkar inte diskutera, vägleda, stötta, peppa, förmana och framför allt se våra ungdomar - för vi har inte tid...
Individualismen härjar ibland oss och många föräldrar idag är som förvuxna barn. Klarar knappt ta ansvar för sina egna liv, ändå ska de sätta fler till världen..!
Hörde någonstans statistik på hur många minuter vi samtalar med våra barn i skolålder, i våra hem. 17 minuter per dag! Det är ju katastrof! Vi kan tillbringa timmar framför datorn eller tjattrandes i telefon, men vi har inte ens tid att prata eller umgås med våra barn!
Ungarna märker när vi vuxna är stressade och inte hinner/vill/orkar ta tag i konflikter eller diskussioner som uppstår. De använder sig av dessa situationer för att manipulera, trotsa och få sin vilja igenom. Vad lär vi våra barn när sådant sker? Var finns respekten???
Respekten ska inte vara lika med rädsla. Respekt kan man, enligt min åsikt, bara få genom att bevisa för barnen att man är konsekvent, rättvis och inger ett förtroende. Barnen ska aldrig behöva känna sig osäkra eller kuvade på något sätt. Vi ska finnas där för dem på bästa möjliga sätt- det är vår uppgift!
Nu har jag gnällt nog och hunnit få mera huvudvärk... Hahaha.. :-)
Sov gott och ha det bäst!
Vår tids stora bekymmer = tidsbrist!
Vem lider av det mest? Jo, våra barn! Vi vuxna orkar inte vara goda förebilder. Vi orkar inte diskutera, vägleda, stötta, peppa, förmana och framför allt se våra ungdomar - för vi har inte tid...
Individualismen härjar ibland oss och många föräldrar idag är som förvuxna barn. Klarar knappt ta ansvar för sina egna liv, ändå ska de sätta fler till världen..!
Hörde någonstans statistik på hur många minuter vi samtalar med våra barn i skolålder, i våra hem. 17 minuter per dag! Det är ju katastrof! Vi kan tillbringa timmar framför datorn eller tjattrandes i telefon, men vi har inte ens tid att prata eller umgås med våra barn!
Ungarna märker när vi vuxna är stressade och inte hinner/vill/orkar ta tag i konflikter eller diskussioner som uppstår. De använder sig av dessa situationer för att manipulera, trotsa och få sin vilja igenom. Vad lär vi våra barn när sådant sker? Var finns respekten???
Respekten ska inte vara lika med rädsla. Respekt kan man, enligt min åsikt, bara få genom att bevisa för barnen att man är konsekvent, rättvis och inger ett förtroende. Barnen ska aldrig behöva känna sig osäkra eller kuvade på något sätt. Vi ska finnas där för dem på bästa möjliga sätt- det är vår uppgift!
Nu har jag gnällt nog och hunnit få mera huvudvärk... Hahaha.. :-)
Sov gott och ha det bäst!
Tomt
Min guldklimp 090306. Fotograf: Malin Fy, vad tomt det var i stallet i morse! Min Farmarpojke är på träningsläger. Hoppas han trivs! Jättefint stall med 11 boxar och ett gudomligt, vackert, fräscht och nybyggt ridhus. Hästkompisar och en duktig tränare. Kan bara bli bra... Känner mig trygg att ha lämnat honom i Idas händer för några veckor framöver, men självklart är det tomt.
Foxie var inte redo för att bli mamma ännu. Det är nog för tidigt i löp-perioden, ska prova åka dit igen med jämna mellanrum så får vi se ifall tycke uppstår.
Idag sätter Paula sig på tåget för att i morgon förmiddag äntligen komma hem. Usch, vad jag har saknat henne. Tydligen ska hon ha färgat håret. Hmm, undrar vilken färg..?
Malin har sovit hos mormor i natt. Hon är nog den som har saknat Paula mest. Ingen att leka med, säger hon. Bara storasyster, Alexander och kusin Oskar duger. :-) Hon ville inte följa till Åsele igår. Jag förstår henne. Inte roligt åka bil fram och tillbaka. Bättre vara hos mormor och bli ompysslad.
Underbart med barnfri tid oss vuxna emellan. Varför gör vi inte sånt oftare? Nykär efter 11 år tillsammans - skoj! :-)
Idag blir det mera köks-stök, lite pyssel med ponnyerna och R är sugen på en skoter-tur. Har även uppdaterat lite på min hemsida, titta gärna in där...! :-)
Ha det bäst! P o K
lördag 7 mars 2009
Milstolpar
Nu är det materialbrist som gör att köksbygget står stilla. Vi väntar på vitvarorna och bänkskivan. Nu håller vi på att ha vant oss med det spartanska boendet vi har haft den senaste tiden, så nu känns det inte så farligt med denna väntan. :-)
Har börjat skruva ihop lådorna och sätta dit dörrarna på stommarna i köket. Det blir jättefint!
Begravningen i går gick över förväntan. Malin var hemskt ledsen, men bättre släppa ut sorgen än att ha den inombords... Ännu en milstolpe i våra liv har passerats.
Med detta lämnat bakom oss, ska vi fokusera framåt. Jag har en del personliga projekt som behöver tas omhand, en del relationer jag vill reparera och tydliggöra, och massvis med utmaningar som jag med stor förväntan längtar efter att orka ta tag i.
Känner mig piggare idag och märker på en gång att tankeverksamheten sätter igång motorn i mig. Ska göra det, och det, och det där vill jag hinna med... :-) Var sak har sin tid, visst var det så det hette?
Har börjat skruva ihop lådorna och sätta dit dörrarna på stommarna i köket. Det blir jättefint!
Begravningen i går gick över förväntan. Malin var hemskt ledsen, men bättre släppa ut sorgen än att ha den inombords... Ännu en milstolpe i våra liv har passerats.
Med detta lämnat bakom oss, ska vi fokusera framåt. Jag har en del personliga projekt som behöver tas omhand, en del relationer jag vill reparera och tydliggöra, och massvis med utmaningar som jag med stor förväntan längtar efter att orka ta tag i.
Känner mig piggare idag och märker på en gång att tankeverksamheten sätter igång motorn i mig. Ska göra det, och det, och det där vill jag hinna med... :-) Var sak har sin tid, visst var det så det hette?
Foxie sommaren 2007
Om inte vädrets makter sätter käppar i hjulen för oss, så åker vi iväg med Farmarpojken till Åsele i eftermiddag. Kommer att sakna honom galet mycket, men jag hoppas det är värt både pengarna och besväret.
Ha en trevlig helg, och lova att vara rädda om varann...!
torsdag 5 mars 2009
Hur gör man?
Kan inte sova... Har snurrat runt i sängen färdigt för i kväll. Hela min kropp skriker efter sömn, vila och återhämtning, men varför går det inte att somna??! Mina cement-ben har myror som hyresgäster (så känns det i alla fall) och min hjärna verkar ha blivit uppstoppad med fetvadd, eller något liknande, som gör mig väldigt trögtänkt...
Har suttit säkert sex timmar med bokföring och pappersarbete i dag. Kanske mer. Har kapitulerat mot siffrorna. Gett upp! Fantiserade i sängen (medans jag inväntade sömnen) om två månaders total stiltje. Jag är ju faktiskt sjukskriven på heltid.
Vakna. Stiga upp. Äta. Pussa på familjen. Bara vara. Få medicin. Gå i säng.
Två månader på det viset... då kanske jag funkar igen..? Hur gör jag för att få det så? Går det?
I morgon är det begravning. Svärmors cancer blev oövervinnerlig. Den tog henne till slut. Jag och svärmor blev inte de bästa vänner. Men Malin älskade henne. Mycket! Jag är mest ledsen för hennes skull, och alla andra som också stod henne nära.
Vi hade hittat ett förhållningssätt mot varandra, svärmor och jag, som fungerade i praktiken. En tyst förståelse och acceptans för varandras egenheter, kändes det som.
Mitt vitala, sprundlande jag, som träffade henne för mer än tio år sedan, fick se den glada, pratsamma, omtänksamma och ödmjuka svärmor. Men någonstans på vägen blev det fel. Det rådde vi nog för båda två.
Två känslomänniskor, tjuriga och långsinta. Hon äldre och naturligtvis därför mer erfaren, jag ung och "dum" och trodde mig veta mer än jag egentligen gjorde.
Med åren och intrigerna som kom och gick, så kändes det ändå som att vi slutit fred. Hon vann till slut min respekt och jag valde att försöka se det positiva hos henne. För familjens skull. För allas skull. Vår personkemi stämde helt enkelt inte, och ibland är det nog bara så. Tror hon kände likadant, men det kommer jag väl aldrig att få veta...?
Kan kräkas och få rynkor på näsan, vid tanken på falskspelet som ibland härjar vid de dödssjukas bädd. Snyftande och "hjälpsamma" försöker anhöriga och vänner med sina dåliga samveten reparera det som repareras kan. Kanske samvetet känns något mindre tungt ifall man vakat hos den sjuka ett par dygn? Kanske kan man då slänga några förmaningens blickar mot de där, som då aldrig-tog-sig-tid till att hälsa på, eller hjälpa till, när slutet var nära? Vilken tur att jag inte behöver uppleva detta i min omedelbara närhet...
Har suttit säkert sex timmar med bokföring och pappersarbete i dag. Kanske mer. Har kapitulerat mot siffrorna. Gett upp! Fantiserade i sängen (medans jag inväntade sömnen) om två månaders total stiltje. Jag är ju faktiskt sjukskriven på heltid.
Vakna. Stiga upp. Äta. Pussa på familjen. Bara vara. Få medicin. Gå i säng.
Två månader på det viset... då kanske jag funkar igen..? Hur gör jag för att få det så? Går det?
I morgon är det begravning. Svärmors cancer blev oövervinnerlig. Den tog henne till slut. Jag och svärmor blev inte de bästa vänner. Men Malin älskade henne. Mycket! Jag är mest ledsen för hennes skull, och alla andra som också stod henne nära.
Vi hade hittat ett förhållningssätt mot varandra, svärmor och jag, som fungerade i praktiken. En tyst förståelse och acceptans för varandras egenheter, kändes det som.
Mitt vitala, sprundlande jag, som träffade henne för mer än tio år sedan, fick se den glada, pratsamma, omtänksamma och ödmjuka svärmor. Men någonstans på vägen blev det fel. Det rådde vi nog för båda två.
Två känslomänniskor, tjuriga och långsinta. Hon äldre och naturligtvis därför mer erfaren, jag ung och "dum" och trodde mig veta mer än jag egentligen gjorde.
Med åren och intrigerna som kom och gick, så kändes det ändå som att vi slutit fred. Hon vann till slut min respekt och jag valde att försöka se det positiva hos henne. För familjens skull. För allas skull. Vår personkemi stämde helt enkelt inte, och ibland är det nog bara så. Tror hon kände likadant, men det kommer jag väl aldrig att få veta...?
Kan kräkas och få rynkor på näsan, vid tanken på falskspelet som ibland härjar vid de dödssjukas bädd. Snyftande och "hjälpsamma" försöker anhöriga och vänner med sina dåliga samveten reparera det som repareras kan. Kanske samvetet känns något mindre tungt ifall man vakat hos den sjuka ett par dygn? Kanske kan man då slänga några förmaningens blickar mot de där, som då aldrig-tog-sig-tid till att hälsa på, eller hjälpa till, när slutet var nära? Vilken tur att jag inte behöver uppleva detta i min omedelbara närhet...
Om jag får vetskap om att jag endast har en kort tid kvar att leva, så skulle jag nog omedelbart se till, om jag är "frisk" nog i tanken, att få spendera den tiden med de som jag helst vill ha nära. Jag skulle åtminstone försöka få fram den önskan till de personer det berör. Sen är det valfritt i fall de i sin tur, inte vill eller orkar vara hos mig den sista tiden. Det skulle jag respektera. Men jag skulle då verkligen inte vilja ha någon bredvid mig, som jag inte hyste några varma och ärliga känslor för. Nej o nej...
Lätt att sitta här och predika om, när man inte ligger för döden... Djupt tänk nu, så här in på småtimmarna. I morgon när jag läser detta, undrar jag säkert vart jag ville komma med detta inlägg. Men det ska jag svara på nu:
Jag vill komma mig i säng! Nu! :-)
God natt, sleep well...
Lägesrapport
Så här ser det ut i köket för tillfället. Idag eller i morgon ska det tapetseras. Ska hämta kaklet idag, men det kan ändå inte sättas upp förrän bänkskivan är på plats. Och den kommer med vitvarorna - tidigast om en vecka...
Hade en släng av längtan efter att få baka igår. Fantiserade om doften av nybakta bullar, kall mjölk och en fluffig, hemmagjord jordgubbsrulltårta med en klick vispad grädde. Mmm va gott!
Skulle kunna skriva ett långt inlägg om hur hemskt dåligt jag mår och om hur min kropp värker, men det har jag inte tänkt göra. Är fast övertygad om att vi med positiva tankar kan styra vårt mående till det bättre. Jag svimmade nästan i stallet i morse - ok, men det var bara nästan, jag sitter ju här nu... det kunde ha varit värre! Mina ben känns fyllda med cement - ok, men resten av kroppen känns bra! Jag svettas och får andnöd vid minsta lilla ansträngning, ok, men jag andas självmant i alla fall....
Det finns alltid någon som har det värre!
Det kan bara bli bättre!
Det måste det bli...
onsdag 4 mars 2009
Kloss under gaspedalen
De senaste åren kan man likna mitt liv med en berg å dalbana. Det har varit tufft med alla branta uppförsbackar, men jag har alltid fixat dem och hunnit återhämta mig i nedförsbackarna. Det har sällan varit raksträckor i mitt liv (där utöver återhämtning, även uppbyggnad och styrketräning inför livet ska ske). I en ung, frisk kropp går det nog att klara sig utan raksträckor, men jag är ju ingen ungdom längre... Vad ska man kalla sig? Medelålders??
Ju tuffare utmaningar jag ställts inför, desto hårdare har jag bitit ihop och kämpat. Gasat lite mer på livets gaspedal, duckat för alla varningstecken som försökt varsla mig om det som nu har hänt, vägrat stanna av och känna efter.
Nu har jag lagt en stor kloss under gaspedalen. Jag kan inte gasa för fullt längre, hur mycket jag än vill...
Jag har fått min behandling klart nu. Känner mig hemskt skakis i kroppen och väldigt muskelsvag. Biverkningar kanske..? Det sista droppet orsakade en hudrodnad på min arm och det bränner som eld utefter underarmen. En röd flamma syns precis i spåret av medicinens framfart i mina ådror.
Har gjort fuse på morgon, stökat bort lite tvätt, släppt ut hästarna och monterat min nya myspys-lampa i sovrummet. Nu vet jag inte om jag orkar något mer... måste gå och vila.
Paula är framme hos pappsen i Borås, känns tomt utan henne hemma. Malin verkar lite förkyld, hon pysslar med mig och tycker att vi ska ligga och gosa i soffan resten av dagen. Bra förslag, visst?! :-)
Stommarna till köksskåpen är snart färdigmonterade. Ska ta en bild strax så ni får se hur det börjar se ut. Innan helgen ska tapetseringen vara gjord!
Take care, P o K
Ju tuffare utmaningar jag ställts inför, desto hårdare har jag bitit ihop och kämpat. Gasat lite mer på livets gaspedal, duckat för alla varningstecken som försökt varsla mig om det som nu har hänt, vägrat stanna av och känna efter.
Nu har jag lagt en stor kloss under gaspedalen. Jag kan inte gasa för fullt längre, hur mycket jag än vill...
Jag har fått min behandling klart nu. Känner mig hemskt skakis i kroppen och väldigt muskelsvag. Biverkningar kanske..? Det sista droppet orsakade en hudrodnad på min arm och det bränner som eld utefter underarmen. En röd flamma syns precis i spåret av medicinens framfart i mina ådror.
Har gjort fuse på morgon, stökat bort lite tvätt, släppt ut hästarna och monterat min nya myspys-lampa i sovrummet. Nu vet jag inte om jag orkar något mer... måste gå och vila.
Paula är framme hos pappsen i Borås, känns tomt utan henne hemma. Malin verkar lite förkyld, hon pysslar med mig och tycker att vi ska ligga och gosa i soffan resten av dagen. Bra förslag, visst?! :-)
Stommarna till köksskåpen är snart färdigmonterade. Ska ta en bild strax så ni får se hur det börjar se ut. Innan helgen ska tapetseringen vara gjord!
Take care, P o K
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)