Bedragare och energitjuvar

Hur jag än försöker så lyckas jag alltför ofta hamna i diskussioner med riktiga energitjuvar. Vill så gärna få folk till att inte fastna i negativa tankebanor. När jag hör människor som tappat hoppet om det goda, både hos sig själv och hos andra, då blir jag lite bedrövad.

Självklart! Går man omkring och tänker och tycker att hela världen är skit, och att allt kommer liks att gå åt helvete, om inte idag så kanske i morgon, naturligtvis blir det så man då upplever sitt liv!

Vi är själva ansvariga för hur våra liv utformas. Visst kan vi drabbas av olyckor som vi inte kan råda över, elaka människor som försöker göra vår vardag till ett elände eller att världsekonomin havererar och gör det bekymmersamt för oss. Men det är ändå bara svepskäl för hur vi väljer att hantera svårigheter vi ställs inför.

Om man ställs inför svåra vägval, knepiga människor eller utmaningar som verkar svåra. Då tycker jag det viktigaste är att man väljer att vara ärlig mot sig själv. Vill jag det här? Känner jag att jag klarar av att konfrontera denna människa? Om inte - hur kan jag bli bättre på det jag vill göra? Vem kan hjälpa mig? Hur ska jag hantera detta? Vad kan jag lära mig av allt det som hänt? Hur ska jag förbereda mig för att vara bättre rustad inför eventuella diskussioner?

Listan kan göras lång på frågor man bör ställa sig själv. När man sedan väl har gjort ett val, satt upp ett mål och bestämt sig för hur man vill nå upp till det målet, då är det bara att börja jobba!

Antingen är det en själv man behöver jobba med, kanske ett beteende man vill förändra/förbättra, eller så kan det vara ett konkret mål, t.ex. att i veckan ska jag endast äta ute en gång, alla de andra dagarna ska jag ha lagat min mat själv. Det kan vara så löjligt små mål man sätter upp för sig själv, men det spelar ingen roll. Viktigast är att man bibehåller fokus, ger sig f-n på att man ska klara det och sen när målet väl är nått - belönar sig själv massor! :-)

När man har klarat av fler och fler mål man satt upp för sig själv, så växer ens självkänsla. Man börjar bli stolt över sin egen kapacitet. Man sätter målen högre och högre och märker till slut att allt går - bara man vill!

Jag brukar kalla det för livsbeslut. De där besluten man tar för sig själv som man lovar att hålla - no matter what! Jag kan ge ett exempel:

För mer än fyra år sedan funderade jag allvarligt på att sluta snusa (vilket jag gjort i över 18 års tid...). Jag visste att jag inte skulle klara av det eftersom jag misslyckats så många gånger tidigare. Då satte jag upp ett lättare mål - jag skulle sluta att dricka kaffe med bitsocker till. Jag tog ALLTID minst en sockerbit till varje kopp kaffe, och jag dricker ganska mycket kaffe varje dag... Efter några veckors envist kaffedrickande utan den där rackarns sockerbiten förstod jag att jag skulle klara det! När jag insåg att jag faktiskt fixade att avstå från den vanan, så kände jag mig mer mogen att ta tag i ett svårare mål - snusandet!

Sagt och gjort! Lätt var det inte. De tre första månaderna utan snus gick jag som i koma. Familjen bad mig till och med att börja om så att jag skulle bli på bättre humör, men jag envisades. Min kamp fortgår än idag. Om än jag nu varit snusfri i mer än fyra år, så darrar det fortfarande till under överläppen när någon öppnar en dosa. :-)

Någon belöning för detta har jag inte gett mig själv. Tycker att den bästa belöningen är en bättre hälsa, en mer positiv självbild, att jag ärligt kan säga att jag är en bättre förebild för mina barn som icke-snusare samt att jag numera inte kastar bort hundratals kronor i månaden på tobak! Det räcker väl som belöning - visst?

Hela dagen idag gick åt till ATG besöket. Det var trevligt, lärorikt och underhållande. Intressanta människor och fina personligheter har korsat min väg i dag.

Denna dag har varit otroligt händelserik. Har efter en mycket speciell incident i kväll, upptäckt att man ska aldrig sluta förvånas över oärliga människors uppfinningsrikedom, när det gäller att hitta vägar till att skaffa sig pengar på andras bekostnad. Fascineras över hur folk ens kan våga ta sådana risker,där utgången av det som utförts upptäcks, är bestraffningsbart..? Jag förstår inte det... Hur är man då funtad? Vad har man då för sjukdom?

Mitt uppdrag som hästansvarig på klubben är nu avslutat! Köpekontrakten är skrivna och mina åtaganden är genomförda. Känns jätteskönt! Nu ska jag bara ta tag i att plocka bort alla annonser från internet, men det får bli i morgon...gäsp!

Ha det bäst - helst till häst!