Oj då, det hann visst bli en ny dag innan detta inlägget publicerades. Har suttit på styrelsemöte i fyra (!) timmar! Fy, vad jobbigt! Det kändes i och för sig inte sååå länge - men ändå...
Är stolt över att inte låtit mig rubbas i vissa, för mig, viktiga frågor. Tycker det är jättekul när man lyckats sätta samman en styrelse som inte är ense i alla frågor. Uppskattar när alla har en åsikt och törs stå för den.
Märker dock att vissa beslut som tas under tiden som styrelseledamot inte egentligen handlar om problemet som föranleder att saken diskuteras. Många gånger kan flera bakomliggande små abstrakta grundproblem ha samlats till ett gemensamt, som är konkret, som det går att föra en diskussion runt.
Om man inte har viljan eller förmågan att se "problemet" i ett större perspektiv, under en längre tidsperiod (både framåt och bakåt), som kanske har ett större syfte och en underliggande sensmoral, då har jag svårt att acceptera, i mina ögon, felaktiga beslut.
Jag har full förståelse för de som väljer att "göra våra betalande medlemmar nöjda med att låta de få som dem vill", för att det är den enklaste vägen. Jag respekterar det. Skulle själv önska att jag inte var så petig med att hela tiden tänka, analysera och motivera. Grämer mig dock mest över min oförmåga att på ett verbalt och övertygande sätt få mina styrelsekamrater att förstå varför jag brinner så mycket för vissa frågor! En del kanske bara tror att det är själva sak-frågan, men det är det oftast inte. Jag går sällan in i något utan ett personligt intresse och förhoppning om att kunna påverka, fostra och förbereda våra ungdomar (speciellt dom!) inför livet.
Det går inte att säga: Ingen förstår mig! Eller hur?
De kan omöjligt förstå - om jag inte kunnat förklara...
I mitt läkarintyg, som jag idag äntligen fick med posten, står det: Given ordination: Läkemedel och vila. Undvika viss belastning: All belastning som orsakar stress, inkl fysiskt arbete och förtroendeuppdrag.
Vad blir det kvar? Vad får jag egentligen göra? Inte mycket va?
Har fortfarande inte kommit på hur jag ska lösa det till 100%. Klarar inte av det. Då kan jag då inte befinna mig här hemma, det tror jag inte..! Usch, hur ska jag göra..? Måste hitta en lösning.
Men nu ska jag först och främst försöka hitta lugnet, för att kunna gå i säng och sova!
P o K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar