torsdag 26 mars 2009

Stolt mamma

Minus 20 grader i morse. Skulle det inte bli vår snart? Skaren på snön börjar bli jättehård och på morgontimmarna kan man färdas långt ovanpå den hårda skorpan.

Har sovit jättegott i natt. Så mysigt att vakna till på morgonkvisten och märka att min älskades hand är inlindad i min. Så sover vi om nätterna. Någon kroppsdel måste röra vid den andres, annars blir det tomt och sömnen blir störd. :-)

I dag har Malins klass planerat en utflykt till en jättefin kälkbacke. De skulle ha med sig fika och valfritt åkfordon. Malin valde så klart trickskidorna. När jag kom in från stallet i morse hade Malin redan förberett sitt fika som hon ville ha med sig. Yoghurt, en skinkmacka, festis, bragokex och några physalis. Omsorgsfullt hade hon packat ihop allt i ryggsäcken. Jag hjälpte henne med den varma chokladen och berömde henne massor för hennes framförhållning (hon var nämligen och handlade allt hon skulle ha med sig redan igår...) samt hennes initiativtagande till att själv packa fikat och förbereda sig inför sin utflyktsdag. Jag är en sådan stolt mamma...! :-)

Jag och Paula hann med en prat- och mysstund i sängen innan hon skulle sova i går kväll. Älskar stunderna vi har tillsammans när hon förtroendefullt berättar om saker som händer på skolan, kompisar som uppför sig knasigt eller händelser hon ifrågasätter och funderar över. Är så glad över allt hon vill berätta, och jag hoppas att den stundande tonårstiden inte blir alltför jobbig.

Volleybollsäsongen är över och Paula och några av hennes lagkamrater har lovat varandra att göra 30 armhävningar och situps varje kväll, för att bibehålla konditionen. Någon gång per vecka ska de även ut och jogga. När sommaren kommer har de planerat att träffas vid beachvolleyplanen för att underhålla sitt bollsinne. Tycker det låter otroligt ansvarsfullt och ambitiöst av dem. Det blir roligt att se hur det går för dem med den planeringen. :-)

Nu ska jag strax i väg för att ha handikapplektionerna på ridklubben. Det är nästan varje veckas höjdpunkt. Det är så underbart att se dessa handikappade i samspelet med hästarna. De blommar liksom ut... och hästarna uppför sig lite speciellt även dom. Det är lite speciellt faktiskt...

Ha det bäst - helst till häst!
Pussar o Kramar i massor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar