Kloss under gaspedalen

De senaste åren kan man likna mitt liv med en berg å dalbana. Det har varit tufft med alla branta uppförsbackar, men jag har alltid fixat dem och hunnit återhämta mig i nedförsbackarna. Det har sällan varit raksträckor i mitt liv (där utöver återhämtning, även uppbyggnad och styrketräning inför livet ska ske). I en ung, frisk kropp går det nog att klara sig utan raksträckor, men jag är ju ingen ungdom längre... Vad ska man kalla sig? Medelålders??

Ju tuffare utmaningar jag ställts inför, desto hårdare har jag bitit ihop och kämpat. Gasat lite mer på livets gaspedal, duckat för alla varningstecken som försökt varsla mig om det som nu har hänt, vägrat stanna av och känna efter.

Nu har jag lagt en stor kloss under gaspedalen. Jag kan inte gasa för fullt längre, hur mycket jag än vill...

Jag har fått min behandling klart nu. Känner mig hemskt skakis i kroppen och väldigt muskelsvag. Biverkningar kanske..? Det sista droppet orsakade en hudrodnad på min arm och det bränner som eld utefter underarmen. En röd flamma syns precis i spåret av medicinens framfart i mina ådror.

Har gjort fuse på morgon, stökat bort lite tvätt, släppt ut hästarna och monterat min nya myspys-lampa i sovrummet. Nu vet jag inte om jag orkar något mer... måste gå och vila.

Paula är framme hos pappsen i Borås, känns tomt utan henne hemma. Malin verkar lite förkyld, hon pysslar med mig och tycker att vi ska ligga och gosa i soffan resten av dagen. Bra förslag, visst?! :-)

Stommarna till köksskåpen är snart färdigmonterade. Ska ta en bild strax så ni får se hur det börjar se ut. Innan helgen ska tapetseringen vara gjord!

Take care, P o K