Möte med en narcissist

Har nu fått bevis på att jag träffat en genuin narcissist. Var tvungen att leta rätt på i cybervärlden vad det sägs om denna personlighet, och blev hänförd över den exakta beskrivning av denna, som jag själv fått uppleva:

Narcissism =
Ett genomgående mönster av grandiositet (i fantasin eller i beteendet), behov av att bli beundrad och brist på empati. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder och tar sig minst fem av följande uttryck:

* har en grandios känsla av att vara en betydande person (t ex överdriver talanger och framgångar, förväntar sig att bli behandlad som höjd över mängden utan att genom sina gärningar gjort sig förtjänt av det)

* är upptagen av fantasier om obegränsad framgång, makt, glansfullhet, skönhet eller fulländad kärlek

* tror sig vara en speciell och unik person som bör söka sig till, eller bara kan bli förstådd av, andra personer (eller institutioner) som är speciella eller har hög status

* kräver ett övermått av beundran

* har en känsla av särskilt berättigande, dvs har orimliga förväntningar på särbehandling eller på att andra automatiskt ska svara upp till hans eller hennes förväntningar

* utnyttjar andra, dvs drar fördel av andra för att uppnå sina egna mål

* saknar empati: är obenägen att uppmärksamma eller identifiera sig med andras känslor och behov

* är ofta avundsjuk på andra eller tror sig vara föremål för andras avund
är arrogant och högdragen i sitt beteende eller sina attityder

Härifrån är texten ovan hämtad

Dessa människor uppträder ofta väldigt olika offentligt och privat. Den offentliga framtoningen är ofta väldigt charmig (möjligen för att väcka beundran) medan den privata kan vara tämligen aggressiv. De flesta får endast bevittna den offentliga bilden och får inte se den privata sidan, och har därför en förvriden bild av den egotrippades sanna karaktär.

En självisk person förväntar sig ofta att andra ska anpassa sig till dennes planer. Vissa själviska personer försöker ändra andras planer och använder charm för att uppnå samtycke. Denne själviske person reagerar kraftigt om denne upplever att hans/hennes frihet är hotad eller om hans/hennes planer kullkastas.

När denne blir avbruten, konfronteras eller blir emotsagd, kan han eller hon plötsligt utveckla narcissistisk vrede. Narcissistisk vrede grundar sig på rädsla (tex att bli avslöjad) och håller i sig även efter att hotet har försvunnit. Narcissister riktar sin vrede mot den som de upplever har förolämpat dem; för andra uppfattas vreden som inadekvat och orättvis.

Två specifika varianter av narcissistisk vrede är: explosiv och passivt aggressiv vrede. Den explosiva varianten är handgriplig, till exempel att orsaka materiell (eller person-) skada och att vara verbalt kränkande. Den passivt aggressiva varianten kan vara att tjura eller ge någon ”the silent treatment”*. De kan bli så vredgade att de blir mordlystna, särskilt om han/hon upplever ett behov av att hämnas.” ( orginaltext) (http://en.wikipedia.org/wiki/Narcissism - http://en.wikipedia.org/wiki/Narcissisticrage)

På detta sätt försätter narcissister andra i en vanmaktställning. Man anklagas och staffas för ett ogrundat eller outtalat brott, samtidigt som man förvägras rätten att bli hörd.

Forskning visar att det mesta pekar på att de med en narcissistisk läggning saknar insikt om hur deras beteende uppfattas av och påverkar andra. Några i sin tur menar att det kan vara så att narcissister är övertygade om att alla andra tänker och agerar som dem själva, och att de därför inte ser något fel i att ljuga, manipulera, kränka och utnyttja andra.

Denne psykiske misshandlare kan även uttrycka ånger och säga sig vara villig att förändras. Åtföljs detta inte av handling och varaktiga förändring och om individen återfaller i beteende, kan man också misstänka att man har med en manipulativ narcissist att göra, och då är rådet enligt experter att inte ha någon eller om det inte går, så lite kontakt som möjligt med narcissisten. Om nödvändigt via ombud eller i vittnens närvaro.

Att ha en relation till en med narcissistisk läggning kan liknas vid att spela på enarmade banditer. Man får små utdelningar då och då som gör att man stannar kvar, i hopp om att få tillbaka det man har satsat. Men sanningen är den att man alltid förlorar i längden, och ju längre man stannar desto mer förlorar man. I det här fallet är det ens fel att två träter. Den enda relation som är möjlig är en ”ickerelation” på den egotrippades villkor, det vill säga en relation utan ömsesidighet, respekt, tillit, empati och ärlig kommunikation. Och häri ligger oftast den största, och mest smärtsamma, utmaningen för anhöriga, partners, vänner och kolleger till denna typ av människor - Att släppa taget om illusionen, det som kunde ha varit, och att ta till sig och acceptera faktum, det som är.

Den psykiska misshandeln som offren utsätts för, leder till att självkänslan tar stor skada och den egna uppfattningen om vad som är normalt skakas i grunden. Utsätts man för manipulation, projektion och lögner får man en förvriden verklighetsuppfattning utan att man för den skull är galen. Den misshandlade utvecklar olika överlevnadsstrategier för att försöka hantera situationen. Författaren menar att de som utsatts för psykisk misshandel istället ska betraktas som ”överlevare”. Utsätts man för övergrepp är man per definition ett offer, ett brottsoffer.

Offren har ingen skuld till den misshandel hon/han utsätts för, något som kan liknas vid psykisk tortyr och själslig våldtäkt.

De med en narcissistisk läggning är så skickliga på att manipulera sin omgivning och ljuga, att man inte märker det förrän det är för sent, när skadan redan är skedd. Och ju större känslomässig och ekonomisk makt personen har över sitt offer, desto större skada kan de tillfoga dem. Många är de som vittnar om att de aldrig trodde att detta skulle kunna hända dem.

Problemet är bland annat att offren ofta har svårt att förstå och förklara, sätta ord på, vad de utsätts för. Ofta har även misshandlaren medverkat till en isolering av offret. Det finns också en grupp som är totalt maktlös, nämligen barnen till dessa narcissister...

Det mesta av ovan skrivna, är hämtat från samma hemsida som jag refererade till tidigare.

Kort å gott

Hörde av en närstående att denne tyckt att min blogg blivit för jobbig att läsa ;-)

Kräver den för mycket tankeverksamhet? Är den för djuplodande? Eller är den helt enkelt ointressant och tråkig...?

Nå väl, egentligen hoppas jag att något av det jag skriver om berör någon...

I dag har jag inte tänkt ge mig ut på några omvälvande och krävande analyser. Vill bara vara. :-)

Sköt om er och tänk glada tankar... P o K

Nu är bollen satt i rullning

Idag har det varit en fullspäckad dag. Möten, telefonsamtal, aktiviteter och andra åtaganden har bara löst av varandra hela dagen. Nu känner jag mig ganska nöjd med utfallet av denna dag och kan med gott samvete gå i säng och känna att jag uträttat en massa nyttigt i dag.

En stor börda har lyfts från mina axlar i dag. Jag ser nu med stor tillförsikt framtiden an, i ett läge som under en längre tid varit låst och svårt att bemästra. Nu äntligen kommer allt att lösa sig! Dyker det upp fler hinder, så ska även de undanröjas. Nu ska det banne mig bli bra! :-)

Längtar efter morgondagen. Har hört att det ska bli jättefint väder. Vill ut med min Farmarpojke på en lång körtur och njuta av vårvintern.

Take care, live life - be happy!

Konflikthantering

Detta ämne tror jag med säkerhet att jag berört många gånger tidigare. Jag vill inte på något sätt framstå som någon "expert" i detta, utan när jag återger mina synpunkter nedan, så gör jag det utifrån mina egna livserfarenheter, antaganden och synvinklar.

För många år sedan hade jag en vän som jag umgicks med ganska frekvent. Vi delade samma intresse och hade många förtroeliga samtal. Någon gång gick vi på fest ihop och hade även då ganska trevligt. Tyvärr så var denna vänskap inte alltid i jämvikt. Äkta vänskap handlar om givande och tagande, och jag tycker att mina uttag på vänskapskontot aldrig fick några insättningar. Visst kom det en liten inbetalning ibland, men till slut blev skulden för stor. Jag gav och min vän tog.

Till slut brast det. Jag klarade inte längre av att träffa min vän längre. I stället för att lösa den konflikt som senare uppstod, så valde jag att bara klippa alla band. Jag slutade att besvara samtal, hälsade inte på, ringde aldrig mer o s v. Jag var rädd. Rädd för att säga sanningen. Rädd för att såra någon. Enklast var att bara fly.

Konflikträdsla är nog mer vanligt än man tror.

Jag tror med säkerhet att när väl konflikten är ett faktum, så är det viktigt att man tar sig en rejäl funderare på vad exakt man vill ha för lösning på konflikten. Vart vill man komma? Vilka mål har man? Vad är dröm-utgången ut av "problemet"?

En annan sak jag anser vara viktig är, att ge sin egen syn på varför man tänker och handlar som man gör, i ett känslomässigt pressat läge. Man bör nog inte ifrågasätta motparten eller komma med kränkande kommentarer. Nej, viktigast är nog att på ett lättförståeligt sätt förklara, hur motpartens handlande påverkar en själv.

Om jag ärligt hade sagt till min vän att jag kände mig uttömd på energi var gång vi hade träffats, att jag kände mig överkörd och felaktigt behandlad, så hade vänskapen kanske gått att rädda. Men jag sa ju aldrig något... Jag bara suckade tungt och försökte le, fastän jag kokade inombords. Vi är inga tankeläsare...

När man är i det läget jag var då, är det å andra sidan många som tar till aggression för att komma ur den känslomässiga stressen. Om jag hade skällt ut min vän, kallat denne för hemska saker och starkt ifrågasatt hela dennes personlighet - vad hade det gett för lösning på den konflikten?

Brustet förtroende, rädsla för att trigga ännu en utskällning, och avsaknad av respekt, hade nog blivit resultatet.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad, heter det ju... Livets hårda skola pågår fortlöpande. Jag kan med förundran konstatera att ju mer jag får lära sig om allt möjligt, desto mer inser jag att jag inte kan! :-)

Ang. konflikthantering så försöker jag verkligen lära mig så mycket jag bara kan. I vissa fall behövs utomstående medlare kallas in för att ena parter. Men det är svårt att enas om något, när man inget mål har i sikte...

När det enda man är ute efter är att svartmåla, kränka och skälla ut någon, vad är det då för mening med att försöka enas? När man gör allt för att vända alla emot en, för att försköna sitt eget handlande, och hävda sitt ego, vart vill man då komma? På vilken nivå spelar man när man börjar använda sig av barnen som spelpjäser, i ett spel som är barnförbjudet? Hur lågt kan man sjunka..? Vart vill man komma...?

Några av mina personliga egenskaper som ibland är väldigt betungande är min målmedvetenhet. Jag ger sällan och nästan aldrig upp! När jag dessutom är resultatinriktad, så kan det bli ganska jobbigt för både mig själv och min omgivning. I bland så stångar jag huvudet blodigt lite för länge, innan jag inser att det är läge att ge upp. Men när jag väl hamnat där, så kan jag ändå med stolthet säga att: "Jag gjorde så gott jag kunde efter de förmågor jag besitter och jag försökte verkligen." Jag har jättesvårt att acceptera de som ger upp så lätt, de som bara med en axelryckning kan vända på klacken och skita i allt.

Min önskan till alla ni som sitter i ett låst läge i någon sorts konflikt: Sätt upp mål, bestäm er för vad ni vill uppnå i framtiden, vad är er drömlösning på problemet? När ni väl fått det klart för er, se då till att träffa dem det berör och jobba utifrån målen. Tänk positivt och ge allt en chans!
Då har ni i alla fall försökt... ;-)

Bäst!

Telefonen har gått varm hela förmiddagen i dag från alla som vill gratulera oss efter helgens framgångar. En styrelseledamot från Svenska Morganhästförbundet meddelade att Farmarpojken fått de högsta poängen som utdelats till någon vid bruksproven i körning. Hans halvbror Hagas Barnum Skip hade tydligen fått 45p. Nu blev man ju bara ännu gladare...! :-D

Våga vägra Jantelagen

Jag vet varför jag aldrig blev en bra fotbollsspelare. När jag skulle göra mål så såg jag alltid målvakten, som gjorde allt för att skydda sitt mål. Min kära R fick flera gånger pris för "Bästa målgörare" under hans fortbollskarriär. Det tror jag var tack vare att han såg gluggarna, där målvakten inte stod, och nätet dit bollen skulle skjutas.

Denna liknelse vill jag använda mig av, när jag beskriver hur många människor tänker. Ser man målet - eller ser man alla hinder?

Blev så glad när jag idag läste lördagens Norra Västerbotten där ledarinlägget handlar om att "Utmaningar ger möjligheter". Norran säger sig nu gå i spetsen för att införa en positivare framtidstro och ett målinriktat arbete på att jobba oss upp ur Krisen. I början av detta ledarcitat skriver Ola Theander:
"Ingenting är lättare än att låta sig nedslås. Om nio personer säger att det du gör är bra och en säger att det inte är bra, så lyssnar du på den sistnämnde. Inte bara lyssnar; du hakar upp dig. Kanske, kanske låter du dig dras ned av den negativa kommentaren. Du tappar sugen. Vill inte försöka igen. Vill inte utsätta dig för risken av ännu ett misslyckande i form av negativ respons."

I mitt inlägg "När vänder det? Hjälp till!" från den 9 april så tar jag ju upp exakt detta ämne! :-)

Precis som Ola även tar upp hur viktigt det är att lyssna till de avvikande rösterna, nej-sägarna, så påstår jag också hur viktigt det är att ta till sig av kritik på ett konstruktivt sätt. Alla med beslutsfattning inom olika ledningsgrupper borde lyssna till dessa. Får man enbart höra alla ja-sägare så kan det vara en förbannelse i längden och ett hinder för all slags utveckling. Det som avgör hur vi lyckas utforma utvecklingen i linje med våra önskemål, är viljan att åstadkomma en varaktig förändring.

Som jag alltid har sagt: Om viljan finns - klarar man det mesta!

Ska avsluta med ett annat citat: "Omöjligt är bara en åsikt, inte ett faktum!"

Med beröm godkänd!

Bilden från Tidningen Ridsports hemsida

Jag är dödstrött - men superlycklig! Min duktiga kille blev godkänd i bruksprovet i körning, veterinärbesiktningen och exteriörbedömningen. Vi fick dessutom ett extrapris för att han uppfört sig så bra, var väl förberedd och fint visad. Vilken skön lön för allt jobb man lagt ner på honom. Vi fick inte mindre än tre tior på bruksprovet och nu ser vi verkligen fram emot de resterande delarna, (gångartsprovet och löshoppningen) som han ska utföra i Vännäs i mitten av maj.

Skriver mer en annan dag om detta äventyr. Nu vill jag bara gå i säng... :-)

Många kramar från en lycklig Vekå!

Avelsvärderingen närmar sig...

Det kommer att gå bra, det känner jag på mig... Farmarpojken är laddad, men ändå lugn. Gnistan och glimten i ögat finns. Full fokus och koncentration när det vankas arbete finns dessutom, och en underbar vilja av att vara till lags. Ida har gjort ett bra jobb med honom och han har utvecklats mycket i vår.

Detta kommer att bli en spännande helg.

Gruvar mig mest för bilkörningen dit. Det är långt till Boden. Och jag är yr och mår inte riktigt bra idag. Usch..! Tyvärr får jag ingen med mig i bilen. Men, jag har ju klarat mig själv förut, så det ska nog gå bra även denna gång!

Ska lägga mig och vila nu en stund. Vill sluta vara yr. Jag ser säkert bakis ut pga min stapplande gång. :-)

Håll alla tummar och tår för oss i helgen!
P o K

En hyllning till min Konka

Min vän Anna-Lena "Konka" nere i Småland är en av de tio bästa sakerna som hänt mig i mitt liv. Har liksom delat in mitt liv i "före jag mötte Konka" och "efter jag mötte Konka". :-)

Då kanske ni förstår hur mycket hon präglat mig och vilken förebild hon är för mig i mångt och mycket. Ibland har jag trott att jag aldrig skulle klarat mig utan henne.

Jag och Anna-Lena dec-07

Hon är den som finns kvar när alla andra har gått. Hon är den som ringer (fastän det borde ha varit jag som ringt henne, eftersom hon ringt upp de senaste typ fem gångerna...) när man som mest behöver det. Hon är den som säger alla de där sakerna man behöver få höra från en vän: både de positiva och de mindre bra. Hon får mig alltid att må bättre och i hennes närhet känner jag mig osårbar, trygg och stark.

Ibland är min längtan efter henne så stark att det värker i hela kroppen. Tror att hon känner det, för det är oftast då hon ringer min lilla konka... Av någon anledning vet vi oftast vad den andre tänkt säga, innan orden hunnit uttalas. Vi förstår varandra utan att behöva säga allt och respekterar varandra för den vi är och för vad vi står för.

Anna-Lena är den starkaste, galnaste, mest humoristiska och goaste vän man kan önska sig. Hon lurar sin cancer gång på gång. Jag ger mig den på, att med hennes järnvilja kommer hon att göra alla världens läkare hänförda, över hennes förmåga att dels se positivt på sin tillvaro, och dels att med tankens kraft hjälpa läkningen av hennes kropp på traven.

Va rädd om era vänner...

Take care, live life - be happy!

Träffande ordspråk

Tomma tunnor skramlar mest är ett ordspråk som syftar på, att det ofta är personer som är dåligt insatta i den fråga som diskuteras, som gör mest väsen av sig, och har de mest bestämda åsikterna. Är huvudet tomt, låter man munnen göra jobbet...

Mycket prat och lite verkstad, är ett annat ordspråk som man kan använda sig av, när man är less folk som babblar för mycket.

När ett avgörande närmar sig i en viktig fråga, så märks det tydligt vem som känner sig mest klämd och vem som tar till fula ytterligheter, för att driva sitt ställningstagande till det yttersta. Folk, som kallar sig "vuxna", använder sig av ordspråken ovan, och skramlar med sina tunnor hos de som suger åt sig mest. D v s, de som ännu inte är säkra på vilket ben de ska stå på, de som har lätt för att vända kappan efter vinden, eller värst av allt, ungdomarna och barnen som ser upp till oss vuxna och tror på vad vi säger. Speciellt när det vi säger framförs på ett medryckande och förtroendeingivande sätt.

Fy, så fult! Hoppas att någon ger mig en rak höger, ifall jag någon gång börjar spela i den ligan.

Nypon har varit brunstig hela veckan. Hon viker ut sig för alla herrarna på gården och värst är det för Farmarpojken. Har aldrig varit med om ett mera brunstigt sto, hon småkissar hela tiden och går mer svansen i vädret. Har varit tvungen att separera henne från de övriga eftersom hon skapar oro bland alla. :-) Tur de inte brunstar lika länge som en tik löper...

Ha det bäst, puss puss

Vårstädning

För första gången på länge, så har jag i dag känt av min sjukdom. Varit hemskt matt, darrig i benen och stundvis illamående. Direkt jag sätter mig ner och är stilla en stund, så vill ögonlocken falla igen...

Har ändå hunnit med en hel del idag. Fick hjälp med att plocka bort kåpan från flaket på bilen, så nu ser den hemskt naken ut. :-) Åkte sen till klubben för att hämta hem min gigg som ska följa med till Boden. Den rymdes fint på flaket.

Körde sen Farmarpojken en sväng för att kolla hur han fixar att dra den (han har bara gjort det två gånger tidigare...) Försökte memorera hur alla remmar ska spännas, så att det går smidigt på körprovet på söndag.

Tvättade sen vagnen och gjorde den skinande blank. Sen var det selens tur. Har inte putsat den på hela vintern, höll på i minst två timmar för att få den fin. Har tvättat täcken och schabrak, så att vi har rena och fräscha grejer med oss i helgen.

Har även hunnit städa övervåningen, vädrat alla sängkläder och renbäddat i sängarna. Hade samlat ihop på tok för mycket tvätt och tog mig därför i kragen och stökande undan det idag.

Tjejerna har hjälpt R med att klippa klövarna på fåren. De har även bakat jättegoda chokladmuffins. Igår bakade dom en kladdkaka. Cyklarna används flitigt och i dag åkte även mopeden fram.

Har dessutom gett Farmarpojken ett rejält bad i kväll. Vi höll till i garaget. Jag knöt fast honom bak i lastbilen och spolade honom med vattenslangen. Det gick hur bra som helst. Mycket av vinterpälsen släppte och jag tror jag ska bada honom en gång till innan vi åker. Jag är så glad för att nu börjar min vanliga Farmarpojke vara tillbaka. Han med glimten i ögat, som busar med sin matte och hittar på små hyss. Han har ökat ett hål på bukgjorden och jag tycker mig se en förbättring på hela honom.

Ha det bäst - helst till häst!

Val för dagen

Jag har valt att åka med Farmarpojken till Boden på lördag.
Jag har valt att stå för vad jag tycker i en jobbig fråga i vår ridklubb.
Jag har valt att inte låta andras påtryckningar påverka mitt beslut.
Jag har valt att tro på folks ansvarskänsla och framtidstro.
Jag har valt att tro att alla behöver ett bra ledarskap.
Jag har valt att tro att med en positiv livssyn kommer man långt.
Jag har valt att tro att om viljas finns så klarar man det mesta.
Jag har valt att tro att det omöjliga går att lösa, det är bara lite svårare.
Jag har valt att tro på min egen kapacitet.
Jag har dessutom valt att leva här och NU!

Vad väljer DU?

Medvetna val

Vi ställs hela tiden inför att göra olika val i vår vardag. Ska jag äta flingor eller mackor till frukost? Ska jag ta den blå eller den svarta tröjan? osv. osv. Många val gör vi utan att vi tänker på dem, vi gör dem utav bara farten, mest för att vi är vana att alltid göra så. När någon ifrågasätter varför vi gör på ett visst sätt, så har vi inte alltid ett uttömmande svar... "ja men, jag har ju alltid gjort det på det här viset!" :-)

De medvetna valen vi gör är, när vi väljer vilket teveprogram vi vill titta på, vilka kvällsaktiviteter vi vill ägna oss åt, samt vad vi vill läsa och på vilket sätt vi vill tolka det vi läser.

Samma textrad som läses utav fem personer, kan få fem olika tolkningar! Vår livstil, vårt arv, vår uppväxtmiljö, vår sociala status och vår personlighet, gör att vi alla tolkar det vi läser på olika sätt. Personer som tycker att de känner igen sig i skrivna texter, behöver inte alls ha något med innehållet att göra.

Kanske det är budskapet i den skrivna texten som skribenten vill förmedla..? Inte att konkret peka på någon speciell person eller händelse...? Väljer personer att känna sig träffade av vad som skrivs, är det för att de gör ett medvetet val att känna så. Man behöver inte läsa. Man kan titta på teve i stället. Eller lyssna på en cd-bok. Vi väljer själva att utsätta oss för saker och ting. Vill jag fråga en människa en besvärande fråga, måste jag förbereda mig på att det kan bli ett ännu mer besvärande svar. Vill jag göra körkorts-teorin, måste jag förbereda mig på att jag kanske kuggar.

Väljer du att läsa min blogg, kanske du måste förbereda dig på att känna dig träffad... ;-)

YOU can make a difference!

Live life, take care - be happy!

Finurlig tös

Körde Farmarpojken till Storliden idag. Nu börjar jag känna igen min kille och han var mer "som vanligt". Han tog för sig mycket mer i skritten, var väldigt glad och positiv till arbetet och lugn och fin i munnen. En strimma av hopp har tänts hos mig inför kommande helgs avelsvärdering. :-) Jag anmälde honom till bruksproven i Vännäs den 16 maj, vi får väl se om vi åker...

Kom på min tonåring med ett riktigt hyss idag. Hon trotsade mina protester mot att ha enbart tights och jeansshorts på skolan. Välplanerat var det dessutom, för när hon åkte hemifrån i morse hade hon mjukisbyxor. Vad jag inte visste, var att hon bara dragit på sig dem utanpå jeansshortsen! Luriga unge :-) Hennes min, när hon såg mig på skolgården i dag på väg till Malins utvecklingssamtal, kommer jag aldrig att glömma. Ungefär som när man kommer på dem med handen i godisburken när det inte är lördag.

Det inplanerade besöket på Fritidsgården i kväll blev utbytt till utegångsförbud! :-)

Trots att jag log inombords över hennes finurlighet, så var jag ändå tvungen att göra en markering om vad som är rätt och fel. Tror faktiskt att hon ångrade att hon inte förklarat för mig, hur viktigt det var för henne att få ha dessa kläder på sig just idag.

Märker hur andra tonårsbrudar i min omgivning verkar ha svårt med tillrättavisningar. Men så var man ju i den åldern. Det fanns en viss charm med det också. Tonåringars trotsighet, ansvarslösa beteende och dramatiska utlägg, kan tydligen lika snabbt bytas ut mot en oväntad vuxen framtoning i deras uppträdande. Plötsligt har vi ansvarstagande och jätteduktiga ungdomar, som gör sitt bästa för att visa hänsyn och respekt. Bra att veta kan vara, att vill dessa mini-vuxna spela med i vuxenleken, så får de faktiskt följa spelregler som finns!

Jag minns några vuxna som verkligen gjorde sitt bästa, med att försöka hjälpa mig under min brokiga tonårstid. Speciellt två stycken imponerade på mig. Den ene var den som jag kunde gråta ut hos, berätta förtroendefullt för hur dumma alla var och hur orättvist behandlad jag kände mig. Hon var en enorm lyssnare och jag minns henne med värme.

Den andre var den som ifrågasatte, skällde och kom med pekpinnar. Jag vet att jag då kallade henne både dum och elak, men egentligen hade hon rätt i allt hon kritiserade mig i. Jag ville bara inte erkänna det...

Nu i vuxen ålder så tänker jag mest på den som hela tiden ville tillrättavisa mig. Har insett att hon ville mig bara väl. Den man tycker om vill man inte se några fel hos, tror det var därför hon hela tiden kom med förmaningar om att jag skulle förbättra mig. En som bryr sig om en på riktigt, den säger till när man gjort något galet. För denne vill inte att man ska göra det igen. Om ingen tillrättavisar en, hur ska man då veta när man gjort något fel..? Hur ska man då kunna bli bättre på något?

Oftast väljer idag de flesta vuxna den enkla vägen. Man följer den oskrivna regeln om "Sköt dig själv och skit i andra". Att påpeka andras bristande uppträdande, att uppmana om eftertanke hur vissas uppförande påverkar andra, är jobbigt i själen. Det är enklare att bara rycka på axlarna och gå därifrån. "Det där är inte mitt problem...

Tänk om alla tänkte så? Nej. fy! Våga säga ifrån, säger jag bara! Ta ert vuxenansvar!

Vill avsluta med att säga att, den bristande respekten som finns hos alltför många ungdomar idag,både gentemot varandra, men även mot oss vuxna, måste vi göra något åt! Det finns många helt underbara ungdomar som verkligen anstränger sig och gör sitt bästa för att vara en god vän och en väluppfostad ungdom. Men tyvärr är det de som är raka motsatserna som märks mest.

Bry er om varandra!
P o K / Vekå

Är du en Wannabe?

Känner till en kille som älskar fotboll. Som ung lirade han lite, men han var varken snabb eller hade bollsinne. Han tränade för sig själv hemma mot bollplanket hans pappa hade byggt, men hur mycket han än tränade, så platsade han aldrig mer än i B-laget.

Till slut gav han upp. Men han slutade inte älska fotboll för det. Han började i stället som materialförvaltare åt A-laget. Närmare än så kom han aldrig de stora arenorna. Som bäst var laget uppe i division två. Vid ett par tillfällen fick han följa med laget på träningsläger utomlands. Han lyssnade alltid med stora öron på vad som sas kring träningsmetoder och vad som krävdes för att nå toppen. I fantasin så drömde han om att få bli nästa Svennis.

Med åren så hade han accepterat att han själv aldrig skulle bli någon Zlatan, nu hade han siktet inställt på tränarrollen i stället. Tyvärr så var det ingen som nappade på hans erbjudanden om att träna B-laget. Inte ens knattarna eller grannkommunens lag var intresserade. Han besatte tyvärr inte förmågan om att hålla ihop ett lag och skapa ett gynnsamt träningsklimat för spelarna.

Fick sen höra att han flyttat söderut. Växjö var det visst. Detta var ganska många år sedan. För inte så länge sedan fick jag höra av en bekant, vars syskonbarn spelar i Umeå IKs fotbolls damlag i allsvenskan, att de fått ett mystiskt telefonsamtal från Växjö. Det var en kanslist från Östers fotbollsklubb, som ville ha referenser om denne kille. Han hade påstått för kanslisten att han jobbat som hjälptränare åt Umeå IKs fotbollstjejer och hjälpt dem ta steget upp i allsvenskan. Han hade även sagt sig ha gått olika ledarskapsutbildningar som fotbollsförbundet anordnar.

Denne kille blev aldrig någon tränare för Östers fotbollsdamer. De gick inte på hans utsvävningar om bedrifter han genomfört i tränarrollen här uppe i norr. Hans starka engagemang och kärlek till fotbollen gick överstyr. Den verklighet han så gärna önskade skulle existera, fanns bara i hans fantasivärld. Han var bara en äkta Wannabe, som försökte sig på falska genvägar, till ett mål som aldrig skulle bli verklighet.

Det händer inte så ofta, men ibland har jag stött på denna personlighetstyp. Det kan bli farligt ifall man inte genomskådar dessa, innan man gett dem för stort förtroende. Utmärkande med Wannabe´s är att de pratar en jävla massa. Mest hela tiden. De vill hävda sig och känna att de är i centrum av all uppmärksamhet.

De som är den äkta varan, de som Wannabe´s så gärna skulle vilja byta plats med, de behöver inte hävda sig. De behöver inte babbla en massa. De behöver inte vara i alltets centrum. Folk drar sig till dem ändå, och ser upp till dem med förundran och respekt för deras bedrifter, resultat och bevisade förmågor som talar för sig själva.

Den äkta varan behöver aldrig känna oro över sin kompetens inom sin specialgenre. Folk får ifrågasätta dem hur mycket de vill, för de vet vad de kan - och de står för det. (Till skillnad mot Wannabe´s, som gärna använder sig utav kränkande kommentarer och känslomässig utpressning gentemot frågeställaren, när de blir ifrågasatta.)

Ta fram spegeln och kika, ser du en Wannabe? Eller är du The real thing...? :-)

Take care, live life, make love - be happy!

Reflektioner efter helgen

Nu är vi hemma igen! Vi har haft en jättetrevlig helg, med häst, häst och mera häst... :-) Det märks att Paula numera börjar vara ganska rutinerad i tävlingssammanhang. Hon stressar inte upp sig, planerar sin framridning mycket bättre och börjar veta vad hon själv behöver, för att kunna prestera. Med en sådan känslig häst som Nypon, så avspeglar sig Paulas humör och mående på en gång. Avslappnad och fokuserad Paula = Nypon likadan. Irriterad och stressad Paula = Nypon likadan... :-) Med Nypon är det så tydligt och jag skulle vilja sprätta alla på näsan, som hela tiden vill skylla sina misslyckanden i tävlingssammanhang på sina hästar, i stället för att granska sin egen ridning.

Visst finns det hästar med speciella personligheter och hyfs, men då måste vi visa, att vi som står högre upp på näringskedjan, minsann kan bemästra de egenskaperna. Vi är betydligt mer flexibla, uträknande och intelligentare än våra fyrbenta vänner. De som hela tiden personifierar sina hästar och pratar om dem i termer som att "Min häst är sur i dag för han fick inte sitt betfor i morse.." eller "Min häst är stressad för den tycker inte om att jobba vid den här tiden på dygnet". Det är djur vi håller på med. Inte fyrbenta människor med svans... :-)

Vill ni veta hur det gick för Paula...? :-) För er som inte ser det på bilden så kan jag informera att hon vann en blå-gul rosett och det betyder en första placering! Grattis Paula!!!!!! Vi är sjukt stolta och glada. Bra jobbat.

Jag har upptäckt att jag har fått en "arbetsskada" när jag vistas på tävlingar. Jag kan inte låta bli att lägga på minnet alla små detaljer som förgyller tävlingsplatsen eller arrangören. Speciella presenter vid anmälan i sekretariatet, snabba tilkännagivanden av resultat, kunniga funktionärer, informationen till deltagarna m.m. m.m. Jag suger åt mig som en svamp! Allt som är bra sparas på hårddisken.

Naturligtvis uppmärksammar jag även de mindre bra sakerna och försöker lära mig av andras misstag. Ganska skönt när man slipper göra dem själv! ;-) Jag märkte idag irritationen bland arrangörerna när de tävlande inte visar hänsyn till den arrangerande klubben. Tänker inte ekipage på det ideella arbete som läggs ner i samband med en tävling? Borde man inte visa sin respekt till klubben med att åtminstone höra av sig, ifall man inte tänkt delta vid tävlingen? Startlistor blir haltande och boxplatser står outnyttjade (medans andra måste stå i spilta) när ekipage uteblir.

Tävlingsekipagen har en viktig roll som ridklubbarnas ansikte utåt. Vad ger ett sådant uppträdande den klubben för rykte?

Jag bara undrar...

Möten i hästväg

Idag har jag haft en mycket intressant dag! Möte med kommunchefen och kommunalrådet samt vice ordf för kommunstyrelsen i Norsjö. Vi skulle diskutera klubbens ansökan om den 300%iga höjningen av det årliga driftsbidraget. Det blev ett väldigt givande möte som resulterade i en fortsatt utveckling av samarbetet mellan kommunen och föreningen.

Fortsatte dagen med ett annat möte med en förälder till en av klubbens duktiga medlemmar. Det var också oväntat givande och insiktsfullt. Många pusselbitar har fallit på plats idag och det känns som om en lösning är nära, på en arbetskrävande uppgift styrelsen har jobbat med under en längre tid.

Efter lunch blev det pappersarbete för att göra en nulägesanalys av det ekonomiska läget i föreningen samt för den närmaste framtiden. Inte förrän halv fyra i eftermiddag avslutade jag jobbet för NRK idag.

Efter middagen begav sig tjejerna ut på en skrittur med ponnyerna. Jag pysslade med min Farmarpojke och bestämde mig för en promenad i vagnen med honom. Blev förtvivlad när jag upptäckte att han krympt tre hål i bukgjorden på selen... Hela han har krympt och selen var för stor! När jag satt på kuskbocken kändes det som när jag körde honom som tvååring. Usch, hur ska han hinna hämta sig till nästa helg...? Tror inte vi kommer att åka... :-(

I morgon bitti, senast halv sex, åker jag och Paula i väg på säsongens första dressyrtävling med Nypon. Håll tummarna för att det ska gå bra! Nu måste jag bege mig ut för att packa alla saker vi behöver ha med oss. Tänkte knoppa manen på henne i kväll, så slipper vi det i morgon.

Ha det bäst - helst till häst! ;-)

Spegelns effekt

Blir fascinerad över att en del verkar tro att allt det jag skriver om mig själv på denna blogg är sant. Gårdagens inlägg är helt och hållet påhittat. Varför? Jo, jag älskar att skriva i liknelser. Att använda mig själv som referens är för att jag hänger hellre ut mig själv till officiellt ifrågasättande, än de jag egentligen vill beröra.

Har hört att det krävs minst tio bra saker för att uppväga en dålig. Min R är en mästare på att se det positiva i allt. Han är verkligen min förebild där. De knasiga kommentarer jag får i bland som jag inte väljer att publicera, behövs det inte tio saker för att övervinna. Det slösar jag ingen energi på. Väljer att fortsätta blogga och använda mig av händelser som förgyller min vardag, till att analysera och vrida på, i min blogg. Knasig hobby kanske. Men det sätter då i gång folk. Och det gillar jag! :-)

Har funderat starkt på vad en människa med ett sjukt stort kontrollbehov känner, när denne råkar på en människa som påverkat dennes liv i negativ riktning, och denne inte kan göra något åt det? Frusterationen måste vara ganska stor? Ältandet av det denne blivit utsatt för, ger energi åt de negativa tankarna och önskemålet om hämnd... kan det vara så? När försöken att kontrollera och manipulera omgivningens handlingar misslyckas, måste denne må än sämre. Stackars människa...

Jag minns en arbetskamrat söderifrån. Hon hade lite samarbetsproblem med en av sekreterarna på ekonomiavdelningen. Inga större problem egentligen, men tillräckligt stora för att skapa dålig stämning i fikarummet. Min arbetskamrat var tvungen att arbeta tillsammans med denna sekreterare dagligen, eftersom deras arbetsuppgifter gick in i varandras. Min jobbarkompis ifrågasatte hela tiden vår personalchefs kompetens, med tanke på att denne inte verkade kunna sluta ge henne uppdrag, som tvingade henne att samarbeta med sekreteraren, som hon ogillade så starkt.

Personalchefen blev till slut less på min arbetskamrat, och en dag hade han tydligen påpekat att problemet inte låg hos honom - utan hos henne! Hon blev så upprörd över chefens kommentar att på något sätt så lyckades hon bli "vän" med sekreteraren igen (som hon tidigare hatat) bara för att de gemensamt skulle kunna prata skit om chefen.

Naturligtvis löste sig inte problemen helt mellan min arbetskompis och sekreteraren, eftersom de istället för att ta itu med sina egna problem, fokuserade på hur knäpp chef de hade.

Detta var min sens moral med detta inlägg. Det är så mycket enklare att tycka att alla andra är idioter, speciellt chefens. Men plocka fram spegeln, för den största idioten står mest troligt framför dig! ;-)

Upptäck vad som är sant

I mina yngre dar hade jag en gång en äldre vän. En vän som jag såg upp till och var min förebild i mångt och mycket. Min vän hade alltid svar på alla de frågor, som jag som ung och oerfaren hade. Min vän visste allt. Utan henne visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Min vän blev mitt substitut för jämnåriga kamrater och för min familj. Jag formligen dyrkade marken hon gick på.

Folk ifrågasatte ibland mitt förhållande till henne. Men de fick säga vad de ville. Jag visste ju att min vän var bäst. Jag försvarade alla konstiga kommentarer om henne och tyckte folk var knäppa som inte insåg hur bra min vän var. Jag sa till och med upp bekantskapen med en del av mina andra s.k. vänner, bara för att de inte gillade min vän.

Så en dag hände det något. Jag fick höra på omvägar att min vän pratat illa om mig. Hon hade hånat min personlighet, tyckt att jag var vek, bortskämd och ouppfostrad. Hon hade alltid sagt till mig att jag hade talang, men till andra fick jag då höra att hon sagt precis tvärtom.

Ett frö av misstänksamhet hade såtts hos mig gentemot min vän. När jag äntligen tagit mig mod till att fråga henne om de rykten jag hört, så fick jag ett iskallt bemötande från min "vän". Hon som lagt ner så mycket tid på mig, hon som alltid ställt upp för mig, hon som försvarat mig och funnits där i vått och torrt, hur kunde jag tro något sådant om henne???

Min självkänsla trycktes ner i botten och jag kräktes av det dåliga samvetet över att jag misstrott min vän. Tiden gick och allt verkade bra. Så hände det något - igen!

Denna gång kunde det inte misstolkas. Min s.k. vän spred falska rykten om mig och många saker hon berättat för mig visade sig vara helt påhittade. Nu orkade jag inte konfrontera henne en gång till. Hela min värld kändes gå under. Jag som litat på henne så och försvarat henne inför allt och alla. Hur kunde jag ha så fel..? Som vilsen tonåring så visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Lika bra att skita i allt!

Mina riktiga vänner kom så småningom tillbaka och tröstade mig. Jag svalde min stolthet och erkände mina misstag. Men det tog ett tag. Min s.k. vän hörde eller såg jag aldrig till förrän flera år senare. Hon var då ett riktigt nervvrak. Inte förrän då, så många år efter det som inträffat, så insåg jag hur blåögd jag varit och hur min s.k. vän bara utnyttjat mig. Hon använde mig som en spelpjäs, bara för att själv få bli beundrad. Hon var fåfäng och högmodig och var inte alls ute efter att hjälpa mig, hon ville härska över mig!

Den ilska jag kände när jag insåg detta, fick mig att känna en sådan avsky. Men när jag sen såg vilket vrak hon med åren blivit, så förstod jag att synden hade straffat sig själv. Nu tyckte jag i stället nästan synd om henne. Hur snett har man hamnat när man som medelålders letar efter bekräftelse hos unga lättpåverkade tjejer och killar? Hur kan man utnyttja tonåringar som förtvivlat letar efter vuxna förebilder? Fy, vad arg och ledsen jag var över detta.

Ur allt ont man varit med om genom åren, så föds alltid något gott. Erfarenheten av händelser som dessa tar man med sig, och jag lovar att man inte sätter sig i samma situation en gång till.

Ta hand om varandra... P o K/ Vekå

Till eftertanke

Har haft en riktig städardag i dag. Har sorterat och arkiverat papper kring skrivbordet, dammtorkat och plockat bland småprylarna i vardagsrummet. Nu kan jag med gott samvete säga att allt i rummet är dammfritt!

Skrivbordet är jag mest nöjd över och nu känns det mycket trevligare att sitta där och jobba.

Jag och Malin tog en shoppingrunda på varuhuset i eftermiddag. Köpte ny matta till vardagsrummet, nya klädhängare till hallen och tidskriftsamlare, för att kunna organisera papperna på skrivbordet bättre. Nu är allt på plats och det blev jättebra!

Hästarna har fått en vilodag i dag. Såren i Farmarpojkens mungipor läker fint och han verkar må mycket bättre.

När jag städade bland mina gamla papper hittade jag en gammal dikt jag sparat. Orden kommer från Sören Kirkegaard och de är så bra, så himla bra...

Om jag vill lyckas
med att före en människa mot ett bestämt mål
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.

Den som inte kan det
lurar sig själv
när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör
med först och främst
förstå det han förstår.
Och acceptera att jag inte alltid förstår.

Om jag inte kan det
så hjälper det inte att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet
börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå
att detta med att hjälpa
inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag inte heller hjälpa någon.

Idrottsledare, föräldrar, lärare, företagsledare och andra som på något sätt utövar ledarskap, borde fundera lite extra på det som Sören skriver om.

Ha det bäst! P o K

Svår Balansgång

Nu fungerar spisen igen. Elektrikern var hit och konstaterade att ingen ström kom fram till spisen. Pinsamt nog så hade en säkring gått. Vi som hade kollat säkringarna - trodde vi... Ibland lossnar inte den där "pjuppen" längst bak på säkringen så lätt. Tur att elektrikern var förstående :-)

Hovslagaren kom på förmiddagen och gjorde alla hästarna riktigt fina i hovarna. Vad ska jag ta mig till när han slutar jobba? Hur hittar man en lika bra hovslagare igen?

Farmarpojken verkade ha sovit gott i natt. Tyvärr tyckte även hovslagaren att han tappat lite väl mycket hull, vi får hoppas att han hinner äta upp sig lite till nästa helg. Tyckte mig se lite mer livsglädje hos min lille kille i kväll. Borta bra hemma bäst, visst? ;-)

Har suttit med en massa pappersjobb i eftermiddag. Min deklaration inser jag att jag nog måste anlita någon bokföringsbyrå för att få hjälp med.

Klubbens ekonomi gör mig svettig och jag hoppas på bättre tider snart!

Tjejerna har roat sig med att åka madrass nerför den branta backen vid elledningen från Storliden idag. De plumsade självmant iväg och femton minuters gångväg uppför backen betalades gärna mot en minuts hisnande färd nerför backen. Fyra vändor blev det visst.

Lastade ponnyerna och åkte in till ridhuset i eftermiddag. Jag blir så kluven då det gäller hur jag ska hantera Paulas humörsvängningar på hästryggen. Samtidigt som hon behöver så mycket peppning och stöd, så behöver hon ändå tillrättavisas när hon ger sin ponny tjuvnyp och ryck i tygeln, när det inte går som hon har tänkt. Jag blir frustrerad och vet inte riktigt hur jag ska handskas med det!

Ridning ska vara roligt. Det får aldrig ske på bekostnad av hästen. Utåt sett kanske jag tolkades som en hemsk idrottsförälder i eftermiddag... men balansgången mellan att tänka på vad Paula behöver och vad hästen klarar av, är svår. Utbrottet Paula var nära till i eftermiddag, fick mig till att överväga att stryka oss från helgens kommande tävlingar. Som sagt, ridning ska vara kul!

Nu i efterhand tror jag att Paulas frustration mest handlade om att hon vet att hennes humör påverkar ridningen negativt, och att hon inte just då klarade av att behärska sig. Att jag då påminde henne om detta gjorde henne bara än mer upprörd. Det är inte lätt att vara tonåring...

Extrainkallat styrelsemöte på klubben i kväll. Kände mig inte engagerad och peppad inför mötet. Vill slippa ha koll, vill slippa känna att jag måste. Men kan ändå inte sluta bry mig. En till häst till salu. Den snällaste av dem alla. Synd att hon är så krokig i kroppen.

Inga kränkande sms idag. Inga ifrågasättande och nedvärderande kommentarer på min blogg heller. Tack för det! Bittra och destruktiva utlägg klarar jag mig utan! :-)

Live life, take care - be happy!

Gnäggelignägg

Nu är min prins äntligen hemma igen! Kände knappt igen honom i hagen där han stod, hängandes med huvudet och rufsig i pälsen. När jag ropade på honom syntes det att han kände igen min röst, men det var som om han tvekade "Är det verkligen hon..?" kändes det som om han tänkte. :-) Inte förrän jag stod bredvid honom i hagen insåg han att det var jag. Han började genast med att göra konster för mig; han bugade, gjorde kissande hunden och gjorde allt sådant vi brukar busa med i hagen.

Det syns att han varit på träningsläger för han har förlorat en hel del i hull. Tror han var lite välmående när han åkte, så nu är han kanske lagom..? Ovanligt att se honom så bara, tycker dessutom han verkar lite högre baktill. Växer han kanske?

Väl hemma har vi ägnat oss åt en massa pyssel. Har ryktat bort typ en ICA-kasse med vinterpäls, plåstrat om småsår och gett hovarna lite omsorg. Hovslagaren måste komma hit! Nu ska han få vila. Förhoppningsvis längtade han bara hem. Kan tyvärr inte träna inför körprovet, hoppas han hinner piggna till..? Annars får vi väl skjuta upp det här med avelsvärderingen.

Malin har kört Emil och Paula ridit Nypon hela vägen upp till Storliden. Perfekt träning för lilla Emil som verkligen behöver få upp sin kondis.

I kväll hade vi planerat att åka på tävlingsmöte på KDRF, men det blev så mycket åkande i dag så vi kände att vi inte orkade med det. Den klubben ligger långt framme när det gäller organisation och struktur. I kväll skulle det pratas om en policy för ekipage som tävlande för KDRF ska följa. Helt rätt tänkt! När man tävlar för en klubb så representerar man ju denna klubb utåt sett, i massmedia m.m. Det är ingen bra reklam för en klubb att ha tävlande (eller anhöriga till tävlande) som inte kan uppföra sig på en tävlingsplats.

Ha en fortsatt trevlig påsk! P o K

Farmarpojken, jag kommer snart...

Pizzan i går blev supergod, känner mig priviligerad som har en egen bagarstuga i källaren! :-) Det kändes lite slöseri med ved att bara värma upp ugnen för pizzabak, så jag slängde ihop en deg till mjukkakor oxå. Hade bara torrjäst hemma, ingen sirap och bara fänkål som brödkrydda, men det blev bra ändå! Bakade på 1,5 liter mjölk, så det blev ganska mycket bröd. Fort gick det, R hjälpte mig med att göra degämnena och gräddningen.

Roligt att kunna ge bort lite hembakad mjukkaka till våra grannar, de blev jätteglada!

R hann med grillningen hos brorsan nere vid sommarstugan vid Norsjön i dag. Vi myste i snödrivan med kaffekoppen i hand medans ungarna lekte med kusinerna.

Ida har precis ringt angående Farmarpojken. Han mår inte bra. Ska åka och hämta honom i morgon, hade velat åka nu direkt men det är lite för långt för att åka vid den här tiden... Hoppas att det bara är att han längtar hem... saknar honom...

Årsdag

Oj, vilken underbar start på dagen! Ungarna hade redan i går planerat att jag och min R skulle få sovmorgon idag, så de steg upp tidigt och släppte ut hästar, mockade samt gjorde fuse. Det gav oss tid till morgonmys. ;-)

Vi firar en speciell dag i dag. Vår första bröllopsdag! Kan inte fatta hur fort tiden går... Tog fram cd-skivan och tittade på korten från bröllopet, oj så fina vi var.

Fotograf: Ricke.nu

Barnen överraskade oss med kladdkaka som de egenhändigt bakat. (Ugnen funkar ju tack och lov...) Tillredde en ytterfile´med kokt potatis och bearnaisesås till, som extra god mat idag. I eftermiddag hade vi tänkt ut och grilla, men nu fick R telesamtal om moddplogning, så grillningen blir nog tyvärr inställd.

Ungarna roar sig med att gå på promenader med fåren. Vi har försökt klippa deras klövar idag och konstaterat att snart måste även fårsaxen fram.

Har ringt och felanmält vår nya spishäll. Fastän vi provat att "nollställa" den så vill den inte fungera. Typiskt när det är mitt i en helg! Nå väl, man börjar ju bli van med vår kära kokplatta, tur att ugnen fungerar..!

Nr. 6 börjar bli riktigt modig i hästhanteringen. De red själva en stund i modden på ridbanan idag. Bara proceduren med att ta sig upp i sadeln har varit väldigt krånglig, men snart fixar hon nog det på egen hand! :-)

Nu ska jag ut i det fina vårvinter-vädret. Det töar otroligt fort nu när solen ligger på. Ungarna blir blöta direkt och vi börjar ha kris på ombyteskläder. Saknar ett torkskåp!

Ha det bäst - helst till häst! p o k

Utan spis - igen!

Vår nya fina spis, som jag varit så stolt och glad över, la idag av mitt i tillredningen av lunchen. Vi har med alla medel försökt få den att fungera - men icke! Stendöd! Den har en touch-funktion, undrar om det är den som lagt av, eller är den felkopplad..? Har försökt få tag på elektikern utan resultat. Det är ju helg... han kanske är i fjällen?!

Fick ta fram min kompis kokplattan igen... suck. Och vi som är en stor familj i helgen, det blir en utmaning med matlagningen resten av påskhelgen.

Fick en högst personligt kommentar i går till mitt inlägg som handlar om "Känner du dig träffad?" Har för tillfället inte tänkt publicera den, sen kanske. Jag tänkte bara ge lite svar till pseudonym-Katarina från Täby, S-holm nedan :-)

Jag är glad över att du följt min blogg över en så pass lång tid. Att du hittat allt det du skriver om, i mina inlägg, ser jag som en omöjlighet. Det finns inte. I sådana fall har du en väldigt bra fantasi och din tolkning av vad jag vill förmedla ligger då långt ifrån verkligheten.

Visst har du rätt i en del. Jag har mina egna problem jag brottas med, speciellt efter den tragiska förlusten av min bror, och det får jag proffisionell hjälp med. Jag är absolut ingen perfekt människa utan skelett i garderoben, utan ett klanderfritt leverne eller utan något att haka upp sig på. Jag har mina fel och brister - precis som alla andra.

Jag har ingen som helst avsikt att smutskasta andra i min blogg och försköna mitt eget jag. Tråkigt att du känner det så. Jag vill med det jag skriver få folk att öppna ögonen. Att ta vara på allt det fina som finns, att leva livet nu och inte i morgon, att vara engagerad för alla som har det sämre än en själv, och att alltid göra sitt bästa efter de förmågor man besitter. Att aldrig ge upp för det man tror på, att våga lita på sig själv, att våga stå för sina åsikter att våga leva..!

Allt för ofta känner jag ett alldeles för stort engagemang för människor som passerar mitt liv på det ena eller det andra sättet och verkar ha det jobbigt. Jag dras som en magnet till dessa och vill gärna hjälpa till. Kanske jag kan få någon till att må lite bättre? Jag hoppas då det... Kanske någon känner igen sig i allt jag skriver om och börjar rannsaka sig själv. Eller någon annan kanske upptäcker att det finns fler som upplevt samma sak och får en samhörighetskänsla.

Att du påstår att jag för min man bakom ljuset och att vår familj inte lever i harmoni... var hittar du det i min blogg? Du säger att du inte känner mig och aldrig har träffat mig, är det sant? Om det var sant så skulle du oxå veta att jag och min kära R har det bättre tillsammans nu än vad vi haft på länge. Min sjukdomstid har fått oss till att inse vad som är viktigt här i livet. Vi lever absolut i harmoni, både med varandra som familj, men även med naturen och djuren här på vår gård. Vad får dig att tro något annat?

Kommentarer av det slag "Katarina" gav mig, får en att fundera över om att sluta blogga? Det är kanske det enda rätta?

Glad påsk!

Har hunnit med så otroligt mycket idag. Och ändå har jag inte stressat..! :-)

Fixade med tvätten i morse, lite pappersjobb, bakade bullar på en halv liter mjölk och avslutade med lunch. Sen blev det en tur till klubben, kolla in en sjuk häst, handlade på ICA och sen ännu lite mer pappersjobb.

Däremellan har jag även hunnit hjälpa iväg tjejerna på en skrittur med hästarna, försökt hinna torka alla utekläder åt barnen, som envisas med att gå på knä eller sitta på rumpan i den blöta snön, (Varför gör de så..?) samt haft besök av våra "grannar".

Hörde att brorsan med familj är på väg till stugan. Måste hinna träffa dem i påsk. Har så mycket att prata om.

Nu är ungarna ute med R och skotern, tänkte lägga mig på soffan i tio minuter innan de kommer hem igen. Alla barn hjälptes åt med middagen idag. Inga vuxna var tillåtna i köket. Tacos blev det. Gott!

I morgon ska vi baka i bagarstugan. Mjukbröd, sen avslutar vi med pizza i vår vedeldade bakugn. Mums!

Take care. live life - be happy!

Svårt med kommunikationen?

Aprilväder. Blöta ungar och nyckfullt, oförutsägbart väder. Idag kanske det är sista plogsvängen för min R, vi får väl se...

Har förstått att en del av mina läsare ägnar sig åt att leta efter "fel" i mina inlägg. Det kommer ni att hitta massor av! :-) Det jag skriver om just nu idag, det ställningstagande jag har just för tillfället, kanske inte går hand i hand med det jag tyckte för exempelvis tre veckor sedan. Saker kan ha hänt som fått mig att ändra uppfattning.

Det som skrivs i denna blogg är min sanning, så som jag ser på saker och ting. Knappast så tycker alla exakt lika som jag. Mer troligt är att de flesta tycker något helt annat eller, att de inte tycker något alls.

Jag tror alltid gott om alla människor jag möter, tills de bevisat motsatsen för mig. Tror det är min blåögda norrländska ådra som får en att tänka så. Det finns alltid anledningar till varför människor hamnat på glid, eller har ett beteende som är speciellt utmärkande. Det är vi som betraktare som inte orkar att ta reda på bakomliggande orsaker till varför folk beter sig som de gör. Oftast tror jag det handlar om okunskap. Ibland lättja - det är mycket enklare att placera in folk i "fack" på en gång, utan att behöva fundera så mycket. Men i bland även rädsla.

Konflikter mellan människor startar oftast när kommunikationen slutar att fungera. När samtalen uteblir så startar antaganden och spekulationer. Då blir det fel! Vi vet aldrig hur andra tänker eller uppfattar saker. Det får man endast reda på genom att kommunicera.

Kommunikation kallar man ett utbyte av information, (konkret att mottagaren för tillbaka någon form av respons) för att kommunikationen ska bli fullständig. När man pratar om "tvåvägskommunikation" är detta ett förtydligande av att mottagaren av budskapet besvarade sändaren med respons. En "envängskommunikation" är en ofullständig form utav kommunikation, då det saknas respons från mottagaren.

Hur kommunicerar du? :-)

När vänder det? Hjälp till!

Kan inte sluta tänka på detta med lågkonjukturen. Alla pratar om finanskriser, arbetslöshet, åtstramningar och nedläggningar. När jag hör detta startar automatiskt mina ifrågasättande tankar. Varför har det blivit så här?

Jag tror att det mediala trycket är enormt på oss människor. Får vi höra att sämre tider nalkas, då börjar vi bunkra upp ett lager och hålla hårt i slantarna. Får vi dessutom höra att ekonomer som anses kunna spå framtiden säga att det kommer att bli ännu sämre tider. Vad gör vi då? Jo, vi håller ännu hårdare i våra slantar och börjar se över vår privatekonomi noga.

Detta blir som ringar på vatten. Det sprider sig. Då folket slutar handla så måste butiker slås igen, företag varsla pga dålig produktion och inga inkommande ordrar o s v. osv.

Varför kan man inte vända på allt detta? Varför kan vi inte se möjligheterna i stället för problemen? Varför inte dra i nödbromsen..?

Jag vill säga att ur djupa kriser föds innovation och nytänkande. I sämre tider måste vi tvinga oss själva att tänka kreativt och förändra invanda rutiner. Jag vill påstå att nu är det lysande tider för att faktiskt förändra negativa och mindre framgångsrika beteenden i företag, föreningar och andra organisationer, till ett mer robust och genomtänkt agerande.

Vi måste sätta fokus på kundvärde och lösningar, inte pris! Vi måste göra alla till säljare i företagen så att alla känner ansvar. Vi måste se möjligheter där andra ser hot. Vi måste våga tro..! Jag vägrar acceptera att det är lågkonjuktur, nu hjälps vi åt att vända detta - visst?! :-)

Tid att vila

På onsdag kommer min Farmarpojke hem! Känns som om han varit borta en evighet... Då har vi en och en halv vecka på oss att träna inför körprovet och avelsvärderingen. Ida tycker att han gjort enorma framsteg, så det ska bli intressant att se honom...

Idag kommer nr. 5 och 6 hit efter skolan. De ska vara här hela påskhelgen. Vädret verkar lovande och vi ska hitta på uteaktiviteter så mycket det bara går!

Har uppföljning med min läkare idag. Sjukskrivningsperioden börjar gå mot sitt slut och vi måste bestämma hur min fortsatta behandling ska se ut. Kan inte fatta att två månader redan har gått. Tycker inte jag har hunnit vila ännu...

Kanske det är läge att göra det nu... innan vi har huset fullt. :-)

Trägen vinner

Äntligen!!! Efter mängder av timmars arbete kring en oegentlighet som uppdagats, så är nu lösningen nära. Trots motarbetningar från massor av håll och uppmaningar om att släppa ärendet, så har jag vägrat att ge upp.

Nu, efter flera månader, hittade jag rätt person att prata med som tog mig under sina vingar. Nu hamnar denna betungande händelse på ett annat bord, och jag kan med gott samvete luta mig tillbaka. Nu vet jag att det kommer att ske en lösning, som gör att man kan gå vidare! Känns så jä-la sköööööönt! :-)

Har gjort storstädningen i källaren klart. Bagarstugan är redo att användas igen. Jag hoppas det blir i morgon, för då kan vi avsluta med lite pizzabak! Mums!

R har kört bort all gödsel från gödselstacken denna vecka. Det blev många turer med lastbilen... Hoppas det fryser till ordentligt i natt, vi har nämligen en väldigt frän lukt här ute, eftersom han varit och rört om i skiten. ;-) Inga kläder ute på vädring här inte...!

Take care, live life - be happy!

Känner du dig träffad?

Mina provokativa moralpredikningar sätter ofta många känslor i gungning hos mina läsare. Vissa tar åt sig mer än de borde. En del blir förbannade för att de inte tål sanningen. Andra letar fel som de på något sätt kan vända emot mig. Men de flesta hoppas jag ändå kan se det positiva!

I och med att jag hänger ut mina funderingar och åsikter kring dittan och dattan i cyberspace, så har jag upptäckt att man lättare blir måltavla för missriktad ilska. Jag får även många väldigt positiva responser av mitt blogskrivande. Det är upplyftande! Tack alla ni som ger mig kraft och styrka att fortsätta blogga...! :-)

Den missriktade ilskan kommer med sannolikhet från de som känner sig träffade av det jag skriver om. Kanske de själviska föräldrarna, de som inte kan passa tider, de som är galna idrottsföräldrar som pressar sina barn till max, de manipulativa, psykiska misshandlarna som känner sig träffade..? Hmm... Ärligt talat så skiter jag i det! Blir bara glad att det sätter i gång tankeverksamheten hos folk.

Jag undrar bara: Vem för de utsattas talan? Kan den psykiskt misshandlade göra sin röst hörd? Vågar han/hon prata? Kan det försummade barnet få någon chans till att någon vuxen hör vad de måste gå igenom? Ser/lyssnar någon på barnet som gör sitt bästa för att vara till lags? Vågar någon ifrågasätta vuxnas föräldraskap? Hur många väljer att blunda för verkligheten och bara går den "enklaste" vägen? Hur mår du egentligen..?

Sköt dig själv och skit i andra! Är du en sådan som resonerar så? Hur känns det i det långa loppet?

Glädjen det ger en att få finnas till för andra, att hjälpa andra som befinner sig i kläm att få göra en annan människa glad - den är enorm! Att göra saker för andra utan den minsta baktanke på egen vinning, det känns gott i själen! Fler borde prova på det...

Att skapa en positiv atmosfär där det goda lyfts fram och det mindre goda är under förbättring är allas vår uppgift. Automatiskt väljer vi människor att umgås med de som får oss att må bra. Känner man sig låg kan man leta upp en person som är ännu lägre i sinnet för att få känna att "jag har det i a f bättre än han/hon". Eller så väljer man att leta upp en positiv person som får oss att bli lättare i sinnet och som gör att vi börjar tänka i gladare banor.

Vi söker oss till människor som kompletterar ens egna brister. Är så underbart tacksam för min kära R´s många goda egenskaper. Där jag brister i stort, där kompletterar han mig. Och tvärtom. Tacksamheten han visade mig för att jag räddade bidragen på slaktdjuren i går, var enorm. Tror inte han gör om samma misstag igen. I bland blir man så hemmablind. Man glömmer bort hur bra man har det. Kanske händer det något som gör att man blir påmind om allt det fina man faktiskt har. Jag är så tacksam för min underbara familj! Så fruktansvärt mycket tacksam... :-)

Har hyrt ut bagarstugan i övermorgon. Ska göra ett ryck och storstäda källaren nu. Källaren har fungerat som ett jätteförråd av diverse köksutrustning och allt är huller om buller. Sågspån från golvisoleringen här uppe har ramlat ner i drivor på källargolvet, jag måste städa... :-/

Va rädda om varandra, P o K!

Konsekvenser av missar

Jordbruksverkets regler kring in- och utrapportering av slaktdjur via deras CentralaDataBas är stentuffa. Jag gillar regler som inte kan tänjas på. Det skapar en respekt för systemet. Uppkomster av "tjafs" förminskas, samt det sätter lite eld i baken på vi som använder oss av systemet, att göra rätt!

Gör man fel förlorar man tusentals kronor i EU-stöd, och att rätta till ett fel är inte heller lätt.

Min irritation över att detta inte fungerat i vårt hem har varit enorm. Mina höga organisationskrav har inte gått hand i hand med min kära mans det-ordnar-sig-attityd. Vi löste det problemet genom att han ensam fick ansvaret över denna rapportering till CDB-registret.

Allt för ofta har lösenordet för att komma sig in i denna databas varit försvunnen. (En lite rosa lapp med några bokstäver på). Ibland har rapporteringen skett i elfte timmen och då har siffror på djuren saknats, eller papper varit "försvunna".

Nu har tiden för inrapportering blivit överskriden på en massa djur och min kära R slet sitt hår sent i går kväll när lösenordet inte gick att hitta. Det må hända att detta blir en dyr läxa, men jag blir så less att vara tvungen att städa upp efter andras misstag.

Har suttit i telefonen hela förmiddagen med Jordbruksverket och försökt lösa detta problem. Nu måste jag in till Norsjö för att kunna skicka i väg ett fax. (Jordbruksverket tar tydligen inte emot inscannade dokument via mail - vad är det för skillnad?) Hoppas innerligt att detta är sista gången jag slipper reda upp en sådan här pappershärva.

Hur lär man folk bli mer ansvarstagande om de inte får lida av konsekvenserna för deras slarv?

Denna fråga är aktuell i så många skeden i våra liv. Hur lär man en person att komma i tid till möten, sitt jobb och andra sammankomster om de inte får ett "straff". Respektlösheten mot att man får låta andra vänta, samt bristen på ansvar för sina åtaganden gör mig upprörd! Allt för många som blir drabbade av dessa personers oförmåga att rätta sig efter tider och regler, låter problemet bara rinna ut i sanden. Man skyller på att XX har alltid varit sådan... hon/han lär sig aldrig att passa tider etc. etc..

Skitsnack, säger jag bara! Dessa notoriska personer har aldrig blivit förklarade för, på vilket sätt deras uppförande påverkar deras omgivning - egentligen! Vi är alldeles för rädda för att säga till varandra hur sena ankomster, uteblivna utlovade åtaganden påverkar oss och gör oss besvikna och arga.

Vi människor är inga tankeläsare och vi måste därför lära oss att kommunicera på ett mer "öppet" sätt. Det viktigaste i all kommunikation är att uppfatta allt det som INTE sägs...

Nu har jag predikat nog, för en stund i a f... :-)

Ha det bäst - helst till häst!

Medveten om sitt kroppspråk

I dag kommer det att bli en sådan där underbart härlig dag! Den har börjat perfekt med sovmorgon till halv åtta. Kände mig pigg och klar i skallen och gjorde därför bort bokföringen i ett kick. :-) Har sen pysslat med att börja inreda köket med övrig möblemang. Tjejerna sa i morse att de inte kände det som att köket var riktigt klart. Och de har helt rätt! När inte tavlor, blommor och prydnadssaker som sätter vår personliga prägel på vårt hem finns där - så känns det inte klart!

Har suttit och roat mig nu en stund med att titta på när flickorna ska fånga in ponnyerna i hagen. Hästarna verkar ha vårkänslor i kroppen och sprätter omkring som yviga unghästar i hagen. De verkar inte alls så angelägna om att följa med tjejerna in i stallet... :-) Inget är så lärorikt när det gäller att lära sig att läsa av hästens beteende, som vid infångning i hagen. Uppför man sig på ett hotfullt och osäkert sätt så kommer inte hästarna fram till en.

Ens kroppspråk måste vara förtroendeingivande, tryggt och välkomnande för att hästen ska välja att komma. Sätter hästen ens närvaro i samband med otrevligheter, så vill den inte heller komma. Det finns nog inget mer ärligt sätt att se vad ens häst egentligen tycker om en, än just vid detta tillfälle!

För ett barn kan detta vara väldigt svårt att acceptera och lära sig att hantera, utan en vuxens närvaro. Om jag finns i närheten och muntligt säger åt tjejerna hur de ska göra, så märker de själva vad som fungerar. Nu får de praktisera på egen hand. Jag lovar att irritationen är hög, speciellt hos den äldre..! :-) Måste nog gå ut nu och be henne att ta djupa andetag och hitta lugnet.

Ha en bra söndag, P o K

I´ll be there for you

Jag kan inte sluta ifrågasätta hur en del föräldrar tänker..?

Låt oss säga att vi lever i 80 år. Våra barn kanske flyttar hemifrån när de är 18 år. Det betyder att vi har de i huset i 22,5% av våra liv. En dryg femtedel med andra ord. I de övre tonåren är ungarna så sällan hemma, så egentligen borde man bara räkna med högst en femtedel.

Varför kan inte fler föräldrar försöka att finnas där för sina barn under denna femtedel av sina liv? Varför sätter de barn till världen om de ändå inte bryr sig om dem? Varför är deras egna intressen så mycket viktigare? Det finns ju tid senare, efter att barnen har flyttat hemifrån och börjat prova sina vingar, att vara mer självisk och roa sig på egen hand.

De som inte "gjort bort" festandet och utsvävningar innan de bildat familj, borde åtminstone försöka att spara sådant till senare i livet. Vi har våra barn till låns under en så kort tid. De präglas så mycket under sin uppväxt av hur vi som vuxna uppför oss, dels mot dem, men även vi vuxna mot varandra. Vi har ett ansvar att finnas där för dem när de behöver oss. Vara deras förebilder, föregå med gott exempel. Barn gör inte som vi säger - de gör som VI gör!

Finns värmen, omtanken, engagemanget, respekten, kärleken och tiden för varandra i kärnfamiljen, så tar barnen det med sig upp i vuxenlivet.

Finns det däremot inget engagemang, ingen tid, ingen respekt, lite värme och mycket oro, otrygghet och en känsla av att vara föräldrarna till last, så tar barnen även det med sig in i vuxenlivet.

Vem av ovanstående tror ni kommer att ha det bäst som ung vuxen? Jag tror det kan gå bra för alla, men vägen mot att nå ett tryggt, stabilt och kärleksfullt liv som vuxen, tror jag blir mer fyllt av farthinder för barnen jag sist nämnde.

Låt inte era barn få ha det så! Snälla, låt dem få känna sig betydelsefulla, sedda, respekterade, älskade och betrodda.

Ta ert vuxen- och föräldraansvar.

Så, nu fick jag det sagt - hoppas någon känner sig träffad och tänker igenom sitt föräldraskap!

Ändrade förutsättningar

Svenska Hästavelsförbundet ändrar förutsättningarna för avelsvärderingen hela tiden! Sista budet jag fått nu är att bruksprovet inte kommer att kunna utföras i sin helhet vid premieringen i Boden. Endast momentet körprov och exteriörbedömningen kommer att ske där. Löshoppningen och gångartsprovet blir i Vännäs den 16 maj. Då kanske man måste åka på två ställen... Men blir han i o f sig inte godkänd exteriört, behöver han ju inte göra så mycket i Boden. Tycker däremot synd om hans uppfödare som tänkt resa ända från småland för att se honom delta.

Känner mig så trögtänkt idag. Stavar fel hela tiden och måste läsa om texter i omgångar för att förstå innehållet. Blir arg och irriterad på min oförmåga. Är det medicineringen som stör min tankeverksamhet?

Har påbörjat bokföringen vid ett flertal tillfällen, både i går och idag - men det går inte! Allt bara snurrar... är så hemskt trött... hur ska jag orka med discot i kväll?

Nä, nu måste jag rycka upp mig. Ska göra ett till försök med pappershögen, laga middag och göra i ordning grejerna som måste medfölja till discot.

Ha det, P o K

En smygtitt

Här får ni en liten smygtitt på en del av det nya köket. Fick provköra fläkten och ugnen idag. Vilken glädje det är nu att stå "vid spisen". Familjen blir nog glad över att hitta mig där lite oftare. :-)

Dessa brudar är A.P.P.E.L (Paula längst till höger) De är verkligen ett härligt kompisgäng. På bilden har de precis haft sitt make-up-party. Visst är de tjusiga..? :-D

Gruppen har även ett stort musikintresse och har gjort ett flertal egna låtar. Förra året skickade de in bidraget "Fantasi" till Lilla Melodifestivalen. Tyvärr gick de inte vidare, men i våra ögon är de vinnare!

I år kommer de att spela in en CD tillsammans med skolklassen. Ska bli jättekul att höra resultatet inom kort!

Nu har tjejerna börjat med filmkvällen. Brats The Movie blev det visst. Jag är dödstrött och längtar efter sängen, undrar när man får i säng detta glada tonårsgäng..?

Malin sover hos kusin Oskar i natt. Hon har längtat efter honom jättelänge och jag glädjs med henne att det äntligen blev av. Hoppas hon får så roligt som hon önskat...

Sov gott! P o K

Nästan klart...

Nu är det nära... köket är nästan klart! :-) Ska inte komma med någon avslöjande bild ännu. Kanske senare idag. Har sålt vår gamla spis och kyl o frys till sommargrannarna. Levererade dem i traktorskopan idag. Underbart att bli av med det från altanen.

Idag har equiterapeuten Maria varit hit och behandlat Nypon. Korset, halsen samt Nypons nacke behöver laser och massage. Det har blivit en klar förbättring sen sist Maria var hit, men vi har en bra bit kvar innan man kan säga att allt är bra. Nypon hade en låsning i bäckenet på vänster sida. Säkert därför hon krånglat i vänster varv senaste månaden! Maria knixade till henne och nu blir det lite lugn ridning i helgen, samt back-on-track-täcke.

Känner mig väldigt stressad idag. Hjärtklappningen är hemsk och öronsuset bedövande. Styrelsemötet i går pågick mellan 17,30-19, sen blev det medlemsmöte till halv nio. Efter det återupptog vi styrelsemötet som inte var klart förrän kl.22!

Befriades från webmastersuppdraget, LOK-stödsansvaret samt ridledaransvaret. Känns jättebra och välbehövligt! Men de tyngsta bitarna är fortfarande kvar och där är det inte så lätt att bara sätta in någon... Men vi jobbar vidare på det, och jag hoppas på en snar lösning!

Ikväll ska Paula ha sitt kalas för några av hennes klasskompisar. De ska ha filmkväll, makeup-party och övernattning. I morgon anordnar deras klass skoldisco och vi sitter med i arrangörsgruppen. Tar allt aldrig slut..? Söndag är det ridledarmöte. Usch, nu vill jag vara ledig...

Nu håller kakel-killen på att städa i hop sina grejer. Ska fortsätta städningen och sen kanske man kan pusta ut.

Take care, live life - be happy!

Fler grannar

Blev du utsatt för något aprilskämt igår? :-) Jag missade det totalt! Brukar alltid försöka hitta på något fuffens den dagen, men i år glömdes det bort.


I går sattes kaklet fast på väggen vid spisen. Idag ska det göras klart. Jag har fått löfte om att kakling, fogning och att fläkten ska vara på plats innan fredag kväll. Vi får väl se...

Våra sommargrannar tog i år en vårvintersemester och kom till oss på Tallheden i går. Ungarna blev överförtjusta. De brukar alltid ta långa skidturer tillsammans i skogarna runt Tallheden, så det ser tjejerna fram emot.

Har gjort en jätteröjning i vardagsrummet och tokdammat av allt som samlat byggdamm o dyl. Skrivbordet fick sig en omgång och pärmar och papper ligger nu i fina högar och har sin plats i hyllorna. Alla idéer och projekt som behöver struktureras innan de framförs till andras beskådan, har fått en egen pärm. Slut på post-it lappar som ligger överallt. Nu blir det ordning!

I eftermiddag får vi besök från sociala. Vi ska utvärdera vårt arbete som kontaktfamilj och lägga upp en plan för framtiden.

Innan dess hade jag tänkt hinna färdigställa papperna till styrelse- och medlemsmötet som är i kväll. Tycker om att vara väl förberedd och påläst i det som ska diskuteras, men jag saknar en dagordning..? Har jag verkligen fått en, eller?

Där emellan ska jag genomföra ett personalmöte och hålla två handikapplektioner. Dagen i dag känns räddad med aktiviteter, bäst att sätta i gång! :-)

P o K!