Känner till en kille som älskar fotboll. Som ung lirade han lite, men han var varken snabb eller hade bollsinne. Han tränade för sig själv hemma mot bollplanket hans pappa hade byggt, men hur mycket han än tränade, så platsade han aldrig mer än i B-laget.
Till slut gav han upp. Men han slutade inte älska fotboll för det. Han började i stället som materialförvaltare åt A-laget. Närmare än så kom han aldrig de stora arenorna. Som bäst var laget uppe i division två. Vid ett par tillfällen fick han följa med laget på träningsläger utomlands. Han lyssnade alltid med stora öron på vad som sas kring träningsmetoder och vad som krävdes för att nå toppen. I fantasin så drömde han om att få bli nästa Svennis.
Med åren så hade han accepterat att han själv aldrig skulle bli någon Zlatan, nu hade han siktet inställt på tränarrollen i stället. Tyvärr så var det ingen som nappade på hans erbjudanden om att träna B-laget. Inte ens knattarna eller grannkommunens lag var intresserade. Han besatte tyvärr inte förmågan om att hålla ihop ett lag och skapa ett gynnsamt träningsklimat för spelarna.
Fick sen höra att han flyttat söderut. Växjö var det visst. Detta var ganska många år sedan. För inte så länge sedan fick jag höra av en bekant, vars syskonbarn spelar i Umeå IKs fotbolls damlag i allsvenskan, att de fått ett mystiskt telefonsamtal från Växjö. Det var en kanslist från Östers fotbollsklubb, som ville ha referenser om denne kille. Han hade påstått för kanslisten att han jobbat som hjälptränare åt Umeå IKs fotbollstjejer och hjälpt dem ta steget upp i allsvenskan. Han hade även sagt sig ha gått olika ledarskapsutbildningar som fotbollsförbundet anordnar.
Denne kille blev aldrig någon tränare för Östers fotbollsdamer. De gick inte på hans utsvävningar om bedrifter han genomfört i tränarrollen här uppe i norr. Hans starka engagemang och kärlek till fotbollen gick överstyr. Den verklighet han så gärna önskade skulle existera, fanns bara i hans fantasivärld. Han var bara en äkta Wannabe, som försökte sig på falska genvägar, till ett mål som aldrig skulle bli verklighet.
Det händer inte så ofta, men ibland har jag stött på denna personlighetstyp. Det kan bli farligt ifall man inte genomskådar dessa, innan man gett dem för stort förtroende. Utmärkande med Wannabe´s är att de pratar en jävla massa. Mest hela tiden. De vill hävda sig och känna att de är i centrum av all uppmärksamhet.
De som är den äkta varan, de som Wannabe´s så gärna skulle vilja byta plats med, de behöver inte hävda sig. De behöver inte babbla en massa. De behöver inte vara i alltets centrum. Folk drar sig till dem ändå, och ser upp till dem med förundran och respekt för deras bedrifter, resultat och bevisade förmågor som talar för sig själva.
Den äkta varan behöver aldrig känna oro över sin kompetens inom sin specialgenre. Folk får ifrågasätta dem hur mycket de vill, för de vet vad de kan - och de står för det. (Till skillnad mot Wannabe´s, som gärna använder sig utav kränkande kommentarer och känslomässig utpressning gentemot frågeställaren, när de blir ifrågasatta.)
Ta fram spegeln och kika, ser du en Wannabe? Eller är du The real thing...? :-)
Take care, live life, make love - be happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar