Konflikthantering

Detta ämne tror jag med säkerhet att jag berört många gånger tidigare. Jag vill inte på något sätt framstå som någon "expert" i detta, utan när jag återger mina synpunkter nedan, så gör jag det utifrån mina egna livserfarenheter, antaganden och synvinklar.

För många år sedan hade jag en vän som jag umgicks med ganska frekvent. Vi delade samma intresse och hade många förtroeliga samtal. Någon gång gick vi på fest ihop och hade även då ganska trevligt. Tyvärr så var denna vänskap inte alltid i jämvikt. Äkta vänskap handlar om givande och tagande, och jag tycker att mina uttag på vänskapskontot aldrig fick några insättningar. Visst kom det en liten inbetalning ibland, men till slut blev skulden för stor. Jag gav och min vän tog.

Till slut brast det. Jag klarade inte längre av att träffa min vän längre. I stället för att lösa den konflikt som senare uppstod, så valde jag att bara klippa alla band. Jag slutade att besvara samtal, hälsade inte på, ringde aldrig mer o s v. Jag var rädd. Rädd för att säga sanningen. Rädd för att såra någon. Enklast var att bara fly.

Konflikträdsla är nog mer vanligt än man tror.

Jag tror med säkerhet att när väl konflikten är ett faktum, så är det viktigt att man tar sig en rejäl funderare på vad exakt man vill ha för lösning på konflikten. Vart vill man komma? Vilka mål har man? Vad är dröm-utgången ut av "problemet"?

En annan sak jag anser vara viktig är, att ge sin egen syn på varför man tänker och handlar som man gör, i ett känslomässigt pressat läge. Man bör nog inte ifrågasätta motparten eller komma med kränkande kommentarer. Nej, viktigast är nog att på ett lättförståeligt sätt förklara, hur motpartens handlande påverkar en själv.

Om jag ärligt hade sagt till min vän att jag kände mig uttömd på energi var gång vi hade träffats, att jag kände mig överkörd och felaktigt behandlad, så hade vänskapen kanske gått att rädda. Men jag sa ju aldrig något... Jag bara suckade tungt och försökte le, fastän jag kokade inombords. Vi är inga tankeläsare...

När man är i det läget jag var då, är det å andra sidan många som tar till aggression för att komma ur den känslomässiga stressen. Om jag hade skällt ut min vän, kallat denne för hemska saker och starkt ifrågasatt hela dennes personlighet - vad hade det gett för lösning på den konflikten?

Brustet förtroende, rädsla för att trigga ännu en utskällning, och avsaknad av respekt, hade nog blivit resultatet.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad, heter det ju... Livets hårda skola pågår fortlöpande. Jag kan med förundran konstatera att ju mer jag får lära sig om allt möjligt, desto mer inser jag att jag inte kan! :-)

Ang. konflikthantering så försöker jag verkligen lära mig så mycket jag bara kan. I vissa fall behövs utomstående medlare kallas in för att ena parter. Men det är svårt att enas om något, när man inget mål har i sikte...

När det enda man är ute efter är att svartmåla, kränka och skälla ut någon, vad är det då för mening med att försöka enas? När man gör allt för att vända alla emot en, för att försköna sitt eget handlande, och hävda sitt ego, vart vill man då komma? På vilken nivå spelar man när man börjar använda sig av barnen som spelpjäser, i ett spel som är barnförbjudet? Hur lågt kan man sjunka..? Vart vill man komma...?

Några av mina personliga egenskaper som ibland är väldigt betungande är min målmedvetenhet. Jag ger sällan och nästan aldrig upp! När jag dessutom är resultatinriktad, så kan det bli ganska jobbigt för både mig själv och min omgivning. I bland så stångar jag huvudet blodigt lite för länge, innan jag inser att det är läge att ge upp. Men när jag väl hamnat där, så kan jag ändå med stolthet säga att: "Jag gjorde så gott jag kunde efter de förmågor jag besitter och jag försökte verkligen." Jag har jättesvårt att acceptera de som ger upp så lätt, de som bara med en axelryckning kan vända på klacken och skita i allt.

Min önskan till alla ni som sitter i ett låst läge i någon sorts konflikt: Sätt upp mål, bestäm er för vad ni vill uppnå i framtiden, vad är er drömlösning på problemet? När ni väl fått det klart för er, se då till att träffa dem det berör och jobba utifrån målen. Tänk positivt och ge allt en chans!
Då har ni i alla fall försökt... ;-)