Känner du dig träffad?

Mina provokativa moralpredikningar sätter ofta många känslor i gungning hos mina läsare. Vissa tar åt sig mer än de borde. En del blir förbannade för att de inte tål sanningen. Andra letar fel som de på något sätt kan vända emot mig. Men de flesta hoppas jag ändå kan se det positiva!

I och med att jag hänger ut mina funderingar och åsikter kring dittan och dattan i cyberspace, så har jag upptäckt att man lättare blir måltavla för missriktad ilska. Jag får även många väldigt positiva responser av mitt blogskrivande. Det är upplyftande! Tack alla ni som ger mig kraft och styrka att fortsätta blogga...! :-)

Den missriktade ilskan kommer med sannolikhet från de som känner sig träffade av det jag skriver om. Kanske de själviska föräldrarna, de som inte kan passa tider, de som är galna idrottsföräldrar som pressar sina barn till max, de manipulativa, psykiska misshandlarna som känner sig träffade..? Hmm... Ärligt talat så skiter jag i det! Blir bara glad att det sätter i gång tankeverksamheten hos folk.

Jag undrar bara: Vem för de utsattas talan? Kan den psykiskt misshandlade göra sin röst hörd? Vågar han/hon prata? Kan det försummade barnet få någon chans till att någon vuxen hör vad de måste gå igenom? Ser/lyssnar någon på barnet som gör sitt bästa för att vara till lags? Vågar någon ifrågasätta vuxnas föräldraskap? Hur många väljer att blunda för verkligheten och bara går den "enklaste" vägen? Hur mår du egentligen..?

Sköt dig själv och skit i andra! Är du en sådan som resonerar så? Hur känns det i det långa loppet?

Glädjen det ger en att få finnas till för andra, att hjälpa andra som befinner sig i kläm att få göra en annan människa glad - den är enorm! Att göra saker för andra utan den minsta baktanke på egen vinning, det känns gott i själen! Fler borde prova på det...

Att skapa en positiv atmosfär där det goda lyfts fram och det mindre goda är under förbättring är allas vår uppgift. Automatiskt väljer vi människor att umgås med de som får oss att må bra. Känner man sig låg kan man leta upp en person som är ännu lägre i sinnet för att få känna att "jag har det i a f bättre än han/hon". Eller så väljer man att leta upp en positiv person som får oss att bli lättare i sinnet och som gör att vi börjar tänka i gladare banor.

Vi söker oss till människor som kompletterar ens egna brister. Är så underbart tacksam för min kära R´s många goda egenskaper. Där jag brister i stort, där kompletterar han mig. Och tvärtom. Tacksamheten han visade mig för att jag räddade bidragen på slaktdjuren i går, var enorm. Tror inte han gör om samma misstag igen. I bland blir man så hemmablind. Man glömmer bort hur bra man har det. Kanske händer det något som gör att man blir påmind om allt det fina man faktiskt har. Jag är så tacksam för min underbara familj! Så fruktansvärt mycket tacksam... :-)

Har hyrt ut bagarstugan i övermorgon. Ska göra ett ryck och storstäda källaren nu. Källaren har fungerat som ett jätteförråd av diverse köksutrustning och allt är huller om buller. Sågspån från golvisoleringen här uppe har ramlat ner i drivor på källargolvet, jag måste städa... :-/

Va rädda om varandra, P o K!