Jag är fortfarande utan internet... :-( Därav anledningen till min minimala uppdatering av bloggen den senaste tiden. Tänkte bara lämna lite kort info om vad som hänt den senaste veckan och om lite tankar jag har kring ditt och datt.
Förra veckan var helt sjuk när det gäller mitt pressade schema. Jobbade massor, var slut efter Örebro-resan och kämpade med att tagga inför säsongens sista körtävling, som gick av stapeln på hemmaplan i Skellefteå i helgen.
Malin tävlade Emil och jag med FP. Fredagen började tufft, då jag efter en lång arbetsdag, stressande packning, och lastning av hästar, grejer och ungar, sent på kvällen konstaterade att, vi glömt tältpinnarna till tältet vi skulle sova i!
Att försöka få vettig sömn i bilen är nästan omöjligt. Varmt, fuktigt och trångt! Lördagsmorgonen startade med nackspärr och svåra fokuseringsproblem. Fick dessutom en rejäl skopa med skit öst över mig, utav en av arrangörerna som ansåg att jag borde omprioriterat och hjälpt till mer med tävlingsförberedelserna. Jag hinner inte... och har sagt ifrån långt tidigare om detta... :-(
Jag är duktig på att ta kritik när den är befogad, men inte när den är orättvis, kränkande, respektlös, och utförs på sättet att man vill försköna sina egna handlingar och få må liiite bättre, genom att klanka ner på någon annan. Sjukt och oacceptabelt beteende!
Får man inte folk till att hjälpa till, kanske man borde ifrågasätta tillvägagångssättet man använder till att be om hjälp..? Under hot, känslomässig utpressning och suckande attityder, så är det svårt att hitta folk som säger: JAA, vi kommer och hjälper till!
Jag hade även kunnat acceptera kritiken och ifrågasättandet, ifall det kommit i ett tidigare skede, och inte när i princip allt redan var klart! Och sist men inte minst, ifall jag var den enda som "bara glider omkring på ett bananskal". Men tydligen var jag inte ensam som inte hjälpt till med förberedelser... Det fanns andra som borde haft sin beskärda del av "skopan" jag fick över mig. :-(
Tack och lov för min förmåga att vända ilska till något bra. Bet ihop och presterade bättre än någonsin. Jättefina och höga poäng i dressyren gav oss en förstaplacering där. Svår precisionsbana = 5:a, men ett bra flyt i maraton och en andraplacering. Tvåa totalt och supernöjd kusk, groom och häst. Bra avslutning på körsäsongen. :-)
Vårt lag vann dessutom lagserien i Div 2 och vi är därmed uttagna till riksfinalen i Åstorp senare i höst.
Malin vann (som vanligt) sin klass. Säsongen sämsta körning dock och hon var väldigt kritisk till sin prestation. Hon resonerar helt rätt och jag tycker det var bra att det gick lite si så där. Då skärper hon sig och tränar bara ännu lite till. Nu pratar hon dock bara om hoppning och vill börja tävla hoppning med sin Emil. Oj oj oj...
Fullt upp hela denna vecka med. Jobbar massor. Sista dagen på lördag. Sen är mitt sommarvik slut för denna gång... SEN kanske jag hinner i kapp med allting annat.
Take care, live life - be happy!
måndag 2 augusti 2010
tisdag 27 juli 2010
Oväntade framgångar
Inget internet. Katastrof!!!
Tack och lov för goa vänner, som lånar ut datorn.... Kommer här med kort info om placeringar m.m. från Örebro-trippen samt lite bilder.
Sofia och Farmarpojken i hoppningen. De deltog i 90 och 100 cm´s klassen. Förutsättningarna inför hoppningen var inte de bästa. En timme innan start fanns ingen banskiss, inga siffror på hinderna, ingen info om var framhoppningen skulle vara och ingen ansvarig att få svar från på alla frågor.
Som van deltagare inom tävlingssammanhang var frustrationen ganska stor, när arrangemanget höll så låg nivå. Första klassen var vi tvugna att använda som framhoppning. Liten, trång bana för vår storgalopperande hingst. Harmoniskt, välridet och trevligt att titta på blev det. Men tyvärr med lite för många nedslag. 12 fel i första klassen, 8 i andra. Men målet med att hoppa lugnt, fint och under kontroll hölls. Och det var prio ett! :-)
Nedan är en film från löshoppningen. Vi vann hans klass. Om ni lyssnar noga på domaren så hör ni alla lovord han öser över min guldklimp i slutet... ;-)
Denna bild är från pleasure-körningen. Där blev vi tvåa. :-)
Ovan är en bild tagen just innan vi skulle in och köra precision. Fin vagn va? Helt underbar att åka i. Tack snälla Bengt från Tronshagens Stuteri för lånet. Etta blev vi. :-)
Western-grenen Trail var jätterolig att delta i. Just innan vi skulle börja rida, fick jag av en van westernryttare veta exakt hur jag skulle hålla i tyglarna. Och det var INTE som jag hade tränat på hemma! :-) Jag bet ihop, vägrade erkänna svårighetsökningen och sträckte på mig lite extra i sadeln. En fjärdeplacering blev resultatet och en mycket överraskad Vekå! :-) Här kan ni se en film från ritten.
Utställningen på söndagen var svår. Regnet stod som spön i backen och möjligheten att få rasta av mitt krutpaket till hingst innan visningen var obefintlig. Han laddade om otroligt bra mellan tävlingsklasserna och lyckades hålla sig i fin form hela helgen. Tydligen hade vi lyckats bra med att toppa formen!
41 poäng fick vi av den svenska exteriör-domaren. Med en 9:a på både typ och skritt! De officiella utställningspoängen stod dock den amerikanske domaren för. Hon ville se Copper Coin från Blåsmark utanför Piteå som vinnare istället, men gav dock min FP en andraplacering! Copper fick endast 38p av den svenska domaren...
Endast en hingst i Sverige har fått högre poäng än FP - 42 - och det är FPs halvbror... :-)
I dressyren gjorde Sofia ett fantastiskt jobb med FP. 63,56% i första klassen LB:1 gav en fjärdeplacering. I debuten på lång bana och klassen LB:3 överraskade de stort med en fantastiskt fin runda som gav 67,xx % och en fin andraplacering!
Alla dessa underbart fina resultat slogs sedan samman och gav oss inte bara den efterlängtade trofén till Sveriges bästa allround-Morgan, utan även priset som Bästa Sportmorgan! Två vandringspris och en massa hederspriser fick vi med oss hem i bagaget. Helt fantastiskt...!
Tack och lov för goa vänner, som lånar ut datorn.... Kommer här med kort info om placeringar m.m. från Örebro-trippen samt lite bilder.
Sofia och Farmarpojken i hoppningen. De deltog i 90 och 100 cm´s klassen. Förutsättningarna inför hoppningen var inte de bästa. En timme innan start fanns ingen banskiss, inga siffror på hinderna, ingen info om var framhoppningen skulle vara och ingen ansvarig att få svar från på alla frågor.Som van deltagare inom tävlingssammanhang var frustrationen ganska stor, när arrangemanget höll så låg nivå. Första klassen var vi tvugna att använda som framhoppning. Liten, trång bana för vår storgalopperande hingst. Harmoniskt, välridet och trevligt att titta på blev det. Men tyvärr med lite för många nedslag. 12 fel i första klassen, 8 i andra. Men målet med att hoppa lugnt, fint och under kontroll hölls. Och det var prio ett! :-)
Nedan är en film från löshoppningen. Vi vann hans klass. Om ni lyssnar noga på domaren så hör ni alla lovord han öser över min guldklimp i slutet... ;-)
Denna bild är från pleasure-körningen. Där blev vi tvåa. :-)
Ovan är en bild tagen just innan vi skulle in och köra precision. Fin vagn va? Helt underbar att åka i. Tack snälla Bengt från Tronshagens Stuteri för lånet. Etta blev vi. :-)
Western-grenen Trail var jätterolig att delta i. Just innan vi skulle börja rida, fick jag av en van westernryttare veta exakt hur jag skulle hålla i tyglarna. Och det var INTE som jag hade tränat på hemma! :-) Jag bet ihop, vägrade erkänna svårighetsökningen och sträckte på mig lite extra i sadeln. En fjärdeplacering blev resultatet och en mycket överraskad Vekå! :-) Här kan ni se en film från ritten.
Utställningen på söndagen var svår. Regnet stod som spön i backen och möjligheten att få rasta av mitt krutpaket till hingst innan visningen var obefintlig. Han laddade om otroligt bra mellan tävlingsklasserna och lyckades hålla sig i fin form hela helgen. Tydligen hade vi lyckats bra med att toppa formen!
41 poäng fick vi av den svenska exteriör-domaren. Med en 9:a på både typ och skritt! De officiella utställningspoängen stod dock den amerikanske domaren för. Hon ville se Copper Coin från Blåsmark utanför Piteå som vinnare istället, men gav dock min FP en andraplacering! Copper fick endast 38p av den svenska domaren...
Endast en hingst i Sverige har fått högre poäng än FP - 42 - och det är FPs halvbror... :-)
I dressyren gjorde Sofia ett fantastiskt jobb med FP. 63,56% i första klassen LB:1 gav en fjärdeplacering. I debuten på lång bana och klassen LB:3 överraskade de stort med en fantastiskt fin runda som gav 67,xx % och en fin andraplacering!
Alla dessa underbart fina resultat slogs sedan samman och gav oss inte bara den efterlängtade trofén till Sveriges bästa allround-Morgan, utan även priset som Bästa Sportmorgan! Två vandringspris och en massa hederspriser fick vi med oss hem i bagaget. Helt fantastiskt...!
söndag 18 juli 2010
Western-stuk
Nu har jag tränat två gånger till med western-prylarna. Farmarpojken gillar dem och vi börjar komma riktigt bra överens nu. På filmen nedan tränar vi Trail. Box-träning tror jag det heter..? Hästen ska vändas ett helt varv inne i "boxen" utan att nudda vd bommarna. Det går hyfsat bra nu, fast bättre åt det ena hållet...
Förberedelserna inför Morganrikset pågår för fullt. I helgen har jag gått igenom vilka tävlingskläder som ska med och putsat läder och tvättat prylar till max. Allt ska vara tipp-topp! :-)
I denna film syns det när vi tränar att gå genom ett "L". Idag avslutade vi med att göra detta på enhands-fattning. Rider man på stång-bett måste tyglarna hållas i EN hand. Tror vi fixar det nu faktiskt! :-) De borde ju ha bättre bommar i Örebro..?
Förberedelserna inför Morganrikset pågår för fullt. I helgen har jag gått igenom vilka tävlingskläder som ska med och putsat läder och tvättat prylar till max. Allt ska vara tipp-topp! :-)Yiihaaa... smågalen cowgirl.
På hingstvisningen i april missuppfattade någon vad jag sa, och trodde att western skulle bli grenen vi skulle satsa på framöver. Då skrattade jag bara åt påståendet, men se nu vad som har hänt... :-D Tror dock aldrig att jag överger körningen.
Nu är det dags för sömn. Arbete i morgon.
Take care, live life - be happy!
onsdag 14 juli 2010
prioritetslistan..?
Det var länge sedan jag hade ett sådant här långt uppehåll med mitt bloggande. Jag hinner helt enkelt inte längre! Jag prioriterar annat...
Jag går sällan i säng före 23,30 och är nästan alltid uppe vid 6-7-tiden på morgonen. Min soffa står fortfarande så gott som oanvänd av min rumpa, och jag börjar fundera varför jag bekostade mig en dyr, skön reclinerfåtölj, när jag aldrig tar mig tid till att använda den...?
Svar: Jag har så ofantligt mycket roligt jag vill hinna göra!
Jag har ett underbart jobb, underbara ungar, fantastiska hästar och intressen av alla de slag, som tar upp all min tid. Jag har valt att ha det så. Jag gillar det. Vill ha det så... nästan jämt.
Helgen som gick, med körtävlingar i Villvattnet, gick superbt bra. Malin körde som vanligt som en gudinna. 105 p i dressyren (ett poäng mer än sin mamma) och en felfri precisions-runda. Överlägsen seger i ungdomsklassen och Malins kommentar blev: "Mamma, det skulle va kul att prova på att komma tvåa nån gång..." :-)
Dressyren tyckte jag gick jättebra med Farmarpojken, bättre än förra tävlingen. Men det tyckte inte domaren. Knep en tredjeplacering, ganska många poäng efter de övriga. Maraton gick jättebra. Vi hade skoj och groomen fick jobba där bak i vagnen. ;-) Tvåa blev vi.
Inför precisionen så hade vi möjlighet att avancera i den totala placeringslistan ifall vi skulle lyckas köra felfritt. Och det gjorde vi! Inga bollar ner, dock lite tidsfel. Etta i precisionen och tvåa totalt. Vårt lag vann dessutom denna deltävling. Kan inte va annat än nöjd efter denna helg!
Nu är mitt fokus inställt på Morgan-rikset, som är nästa helg. Vi åker onsdag. Jobbar alla dagar utom söndag innan dess, och måste därför verkligen planera min tid, för att hinna med att finputsa de sista detaljerna i träningen, samt förbereda och packa inför den långa resan.
Har fått låna western-grejer av en underbart snäll häst-vän, för att kunna göra ett bättre intryck i western-grenen jag anmält mig i. Tränade lite i kväll. Om sanningen ska fram så funderade jag verkligen allvarligt en stund på, vad tusan jag gett mig in i... Men, skit å. Nå kul måste man väl bjuda publiken på, om inte annat... ;-)
I dag har jag jobbat i Malå. Jättekul att få se lite nya ansikten och få jobba under lite andra former. Mer sånt!
I morgon kommer min Paula hem. Fy bubblan vad jag längtar efter henne!
Bäst att gå i säng nu. Borde sova.
onsdag 7 juli 2010
Kamp i Villvattnet
Jag förstår inte var dagarna tar vägen... :-) De är alldeles för korta! Eller kan det va så, att jag har lite för mycket att göra..?
Sugen Nypon och kär Farmarpojke... ;-)
I morse släppte jag ut honom igen i hagen. Han slängde en nonchalant blick åt mitt håll, när han travade iväg rakt mot rymningsstället. Oj, så snopen han blev, när staketet gav honom några rejäla strömstötar. Jämfota baklängeshopp med frustningar, huvudskakningar och med ett rejält sargat självförtroende, funderade han över Vad tusan va det som hände..?!?
Idag har han sorgset konstaterat att, hans matte var listigare än han - igen... ;-) Lite elak känner jag mig. För jag om någon vet, vilka hinder man ibland står inför, och hur frusterationen känns som bubblar i en, när kärleken är nära men svår att nå.
Sugen Nypon och kär Farmarpojke... ;-)Min häst har stört min agenda. Nypon brunstar och Farmarpojken är kär. Väldigt kär. Har tidigare varit nöjd med att jag har en häst som stannar i sin hage. Men inte tills igår. Efter hans fjärde rymning, så valde jag att parkera utanför hagen för att ta reda på hur han tog sig ut.
Han kröp. Och jag som byggt på höjden, i tron om att han hoppat ut ur hagen... :-)
Ingen respekt för brädorna, de forcerade han rakt igenom. Fanns bara ett alternativ kvar - ström. Rejält med ström. Sagt och gjort. Dit med isolatorer, upp med tråd och dit med ström.
Rymningssäkert..?
I morse släppte jag ut honom igen i hagen. Han slängde en nonchalant blick åt mitt håll, när han travade iväg rakt mot rymningsstället. Oj, så snopen han blev, när staketet gav honom några rejäla strömstötar. Jämfota baklängeshopp med frustningar, huvudskakningar och med ett rejält sargat självförtroende, funderade han över Vad tusan va det som hände..?!?
Idag har han sorgset konstaterat att, hans matte var listigare än han - igen... ;-) Lite elak känner jag mig. För jag om någon vet, vilka hinder man ibland står inför, och hur frusterationen känns som bubblar i en, när kärleken är nära men svår att nå.
Skott från en rosenbuske.
Paulas duktige bilmekaniker-alltiallo-farbror-Stefan. hjälpte mig att få bilen servad och redo för ombesiktning idag. Efter en tur i deras trädgård, fick jag med mig några skott från en jättevacker rosenbuske. I kväll har skotten hamnat i jorden. Hoppas de tar sig. De blommar i en vacker klar-rosa färg. Jag föll för det vackra blad/lövverket i busken, som skimrar i röd-lila-rosa. Undrar vad rosen heter...? Måste ta reda på det.
I morgon drar vi iväg på årets Villvattskamp. Läs mer om Villvattnet och tävlingen på denna länk. I år blir det den största tävlingen någonsin. Ekipage från Skåne, Norge m fl kommer för att delta. Spännande.
Finslipade lite detaljer i dressyren i kväll. Har även kört Emil en runda och satt honom lite på plats. Underlättar nog lite för Malin i helgen. :-)
I morgon ska selar putsas, vagnar och hästar tvättas, häst- och människosaker packas, vagnar lastas och mat förberedas. Tävling i dagarna tre. Mycket ska förberedas och tänkas på. Kul!
Tänkte avsluta dagens bloggande med ett djupdyk.
Jag funderar, och försöker förstå omfattningen, av vad en sargad självkänsla i en bitter kropp, kan ställa till med för förödelse i en familj. Att vara bitter, tror jag inte är ett tillstånd man gärna erkänner att man är i. Man vill nog gärna skylla det på någon annan...
Granne med bitterheten, eller i alla fall en nära släkting, är sjukdomstillståndet depression. Hamnar man där behöver man hjälp. Omgående!
Att säga till en bitter människa att denne är just detta, är nog tyvärr som att tala för döva öron. Kanske den bittre t o m håller med i ditt konkreta påstående, men oftast med anledning av att alla andra är idioter, och att de själva är stora offer för alla andras tillkortakommanden.
Det sägs ju att man ska alltid titta sig själv i spegeln innan man börjar att kritisera andra. Och det är så sant som det är sagt... Vill man få till en förändring, stor eller liten, så måste man börja med sig själv!
Det är aldrig alla andras fel för att man mår dåligt. Var och en ansvarar för sitt eget mående.
Att skylla ifrån sig, att leta efter ursäkter och anledningar, till varför saker och ting inte blir som man har tänkt sig, är i mina ögon oacceptabelt.
Utmanar Livet dig lite extra, sätter det dig på prov utöver det vanliga, behandlar folk dig ovanligt burdust? GÖR NÅGOT ÅT DET! Leta lösningar. Se möjligheterna. Ge inte upp. Tro på det goda. Tänk på att allt ont ALLTID för något gott med sig. Vägra må dåligt...
Tro mig - det lönar sig. Va inte bitter...
Take care, live life - be happy!
söndag 4 juli 2010
Fullspäckat
Dagarna är så fullspäckade nu för tiden, så jag hinner inte ens blogga. Katastrof! :-)
Fotbollsturneringen i Piteå är nu avslutad och ungarna är tillbaka i hemmet. Trötta, glada, brunbrända, med skavsår och "stämplingar" på fötterna - men ack så glada... Planeringen inför nästa års Summergames är redan igång. :-)
Bröllopskörningen i går gick jättebra. Varmt som attans var det. Dryga två timmar framför vagnen för Farmarpojken, men han var pigg och glad ändå! Lärde mig massor inför eventuella framtida bröllopskörningar. Visst kan man göra saker bra - men det kan alltid bli bättre! ;-)
Det blev lite extra pirrigt just innan vårt uppdrag. Halvvägs till Malå fick vi punktering på transporten! Trodde inte det var sant.... Lyckades dock hitta en lösning på eländet och hann dessutom komma fram i tid. Tack och lov!
Idag har dagen tillägnats städning och trädgårdsarbete. Potatis-/grönsakslandet har rensats, HELA gräsmattan klippts med handjagaren (tog tre timmar!) och huset är städat till hälften. = underbart!
Åkte sen till Villvattnet för att återställa vagnen jag lånat av Rolf och Ylva. Där hamnade jag i jätteintressanta och djupa diskussioner och höll knappt på att få mig iväg hemåt igen. :-)
På fredag börjar Villvattskampen. Nu ska det laddas.... Tisdag blir det hoppträning i Ersmark. Snart ska fokus läggas till fullo på Morganrikset, men först kommande helg....Fy vad skoj det ska bli! Två fyrspann från södra sverige kommer. Och Rolf ska köra tandem. Kul!
Nu måste jag försöka sova. Jag har blivit extrainkallad några timmar på förmiddagen i morgon på Bolaget. Har dessutom en massa andra saker, som står på min agenda för morgondagen. Dagarna är för korta. Bara att konstatera! ;-)
Take care, live life - be happy!
Fotbollsturneringen i Piteå är nu avslutad och ungarna är tillbaka i hemmet. Trötta, glada, brunbrända, med skavsår och "stämplingar" på fötterna - men ack så glada... Planeringen inför nästa års Summergames är redan igång. :-)
Bröllopskörningen i går gick jättebra. Varmt som attans var det. Dryga två timmar framför vagnen för Farmarpojken, men han var pigg och glad ändå! Lärde mig massor inför eventuella framtida bröllopskörningar. Visst kan man göra saker bra - men det kan alltid bli bättre! ;-)
Det blev lite extra pirrigt just innan vårt uppdrag. Halvvägs till Malå fick vi punktering på transporten! Trodde inte det var sant.... Lyckades dock hitta en lösning på eländet och hann dessutom komma fram i tid. Tack och lov!
Idag har dagen tillägnats städning och trädgårdsarbete. Potatis-/grönsakslandet har rensats, HELA gräsmattan klippts med handjagaren (tog tre timmar!) och huset är städat till hälften. = underbart!
Åkte sen till Villvattnet för att återställa vagnen jag lånat av Rolf och Ylva. Där hamnade jag i jätteintressanta och djupa diskussioner och höll knappt på att få mig iväg hemåt igen. :-)
På fredag börjar Villvattskampen. Nu ska det laddas.... Tisdag blir det hoppträning i Ersmark. Snart ska fokus läggas till fullo på Morganrikset, men först kommande helg....Fy vad skoj det ska bli! Två fyrspann från södra sverige kommer. Och Rolf ska köra tandem. Kul!
Nu måste jag försöka sova. Jag har blivit extrainkallad några timmar på förmiddagen i morgon på Bolaget. Har dessutom en massa andra saker, som står på min agenda för morgondagen. Dagarna är för korta. Bara att konstatera! ;-)
Take care, live life - be happy!
onsdag 30 juni 2010
Limousinen
I går åkte jag för att hämta en jättefin vagn, som jag lånat av Rolf i Villvattnet. Det är alltid så trevligt att träffa honom och hans fru Ylva. Ödmjuka, trevliga och intressanta människor, som brinner för hästkörning precis lika mycket som jag.
På väg hem från Villvattnet fick jag en riktig pang-punka. Skärmen på hästfinkan gick sönder, och ensam stod jag mitt ute i ingenstans med en punktering och inga verktyg. Man ska inte göra så... Och jag som tänkte tanken innan jag for: "Bara jag inte får punktering..." Och så händer det!
Nå väl, tur man har en boggie-slåp. Smög mig hem och får väl fixa ett nytt däck i morgon. Skärmen får lov att fungera, trots sina "skönhetsfel".
Vagnen jag hämtade är superfin. Bekväm som en annan "limousin", och den hamnar verkligen högt upp på min vill-ha-lista. Farmarpojken verkade trivas i den. Var ju tvungen att provköra den en runda idag. :-)
På väg hem från Villvattnet fick jag en riktig pang-punka. Skärmen på hästfinkan gick sönder, och ensam stod jag mitt ute i ingenstans med en punktering och inga verktyg. Man ska inte göra så... Och jag som tänkte tanken innan jag for: "Bara jag inte får punktering..." Och så händer det! Nå väl, tur man har en boggie-slåp. Smög mig hem och får väl fixa ett nytt däck i morgon. Skärmen får lov att fungera, trots sina "skönhetsfel".Vagnen jag hämtade är superfin. Bekväm som en annan "limousin", och den hamnar verkligen högt upp på min vill-ha-lista. Farmarpojken verkade trivas i den. Var ju tvungen att provköra den en runda idag. :-)I morse överraskade hovslagaren mig med ett besök. Passade på att låta Tapper träffa "läskige farbrorn" och visade honom att han kan minsann lyfta på sina hovar nu! :-) Duktiga, snälla och stiliga Tapper...
I morgon blir det avfärd till Piteå. Fotbollsturnering i dagarna tre för nr. 5 och Malin. Oj, va de längtar!
Saknar min Paula... I går var hon på Liseberg. Tomt som attans här hemma utan henne. Vet dock att hon mår bra och har det roligt. Det är viktigast!
Take care, live life - be happy!
söndag 27 juni 2010
Utveckla din EQ!
Lille Tapper har det jobbigt med myggen och knotten. Han och mamma Nypon, som ju är uppvuxen i ett nära nog myggfritt skåne, är väldigt tacksamma, när de får komma och sova inomhus på nätterna. Välbehövlig vila för de båda. :-)
I kväll tog jag en sen skogsrunda med Farmarpojken. Red genom oändlig terräng och lät honom leta sig fram över stock och sten i skogen. Jobbigt var det, men det märktes att han tyckte det var kul. Avslutade med lite galopparbete på ridbanan. Fin som rackarns var han. Galoppfattningarna satt klockrent. Lätt och fin i handen. Mjuk och samlad galopp. Jag älskar min häst...
Innan ridturen fick jag en fix idé och la ut lite bommar på marken i formen av ett L. På Morganrikset vi ska åka till inom kort finns westerngrenen trail. I den ska man bla kunna backa genom en smal "väg" som ser ut som ett L, utan att hästen vidrör någon bom. Hästen ska dessutom kunna gå sidvärts med en bom mellan fram- och bakbena.
Detta moment verkar kul och utmanande, och jag va bara tvungen att prova lite... :-) Det gick fantastiskt bra. Med lite träning borde vi fixa det hyfsat. Får man starta i en westerngren med en engelsk sadel..? Thi hi... jag tror jag ska anmäla mig. Bara för att!
Nu över till något annat. Något intressant, men kanske lite "djupt" för en del.
Mitt intresse kring barn, deras fostran, barn med speciella "problem", emotionell kompetens m.m. m.m. ledde mig in på en väldigt intressant läsning här om dagen. Det var en forskningsavhandling, som på olika sätt belyste vår självförmåga, och vilka goda effekter en positiv livsåsyn har på vår vardag.
Självförmåga kan förklaras som grunden till en positiv attityd, övertygelsen om att man kan styra sitt liv och övervinna de svårigheter man möter.
Detta är jätteviktigt... Jag personligen, är övertydlig med mina barn om att de är fantastiska, att de kan bli precis vad som helst och det enda hinder, som någonsin kan stå i vägen för deras framgångar, är dem själva.
Tron på sin egen kapacitet, viljan att lyckas och optimistiskt tänkande, är ett vinnande koncept.
En pessimistisk inställning leder oavkortat till förtvivlan och hopplöshet. En optimist däremot, ser motgångar som en lärpenning, som att något i själva situationen föranledde ett misslyckande, hellre än som ett personligt nederlag.
"Men jag är inte sån'!" kanske någon säger. I forskningsavhandlingen läste jag, att en av källorna till en persons positiva eller negativa inställning, kan mycket väl vara personens medfödda temperament, men det behöver inte vara det... Vårt temperament påverkas av erfarenheter och upplevelser. Optimism och hoppfullhet kan - liksom hjälplöshet och förtvivlan - läras in!
Att utveckla en färdighet, vilken som helst, kan stärka känslan av självförmåga och göra en människa villigare att ta risker och söka allt större utmaningar. Övervinner man dessutom dessa utmaningar, leder de i sin tur, till att man ökar känslan av självförmåga - man börjar tro på sin egna kapacitet!
Denna attityd ökar sannorlikheten för att man utnyttjar sina resurser på bästa sätt - eller gör vad som krävs för att utveckla dem.
Tänk om vi fick in ett nytt ämne i skolan: Emotionell kompetens.
Målen skulle bl a vara, att lära alla barn att sätta ord på det som händer i deras kroppar i olika situationer.
Att kunna förklara hur olika situationer påverkar dem, hur andra människors beteenden och handlingar påverkar deras mående, att de ska lära sig att förstå vad som ligger bakom en känsla och hur de bäst ska hantera den.
Att lära sig ta ansvar, lösa konflikter, få se konsekvenser av handlingar, och inse vikten av att fullfölja saker man åtagit sig, bör också vara med i målen.
Att kunna samarbeta, kompromissa och förstå vikten av att vara en god lyssnare samt en god argumentatör, hör även dit.
Känns som om jag kan fortsätta forever and ever...
Betygsättning behövs inte i detta ämne. För självkunskap och emotionell kompetens är det livet självt, som är slutprovet.
Med tanke på att emotionell kompetens kan läras in, så undrar man förstås: När ska man börja och Hur? I avhandlingen jag läste, så minns jag att de nämnde åldern sju och tolv år, som två avgörande perioder i barns emotionella utveckling.
De erfarenheter som barn gör i skolan i den åldern, är på många sätt avgörande för hur deras tonårstid och första vuxenår kommer att bli. Om det går dåligt i skolan, skapas grunden till självkritiska attityder, som kan försämra deras möjligheter för hela livet!
Om barnen har fått kunskap och färdigheter i emotionell kompetens, så klarar de påfrestningar de utsätts för mycket bättre. Negativt grupptryck, de höjda kraven i skolan, sociala "problem" med kompisar o dyl, upplevs inte lika "hemskt" för barn med en bra självförmåga.
Den inpräntade, hemska, och svenska Jantelagen, har vi alla fått erfara. Du ska inte tro att du är något! Men det ska du visst det! Våga stå för den du är och det du tror på.
Om du vill, så klarar du det!
Take care, live life - be happy!
I kväll tog jag en sen skogsrunda med Farmarpojken. Red genom oändlig terräng och lät honom leta sig fram över stock och sten i skogen. Jobbigt var det, men det märktes att han tyckte det var kul. Avslutade med lite galopparbete på ridbanan. Fin som rackarns var han. Galoppfattningarna satt klockrent. Lätt och fin i handen. Mjuk och samlad galopp. Jag älskar min häst...
Innan ridturen fick jag en fix idé och la ut lite bommar på marken i formen av ett L. På Morganrikset vi ska åka till inom kort finns westerngrenen trail. I den ska man bla kunna backa genom en smal "väg" som ser ut som ett L, utan att hästen vidrör någon bom. Hästen ska dessutom kunna gå sidvärts med en bom mellan fram- och bakbena.
Detta moment verkar kul och utmanande, och jag va bara tvungen att prova lite... :-) Det gick fantastiskt bra. Med lite träning borde vi fixa det hyfsat. Får man starta i en westerngren med en engelsk sadel..? Thi hi... jag tror jag ska anmäla mig. Bara för att!
Nu över till något annat. Något intressant, men kanske lite "djupt" för en del.
Mitt intresse kring barn, deras fostran, barn med speciella "problem", emotionell kompetens m.m. m.m. ledde mig in på en väldigt intressant läsning här om dagen. Det var en forskningsavhandling, som på olika sätt belyste vår självförmåga, och vilka goda effekter en positiv livsåsyn har på vår vardag.
Självförmåga kan förklaras som grunden till en positiv attityd, övertygelsen om att man kan styra sitt liv och övervinna de svårigheter man möter.
Detta är jätteviktigt... Jag personligen, är övertydlig med mina barn om att de är fantastiska, att de kan bli precis vad som helst och det enda hinder, som någonsin kan stå i vägen för deras framgångar, är dem själva.
Tron på sin egen kapacitet, viljan att lyckas och optimistiskt tänkande, är ett vinnande koncept.
En pessimistisk inställning leder oavkortat till förtvivlan och hopplöshet. En optimist däremot, ser motgångar som en lärpenning, som att något i själva situationen föranledde ett misslyckande, hellre än som ett personligt nederlag.
"Men jag är inte sån'!" kanske någon säger. I forskningsavhandlingen läste jag, att en av källorna till en persons positiva eller negativa inställning, kan mycket väl vara personens medfödda temperament, men det behöver inte vara det... Vårt temperament påverkas av erfarenheter och upplevelser. Optimism och hoppfullhet kan - liksom hjälplöshet och förtvivlan - läras in!
Att utveckla en färdighet, vilken som helst, kan stärka känslan av självförmåga och göra en människa villigare att ta risker och söka allt större utmaningar. Övervinner man dessutom dessa utmaningar, leder de i sin tur, till att man ökar känslan av självförmåga - man börjar tro på sin egna kapacitet!
Denna attityd ökar sannorlikheten för att man utnyttjar sina resurser på bästa sätt - eller gör vad som krävs för att utveckla dem.
Tänk om vi fick in ett nytt ämne i skolan: Emotionell kompetens.
Målen skulle bl a vara, att lära alla barn att sätta ord på det som händer i deras kroppar i olika situationer.
Att kunna förklara hur olika situationer påverkar dem, hur andra människors beteenden och handlingar påverkar deras mående, att de ska lära sig att förstå vad som ligger bakom en känsla och hur de bäst ska hantera den.
Att lära sig ta ansvar, lösa konflikter, få se konsekvenser av handlingar, och inse vikten av att fullfölja saker man åtagit sig, bör också vara med i målen.
Att kunna samarbeta, kompromissa och förstå vikten av att vara en god lyssnare samt en god argumentatör, hör även dit.
Känns som om jag kan fortsätta forever and ever...
Betygsättning behövs inte i detta ämne. För självkunskap och emotionell kompetens är det livet självt, som är slutprovet.
Med tanke på att emotionell kompetens kan läras in, så undrar man förstås: När ska man börja och Hur? I avhandlingen jag läste, så minns jag att de nämnde åldern sju och tolv år, som två avgörande perioder i barns emotionella utveckling.
De erfarenheter som barn gör i skolan i den åldern, är på många sätt avgörande för hur deras tonårstid och första vuxenår kommer att bli. Om det går dåligt i skolan, skapas grunden till självkritiska attityder, som kan försämra deras möjligheter för hela livet!
Om barnen har fått kunskap och färdigheter i emotionell kompetens, så klarar de påfrestningar de utsätts för mycket bättre. Negativt grupptryck, de höjda kraven i skolan, sociala "problem" med kompisar o dyl, upplevs inte lika "hemskt" för barn med en bra självförmåga.
Den inpräntade, hemska, och svenska Jantelagen, har vi alla fått erfara. Du ska inte tro att du är något! Men det ska du visst det! Våga stå för den du är och det du tror på.
Om du vill, så klarar du det!
Take care, live life - be happy!
Vi hänger med
Äntligen har det vänt. Förkylningen är på tillbakagång. Kroppen börjar hänga med igen, om än inte riktigt till 100 än. Men snart... :-)
Vår debut på travet gick jättebra igår. Farmarpojken skötte sig som vanligt exemplariskt bra. Sofia sjöng nationalsången i vinnarcirkeln och groomade senare åt mig. Oj, vad den tjejen sjunger bra. Har hört henne tralla i yngre dar, men nu sjunger hon verkligen som en ängel... :-)
Idag blir det pyssel i trädgården, tvätt och städning. Fint väder, men det blåser som attans.
Äkta hälften längtar till skogs, och lilla Malin tampas med förkylningen. Hoppas hon sovit bort den i natt...
Ha en underbar söndag!
P o K/ Vekå
Vår debut på travet gick jättebra igår. Farmarpojken skötte sig som vanligt exemplariskt bra. Sofia sjöng nationalsången i vinnarcirkeln och groomade senare åt mig. Oj, vad den tjejen sjunger bra. Har hört henne tralla i yngre dar, men nu sjunger hon verkligen som en ängel... :-)
Idag blir det pyssel i trädgården, tvätt och städning. Fint väder, men det blåser som attans.
Äkta hälften längtar till skogs, och lilla Malin tampas med förkylningen. Hoppas hon sovit bort den i natt...
Ha en underbar söndag!
P o K/ Vekå
lördag 26 juni 2010
Midnatts-defilering
En natt blev det bara i tältet. Ont i halsen, snuva och en rejäl förkylning har intagit min kropp - igen! Har inte tid med detta... :-( Malin känner också av nåt och hennes midsommarhumör var inte på topp igår. Lilla gumman... 
Vädret var kanonbra. Det är riktigt mysigt i Norresträsk när vädret är på topp. Ungarna fick lite fisk och vi grillade dem sedan på grillen. Nr. 5 älskar att vara i Norresträsk och ville inte därifrån. 
I kväll åker jag iväg med Farmarpojken till Skellefteåtravet. Jag har blivit ombedd att leda defileringen till det första loppet på Midnattstravet, som är där ikväll. 7000 åskådare och fulla stallbacken med hästar och människor. Det ska bli spännande och intressant! :-)
Vädret var kanonbra. Det är riktigt mysigt i Norresträsk när vädret är på topp. Ungarna fick lite fisk och vi grillade dem sedan på grillen. Nr. 5 älskar att vara i Norresträsk och ville inte därifrån. I kväll åker jag iväg med Farmarpojken till Skellefteåtravet. Jag har blivit ombedd att leda defileringen till det första loppet på Midnattstravet, som är där ikväll. 7000 åskådare och fulla stallbacken med hästar och människor. Det ska bli spännande och intressant! :-)Take care, live life - be happy!
torsdag 24 juni 2010
Vit och trevlig midsommar
Dagarna som är nu innan midsommar jobbar jag på Systembolaget. Roligt. Hektiskt, och fascinerande... Jag förundras över de enorma slantar folk lägger ner på alkohol.
Människor som jag vet är arbetslösa, som vrider och vänder på slantarna för att få det till att gå ihop, och som sällan unnar barnen något, verkar ändå råd att handla alkohol för många många hundralappar. Hur står det till med prioriteringarna..?
I lagom mängd kan alkoholen vara ett plus. Ett glas gott vin till maten, en iskall öl en varm sommardag, eller en söt cider att smutta på i hammocken på altanen = inte helt fel.
Men när alkoholen börjar va ett måste, för att kunna umgås en ledig helg/kväll. När man inte kan ha roligt utan att vara berusad, eller när våra barn hamnar i kläm ekonomiskt/känslomässigt, DÅ är alkoholen ett stort minus!
Va en god vuxen förebild i helgen! Drick med måtta!
Vi i vår familj åker med tältet till stugan i Norresträsk. Grilla lite korv, fiska, binda en midsommarkrans och njuta av ledigheten, det ska VI göra. Ni då? :-)
Ha nu en riktigt Trevlig midsommar! :-)
Människor som jag vet är arbetslösa, som vrider och vänder på slantarna för att få det till att gå ihop, och som sällan unnar barnen något, verkar ändå råd att handla alkohol för många många hundralappar. Hur står det till med prioriteringarna..?
I lagom mängd kan alkoholen vara ett plus. Ett glas gott vin till maten, en iskall öl en varm sommardag, eller en söt cider att smutta på i hammocken på altanen = inte helt fel.
Men när alkoholen börjar va ett måste, för att kunna umgås en ledig helg/kväll. När man inte kan ha roligt utan att vara berusad, eller när våra barn hamnar i kläm ekonomiskt/känslomässigt, DÅ är alkoholen ett stort minus!
Va en god vuxen förebild i helgen! Drick med måtta!
Vi i vår familj åker med tältet till stugan i Norresträsk. Grilla lite korv, fiska, binda en midsommarkrans och njuta av ledigheten, det ska VI göra. Ni då? :-)
Ha nu en riktigt Trevlig midsommar! :-)
tisdag 22 juni 2010
Statushöjning
Tänk om man på något vis kunde höja statusen för de ideella ledarna i Idrotts-Sverige? Föreningar i alla de former, skriker efter engagemang från sina medlemmar. De få eldsjälar som finns bränner ut sig, pga att folk "inte har tid" att hjälpa till.
Egentligen tror jag inte att det är tiden som är den största boven... Det måste till en attitydförändring och ett annat tänk, kring detta med att vara aktiv i sin förening.
Allt positivt måste lyftas fram. Tacksamhet över det lilla uppmärksammas. Glädjen, samhörigheten och gemenskapen ska belysas. Och framför allt ska kärleken och omsorgen kring det man brinner för, genomsyra atmosfären i föreningen.
Krismöten, negativa kommentarer om sittande styrelser, prat om dålig stämning och andra negativa kommentarer, bör stävjas och omedelbart omarbetas till något konstruktivt.
Se möjligheter istället för problem!
Vikten av ett väl fungerande föreningsliv i våra kommuner, som skapar fritidssysselsättning åt våra ungdomar, som ger samhörighet åt våra medelålders och en gemenskap för de äldre, borde vara varje invånares önskan och målsättning. Men hur kommer vi dit? Vad kan de styrande i kommunerna göra för att underlätta för föreningarna?
Hur ska vi höja statusen på de ideella idrottsledarna?
Jag tror denna fråga är viktig! Man ska känna sig stolt över att vara ledare. Man ska känna glädje, ansvar, tilltro, och alltid sträva efter att föra denna känsla vidare till ungdomarna. Infinner sig denna känsla, så känns det aldrig/sällan jobbigt att två kvällar i veckan ledsaga ungdomarna i deras sportutövande.
Jag har en del lösningar på dessa frågeställningar. Just nu hinner jag dock inte gå in på dem i detalj. Detta är en av de bitar jag kommer att jobba mest för, i mitt politiska engagemang i Norsjö Kommun. Ingen ska behöva undra vad jag har där att göra. Detta är vad jag engagerar mig i.
Fortsättning följer...
Egentligen tror jag inte att det är tiden som är den största boven... Det måste till en attitydförändring och ett annat tänk, kring detta med att vara aktiv i sin förening.
Allt positivt måste lyftas fram. Tacksamhet över det lilla uppmärksammas. Glädjen, samhörigheten och gemenskapen ska belysas. Och framför allt ska kärleken och omsorgen kring det man brinner för, genomsyra atmosfären i föreningen.
Krismöten, negativa kommentarer om sittande styrelser, prat om dålig stämning och andra negativa kommentarer, bör stävjas och omedelbart omarbetas till något konstruktivt.
Se möjligheter istället för problem!
Vikten av ett väl fungerande föreningsliv i våra kommuner, som skapar fritidssysselsättning åt våra ungdomar, som ger samhörighet åt våra medelålders och en gemenskap för de äldre, borde vara varje invånares önskan och målsättning. Men hur kommer vi dit? Vad kan de styrande i kommunerna göra för att underlätta för föreningarna?
Hur ska vi höja statusen på de ideella idrottsledarna?
Jag tror denna fråga är viktig! Man ska känna sig stolt över att vara ledare. Man ska känna glädje, ansvar, tilltro, och alltid sträva efter att föra denna känsla vidare till ungdomarna. Infinner sig denna känsla, så känns det aldrig/sällan jobbigt att två kvällar i veckan ledsaga ungdomarna i deras sportutövande.
Jag har en del lösningar på dessa frågeställningar. Just nu hinner jag dock inte gå in på dem i detalj. Detta är en av de bitar jag kommer att jobba mest för, i mitt politiska engagemang i Norsjö Kommun. Ingen ska behöva undra vad jag har där att göra. Detta är vad jag engagerar mig i.
Fortsättning följer...
måndag 21 juni 2010
Nya karriär för Emil och lyckad aktivitetsdag
Kubb a la Christer.Jag är en morgonmänniska. Utan tvekan. Hjärncellerna arbetar som bäst då och kroppen (omän den nuförtiden är lite mer seg på mornarna) fungerar också bäst på förmiddagarna.
Samarbetsövning med krav på precision.
I morse föll en del pusselbitar på plats, i ett svårlöst pussel jag har jobbat med en längre tid. Lättnaden som infann sig efter detta var ljuvlig.
Två lättade ungdomar som pustar en stund vid lägerelden. Lägg märke till den förrymda tjuren längst upp till höger i bild, som barnen var tvugna att fånga med lasso. Morgonen bjöd dessutom på underbart vackert väder, som bådade gott inför dagens aktiviteter med alla barn från Sommarlovskul. 33 barn och sex vuxna kom idag. Allt gick jättebra! De löste sina uppdrag med stort mod och glädje. Fikade, åkte vagn med Malin och Emil och spatserade runt på gården, fascinerade över alla djuren.
Kön var ständigt under påfyllnad för de som ville åka med Malin och Emil.
Jag är så otroligt tacksam och glad över det fina samarbete jag har med Harnesk Adventures. Christer är en otroligt kreativ, ödmjuk och ambitiös människa. Tack för att du förgyller Tallheden med din närvaro! :-)
Emil gjorde dubbel succé idag. Först efter att i över två timmar skjutsat barnen runt runt på gården, sen som fotomodell inne i en fotostudio hos Rickes Reklam.
Emil gick in i entrén till studion, uppför trapporna (!), genom hallen, över mattorna och in i den kritvita studion med dyr utrustning. Inga röjsågar, målvaktsutrustningar, stora blixtskärmar, rullstolar eller övrig rekvisita kunde skrämma lille Emil. Han var otroligt cool! Kanske att han får fler modelluppdrag efter detta. Emils nya karriär: Fotomodell! :-D
Utmanande samarbetsövningar
Försöker planera den kommande Örebroresan i slutet av juli. Morganhäst Riksutställning och vi ska dit och sopa banan! ;-) Det verkar svårt att få till ett boende där nere, för samma vecka vi ska dit är det den stora orienteringstävlingen O-ringen. Det lär va mycke folk i farten...
Snart dyker Farmarpojkens nästa sto upp här för betäckning. Ett New Forest sto från Umeå. Hoppas på samma tur med denna!
I morgon blir det kalas här hemma. Paulas hamster fyller ett år och det ska visst firas. Ja, jag säger då det..
Ta hand om varandra!
P o K/ Vekå
lördag 19 juni 2010
Blivande pappa på gården!
Farmarpojken ska bli pappa!!! Idag blev det konstaterat: Kavatina är dräktig! Helt otroligt med tanke på att det var egentligen bara ett av de tre försöken vi gjorde med de två, som blev "lyckat"! :-)
Hanna olin Lundmark med Kavatina. Bild lånad från Hannas blogg.
Jag tror inte att någon av oss hade så höga förväntningar om att ett positvt besked skulle komma idag. Men ultraljudet visade tydligen att en liten fölis är på G efter min underbara "kille"! :-)
Idag har vi varit i Piteå på äventyrsbadet. Ungarna har längtat så efter att få åka dit. Jag tog med mig en bra bok och kurade ner mig i en av solstolarna där inne, efter att ha åkt en runda i vattenrutschbanorna och suttit i bubbelpoolen en stund. Glädjen hos barnen går inte att ta miste på vid sådana här tillfällen. Roligt.
Väl hemma så hade två av våra senaste familjemedlemmar anlänt: Ulla och Adolf. Bild på dem ser ni nedan.
I morgon ska vi släppa ihop dem med fåren. Hoppas det går bra!
I kväll har jag suttit med lite pappersarbete. Har ansökt om kompetensutvecklingsbidrag från länsstyrelsen och lagt ut lite krokar om att få göra studiebesök på en del gårdar i Norr- och Västerbotten. Vi får se vad detta leder till... Håll tummarna för positivt besked!
Take care, live life - be happy!
torsdag 17 juni 2010
Vinprovning och Grönt kort
Idag hade jag tre timmars underbar tid på jobbet. Speciellt för dagen var vinprovning, tillsammans med grillat kött och fetaostsallad. Mycket lärorikt och intressant! Mest fascinerad blev jag över ett rosévin som smakade Blah när man smuttade på det, men tillsammans med måltiden så fungerade det alldeles utmärkt!
Ett annat friskt vitt vin var jättegott att smutta på, men smakade folie och jordmetaller tillsammans med mat. Tänk så fel det kan bli...
Jag och Paula avlade en stadsresa på eftermiddagen. Vitrockar för min del och ännu ett försök för Paula med det Gröna kortet. Idag klarade hon det och var väldigt stolt och glad, när jag hämtade upp henne innan hemfärd. Bra jobbat! :-)
Paula har börjat rida Nypon lite smått. De strålar ikapp och det märks att de båda har saknat deras träningsrundor. Tapper springer med, men har börjat förstå att det inte lönar sig att försöka springa runt med morsan. Bättre vänta och kolla lite... ;-)
De korta stunder vi tränar honom med att stå uppbunden, fungerar också riktigt bra nu. Nypon verkar bara tycka att det är skönt att någon är "barnvakt" en stund, så att hon får vara ifred lite...
Ta hand om varandra!
P o K / Vekå
Ett annat friskt vitt vin var jättegott att smutta på, men smakade folie och jordmetaller tillsammans med mat. Tänk så fel det kan bli...
Jag och Paula avlade en stadsresa på eftermiddagen. Vitrockar för min del och ännu ett försök för Paula med det Gröna kortet. Idag klarade hon det och var väldigt stolt och glad, när jag hämtade upp henne innan hemfärd. Bra jobbat! :-)
Paula har börjat rida Nypon lite smått. De strålar ikapp och det märks att de båda har saknat deras träningsrundor. Tapper springer med, men har börjat förstå att det inte lönar sig att försöka springa runt med morsan. Bättre vänta och kolla lite... ;-)
De korta stunder vi tränar honom med att stå uppbunden, fungerar också riktigt bra nu. Nypon verkar bara tycka att det är skönt att någon är "barnvakt" en stund, så att hon får vara ifred lite...
Ta hand om varandra!
P o K / Vekå
onsdag 16 juni 2010
Reducerat familjemedlemsantal
I morgon åker nr. 6 på sin efterlängtade semestertripp till Stockholm. Det är med blandade känslor jag skickar iväg nr. 6. Borta nästan en hel vecka... Tänker glada tankar att allt kommer att gå bra, samtidigt som orostankar ständigt gör sig påminda i mitt inre.
Frihet under ansvar. Har gjort mitt bästa för att ge nr. 6 bra förutsättningar för denna resa. Hoppas upplevelsen blir lycklig, givande, spännande och stärkande!
Nästa vecka skickar jag Paula till hennes pappa i Borås. Hon blir borta flera veckor... Paula ser verkligen fram emot det och jag glädjs med henne. Hoppas hennes positiva förväntningar går i uppfyllelse. Tomt kommer det att bli. Tomt som attans...
Malin är nästan mest frustrerad över att Paula ska vara borta så länge. Blir varm i hela kroppen när Malin på ett sådant genuint sätt, uttrycker den saknad hon kommer att uppleva efter sin storasyster.
Idag hade Paula en annan "fjortis"-kompis hemma på besök. De var så otroligt snälla med Malin och lät henne vara med nästan hela tiden. Både i Monopol-spelandet och i fnissandet.
Nr. 6 hade åxo en kompis här idag. Jag drog in dessa vänner i göromålen som skulle utföras idag och jonglerade lite grönsaker till dem, så att de skulle slänga ihop en sallad. Att laga mat tillsammans är så otroligt roligt. Det ger en bra gemenskap, samtidigt som man gör något kreativt och får lära sig något.
När en blivande femtonåring inte ens vet hur man skalar/skivar en lök, då kanske man borde ifrågasätta sin roll som vuxen förebild till sina barn... Eller är jag för hård då?
Jag anser att man kan inviga barnen väldigt tidigt, i kökets och det övriga hushållets sysslor. Det skapar bara en större förståelse, ett bättre ansvarstagande, samt det kanske t o m skapar ett intresse för att lära sig mer, om man villigt släpper in dem i hushållssysslorna. Laga mat kan vara jätteroligt! Städa oxå! Och sätta om blommor och vika tvätt. Allt handlar om ens inställning till det hela.
Oj, klockan är redan halv tolv! Och jag som hade så mycket att "babbla" om idag. Får väl bli en annan gång då. :-)
Take care, live life - be happy!
Frihet under ansvar. Har gjort mitt bästa för att ge nr. 6 bra förutsättningar för denna resa. Hoppas upplevelsen blir lycklig, givande, spännande och stärkande!
Nästa vecka skickar jag Paula till hennes pappa i Borås. Hon blir borta flera veckor... Paula ser verkligen fram emot det och jag glädjs med henne. Hoppas hennes positiva förväntningar går i uppfyllelse. Tomt kommer det att bli. Tomt som attans...
Malin är nästan mest frustrerad över att Paula ska vara borta så länge. Blir varm i hela kroppen när Malin på ett sådant genuint sätt, uttrycker den saknad hon kommer att uppleva efter sin storasyster.
Idag hade Paula en annan "fjortis"-kompis hemma på besök. De var så otroligt snälla med Malin och lät henne vara med nästan hela tiden. Både i Monopol-spelandet och i fnissandet.
Nr. 6 hade åxo en kompis här idag. Jag drog in dessa vänner i göromålen som skulle utföras idag och jonglerade lite grönsaker till dem, så att de skulle slänga ihop en sallad. Att laga mat tillsammans är så otroligt roligt. Det ger en bra gemenskap, samtidigt som man gör något kreativt och får lära sig något.
När en blivande femtonåring inte ens vet hur man skalar/skivar en lök, då kanske man borde ifrågasätta sin roll som vuxen förebild till sina barn... Eller är jag för hård då?
Jag anser att man kan inviga barnen väldigt tidigt, i kökets och det övriga hushållets sysslor. Det skapar bara en större förståelse, ett bättre ansvarstagande, samt det kanske t o m skapar ett intresse för att lära sig mer, om man villigt släpper in dem i hushållssysslorna. Laga mat kan vara jätteroligt! Städa oxå! Och sätta om blommor och vika tvätt. Allt handlar om ens inställning till det hela.
Oj, klockan är redan halv tolv! Och jag som hade så mycket att "babbla" om idag. Får väl bli en annan gång då. :-)
Take care, live life - be happy!
måndag 14 juni 2010
Ruvar på förväntningar
Klockan 21 ska barnens mobiler "gå i säng" i en låda i köket. Vilket ramaskri det blev när detta infördes vid vårt förra familjeråd. Av reaktionerna som kom från barnen, så är jag övertygad om att beslutet kring detta var bra.
Inga mer nattliga sms som stör deras nattsömn. Inga mer svårigheter att somna pga uteblivna svar o dyl. Att vara kontaktbar dygnet runt är inte naturligt eller hälsosamt. Det kan det inte vara!
Teckningar med "övergivna" och ledsna mobiler har dykt upp, allehanda ursäkter och undanflykter har vi fått höra, och jag kan inte göra annat än fascineras över uppfinningsrikedomen ungarna besitter.
Förhoppningsvis så inser de själva efter en tid, att det är skönt att vara okontaktbar ibland. Åtminstone sena kvällar och nattetid!
Vårt "nya" (eller nygamla rättare sagt) vardagsrum är nu invigt. Kontoret är färdigflyttat och köket har återfått sitt ursprung, med mer utrymme för kocken vid köksdelen (gillas helskarpt!)
Satte mina äldsta tonåringar i arbete hela förmiddagen med att bära, putsa och flytta grejer. De är verkligen otroligt duktiga, när de väl lägger manken till... :-)
Vår höna Thilda ligger nu och ruvar på fyra ägg. Vi hoppas nu på tillökningen även på den fronten. Måste googla mig till lite kunskap om hur det fungerar med dessa fjäderfän. Känner att jag kan alldeles för lite om hönor! Mer kunskap hitåt! :-)
Inga mer nattliga sms som stör deras nattsömn. Inga mer svårigheter att somna pga uteblivna svar o dyl. Att vara kontaktbar dygnet runt är inte naturligt eller hälsosamt. Det kan det inte vara!
Teckningar med "övergivna" och ledsna mobiler har dykt upp, allehanda ursäkter och undanflykter har vi fått höra, och jag kan inte göra annat än fascineras över uppfinningsrikedomen ungarna besitter.
Förhoppningsvis så inser de själva efter en tid, att det är skönt att vara okontaktbar ibland. Åtminstone sena kvällar och nattetid!
Vårt "nya" (eller nygamla rättare sagt) vardagsrum är nu invigt. Kontoret är färdigflyttat och köket har återfått sitt ursprung, med mer utrymme för kocken vid köksdelen (gillas helskarpt!)
Satte mina äldsta tonåringar i arbete hela förmiddagen med att bära, putsa och flytta grejer. De är verkligen otroligt duktiga, när de väl lägger manken till... :-)
Vår höna Thilda ligger nu och ruvar på fyra ägg. Vi hoppas nu på tillökningen även på den fronten. Måste googla mig till lite kunskap om hur det fungerar med dessa fjäderfän. Känner att jag kan alldeles för lite om hönor! Mer kunskap hitåt! :-)
Glad och blöt kille på vägen mellan Norrby och Storliden. Red rundningen efter skoterleden från Tallheden - Norrby. Underbart vackert!
Har pysslat och stökat med våra omstruktureringar i hemmet precis hela dagen. Tvätt, matlagning och handling har oxå hunnits med. I kväll avslutade jag dagen med en skön, lång, men något blöt (det regnar ute) ridtur med min Farmarpojke. Han var så otroligt fin, och uppskattade vår sena skogstur minst lika mycket som hans matte.
Nu äntligen kom min äldsta fotbollstös hem efter kvällen match i Skellefteå. Nu kan man gå i säng och sova.
Take care, live life - be happy!
söndag 13 juni 2010
SE varandra!
Äntligen! Paula är färdigflyttad. Malins rum i ordning. Garderober ok och vi har fått vårt gamla sovrum åter. Oj, så skönt..!
Nu är det bara vardagsrummet som ska tillbakas på sitt "gamla" ställe och köket kvar. Fixar jag nog i morgon. (Om jag får någon bärhjälp..?)
Maken är nästan klar med vårbruket = underbart! Han får fin hjälp av f.d. "duktige grannen". Vi saknar dem verkligen...
Galopptränade FP en bra runda idag. Underbart skönt att skingra tankar bakom hästen. Känslan som fyller en, när lukten av varm, svettig häst blandas med skogens dofter och ljudet från dess invånare är obeskrivbar. Den känslan gör mig upprymd. Ger mig kraft. Gör mig glad. Och ödmjuk. Tacksam...
Nr. 6 gillar att följa med mig ut i vagnen. Jag passar på att lära ut namnen på de blommor vi ser, hur granskott ser ut, vilka djurspår vi ser. Vi samtalar o fantiserar om vad molnen liknar för figurer. Ganska kul faktiskt. Tiden bara springer iväg och vi har verkligen trevligt...
Våra underbara sommargrannar har anlänt. Det betyder att sommaren HAR börjat! :-) Erik och Eva är liksom ett kvitto på det! :-) Ungarna är stormförtjusta över deras ankomst. Idag tog de Tapper på en promenad upp till deras hus, för att visa dem vårt lilla underverk.
Nu är det bara vardagsrummet som ska tillbakas på sitt "gamla" ställe och köket kvar. Fixar jag nog i morgon. (Om jag får någon bärhjälp..?)
Maken är nästan klar med vårbruket = underbart! Han får fin hjälp av f.d. "duktige grannen". Vi saknar dem verkligen...
Galopptränade FP en bra runda idag. Underbart skönt att skingra tankar bakom hästen. Känslan som fyller en, när lukten av varm, svettig häst blandas med skogens dofter och ljudet från dess invånare är obeskrivbar. Den känslan gör mig upprymd. Ger mig kraft. Gör mig glad. Och ödmjuk. Tacksam...
Nr. 6 gillar att följa med mig ut i vagnen. Jag passar på att lära ut namnen på de blommor vi ser, hur granskott ser ut, vilka djurspår vi ser. Vi samtalar o fantiserar om vad molnen liknar för figurer. Ganska kul faktiskt. Tiden bara springer iväg och vi har verkligen trevligt...
Våra underbara sommargrannar har anlänt. Det betyder att sommaren HAR börjat! :-) Erik och Eva är liksom ett kvitto på det! :-) Ungarna är stormförtjusta över deras ankomst. Idag tog de Tapper på en promenad upp till deras hus, för att visa dem vårt lilla underverk.
Malin och Paula med snäll Tapper.
Snälla mor och far ställde upp som chaufförer till Innervik i eftermiddag på Malins fotbollsmatch. De fick vinna med 1-0. Malin stod målvakt en halvlek och kom hem med ett skrapsår i tinningen samt en rejäl svullnad. Tydligen hade en fotbollssko gett henne en stämpel där. "Men jag höll nollan och bytte inte trots smällen...!"
Vad säger man..? Bra..? Hade hon velat byta kanske? Kände hon sig pressad/manad att fortsätta stå, trots sin skada? Tordes hon inte säga ifrån? Eller är hon bara så envis..?
Jag får ibland höra historier om hur barn, som är otroligt duktiga inom "sin" sport, som inte vill fortsätta spela längre. De kan vara nyckelspelare i laget, otroligt duktiga, men de säger ändå att de inte vill längre... Likadant kan man få höra från barn i individuella sporter (som det har gått jättebra för) som också vill sluta.
Vi vuxna måste ta detta på allvar och ifrågasätta vad det är som gör att barnen känner på detta sätt! Kan det vara att de lider av prestationsångest? Är det en revolt mot föräldrar/andra vuxna, bara för att testa gränser? Eller är det något annat...?
Jag tror. Nej jag VET, att det viktigaste är att se individen. Inte prestationen. Om ett barn börjar tro att det endast blir bekräftat genom sina handlingar/prestationer och inte för den dom är, så är det fara å färde...
Mitt råd: Hitta glädjen. Skit i placeringar. Skratta. Busa. Stärk ungarnas självkänsla. Få dem att tro på sin egna kapacitet. Sen kommer underverken. Som ett brev på posten. Jag lovar...
Take care, live life - be happy!
lördag 12 juni 2010
fredag 11 juni 2010
Sommarlov
Skolavslutning. Sommarlov. Jättefint väder. Glada barn. = underbart!
Tapper gör verkligen skäl för sitt namn. Otroligt vad han har hunnit lära sig mycket redan. Emil är en ofantligt snäll busfarbror och på bilden nedan syns det att Tapper passerat Emil i höjd. :-) 
Behövde inte jobba idag. Det kändes skönt att få följa ungarna i lugn och ro på deras avslutning i kyrkan. Tidigt i morse steg de upp för att fixa, sminka och göra sig i ordning för dagen. Tror bestämt det var mycket pirr i kroppen idag... ;-)
På bilden nedan ser ni Paula med några av hennes bästisar. Goa och glada tjejer. (Paula tvåa från vänster)
Tog tillfället i akt med att jobba bort en massa här hemma idag. Har hunnit med en hel del. Skööönt! Känns som om man snart börjar va ikapp. Snart...
Flytten för Paula ut till stugan tar tid. Den skapar merarbete eftersom tid och utrymme för "röj" ges. Garderober med dess kläder ska sorteras/slängas/arkiveras. Prylar plockas bort/slängas/sparas och helst skulle allt redan ha varit klart. I går.
Nå väl. Innan helgen är slut SKA det vara klart. Så är det bara...
Tillagade middagen ute idag. Marinerat innanlår från gårdens tjurar, stekt med lök och kulpotatis. Mums! På bilden syns Malin vänta på maten med kompisen Alexander.
Tapper gör verkligen skäl för sitt namn. Otroligt vad han har hunnit lära sig mycket redan. Emil är en ofantligt snäll busfarbror och på bilden nedan syns det att Tapper passerat Emil i höjd. :-)Nästa helg så får vi veta ifall Kavatina blivit dräktig. Hoppas verkligen. Om inte så får vi väl betäcka igen. :-)
Take care, live life - be happy!
torsdag 10 juni 2010
Vacklande övertygelse
En dag kvar på skolterminen för barnen, sen blir det sommarlov. Jag hoppas innerligt att den negativa känslan jag ständigt brottas med kring sommaren, inte smittar av sig på dem. Det verkar inte så. Inte än iaf.
Sommar för mig är arbete, arbete och mera arbete. Har inte upplevt en endaste sommar med det alla talar om: "fyra-veckors-semester". Dagarna är alldeles för korta. TV:n skulle kunna slängas ut (för man hinner liks aldrig titta på den) soffan blir dammig (för man sitter aldrig i den) och det sociala livet blir i princip obefintligt.
Den stora utmaningen är att hitta allt positivt i detta. (Det finns faktiskt en hel del.) Men det är jobbigt att försöka övertyga nära och kära om fördelarna med livet på landet, som bonde och aktiv företagare, när man själv vacklar i övertygelsen...
I går fick jag och min make ett sådant negativt besked, som kommer att påverka hela vår verksamhet, och därmed också vår vardag, så jag vet ärligt talat i nuläget inte hur vi ska kunna lösa det. Med allt annat som dessutom pockar på, så känns detta lite mer än vad som behövdes just nu.
Nu ska jag, (som min Malin är superbt duktig på att påminna mig om) Leva som jag lär, och hitta en bra handlingplan för att komma ur detta. Lägga sig ner och deppa funkar inte.
Kreativt tänkande, konstruktivt planerande och lite mer jävlar-anamma. Detta måste gå! Det SKA gå...
Take care, live life - be happy!
Sommar för mig är arbete, arbete och mera arbete. Har inte upplevt en endaste sommar med det alla talar om: "fyra-veckors-semester". Dagarna är alldeles för korta. TV:n skulle kunna slängas ut (för man hinner liks aldrig titta på den) soffan blir dammig (för man sitter aldrig i den) och det sociala livet blir i princip obefintligt.
Den stora utmaningen är att hitta allt positivt i detta. (Det finns faktiskt en hel del.) Men det är jobbigt att försöka övertyga nära och kära om fördelarna med livet på landet, som bonde och aktiv företagare, när man själv vacklar i övertygelsen...
I går fick jag och min make ett sådant negativt besked, som kommer att påverka hela vår verksamhet, och därmed också vår vardag, så jag vet ärligt talat i nuläget inte hur vi ska kunna lösa det. Med allt annat som dessutom pockar på, så känns detta lite mer än vad som behövdes just nu.
Nu ska jag, (som min Malin är superbt duktig på att påminna mig om) Leva som jag lär, och hitta en bra handlingplan för att komma ur detta. Lägga sig ner och deppa funkar inte.
Kreativt tänkande, konstruktivt planerande och lite mer jävlar-anamma. Detta måste gå! Det SKA gå...
Take care, live life - be happy!
måndag 7 juni 2010
Rivstart på veckan
Det har liksom bara rullat på idag. Det ena har avlöst det andra. Har inte haft en endaste liten stund över, känns det som. Har gjort två, tre, fyra saker - samtidigt, allt för att hinna med det som va tvunget att hinna göras idag.
Ingen lunch. Ingen middag. En banan intogs samtidigt som ett viktigt telefonsamtal utfördes medans jag var på väg från det ena till det andra.
Jag såg fram emot besöket av Maud Olofsson i eftermiddag. Hon avlade en blixtvisit i Norsjö på sin resa genom Norrland i eftermiddag. Otroligt vilket munläder denna kvinna har..!
Guldklövern delades ut till duktiga företagare med ambitioner, och förmågor att ta tillvara på tillgångarna och resurser, som faktiskt finns här i kommunen.
Besöket drog naturligtvis ut på tiden, vilket gjorde att jag missade även middagen. Direkt iväg från Folkets Hus till ridhuset för hopplektioner. I vardagskläder. Hann inte byta. Underbara ungar och tacksamma föräldrar = roligt! :-)
Väl hemma så blev det veckostädning, familjeråd och viktiga beslut att fatta. Skönt att ha det gjort.
Fick en förfrågan idag om en brölloppskörning i Malå i början av juli. Kul! Tackade naturligtvis ja. Måste bara hitta mig en fin vagn, som jag kan skjutsa brudparet i. Skulle gärna vilja ha en sådan här:
Eller varför inte en sådan här...
Jaktvagn Elegance och Viktoriavagn. Bilder lånade från Tidaholmsvagnars hemsida. Om man hade si så där en 100' över, så kanske man skulle kunna köpa en. Mycke pengar...
Nu måste jag i säng. Kurs i Umeå hela dagen i morgon. Har inte hunnit förbereda mig ordentligt än och titta på filmerna som man var tvungen att se på i förväg. Får göra det i morron bitti istället.
Sov gott! P o K / Vekå
söndag 6 juni 2010
Sightseeing i norrlands inland
Idag har jag varit på en riktig sightseeing-runda. Åkte tidigt iväg med bil och släp mot Storuman för att hämta hö. Ingen trafik i Norrlands inland en tidig söndag-morgon. Underbart. Strosade efter dessa fina vägar och kunde i lugn och ro beskåda de välfyllda vattendragen, som kontinuerligt fylls på med smältvatten norrifrån.
Björklöven har bara hunnit bli musöron i Storuman-trakten. Vilken skillnad om man jämför med kustremsan! I Pauträsk hittade jag en LRF-bekant som tipsat mig om höet. 113 balar, intressanta samtal och flera kaffekoppar senare, var jag före lunch på väg hem. Körde en annan väg tillbaka och fick verkligen se en hel del på min trevliga hö-runda idag.
Höet var dessutom fint, dammfritt och luktade gott! :-) = lyckad förmiddag!
Jag trodde nästan att vi snart borde ha gått igenom hela registret med undanflykter och allehanda förklaringar till varför denne inte behöver hjälpa till. Men uppfinningsrikedomen verkar det inte vara något fel på. Fascinerande... ;-)
Tyvärr så hjälper ju inte detta mot mig när jag lägger den sidan till. Jag kan ju liksom va lite envis... Att försöka förhandla med mig i ett sådant läget är ganska lönlöst... Jag tror det är just insikten av detta, som gör uppgivenheten och "förlusten" så stor, när jag inte ger mig. Rationella, konsekventa, oövertaliga Vekå finns där. Ibland lite mer och ibland lite mindre.
Avslutningstur med mina duktiga ridelever i kväll. Uteritt. Alltid lika spännande! Jag tycker det är fantastiskt när man får vara med och forma dessa unga i deras syn på våra underbara hästar. Som idrottsledare har man en sådan stor möjlighet till att påverka ungdomarna i den riktning man vill.
Säkerhet, omsorg och omtanke om varandra och hästen, samt glädjen, är mina ledstjärnor i kontakten med Hästen. Jag vill förmedla hur mycket man som människa kan påverka sin häst bara genom små, små medel. Kroppshållnigen, andningen, rösten och eftergiften.
Med åren så har jag märkt att de ridelever som slutar gör det ofta (inte alltid) pga att de forcerats fram i sin ridutbildning för snabbt. Rädslan har då tagit över och barnens självkänsla bryts ner, istället för byggs upp. Att få barnen att inse att de faktiskt har möjlighet att påverka flera hundra kilo levande djur under sig, i den riktning som de vill att den ska gå på ridbanan, gör dem lite hänförda. De har liksom aldrig tänkt på det, på DET sättet....
Ptrooo. Hästen stannar juh. Fantastiskt!
När grunden väl är befäst. När våra unga ryttare får uppleva känslan av att hästen svänger dit jag vill eftersom jag ber den, hästen stannar för att jag säger det och den byter gångart på mina kommandon, DÅ kan vi börja jobba på riktigt.
Precis som med osäkra, lite oroliga och spända djur, som inte kan ta åt sig kunskap och det man så gärna vill lära dem, så fungerar våra barn på samma sätt. Ge dem tid att känna sig trygga i sadeln. Låt förtroendet byggas upp, både till djuret, ridläraren och hela situationen som sådan, innan svårighetsgraden ökas. Då kommer de positiva resultaten sen, som på ett löpande band. Jag lovar...
Take care, live life - be happy!
Björklöven har bara hunnit bli musöron i Storuman-trakten. Vilken skillnad om man jämför med kustremsan! I Pauträsk hittade jag en LRF-bekant som tipsat mig om höet. 113 balar, intressanta samtal och flera kaffekoppar senare, var jag före lunch på väg hem. Körde en annan väg tillbaka och fick verkligen se en hel del på min trevliga hö-runda idag.
Höet var dessutom fint, dammfritt och luktade gott! :-) = lyckad förmiddag!
Paula provar hennes hemmagjorda föltäcke på lille Tapper. :-)
Plåstrade om Emils sår sen jag kom hem. Hans dust med Kavatina satte sina spår. Halt och svullen är han. Hoppas hon klarade sig bättre...
Tog fram arbetsledar-Vekå på eftermiddagen och satte hela barnaskaran i olika sysslor på gården. En av dessa har en stor förmåga att smita undan när det vankas "samarbete" eller "saker-som-ska-göras-som-inte-jag-har-bestämt".Jag trodde nästan att vi snart borde ha gått igenom hela registret med undanflykter och allehanda förklaringar till varför denne inte behöver hjälpa till. Men uppfinningsrikedomen verkar det inte vara något fel på. Fascinerande... ;-)
Tyvärr så hjälper ju inte detta mot mig när jag lägger den sidan till. Jag kan ju liksom va lite envis... Att försöka förhandla med mig i ett sådant läget är ganska lönlöst... Jag tror det är just insikten av detta, som gör uppgivenheten och "förlusten" så stor, när jag inte ger mig. Rationella, konsekventa, oövertaliga Vekå finns där. Ibland lite mer och ibland lite mindre.
Avslutningstur med mina duktiga ridelever i kväll. Uteritt. Alltid lika spännande! Jag tycker det är fantastiskt när man får vara med och forma dessa unga i deras syn på våra underbara hästar. Som idrottsledare har man en sådan stor möjlighet till att påverka ungdomarna i den riktning man vill.
Säkerhet, omsorg och omtanke om varandra och hästen, samt glädjen, är mina ledstjärnor i kontakten med Hästen. Jag vill förmedla hur mycket man som människa kan påverka sin häst bara genom små, små medel. Kroppshållnigen, andningen, rösten och eftergiften.
Med åren så har jag märkt att de ridelever som slutar gör det ofta (inte alltid) pga att de forcerats fram i sin ridutbildning för snabbt. Rädslan har då tagit över och barnens självkänsla bryts ner, istället för byggs upp. Att få barnen att inse att de faktiskt har möjlighet att påverka flera hundra kilo levande djur under sig, i den riktning som de vill att den ska gå på ridbanan, gör dem lite hänförda. De har liksom aldrig tänkt på det, på DET sättet....
Ptrooo. Hästen stannar juh. Fantastiskt!
När grunden väl är befäst. När våra unga ryttare får uppleva känslan av att hästen svänger dit jag vill eftersom jag ber den, hästen stannar för att jag säger det och den byter gångart på mina kommandon, DÅ kan vi börja jobba på riktigt.
Precis som med osäkra, lite oroliga och spända djur, som inte kan ta åt sig kunskap och det man så gärna vill lära dem, så fungerar våra barn på samma sätt. Ge dem tid att känna sig trygga i sadeln. Låt förtroendet byggas upp, både till djuret, ridläraren och hela situationen som sådan, innan svårighetsgraden ökas. Då kommer de positiva resultaten sen, som på ett löpande band. Jag lovar...
Take care, live life - be happy!
lördag 5 juni 2010
Vilken show!
Taggad "Kescha" på väg att framföra sin Tic Toc. :-)Malin brukar kunna överraska. Både i ord och handling. Mest i ord, för hon pratar ganska mycket och ofta, men idag gjorde hon det i handling. Lilltjejen min är så modig och ambitiös. Lämnar inget åt slumpen. Tänker på detaljer och gör alltid sitt bästa. Alltid...
Detta gav henne en andraplats i årets upplaga av Småstjärnorna i Mini-Globen i Risliden. Vinnarna, som ni ser nedan (Malin står längst till vänster i bild) var outstanding med låten Stay The Night/ Alcazar. Många andra var oxå jätteduktiga, men juryn föll för Malins attityd, scennärvaro och noggrannhet i mimik och uttryck. Skoj! Glädjs med henne i massor!
fredag 4 juni 2010
Micro-träning
Tapper smakar på Rogers hår :-) Kavatina längst till höger i bild.Tappers tänder har vuxit ut mycket på de dryga två veckor han har funnits hos oss. Kan knappt fatta hur snabbt det går. Vi tränar korta stunder morgon och kväll med grimman, lyfta hovar och klappa på hela kroppen.
Promenad utan mamma i närheten. Dessa mini-stunder med grundläggande micro-träning ger verkligen resultat. Fantastiskt va snabbt han lär sig!
Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli... :-)
Ta hand om varandra!
P o K/ Vekå
torsdag 3 juni 2010
Innehållsrika dagar
Klockan är 22. Sitter och funderar över dagen som gått och konstaterar att det jag gjorde i förmiddags kändes som igår. Det måste väl betyda att denna dag har upplevts lång och att det har hänt en hel del, eller?
På morgonen måste vi numera ta Tapper i grimma. Han är så busig och går sina egna vägar. Långt ifrån oroliga mamman. Nu lägger vi tiden, till och från hagen, till att lära sig att ledas och uppföra sig "vid hand". I hagen de första femton minuterna på morgonen, är hans fyra hovar mer uppe i luften än på marken. Vad månne bliva av denna buse..? ;-)
I kväll tog jag av broddarna från Emils skor. I morgon kommer han att få gå i hagen med Nypon och Tapper. Jag tror dessa grabbar kommer att få roligt ihop. Emil blir nog en suverän busfarbror/storebror.
Arbetet på Bolaget avlöstes med Stadsresa och vitrockar idag. Fixar dessa bilturer så otroligt dåligt. Bilar = sömnmedel för mig. Stillasittande aktiviteter är inget för mig. Då vill jag bara sova...
I eftermiddag skulle jag egentligen ha behövt klona mig. Tre av fyra barn hade föräldramöten. Samtidigt! Maken hemma och jobbar. Vad gör man..? Utöver detta så var det skjutsning av barn som skulle passas ihop i tidsschemat. Genrep. Handla. Databekymmer. Fixa. Planera morgondagen. Hmm....
Dagen har gått ihop. Inget har lämnats åt slumpen. Man klarar så mycket mer än man tror. Vi är fantastiska.
I morgon kommer det är bli snäppet värre. Intressant . Högre krav, större utmaningar. Kommer nog bara att gå bara ännu bättre. Det ska jag se till att det gör! ;-)
Take care, live life - be happy!
På morgonen måste vi numera ta Tapper i grimma. Han är så busig och går sina egna vägar. Långt ifrån oroliga mamman. Nu lägger vi tiden, till och från hagen, till att lära sig att ledas och uppföra sig "vid hand". I hagen de första femton minuterna på morgonen, är hans fyra hovar mer uppe i luften än på marken. Vad månne bliva av denna buse..? ;-)
I kväll tog jag av broddarna från Emils skor. I morgon kommer han att få gå i hagen med Nypon och Tapper. Jag tror dessa grabbar kommer att få roligt ihop. Emil blir nog en suverän busfarbror/storebror.
Arbetet på Bolaget avlöstes med Stadsresa och vitrockar idag. Fixar dessa bilturer så otroligt dåligt. Bilar = sömnmedel för mig. Stillasittande aktiviteter är inget för mig. Då vill jag bara sova...
I eftermiddag skulle jag egentligen ha behövt klona mig. Tre av fyra barn hade föräldramöten. Samtidigt! Maken hemma och jobbar. Vad gör man..? Utöver detta så var det skjutsning av barn som skulle passas ihop i tidsschemat. Genrep. Handla. Databekymmer. Fixa. Planera morgondagen. Hmm....
Dagen har gått ihop. Inget har lämnats åt slumpen. Man klarar så mycket mer än man tror. Vi är fantastiska.
I morgon kommer det är bli snäppet värre. Intressant . Högre krav, större utmaningar. Kommer nog bara att gå bara ännu bättre. Det ska jag se till att det gör! ;-)
Take care, live life - be happy!
onsdag 2 juni 2010
Fullträff!
Jo, det blev tredje gången gillt. Idag gick betäckningen superbt bra. Fort gick det, rätt blev det och det kändes säkert. Min snälla make bistod med hjälp att hålla FP, och då gick allt så mycket bättre. Känns skönt, nu vet vi exakt hur vi ska göra! ;-) Visar Kavatina ingen brunst på fredag, så får hon åka hem då. Om tre veckor vet vi om det "tagit".
Åkte idag till Rolfs Blommor just utanför Glommersträsk. Jättefina sommarblommor till ännu finare priser. Måste bara dit igen... Blev så inspirerad av all blomsterprakt, och nu kliar det till max i mina gröna planteringsfingrar.
Här ser ni en ljuvlig bild på Malin med hennes Emil. Kortet är taget av Eva Alerby från Piteå. Det togs just utanför stallet i Lycksele vid helgens körtävlingar. Älskar lugnet som strålar från de båda. Omsorgen och omtanken för sin ponny i Malins uttryck, samt förtroendet från Emil. Mycket fin bild.
I morgon blir det Bolaget på fm. Vitrockar på em. Nr. 5 ska kollas för pollenallergi, hoppas det bara är en vanlig förkylning... Volleybollavslutning för Paula: korvgrillning vid badstranden. Genrep på em för Malin inför lördagens final i Småstjärnorna. Spännande. :-)
Nu sova. Kroppen värker...
P o K / Vekå
Åkte idag till Rolfs Blommor just utanför Glommersträsk. Jättefina sommarblommor till ännu finare priser. Måste bara dit igen... Blev så inspirerad av all blomsterprakt, och nu kliar det till max i mina gröna planteringsfingrar.
Här ser ni en ljuvlig bild på Malin med hennes Emil. Kortet är taget av Eva Alerby från Piteå. Det togs just utanför stallet i Lycksele vid helgens körtävlingar. Älskar lugnet som strålar från de båda. Omsorgen och omtanken för sin ponny i Malins uttryck, samt förtroendet från Emil. Mycket fin bild.
I morgon blir det Bolaget på fm. Vitrockar på em. Nr. 5 ska kollas för pollenallergi, hoppas det bara är en vanlig förkylning... Volleybollavslutning för Paula: korvgrillning vid badstranden. Genrep på em för Malin inför lördagens final i Småstjärnorna. Spännande. :-)
Nu sova. Kroppen värker...
P o K / Vekå
tisdag 1 juni 2010
Gilla läget
Fantastiskt vad nitisk jag har varit idag. Igen. Har efter två dagars evigt tvättande äntligen hittat golvet i tvättstugan. Tack för fint torkväder utomhus! :-) Höförrådet är dessutom städat och klart för påfyllning. Bokföring och pappersarbetet klarar sig nu för ett tag, och jag kan med gott samvete lägga skrivbordsarbetet åt sidan.
Potatisen har kommit sig ner i jorden. Har dessutom planterat morötter, isbergssallad, dill och en massa solrosor. Snart dags för årets första gräsklippning. Häggen blommar, så nu borde vi nog kunna säga att sommaren är här.
Betäckningen idag gick lite bättre. Till slut lyckades han få till det, men vi misstänker att han inte riktigt avslutade "på rätt sätt". Det ska ju liksom va såsen som gör det, och det kan va så att den uteblev... Eller så inte..?
Visar Kavatina brunst i morgon, så gör vi ännu ett försök då. Tredje gången gillt? :-)
När man påtar på i sin ensamhet här hemma på gården, så hinner många tankar passera. I dag har i o f sig det varit ganska trafikerat här hemma med besök av olika slag, men man hinner ändå tänka en hel del...
Fastnade i en funderation kring hur vi människor hanterar varandras olikheter. Med åren har jag tack och lov lärt mig, att bli betydligt mer accepterande och ödmjuk inför hur olika vi alla är. Om än jag vet, att jag har rätt i en fråga, eller att sättet jag utför en handling på, är både mer rationellt, mer tidsbesparande, mindre krävande, eller helt enkelt bättre, så försöker jag ändå att acceptera, att andra kanske vill göra det på sitt sätt...
Det som funkar för mig, behöver inte nödvändigtvis fungera lika bra för dig. Resultatet är det viktigaste och känslan av, att man är nöjd med det man har presterat.
Här är kommunikationen så väldigt viktig. För en del, som arbetar målinriktat, med höga krav på rationell arbetsinsats, så kan det vara väldigt svårt att acceptera "medelmåttans" låga ambitionsnivåer. Två sådana personer i ett arbetslag, skulle inte vara den ultimata kombinationen. Skulle det ändå vara så, att två personer med dessa osynkade arbetssätt skulle vara tvugna att samarbeta, så kommer deras tålamod att sättas på prov till det yttersta.
"Medelmåttan" tvingas acceptera och bejaka den handlingskraftiges ambitionsnivåer, samtidigt som det gäller för denne att på ett icke förhandlingsbart sätt förklara, att denne gör sitt bästa, efter de förmågor som han/hon besitter.
Den Handlingskraftige måste ständigt acceptera, att alla inte har samma rationella tankesätt som han/hon har. Ofta måste denne stå tillbaka och bita sig i tungan, för att inte i frusteration häva ur sig kränkande kommentarer om andras tillkortakommanden. Trots försök om ifrågasättande om tveksamma arbetsmetoder, så är det inte så lätt för denne att tänka sig in i medelmåttans tankesätt.
Jag har i åratal slösat massvis med energi på, att irritera mig på människors tillkortakommanden. Jag har försökt ändra på folks beteenden, velat få dem till att tänka som jag gör, önskat att de kunde se världen ur mitt perspektiv och helst känna exakt det jag känner. Men det går inte.
När man börjat landa i sina värderingar. När man börjar kunna säga att: Det här är jag. Det här tror jag på. Det här gillar jag. Det här accepterar jag och det här accepterar jag inte. Då går allt så mycket lättare.
Vi är alla olika. Vi gör olika. Acceptera varandras olikheter. Förklara förväntningar som finns, så minimeras riskerna för missförstånd. Utgå inte från att andra förstår vad du menar. Dubbelkolla hellre. Upprepa. Förtydliga. Ifrågasätt. Och framför allt: Samarbeta....
Behandla andra som du själv vill bli behandlad!
Take care, live life - be happy!
Mitt lilla trädgårdsland. Gräslöken längst till höger i bild, har hängt med i många, många år...
Potatisen har kommit sig ner i jorden. Har dessutom planterat morötter, isbergssallad, dill och en massa solrosor. Snart dags för årets första gräsklippning. Häggen blommar, så nu borde vi nog kunna säga att sommaren är här.
Betäckningen idag gick lite bättre. Till slut lyckades han få till det, men vi misstänker att han inte riktigt avslutade "på rätt sätt". Det ska ju liksom va såsen som gör det, och det kan va så att den uteblev... Eller så inte..?
Visar Kavatina brunst i morgon, så gör vi ännu ett försök då. Tredje gången gillt? :-)
När man påtar på i sin ensamhet här hemma på gården, så hinner många tankar passera. I dag har i o f sig det varit ganska trafikerat här hemma med besök av olika slag, men man hinner ändå tänka en hel del...
Fastnade i en funderation kring hur vi människor hanterar varandras olikheter. Med åren har jag tack och lov lärt mig, att bli betydligt mer accepterande och ödmjuk inför hur olika vi alla är. Om än jag vet, att jag har rätt i en fråga, eller att sättet jag utför en handling på, är både mer rationellt, mer tidsbesparande, mindre krävande, eller helt enkelt bättre, så försöker jag ändå att acceptera, att andra kanske vill göra det på sitt sätt...
Det som funkar för mig, behöver inte nödvändigtvis fungera lika bra för dig. Resultatet är det viktigaste och känslan av, att man är nöjd med det man har presterat.
Här är kommunikationen så väldigt viktig. För en del, som arbetar målinriktat, med höga krav på rationell arbetsinsats, så kan det vara väldigt svårt att acceptera "medelmåttans" låga ambitionsnivåer. Två sådana personer i ett arbetslag, skulle inte vara den ultimata kombinationen. Skulle det ändå vara så, att två personer med dessa osynkade arbetssätt skulle vara tvugna att samarbeta, så kommer deras tålamod att sättas på prov till det yttersta.
"Medelmåttan" tvingas acceptera och bejaka den handlingskraftiges ambitionsnivåer, samtidigt som det gäller för denne att på ett icke förhandlingsbart sätt förklara, att denne gör sitt bästa, efter de förmågor som han/hon besitter.
Den Handlingskraftige måste ständigt acceptera, att alla inte har samma rationella tankesätt som han/hon har. Ofta måste denne stå tillbaka och bita sig i tungan, för att inte i frusteration häva ur sig kränkande kommentarer om andras tillkortakommanden. Trots försök om ifrågasättande om tveksamma arbetsmetoder, så är det inte så lätt för denne att tänka sig in i medelmåttans tankesätt.
Jag har i åratal slösat massvis med energi på, att irritera mig på människors tillkortakommanden. Jag har försökt ändra på folks beteenden, velat få dem till att tänka som jag gör, önskat att de kunde se världen ur mitt perspektiv och helst känna exakt det jag känner. Men det går inte.
När man börjat landa i sina värderingar. När man börjar kunna säga att: Det här är jag. Det här tror jag på. Det här gillar jag. Det här accepterar jag och det här accepterar jag inte. Då går allt så mycket lättare.
Vi är alla olika. Vi gör olika. Acceptera varandras olikheter. Förklara förväntningar som finns, så minimeras riskerna för missförstånd. Utgå inte från att andra förstår vad du menar. Dubbelkolla hellre. Upprepa. Förtydliga. Ifrågasätt. Och framför allt: Samarbeta....
Behandla andra som du själv vill bli behandlad!
Take care, live life - be happy!
Betäckning
I dag är jag "ledig", men jag har så mycket att göra så jag vet egentligen inte vart jag ska börja... :-) När känslan av otillräcklighet och tidsbrist kryper sig på, brukar jag börja med att ta tag i de saker där man märker resultat på en gång. Det känns lite bättre då.
Ibland skriver jag ner alla saker jag måste göra på en to-do-lista, och bockar av dem eftersom sakerna är gjorda. Härlig känsla, när man kan slänga sin lista och konstatera, att man uträttat en hel del.
I går var det pirrigt. Första försöket med betäckning av Kavatina. På morgonen lät jag FP snusa på henne som vanligt och han var lika kär som alltid. Hon stod som en fura och jag fick nästan dra ut henne ur stallet. Det bådade gott inför eftermiddagen.
Jag gjorde de båda i ordning. Tvättade deras intima delar och lindade svansar och ben. Allt för säkerhetens skull. Minette höll Kavatina vid vår nybyggda betäckningsplats och jag förde FP i stigbettet. Han var otroligt taggad och visste vad som väntade, men lyssnade ändå på mina kommandon.
Orutinerad som han är, så kom han på henne lite snett. Han hann aldrig riktigt "få till det" innan det var för sent. Kavatina var jätteduktig. Verkade dock lite snopen efter utebliven älskog. :-) I eftermiddag gör vi ett nytt försök. Då vet vi mer om hur de beter sig, och hur vi måste hjälpa dem för att "få till det". ;-)
En och en halv vecka kvar till skolavslutning. Otroligt vad fort tiden går..!
Ha det bäst och ta hand om varandra.
Ibland skriver jag ner alla saker jag måste göra på en to-do-lista, och bockar av dem eftersom sakerna är gjorda. Härlig känsla, när man kan slänga sin lista och konstatera, att man uträttat en hel del.
I går var det pirrigt. Första försöket med betäckning av Kavatina. På morgonen lät jag FP snusa på henne som vanligt och han var lika kär som alltid. Hon stod som en fura och jag fick nästan dra ut henne ur stallet. Det bådade gott inför eftermiddagen.
Jag gjorde de båda i ordning. Tvättade deras intima delar och lindade svansar och ben. Allt för säkerhetens skull. Minette höll Kavatina vid vår nybyggda betäckningsplats och jag förde FP i stigbettet. Han var otroligt taggad och visste vad som väntade, men lyssnade ändå på mina kommandon.
Orutinerad som han är, så kom han på henne lite snett. Han hann aldrig riktigt "få till det" innan det var för sent. Kavatina var jätteduktig. Verkade dock lite snopen efter utebliven älskog. :-) I eftermiddag gör vi ett nytt försök. Då vet vi mer om hur de beter sig, och hur vi måste hjälpa dem för att "få till det". ;-)
En och en halv vecka kvar till skolavslutning. Otroligt vad fort tiden går..!
Ha det bäst och ta hand om varandra.
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
Lärorik helg med segersötma
På två dagar händer det mycket i ett föls tillväxt. Lille Tapper är duktigare än någonsin och har blivit både tamare, rundare och ännu modigare. Snabb i benen är han med, och bråkar lite med mor sin emellanåt. ;-)Kavatina verkar har saknat sin boyfriend i helgen. Nu brunstar hon och visar tydligt intresse för min hingst. I morgon blir det betäckning. Spännande! :-)
Malin och Emil värmer upp inför precisionen.
Helgen var lyckad och lärorik. Malin satte ribban högt, som förste startande i dressyren, med fina 115p. Endast ett ekipage fick bättre poäng än henne under hela helgen, och det var SM-vinnaren Tina med 116p. Ett ynka poäng ifrån...
Själv fick jag 112p, som jag är supernöjd med. Det gav mig en andraplacering i dressyren, endast ett poäng efter tvåan.
I precisionen var det jäktigt med att först hinna grooma åt Malin (som körde superbra) och sen hinna göra i ordning FP. Kort framkörning och taggad pålle gjorde det lite svårare för mig. I andra porten krånglade FP och ville gå en egen väg, men jag lyckades reda ut det hela utan att riva några bollar.
Efter port tre sa min inhoppade groom att jag hade kört fel. Jag fattade ingenting... Tydligen hade jag kört genom porten som stod bredvid istället. Åt fel håll dessutom... Ha ha... Jag märkte ingenting, utan fortsatte bara att köra. Till slut blåste domaren av mig och meddelade att jag var utesluten från precisionen pga fel körd väg. Blah....!
Även solen har fläckar. Även Vekå kan göra fel. Men jag erkänner det inte så gärna... ;-) Lärorikt och omskakande att göra en sådan blunder. :-)
Inför maraton-momentet så tänkte jag först att jag skulle köra väldigt lugnt. Inga placeringar fanns inom räckhåll med tanke på min fadäs i precisionen. Men likväl när jag stod där på starten, och kände min hästs ambition att göra bra ifrån sig, så tänkte jag att: Va tusan, vi kör så det ryker! FP var med på noterna och vi hade skitskoj. Han for precis dit jag styrde i hindrena och gjorde verkligen sitt bästa.
Fort gick det emellanåt och bra flyt hade vi. Hade inga fantasier om någon topplacering, men otroligt nog så vann vi. Fantastiskt! Debut i natuonell lätt klass. Hem fick vi åka med en andraplacering och en förstaplacering. Hade jag inte dabbat mig i precisionen, så hade det säkert gått jättebra totalt med! Intressant läge inför framtiden. :-)
I morgon blir det Bolaget. Måste hinna städa. Huset förfaller. Vill sätta potatisen. De borde egentligen redan ha varit i marken... Betäckning på em. Malin fotbollsmatch. Möte med kommunen. Jaja.... Ny vecka. Ny agenda. :-)
Take care, live life - be happy!
fredag 28 maj 2010
Wish us luck!
Skellefteå Horse Race aug i fjol. FPs första maraton.Snart drar vi iväg på körtävling till Lycksele. Malin ska tävla ungdomsklass med lille Emil och jag ska debutera i nationell klass med Farmarpojken. Dukitge grannen fick provåka lite maratonvagn i går kväll, för första gången, och han har lovat att ställa upp på söndag som groom. Tack för det! ;-)
Kavatina har "landat" något och visar mer lugn nu, men fortfarande ingen brunst... Vädret fortsätter ju att vara småkallt och ruggigt, jag tror det är värmen som saknas... Efter helgen kanske det sätter i gång?
Håll tummarna åt oss i helgen. Bye for now!
P o K Vekå.
torsdag 27 maj 2010
Långt till maten
Äntligen en solig dag. Har saknat solen! Tapper verkade extra glad i morse även han och sprang långt ifrån mamma Nypon på väg till hagen. Nypon har lugnat ner sig betydligt och nu kommer hon t o m fram till oss i hagen. Tack för det! :-)
Tapper har redan börjat tugga så smått på gräs, hö, mammas grimma eller våra tröjor, och som ni ser så är det långt ner till backen när man har så långa ben...
Fullt upp idag. Finslipning på tävlingsformen. Selar ska putsas, hästar, tvättas, utrustning till folk och fä packas, och matsäckar göras i ordning. Vitrockar i Skellefteå efter lunch idag. Fördelsedagstårta innan middag, Malins vårshow i eftermiddag och fotbollsträning i kväll.
Det verkar som om groomfrågan e löst. Hoppas jag. En helt nyinvigd stackare har tänkt ställa upp. I kväll ska han få provåka för första gången. Han har aldrig ens sett en körtävling, så detta blir hur bra som helst! ;-)
Ha det bäst!
P o K/ Vekå
onsdag 26 maj 2010
Rätt gissat!
Farmarpojkens första sto har anlänt för betäckning. En jättefin c-ponny vid namn Kavatina. Än så länge har hon inte börjat visa brunst, men jag tror det beror på det ruggiga vädret. Bara värmen kommer tillbaka, så ordnar det sig nog.
Minette Johansson från Harmonins Stuteri kommer att hjälpa oss vid betäckningarna. Det känns tryggt och bra att ha henne som hjälp. Hon har många års erfarenhet och har sett och upplevt det mesta inom hästavelsvärlden.
"Tina" och Farmarpojken pratar mycket med varandra och han är redan superkär... :-)
Har varit i Skellefteå och deklarerat idag. Jordbrukets bokslut såg riktigt bra ut och min egen firmas bokslut blev ungefär som jag väntat mig. Ändringar inom verksamheterna står inför dörren och det ska bli intressant att se utfallet på det nästa år.
Ungarna har operation dagsverke idag. Trots det dåliga vädret, så har de kämpat på bra med alla sysslor jag satt dem i att göra under dagen. Mockat hagar, samlat plast, plockat ris och rensat hos hönorna. I kväll ska de få sin belöning. :-)
Tapper och Nypon mår bara bra. Han blir modigare för var dag som går, och Nypon har tack och lov lugnat ner sig något. I morgon ska jag släppa dem i den större beteshagen. Det torde bli uppskattat.
Har lyckats gissa rätt när det gäller Skötkonungs drömhus. En åttakantig timrad loge. Hur tusan kunde jag komma på det..? Gissade dessutom rätt på vilken sorts lampa kingen har i altantaket: ett gammalt vagnshjul med värmeljuslyktor i. Hur stor är sannorlikheten att jag skulle gissa rätt på detta..? Inte så stor va...? Men jag gjorde det!
Strax ut och köra häst i regnet. Vill bara få upp värmen först... Långkalsongerna har plockats fram igen och igår var både vinterjackan och vinterbyxorna på. Brrr...
Take care, live life - be happy!
Minette Johansson från Harmonins Stuteri kommer att hjälpa oss vid betäckningarna. Det känns tryggt och bra att ha henne som hjälp. Hon har många års erfarenhet och har sett och upplevt det mesta inom hästavelsvärlden.
"Tina" och Farmarpojken pratar mycket med varandra och han är redan superkär... :-)
Har varit i Skellefteå och deklarerat idag. Jordbrukets bokslut såg riktigt bra ut och min egen firmas bokslut blev ungefär som jag väntat mig. Ändringar inom verksamheterna står inför dörren och det ska bli intressant att se utfallet på det nästa år.
Ungarna har operation dagsverke idag. Trots det dåliga vädret, så har de kämpat på bra med alla sysslor jag satt dem i att göra under dagen. Mockat hagar, samlat plast, plockat ris och rensat hos hönorna. I kväll ska de få sin belöning. :-)
Tapper och Nypon mår bara bra. Han blir modigare för var dag som går, och Nypon har tack och lov lugnat ner sig något. I morgon ska jag släppa dem i den större beteshagen. Det torde bli uppskattat.
Har lyckats gissa rätt när det gäller Skötkonungs drömhus. En åttakantig timrad loge. Hur tusan kunde jag komma på det..? Gissade dessutom rätt på vilken sorts lampa kingen har i altantaket: ett gammalt vagnshjul med värmeljuslyktor i. Hur stor är sannorlikheten att jag skulle gissa rätt på detta..? Inte så stor va...? Men jag gjorde det!
Strax ut och köra häst i regnet. Vill bara få upp värmen först... Långkalsongerna har plockats fram igen och igår var både vinterjackan och vinterbyxorna på. Brrr...
Take care, live life - be happy!
måndag 24 maj 2010
Hoppa hage
Järnspettet -min kompis... :-) Jag har byggt tre hagar de senaste två dagarna. Sommaren kommer med stormsteg och allt känns gå i en rasande fart nu. Vårbruket är i gång. Maken har fullt upp med allt som hör till det, ungarna tränar och har matcher, och idag kom första stoet som ska betäckas med Farmarpojken.
Vårfest, födelsedagskalas och förberedelser inför kommande helgs körtävling, ska också in i veckans schema. Och jag har fortfarande ingen groom på körtävlingen.... Deklaration på onsdag på LRF Konsult och Vitrockar på torsdag. Heldag på Bolaget i morgon.
Denna vecka blir tuff...
Bäst jag går i säng nu och försöker sova. Förkylningen vill inte riktigt ge sig. Hade jobbiga febertoppar i natt. I morrn e allt bra. Visst..?! ;-)
Take care, live life - be happy!
söndag 23 maj 2010
lördag 22 maj 2010
Bitch
Kombinationen av förkylning, vakandet över Nypon och på tok för mycket att göra, har tärt på mitt energiförråd. Varningslamporna har blinkat rött länge och jag vill sova, sova, sova...
Jag brukar vara duktig på att se de små ljusglimtarna i vardagen, glädjas åt det lilla och vara ödmjukt tacksam. Men den uppgiften är svårare när man är trött. Mer än trött...
Arbetstimmarna på Bolaget idag, var som vanligt en höjdpunkt. Det gick superbra, och det känns nästan som om jag aldrig varit därifrån. :-) Inte ofta man upplever sin arbetsplats som ett semesterställe. Men så känns det verkligen...
Eftermiddagen var däremot i tuffaste laget. Har ställts inför känslomässiga utmaningar av de svåraste och tuffaste slag jag varit med om på länge, och jag var INTE rätt person att bråka med idag...
En av de värsta synderna jag vet är lättja och nonchalans. Lathet och ovilja att se möjligheter, tänder mig på alla cylindrar. Orden: "Ge Upp!" finns inte så gärna med i min ordlista. Att nöja sig med en trea på betygskalan 1-5 finns inte heller med i mitt tankesätt. Jag siktar alltid mot femman!!! Och har svårt att acceptera, att inte andra gör det oxå, utan en mycket bra förklaring till varför man nöjer sig med den medelmåttiga trean.
I eftermiddag har jag uttalat några av de mest svidande sanningar en människa i min närhet fått utstå. Jag gjorde det på ett sakligt, konkret sätt utan att höja rösten en endaste gång. Men jag lovar att mitt kroppspråk sa så pass att inga höga röster behövdes...
Efter denna dialog, för det var faktiskt en dialog (inte en utskällning/predikan), så hade jag lite dåligt samvete. Kanske jag tog i lite för mycket...?
Svaret kom i kväll. Det hade jag INTE gjort. Den där jävlar-anamma-attityden jag saknat tidigare fanns där nu åter. Viljan och framtidstron glimtade även till. Braaaa. :-)
Jag må vara en elak bitch ibland, som inte låter saker och ting passera utan att utredas, åtgärdas och analyseras, men det ger då f-n resultat!!
Samarbeta. Kommunicera. Två fundamentala verb som lägger grunden för gynnsamma relationer. Lägg till mål- och resultatinriktning, flexibilitet, ödmjukhet och glädje, och du får ett vinnande team!
En dag. Någon gång i framtiden. Spelar inte så stor roll när, men förhoppningsvis inom de närmsta femton åren. Så hoppas jag, att jag får utdelning för mina långsiktiga livsinvesteringar. De "frön" som jag sått under min livstid, och de "plantor" som växt upp och som jag ömt fått vårda, kanske tackar mig en dag..?
Take care, live life - be happy!
Jag brukar vara duktig på att se de små ljusglimtarna i vardagen, glädjas åt det lilla och vara ödmjukt tacksam. Men den uppgiften är svårare när man är trött. Mer än trött...
Arbetstimmarna på Bolaget idag, var som vanligt en höjdpunkt. Det gick superbra, och det känns nästan som om jag aldrig varit därifrån. :-) Inte ofta man upplever sin arbetsplats som ett semesterställe. Men så känns det verkligen...
Eftermiddagen var däremot i tuffaste laget. Har ställts inför känslomässiga utmaningar av de svåraste och tuffaste slag jag varit med om på länge, och jag var INTE rätt person att bråka med idag...
En av de värsta synderna jag vet är lättja och nonchalans. Lathet och ovilja att se möjligheter, tänder mig på alla cylindrar. Orden: "Ge Upp!" finns inte så gärna med i min ordlista. Att nöja sig med en trea på betygskalan 1-5 finns inte heller med i mitt tankesätt. Jag siktar alltid mot femman!!! Och har svårt att acceptera, att inte andra gör det oxå, utan en mycket bra förklaring till varför man nöjer sig med den medelmåttiga trean.
I eftermiddag har jag uttalat några av de mest svidande sanningar en människa i min närhet fått utstå. Jag gjorde det på ett sakligt, konkret sätt utan att höja rösten en endaste gång. Men jag lovar att mitt kroppspråk sa så pass att inga höga röster behövdes...
Efter denna dialog, för det var faktiskt en dialog (inte en utskällning/predikan), så hade jag lite dåligt samvete. Kanske jag tog i lite för mycket...?
Svaret kom i kväll. Det hade jag INTE gjort. Den där jävlar-anamma-attityden jag saknat tidigare fanns där nu åter. Viljan och framtidstron glimtade även till. Braaaa. :-)
Jag må vara en elak bitch ibland, som inte låter saker och ting passera utan att utredas, åtgärdas och analyseras, men det ger då f-n resultat!!
Samarbeta. Kommunicera. Två fundamentala verb som lägger grunden för gynnsamma relationer. Lägg till mål- och resultatinriktning, flexibilitet, ödmjukhet och glädje, och du får ett vinnande team!
En dag. Någon gång i framtiden. Spelar inte så stor roll när, men förhoppningsvis inom de närmsta femton åren. Så hoppas jag, att jag får utdelning för mina långsiktiga livsinvesteringar. De "frön" som jag sått under min livstid, och de "plantor" som växt upp och som jag ömt fått vårda, kanske tackar mig en dag..?
Take care, live life - be happy!
Resultat och ute-premiär
Här är Tapper ute för första gången. Nypon har tack och lov börjat lugna ner sig och tillåter mer och mer vår samvaro med lille Tapper. I eftermiddag ska vi släppa dem i hage en stund. :-)
Hopptävlingen i går gick jättebra. Felfri första runda på 90 cm, vilket resulterade i en fin rosett. Andra rundan på 100 cm var svårare med kombinationer och lite svårare linjer. FP har aldrig tidigare gått en bana på 100 cm, men slutförde hela banan ändå med lite korrigeringar efter två tvekningar.
Kom hem supernöjd vid elva i går kväll. Hemresan var spännande för titta här hur våra vägar svämmar över av allt tövatten....
Nu duscha och sen i väg på världens bästa arbetsplats: Systembolaget! :-) Ta hand om varandra!
torsdag 20 maj 2010
Film från fölningen
Redan här på filmen syns det hur Nypon knyter an till sin lille prins. Hon har detta dygn varit otroligt överbeskyddande, nästan lite väl mycket, och gjort allt för att hålla oss borta från den lille.
Vi förstod redan tidigare att hon nog skulle bli en bra mamma, men hon är mer än så!!! :-) Hoppas bara att humöret mot oss människor förbättras något.
Nu ska jag strax försöka sova lite. På natten. Som man SKA göra. Har knte sovit på över ett dygn, går som en zombie, snörvlar och hostar och behöver verkligen vila...
I morgon blir det tävling i Umeå. Kul. Träningen gick bra för Sofia och FP idag, så det ska verkligen bli spännande att se hur det går i morgon!
Nu persedelvård, natta djuren - sen sömn!
Take care, live life - be happy!
Välkommen!
En liten "Tapper" är född. Nypons hingstföl föddes utan komplikationer vid 02 i natt. Efter en timme stod han upp och tog sina första stapplande steg, och efter tre långa timmar fick vi äntligen höra det sörplande ljudet, från när han hittat Nypons spenar.
Nypon var en otroligt duktig mamma. Hon tvättade, slickade och hummade kring sin bebis med en gång. Hon är väldigt beskyddande och visar tydligt sin ovilja mot, när vi vill va i närheten av Tapper. Veterinären säger att detta beteende brukar lugna ner sig efter någon dag, och det hoppas vi verkligen...
Tapper har dessutom bajsat, så nu vet vi att det funkar. Nu borde vi förhoppningsvis kunna andas ut och njuta av den lille. (Och jag kanske får sova...?)
Filmade hela förloppet. Eventuellt kommer filmen ut här senare. Här har ni en bild i alla fall. Fux, tre vita strumpor och en bläs. Jättesöt kille, vår lille Tapper.
onsdag 19 maj 2010
Vaxproppar
Nu är det rejäla vaxproppar ytterst på spenorna på Nypon. Enligt alla så ska det betyda fölning inom 24-48 timmar. Tror verkligen att det blir i natt. Nu har jag sagt så länge, men i natt måste det bara bli...
Typiskt nog så har förkylningen gjort mig totalt däckad i dag. Jag har gjort mitt bästa för att verkligen vila och kurera mig. Jag har inte tid med att vara sjuk!!! Över 39 i feber, huvudvärk och en fruktansvärd värk i kroppen. Usch och fy!
Har gett mig tusan på att fixa mina inplanerade sysslor de kommande dagarna i alla fall. I morgon blir det Ersmark med farmarpojken på förmiddagen. Sofia ska finslipa lite hoppning inför fredagens hopptävling i Umeå. Vitrockar efter lunch i Skellefteå i morgon och sen hem.
Hopptävlingen på fredag har visst ett stort startfält. Det ska bli jätteintressant att se hur min vacker-pojke fixar detta.
Duktige grannen har snart byggt klart hönshuset. Det kommer att bli superfint! Längtar efter att få släppa dit hönorna.
Nu ska jag bädda ner mig i min sköna fotölj framför övervakningsbilden på Nypon. Ha det bäst!
P o K / Vekå
Typiskt nog så har förkylningen gjort mig totalt däckad i dag. Jag har gjort mitt bästa för att verkligen vila och kurera mig. Jag har inte tid med att vara sjuk!!! Över 39 i feber, huvudvärk och en fruktansvärd värk i kroppen. Usch och fy!
Har gett mig tusan på att fixa mina inplanerade sysslor de kommande dagarna i alla fall. I morgon blir det Ersmark med farmarpojken på förmiddagen. Sofia ska finslipa lite hoppning inför fredagens hopptävling i Umeå. Vitrockar efter lunch i Skellefteå i morgon och sen hem.
Hopptävlingen på fredag har visst ett stort startfält. Det ska bli jätteintressant att se hur min vacker-pojke fixar detta.
Duktige grannen har snart byggt klart hönshuset. Det kommer att bli superfint! Längtar efter att få släppa dit hönorna.
Nu ska jag bädda ner mig i min sköna fotölj framför övervakningsbilden på Nypon. Ha det bäst!
P o K / Vekå
Våra unga spegelbilder
Förkylningen har slagit klorna i mig rejält. Näsdropp, nysningar och värk i kroppen. Dumtjurig som jag kan va ibland, vägrar jag se mig besegrad av snuvan. Hade en effektiv dag igår; vårstädade klart i alla blomrabatter, rensade i tvättstugan och hann även med att löshoppa min hingst på ridklubben under dagen.
Löshoppningen var fantastiskt rolig. Farmarpojken vet precis vad den går ut på, så jag klarar det själv nu, utan medhjälpare. Han har verkligen utvecklats mycket i hoppningen. Han taxerar bättre, hoppar klokare och orkar betydligt mer nu. Några skutt över 120 cm tog han lekande lätt. Ju högre hinder, desto finare hoppar han.
Eftermiddagen ägnades åt familjen. Gjorde en fantastiskt god fiskgratäng till middag, som verkligen blev uppskattad. Jag har nu lyckats med, att få alla barnen i huset till att faktiskt inse, att fisk är gott! Det beror bara på hur man tillagar den! Nu låter det i alla fall inte: "Neeej, pust, stånk och stöööön" när jag svarar på frågan om "Vad blire för mat?" och svaret blir "Fisk".
Fotbolls-tränings-skjutsar avlöstes med städning, och kvällen avslutades med familjeråd. Jag är lika fascinerad varje gång, över att ungarna faktiskt ser fram emot dessa familjeråd. Ibland tycker jag att jag är lite väl "tjatig" och upprepande på dessa sammankomster, men tydligen går det hem... Ris- och ros-momentet är en av höjdpunkterna, och barnen lägger stort engagemang vid dessa utmärkelser. :-)
Inget föl än. Behöver jag säga någe mer..?
Vill avsluta med några rader om vikten av att ha konsekventa och tydliga regler och ramar för våra barn. Jag får ofta uppleva barn, som vuxit upp i hem bland "trötta" föräldrar, där det dåliga samvetet över bristande tid, ork och engagemang för sina barn, har resulterat i en typ av "fri" uppfostran, där prylar och pengar har fungerat som substitut för känslor.
Dessa barn växer ofta upp med en stor förtroendebrist och respektlöshet gentemot vuxna. (och nadra med för den delen) Självbevarelsedriften och överlevnadsinstinkten gör ungarna till självcentrerade och egotrippade. Dryg, respektlös, självisk, ouppfostad, omsorgslös och uppkäftig, är benämningar dessa barn ofta får.
Vems fel är det, att det blir så här? Är det barnens? NEJ. Det är vi vuxnas! Framför allt föräldrarnas "fel".
Barn har naturligtvis sina personligheter, som ibland kan vara lite "speciella", men det är ingen ursäkt för deras respektlösa beteende. Har barnet någon diagnos t.e.x. Asbergers eller dylikt, så är det naturligtvis annorlunda. Men barnen är våra spegelbilder. De gör som vi gör!
Nu skaffar jag mig säkerligen en massa ovänner med dessa uttalanden... Men när föräldrar säger att deras barn är "omöjliga" och inte går att slita från datorn, eller går att få till att städa sitt rum, eller hjälpa till i hemmet, så är det inte barnet det är fel på. Uppenbarligen är barnet smartare än den vuxne, eftersom denne "gett upp".
1-0 till påbyggandet av förtroendebristen och respektlösheten, 0-1 till ansvarstagandet, ödmjukheten och den emotionella kompetensen...
Take care, live life - be happy!
Löshoppningen var fantastiskt rolig. Farmarpojken vet precis vad den går ut på, så jag klarar det själv nu, utan medhjälpare. Han har verkligen utvecklats mycket i hoppningen. Han taxerar bättre, hoppar klokare och orkar betydligt mer nu. Några skutt över 120 cm tog han lekande lätt. Ju högre hinder, desto finare hoppar han.
Eftermiddagen ägnades åt familjen. Gjorde en fantastiskt god fiskgratäng till middag, som verkligen blev uppskattad. Jag har nu lyckats med, att få alla barnen i huset till att faktiskt inse, att fisk är gott! Det beror bara på hur man tillagar den! Nu låter det i alla fall inte: "Neeej, pust, stånk och stöööön" när jag svarar på frågan om "Vad blire för mat?" och svaret blir "Fisk".
Fotbolls-tränings-skjutsar avlöstes med städning, och kvällen avslutades med familjeråd. Jag är lika fascinerad varje gång, över att ungarna faktiskt ser fram emot dessa familjeråd. Ibland tycker jag att jag är lite väl "tjatig" och upprepande på dessa sammankomster, men tydligen går det hem... Ris- och ros-momentet är en av höjdpunkterna, och barnen lägger stort engagemang vid dessa utmärkelser. :-)
Inget föl än. Behöver jag säga någe mer..?
Vill avsluta med några rader om vikten av att ha konsekventa och tydliga regler och ramar för våra barn. Jag får ofta uppleva barn, som vuxit upp i hem bland "trötta" föräldrar, där det dåliga samvetet över bristande tid, ork och engagemang för sina barn, har resulterat i en typ av "fri" uppfostran, där prylar och pengar har fungerat som substitut för känslor.
Dessa barn växer ofta upp med en stor förtroendebrist och respektlöshet gentemot vuxna. (och nadra med för den delen) Självbevarelsedriften och överlevnadsinstinkten gör ungarna till självcentrerade och egotrippade. Dryg, respektlös, självisk, ouppfostad, omsorgslös och uppkäftig, är benämningar dessa barn ofta får.
Vems fel är det, att det blir så här? Är det barnens? NEJ. Det är vi vuxnas! Framför allt föräldrarnas "fel".
Barn har naturligtvis sina personligheter, som ibland kan vara lite "speciella", men det är ingen ursäkt för deras respektlösa beteende. Har barnet någon diagnos t.e.x. Asbergers eller dylikt, så är det naturligtvis annorlunda. Men barnen är våra spegelbilder. De gör som vi gör!
Nu skaffar jag mig säkerligen en massa ovänner med dessa uttalanden... Men när föräldrar säger att deras barn är "omöjliga" och inte går att slita från datorn, eller går att få till att städa sitt rum, eller hjälpa till i hemmet, så är det inte barnet det är fel på. Uppenbarligen är barnet smartare än den vuxne, eftersom denne "gett upp".
1-0 till påbyggandet av förtroendebristen och respektlösheten, 0-1 till ansvarstagandet, ödmjukheten och den emotionella kompetensen...
Take care, live life - be happy!
måndag 17 maj 2010
Nytt hem åt Bernard o Co
Lördag den 21:a maj, önskar jag att jag va högstadieelev igen. Paulas grupp ska uppträda på fritidsgården och jag vill se!!! Visst blev deras poster häftig!? :-)
Här är en annan häftig bild. Nypons mage börjar få enorma proportioner. Det ser ju inte klokt ut...! ;-) Föl i natt? 80% av alla fölningar sker visst på natten, så vi får väl se...Här håller duktige grannen på att bygga ett hönshus åt oss. Oj vilka glada hönor vi kommer att få. Det kommer att bli intressant att se, vad Foxie kommer att tycka om hönorna, när de kommer ut. Hoppas hon inte skrämmer livet ur dem.
Förkylningen som slagit klorna i vår familj har snart gått laget runt. Jag trodde att jag skulle klara mig, men i kväll har jag rejält ont i halsen och känner mig inte pigg. Typiskt!
Ta hand om varandra! :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)