Gilla läget

Fantastiskt vad nitisk jag har varit idag. Igen. Har efter två dagars evigt tvättande äntligen hittat golvet i tvättstugan. Tack för fint torkväder utomhus! :-) Höförrådet är dessutom städat och klart för påfyllning. Bokföring och pappersarbetet klarar sig nu för ett tag, och jag kan med gott samvete lägga skrivbordsarbetet åt sidan.

Mitt lilla trädgårdsland. Gräslöken längst till höger i bild, har hängt med i många, många år...

Potatisen har kommit sig ner i jorden. Har dessutom planterat morötter, isbergssallad, dill och en massa solrosor. Snart dags för årets första gräsklippning. Häggen blommar, så nu borde vi nog kunna säga att sommaren är här.

Betäckningen idag gick lite bättre. Till slut lyckades han få till det, men vi misstänker att han inte riktigt avslutade "på rätt sätt". Det ska ju liksom va såsen som gör det, och det kan va så att den uteblev... Eller så inte..?

Visar Kavatina brunst i morgon, så gör vi ännu ett försök då. Tredje gången gillt? :-)

När man påtar på i sin ensamhet här hemma på gården, så hinner många tankar passera. I dag har i o f sig det varit ganska trafikerat här hemma med besök av olika slag, men man hinner ändå tänka en hel del...

Fastnade i en funderation kring hur vi människor hanterar varandras olikheter. Med åren har jag tack och lov lärt mig, att bli betydligt mer accepterande och ödmjuk inför hur olika vi alla är. Om än jag vet, att jag har rätt i en fråga, eller att sättet jag utför en handling på, är både mer rationellt, mer tidsbesparande, mindre krävande, eller helt enkelt bättre, så försöker jag ändå att acceptera, att andra kanske vill göra det på sitt sätt...

Det som funkar för mig, behöver inte nödvändigtvis fungera lika bra för dig. Resultatet är det viktigaste och känslan av, att man är nöjd med det man har presterat.

Här är kommunikationen så väldigt viktig. För en del, som arbetar målinriktat, med höga krav på rationell arbetsinsats, så kan det vara väldigt svårt att acceptera "medelmåttans" låga ambitionsnivåer. Två sådana personer i ett arbetslag, skulle inte vara den ultimata kombinationen. Skulle det ändå vara så, att två personer med dessa osynkade arbetssätt skulle vara tvugna att samarbeta, så kommer deras tålamod att sättas på prov till det yttersta.

"Medelmåttan" tvingas acceptera och bejaka den handlingskraftiges ambitionsnivåer, samtidigt som det gäller för denne att på ett icke förhandlingsbart sätt förklara, att denne gör sitt bästa, efter de förmågor som han/hon besitter.

Den Handlingskraftige måste ständigt acceptera, att alla inte har samma rationella tankesätt som han/hon har. Ofta måste denne stå tillbaka och bita sig i tungan, för att inte i frusteration häva ur sig kränkande kommentarer om andras tillkortakommanden. Trots försök om ifrågasättande om tveksamma arbetsmetoder, så är det inte så lätt för denne att tänka sig in i medelmåttans tankesätt.

Jag har i åratal slösat massvis med energi på, att irritera mig på människors tillkortakommanden. Jag har försökt ändra på folks beteenden, velat få dem till att tänka som jag gör, önskat att de kunde se världen ur mitt perspektiv och helst känna exakt det jag känner. Men det går inte.

När man börjat landa i sina värderingar. När man börjar kunna säga att: Det här är jag. Det här tror jag på. Det här gillar jag. Det här accepterar jag och det här accepterar jag inte. Då går allt så mycket lättare.

Vi är alla olika. Vi gör olika. Acceptera varandras olikheter. Förklara förväntningar som finns, så minimeras riskerna för missförstånd. Utgå inte från att andra förstår vad du menar. Dubbelkolla hellre. Upprepa. Förtydliga. Ifrågasätt. Och framför allt: Samarbeta....

Behandla andra som du själv vill bli behandlad!

Take care, live life - be happy!