Limousinen

I går åkte jag för att hämta en jättefin vagn, som jag lånat av Rolf i Villvattnet. Det är alltid så trevligt att träffa honom och hans fru Ylva. Ödmjuka, trevliga och intressanta människor, som brinner för hästkörning precis lika mycket som jag.

På väg hem från Villvattnet fick jag en riktig pang-punka. Skärmen på hästfinkan gick sönder, och ensam stod jag mitt ute i ingenstans med en punktering och inga verktyg. Man ska inte göra så... Och jag som tänkte tanken innan jag for: "Bara jag inte får punktering..." Och så händer det!
Nå väl, tur man har en boggie-slåp. Smög mig hem och får väl fixa ett nytt däck i morgon. Skärmen får lov att fungera, trots sina "skönhetsfel".

Vagnen jag hämtade är superfin. Bekväm som en annan "limousin", och den hamnar verkligen högt upp på min vill-ha-lista. Farmarpojken verkade trivas i den. Var ju tvungen att provköra den en runda idag. :-)

I morse överraskade hovslagaren mig med ett besök. Passade på att låta Tapper träffa "läskige farbrorn" och visade honom att han kan minsann lyfta på sina hovar nu! :-) Duktiga, snälla och stiliga Tapper...

I morgon blir det avfärd till Piteå. Fotbollsturnering i dagarna tre för nr. 5 och Malin. Oj, va de längtar!

Saknar min Paula... I går var hon på Liseberg. Tomt som attans här hemma utan henne. Vet dock att hon mår bra och har det roligt. Det är viktigast!

Take care, live life - be happy!

Nya karriär för Emil och lyckad aktivitetsdag

Kubb a la Christer.

Jag är en morgonmänniska. Utan tvekan. Hjärncellerna arbetar som bäst då och kroppen (omän den nuförtiden är lite mer seg på mornarna) fungerar också bäst på förmiddagarna.

Samarbetsövning med krav på precision.

I morse föll en del pusselbitar på plats, i ett svårlöst pussel jag har jobbat med en längre tid. Lättnaden som infann sig efter detta var ljuvlig.

Två lättade ungdomar som pustar en stund vid lägerelden. Lägg märke till den förrymda tjuren längst upp till höger i bild, som barnen var tvugna att fånga med lasso.

Morgonen bjöd dessutom på underbart vackert väder, som bådade gott inför dagens aktiviteter med alla barn från Sommarlovskul. 33 barn och sex vuxna kom idag. Allt gick jättebra! De löste sina uppdrag med stort mod och glädje. Fikade, åkte vagn med Malin och Emil och spatserade runt på gården, fascinerade över alla djuren.

Kön var ständigt under påfyllnad för de som ville åka med Malin och Emil.

Jag är så otroligt tacksam och glad över det fina samarbete jag har med Harnesk Adventures. Christer är en otroligt kreativ, ödmjuk och ambitiös människa. Tack för att du förgyller Tallheden med din närvaro! :-)

Emil gjorde dubbel succé idag. Först efter att i över två timmar skjutsat barnen runt runt på gården, sen som fotomodell inne i en fotostudio hos Rickes Reklam.

Emil gick in i entrén till studion, uppför trapporna (!), genom hallen, över mattorna och in i den kritvita studion med dyr utrustning. Inga röjsågar, målvaktsutrustningar, stora blixtskärmar, rullstolar eller övrig rekvisita kunde skrämma lille Emil. Han var otroligt cool! Kanske att han får fler modelluppdrag efter detta. Emils nya karriär: Fotomodell! :-D

Utmanande samarbetsövningar

Försöker planera den kommande Örebroresan i slutet av juli. Morganhäst Riksutställning och vi ska dit och sopa banan! ;-) Det verkar svårt att få till ett boende där nere, för samma vecka vi ska dit är det den stora orienteringstävlingen O-ringen. Det lär va mycke folk i farten...

Snart dyker Farmarpojkens nästa sto upp här för betäckning. Ett New Forest sto från Umeå. Hoppas på samma tur med denna!

I morgon blir det kalas här hemma. Paulas hamster fyller ett år och det ska visst firas. Ja, jag säger då det..

Ta hand om varandra!

P o K/ Vekå

Välkryddat

En socialt öppen människa som jag, är alltid intresserad och nyfiken på andra människor. Tyvärr har jag en dum förmåga att sätta etiketter på folk och lägga in dem i "fack" ganska omgående. Det positiva är dock, att jag samtidigt kan vara väldigt flexibel och snabbt ändra "etiketten" eller "facket" jag stoppat dessa personligheter i. Men jag vill göra det själv, och låter mig inte så gärna styras av andras åsikter.

För en tid sedan träffade jag en jätteintressant personlighet. Hon var som en spegelbild av mig själv. Hon hade ett djup, en innerlighet, en öppenhet och ett "driv" av sällan beskådat slag. Det jag kände igen mig själv mest i, var övertygelsen om att våra tankar styr våra liv. Hon hade samma värdegrunder som mig, när det gäller respekt, ödmjukhet, öppenhet, vikten av att kunna kommunicera och att se varandra. Tala med varandra istället för om varandra...

Vi har lyckats hålla kontakten genom åren. Hörs av då och då via facebook, msn, telefon eller mail. Uppskattar pratstunderna vi har, som ger mig infallsvinklar och och syner på saker som jag har svårt för att se ibland.

För en kort tid sen träffades vi igen. Det hade då gått ganska många år sedan sist. Mötet var inte planerat och så här i efterhand var det nog väldigt bra...

Nästan ingenting av det hon berättat för mig om hennes liv verkade vara sant. Med många mil emellan oss och inga andra gemensamma bekanta, så är det ju svårt att "hålla koll" på om det den andre berättar, är sant eller inte. Varför ska man ens behöva fundera över det...? Man måste väl ändå kunna utgå från att folk talar sanning?

Hon gick sida vid sida med en man, som verkade fruktansvärt dominant. Det hördes och syntes både i hans ord och handlingar. Min "vän" var tydligen tillsammans med en karl, som jag efter ca 1,5 timmes pratstund med dessa tu, snabbt kunde konstatera var en mansgris utan dess like, med ett stort kontrollbehov, och en syn på kvinnor som inte var speciellt vacker...

Och hon som påstått sig ha full koll på sitt liv... Trivdes med sin karl, sina vänner och sitt jobb. Något jobb hade hon inte ens. Vännerna hade försvunnit i samma veva denna mansgris började styra och ställa över henne, och trivseln dem emellan fanns inte överhuvudtaget! Jag såg den då inte.

Efter detta möte har jag inte hört av henne... Jag är besviken över hennes lögner, men samtidgt lite orolig. Kommer hon sig inte därifrån? Är hon ett misshandelsoffer?

Jag har skickat ett mail, men inte fått något svar. Det var ett kort, konkret mail. Utan anklagelser och för mycket frågor. Varför hör hon inte av sig? Är skammen för stor?

Ibland när man ertappas, blir påkommen med en lögn, det kan vara både av mindre och större variant, så säger reaktionen man sänder ut ganska mycket. Ärligast och bäst är att omedelbart erkänna sin "dumhet" och på ett så mänskligt sätt som möjligt, förklara varför man gjorde som man gjorde.

Då brukar förlåtelsen komma ganska snart...

Lär dig livets stora gåta: Älska, glömma och förlåta.

Nu har det gått så pass lång tid, så jag vet inte längre om jag kan förlåta... Eller ens vill. När lögner kommer fram så börjar jag tveklöst att ifrågasätta allt man har upplevt tillsammans. Vad är sant? Och inte?

Den som lever får se.

Take care, live life - be happy!

Tapper coach fångar flyende vittra.

I dag blev jag kontaktad av en företagarcoach som är projektanställd av LRF. De hade hört talas om mig och mina tankar kring socialt engagemang, min starka tro på positivt tänkande och min aldrig sinande törst på nya utmaningar.

De ville ha med mig på ett pilotprojekt som sker i samarbete mellan norr- och västerbotten. Det är väldigt smickrande att bli tillfrågad. Ska läsa in mig i ämnet och ta reda på lite mer, innan jag bestämmer mig. Intressant som tusan verkar det dock!

Över till något annat.

En god vän till mig, säger hela tiden att vi alla är egoister. Från början hade jag väldigt svårt att acceptera detta synsätt, och argumenterade gärna emot i resonemanget. Med tiden har jag dock börjat inse att det stämmer ganska bra. Ibland.

Ordet egoist har dock en väldigt negativ laddning, och jag skulle därför vilja byta ut det ibland mot överlevnadsinstinkt, eller varför inte självrespekt?

Jag blir väldigt glad av, att göra något för någon annan, så att denne också blir glad. Är man egoistisk då..? Tycker att det då blir en vinn-vinn-situation, där alla tjänar på det.

I dag blev jag dock utsatt för en utfrågning, som jag i ett senare skede började se som en moralpredikning, istället för den välmenande frågeställningen som var inledningen av samtalet. Om det finns människor, som inte har förståelsen eller inlevelseförmågan i, hur jag väljer att leva mitt liv, så bromsa mig inte. Snälla..!

Tro på mig i stället, finns där i fall jag ber om det, säg att jag är omtyckt trots den jag är. Men sluta genast upp med att ge mig skuldkänslor, eller försöka "normalisera" mig, eller t.o.m. göra om mig till något som jag inte är.

Vill folk ge mig kritik, ifrågasätta mig eller komma mig nära - så varsågod! Here I am. Men va då ärlig och säg att det är utav ett egoistiskt skäl. För bryr DU dig om mig - då tar du reda på vem jag är, vad jag vill, vad jag står för och vart jag är på väg.

Gå inte bakom mig - jag kanske inte kan leda dig.
Gå inte framför mig - jag kanske inte kan följa dig.
Gå bara bredvid mig - och va min bästa vän...

Deltaljrika personligheter

Idag fick jag besök av en häst-kiropraktiker på förmiddagen. Jag ville att hon skulle göra en ordentlig genomgång av Farmarpojkens leder och muskler innan tävlingssäsongen drar igång. Han gick igenom "besiktningen" med beröm godkänt. Skönt..! Bara att träna vidare.

Fick en inbjudan till en hingstvisning i Vännäs i början av april, som verkar jätteintressant. Får jag med mig någon medhjälpare så åker jag. Bra och billig marknadsföring! Bra initiativ oxå av arrangörerna att anordna detta!

Hade en intressant diskussion med en ännu intressantare människa idag. Pratade om mansgrisar, karlar med knasig kvinnosyn, kvinnor med dålig respekt för sina män och egotrippade människor, som bara ser till sina egna behov, i stället för att sätta saker i relation gentemot ett större perspektiv.

Vi säger ofta ett det är de små detaljerna som gör "helheten". Det stämmer - visst? Ett rum utan personlig inredning får ingen "själ", en festblåsa kommer inte till sin rätt förrän accensoarerna (stavas det så..?) är på plats. osv. osv.

Jag fastnar för personligheter med speciella, lite säregna - men jordnära, varma, djupa och intuitiva drag. Glädjs och blir så otroligt tacksam, över att få möjlighet att utveckla bekantskaper med denna typ av människor. De fascinerar mig. Inspirerar mig, och ger mig hopp.

Dessa detaljrika personligheter, som fångar mitt intresse, hoppas jag kunna ta till vara på. Hur vet jag inte riktigt... men det visar sig nog. Tids nog. Allt har sin tid, sägs det ju...

Inte många passerar det lilla analyserande nålsögat, jag försöker pressa de få bekanskaperna jag har igenom. Men de som genomgått den "resan" och fortfarande vill stanna i mitt "livs-broderi" de vurmar jag starkt om. Bättre att ha några få "diamanter" än ett helt grus-lass! ;-)

Va rädda om varandra!
P o K / Vekå

Halv men ändå hel

Suddig bild på jag och Konka just innan hon åkte härifrån i kväll...

Nu har jag lämnat Konka på tåget. Jag känner mig halv... Kan inte fatta hur fort dagarna har gått. Både jag och Anna-Lena upplevde det som om hon kom i torsdags, för att åka hem idag. Helt sjukt, va fort tiden har gått!!!

Vi kände en viss panik de två sista dagarna. Det var så mycket vi hade pratat om att göra, som vi inte hunnit med. I dag blev därför en intensiv dag med brödbakning i vår bagarstuga (Konka älskade våra mjukkakor) samt en skoterrunda i den tjugogradiga kylan.

Under duken gömmer sig degämnena till mjukkakorna.

Det roliga är dock, att ingen av oss är direkt ledsna, över att vi mest bara "suttit av" tiden. Samvaron som vi upplever och delar är aldrig tråkig. Alltid händer det något, som får oss att skratta, le, fundera eller diskutera kring. Att bara vara är inte svårt när vi umgås.

Konka har haft en väldigt stressig och svår period nu i många månader. Hennes hjälpsamhet, stora hjärta och ambitioner, har försatt henne i situationer som har blivit för mycket att fixa för en människa med hennes "ryggsäck". Jag hoppas hennes vistelse här hos oss har stärkt henne (vilket jag faktiskt tror) och att hon hittar tillbaka till den Konka jag känner: Stark, positiv, humoristisk, ödmjuk, rättvis, med glimten i ögat och ett "jävlar anamma" utan dess like. DET är min Konka det..! :-)

Båda vi två har varit otroligt trötta under tiden hon varit här. Vi kan inte komma på något annat svar än att för hennes del, så behövde hon ett brejk hemifrån. Få distans. Hinna landa och få lite perspektiv.I den trygghet och värme hon upplevde med oss, så är det väl inte konstigt om tröttheten kommer smygande..? Lägg dessutom till alla behandlingar hon går på...

För min egen del så tror jag, att jag blev tvungen att stanna av min hektiska vardag när hon kom till oss. Konka var den handbroms som jag så väl behövde, för att även jag kunna reflektera över ett och annat, i min bäste väns närvaro. Viljan över att ta vara på tiden, njuta av varandra och bara vara, gjorde även mig trött. I hennes sällskap slappnar jag av till fullo, är mig själv till 120% och känner mig trygg och älskad. Självklart blir man då trött... visst?

Konkas positiva syn på livet, hennes kämpaglöd, trots hennes svåra sjukdom, och hennes enorma livsglädje, har smittat av sig på familjen. Trots att hon inte var på topp, inte orkade lika mycket som hon brukar, inte har den starka rösten som hon brukar ha, så hade hon ändå denna inverkan på oss. Min kära R har väl aldrig varit så social som på sistone och ungarna har verkligen älskat Konkas bus och värme.

Våra galenskaper och tokigheter har visat barnen att det är ok att bjuda på sig själv, tramsa lite ibland, och skratta åt sina missar - inte vara så gravallvarlig hela tiden... En väldigt avslappnad och skojfrisk stämning infann sig i rumssoffan i kväll, när vi alla tittade på finalen i Robinson. Hans B vann - tack och lov... helt rätt vinnare! :-)

Trots att en stor sorg och saknad belägrar mitt inre för tillfället, så väljer jag att tänka positivt. Jag är tacksam för att vi fick möjligheten att träffas. För att mina barn fick träffa henne. För att hon fick se och uppleva vårt hem. För att jag fick fler minnen att paketera i min värdefulla minnesbank under benämningen "Jag och Konka". Tankar som tynger ner och ger mig obehagskänslor väljer jag bort. På en gång.

Ishjärta, som duktige grannen har tillverkat av hönsnät, vatten och en massa uppfinningsrikedom.

Hoppas vi ses snart igen Konka. Det måste vi...

Vekås strävan

Vid vårt familjeråd i söndags gjorde vi en ny grej. Alla i familjen skulle tänka på ett beteende, hos både en själv och de övriga i familjen, som vi skulle vilja se en förbättring på. Vi röstade om ifall vi själva skulle få bestämma, eller om familjen gemensamt skulle komma fram till, vad som var mest väsentligt att jobba med. Majoriteten sa gemensamt beslut.

Efter en förslagsrunda, då två-fyra förslag kommit fram på varje person, så röstade vi. Jag fick uppgiften att förbättra mitt beteende kring att jag ska "Leva som jag lär". Tycker iof sig att jag redan gör så gott jag kan kring det, men man kan kan alltid förbättra sig... Bäst var ändå det rungande förslaget kring min kära R. ALLA ville att han skulle bli mer kramig... ;-)

Konka var väldigt fascinerad över vårt engagemang i detta kring familjeråden. Jag vurmar starkt om dessa. Barnen lär sig att kunna påverka sin vardag genom att föra fram sina åsikter. De lär sig vikten av samarbete, att kunna argumentera för sina ståndpunkter, för att få andra med sig, och de får även se konsekvenser och resultat av vad gemensamma beslut leder till.

Bland det viktigaste är ändå, att de får uppleva att det är ok att tycka annorlunda. Man får göra det. Ingen tycker illa om någon bara för att man har en annan åsikt. Man respekterar och accepterar. Barnen lär sig även mötesteknik, uthållighet, tålamod och att prata i grupp.

Jag ser bara vinster i detta kring familjeråd. Är det någon som upplever något annat, så påpeka det gärna för mig. Känner mig lite för enkelspårig i detta resonemang... :-)

I eftermiddag ska jag på ett informationsmöte som handlar om Gold of Lapland. Har starka funderationer på att gå över till dem från Bo På Lantgård. Vi får se vad jag kommer fram till efter kvällens möte...

Duktige grannen jobbar på som attans. Nu är det i princip bara finliret kvar på övervåningen i stugan. Listning, fodring och lite annat småpyssel - sen är det klart!

Förra veckan tackade jag ja till ett förtroendeuppdrag i ett disktriktsförbund, som verkar inom jordbruk/landsbygd. Valberedningen kommer att föreslå mig på årsmötet och vi får väl se vad det leder till.

Snart ska jag gå upp och se ifall Konka börjar vakna till. Hon var så trött igår... Blir orolig för henne.

Ha det bäst! P o K

Kurhotell och tidsbroms

Konka i badrock framför ingången till Källan... ;-)

I går åkte jag och Konka till Källan i Åmliden, ett kurhotell med spa. Efter en mkt god lunch fick jag prova på floating och Konka fick massage.

Eftermiddagen tillbringade vi i sängen. De två enkelsängarna hade vi knuffat ihop till en stor. Med en enorm godispåse, nedbäddade under var sitt täcke och massvis med stora, mjuka kuddar, låg vi och berättade om allt vi ville delge varandra från våra liv. Vi analyserade varandras beteenden, försökte sätta ord på känslor man har svårt att hantera, och skrattade åt banala och galna saker. T.ex om det går att hosta med tungan ute... :-D

Barnen lyssnar på Konkas ord... (vilken uppmärksamhet!) :-)

Samtal jag och Konka har med varandra, resulterar ofta i att vi fyller i och avslutar varandras meningar. Vi förstår varandra, Konka och jag...

Efter Medelhavsbuffén på kvällen så softade vi någon timme till. Jag hade gärna stannat resten av kvällen på rummet. Hade så mysigt och var så fruktansvärt pömsig och trött. Konka gick däremot in i någon sorts andra andning efter middagen och ville absolut hitta på något.

Självklart ville jag ju ta vara på möjligheterna man får av att vistas på en sådan anläggning som Källan, med bassäng o bubbelpool, utebadbalja m.m. m.m. så jag slet mig ifrån den sköna sängen och hängde med Konka ner till bassängen för ett kvällsdopp.

Bassängbadet blev startskottet för en helt underbar kväll/natt. Av någon knasig anledning, vet inte alls hur tusan vi bär oss åt, så lyckas vi alltid göra vad som helst till en succé. Efter bastubad, bus och massvis med galenskap och tokigheter så landade man till sängs HALV SJU i morse..! =D

Två timmars sömn senare var jag helt körd. Vet inte alls hur tusan jag lyckades med frukosten, hemfärden eller utcheckningen. Denna dag har varit som ett stort töcken och jag har känt mig som en vandrande, fånigt leende zombie hela dagen.

Mina underbara tjejer har varit jätteduktiga här hemma i helgen. I afton har familjen fått möjlighet att få uppleva min Konka, eftersom jag själv stått tillbaka och gett soffan stor uppmärksamhet. ;-) Fy, vad trött jag är!

Ikväll ska det INTE bli sent. Ny dag i morgon och säkerligen nya äventyr. En vecka kvar på Konkas vistelse hos oss. Önskar jag kunde stanna tiden...

Take care, live life - be happy!

Är det sant?

Det känns så overkligt att Konka verkligen är här! Vi sa båda två, när vi satt i bilen på väg från Bastuträsk, att det kändes som om vi träffades bara härom dagen. Fastän det är flera år sedan...!

Bara att fortsätta där man slutade. :-)

Det är underbart att få dela med sig av min vardag till min allra godaste och finaste vän. Lugnet infinner sig när vi träffas och man blir "hel". Tror jag behåller henne här...

I dag ska vi åka en sväng. Har så mycket jag vill visa henne och folk jag vill att hon ska få träffa. Men först måste hon få vila upp sig ordentligt och "landa". Efter den omtumlande resan hit så behövs det nog.

Ungarna verkar superglada över att äntligen få träffa människan mamma jämt pratar om. Min kära R verkar oxå glad över att få uppleva min Konka. För det är DET hon gör med en... Konka etsar sig fast. Man upplever henne. Den äkthet hon visar, och den livsglädje, ödmjukhet och tacksamhet hon sprider, minns man och vill uppleva igen. Och igen. Och igen...

Är så tacksam över att min familj får träffa henne.

Take care, live life - be happy!

Äntligen framme!

Efter två urspårningar, växelfel, problem med stoppljus och ringsignal, vagnsskada, strömförsörjningsproblem och skada på rälsen, så är äntligen Konka här efter att ha åkt buss de sista 35 milen!!! = 8,5 timmes försening!!! Puh!

Efter paketöppning så softar vi nu i soffan och bara har det gött!!!

J

Dumma tåg

Jag och Konka busar senast vi sågs för 2 år sedan. :-)

Nu är Konka snart här! Mitt på dagen i går klev hon på tåget i Småland, som ska köra henne till Bastuträsk. Konka gillar inte att åka kollektivt. Har dåliga erfarenheter som gör att det känns oroligt och otryggt. Är därför jättestolt över henne, för att hon vågar utmana sig själv och ta denna långa resa hit till mig.

Typiskt nog, eller såklart enligt Konkas förväntningar, så har ALLT krånglat. Godståg har spårat ur och förstört rälsen, bromsarna har krånglat på tåget och nu det senaste är att det fattas ström(?) eller jag vet inte VAD det var, som gör att hon mest troligt kommer att tvingas åka buss den sista biten. Och Konka som haaaatar bussar!!! :-( Oj oj oj... resan hit kommer att ta henne närmare 24 timmar! Usch!

Nu ska jag i alla fall göra det sista rycket med städningen. Konka är ju som sagt hästallergiker. (Hur ska detta gå..?) Lite omstruktureringar i vår vardag så löser vi detta (det MÅSTE gå!).

Take care, make love - be happy!

Tänt vare här

Natten mot i går sov alla barnen i vårt 20-manna tält, som vi satt upp här ute på lägdan. Likt tappra små scouter turades de om att elda i kaminen. Inte förrän vid sjutiden på morgonen kom de in, lyckliga efter deras bedrift och något sömniga. Vi hade inga som helst problem med att få i säng dem i går kväll. :-)

I går startade ridskoleverksamheten i gång igen. Höll mina första lektioner för vårterminen. Det var riktigt skoj. Blir så glad av att få se ungarnas engagemang och glädje. Tiden bara springer i väg i ridhuset...

Snart kommer Konka. På onsdag. Yes!!! Kan inte fatta det än riktigt. Oroar mig mest för hennes hästallergi. Ska städa som attans de kommande dagarna. Det måste gå!

I dag kommer elektrikern hit. Elen ska kopplas in på övervåningen i stugan. Snart är det klart för möblering. Fantastiskt!

Ha en bra vecka, nu kör vi! :-)

P o K/Vekå

Gamla vänner och fanclubs..?

Blev så glad av att ikväll få upptäcka att jag lyckats behålla en av mina stamkunder från en lång tid tillbaka på min blog. "Katarina" har tidigare kritiserat och ifrågasatt mina inlägg, och nu har hon hört av sig igen! Det var ett tag sen...! :-D

Tydligen så måste min vardag/mitt liv fascinerat denna kvinna på något sätt, eftersom hon fortsätter att läsa min blogg..? Jag kan inte göra annat än att bli glad!

Hon har läst alla kommentarer på inlägget som heter "Svar på tal" och fått för sig att jag skrivit en positiv kommentar till mig själv?!

I mailet jag fick från henne nu senast ( hon skickar mail, inte kommentarer...) så skriver hon dessutom att det startats en anti-fan-club till min blogg ( eller är det till mig personligen tro..) som redan har 21 medlemmar. Fantastiskt!!!! Det är ju helt otroligt...! Undrar var jag hittar denna fanclub tro..? ;-)

Hi hi... tycker hur som helst detta är högst roande. Vekås Fanclub: Join now and get discount on.....? ha ha haaa.... Guuud så knäppt!!!!

Nå väl.... hoppas detta roat er lika mycke som det roat mig!?

Take care, live life - be happy!

Retning

Min Konka har levt med sin cancer i åtta år. Den har gått från bröst, lymfkörtlar till halsregionen. Den är tydligen (som jag har förstått det) av en hormonell variant, en kronisk sådan, som inte går att bota.

Alla behandlingar med anti-kroppar, strålning m.m. tär på hennes kropp och inre organ. För några veckor sedan drabbades hon av bältros och kunde inte ta sina anti-kroppar. I går blev det uppskjutet igen pga en "retning" på hjärtat. Hjärtinfarkt på G..? På fredag ska det visst bli ultraljud av hjärtat för vidare kontroller.

På onsdag om en vecka ska Konka komma hit! Fixar hon det...? Jag vet hur mycket hon önskar att komma, och jag vet hur mycket jag vill att hon kommer... Men...

?

:-(

Det är mer än två år sedan vi sågs... Längtar efter henne!

Vägen till en vän är aldrig lång, sägs det...

Ta hand om varandra!

P o K/Vekå

Fort vare gjort

Attans va snabbt tiden går! Hade tokstädarile igår - igen! Har verkligen inte dåligt samvete över att jag börjat städa bort julen på tok för tidigt. Granen barrar och leksaks-jultomtarna som sjunger ger mig huvudvärk... bort! :-)

Gjorde en handlingsplan med duktige grannen lite hastigt i går kväll. Känns som om vi har läget under kontroll inför onsdagen. Idag känns allt på topp och idéerna har sprutat ur mitt maskineri hela dagen. Tur man kan hejda sig lite i alla fall.... ;-)

Har även inhandlat lunchen, som vi ska tillaga till våra besökare på onsdag, och hämtat hem militärtälten idag.

Bilden lånad från Ölund Trading AB och den visar 20-manna tälten.

Ivern spritter i min kropp över att få sätta upp dem, inreda med granris och börja elda i kaminerna. Höööög mysfaktor! Sjukvårdstältet ska vi använda på onsdag, så det ska upp först.

Har pratat med min Konka massvis i telefonen idag. Inte förrän nu på sistone, har jag vågat börja tro att det faktiskt blir av, att hon kommer hit... Nu börjar man planera bus och galna upptåg, precis sånt som vi älskar att göra ihop! Men det bästa är ändå att vi får ses... längtar verkligen!

Nu ut och jobba, och sluta drömma..!

Take care, live life - be happy!

Mina kriterier

I nöden prövas vännen. Det är sååå sant!

I morse hade jag en diskussion med min kära make om just vänskap. Om kriterier, för att en vän ska få kallas för just, En Vän. Det blev en väldigt intressant diskussion, som gav mig lite nya synvinklar.

Vilka kriterier man har, är naturligtvis väldigt individuellt. Lekte "Heta Stolen" med ett gäng vuxna och barn i måndags (för ni som inte vet vad den leken går ut på så kan jag berätta att, man ska ta ställning till vissa påståenden som läses upp, samt vara beredd på att förklara varför man tycker som man gör.)

Ett påstående var: "Att säga nej, är att vara egoistisk."
Jag tyckte utan eftertanke och med säkerhet, att man inte alls är egoistisk om man säger nej. Men två av de andra vuxna höll inte med. De poängterade att, ifall man har en egoistisk tanke bakom varför man säger nej, DÅ kan det vara egoistiskt. Jag hade inte tänkt i de banorna, förrän de sa vad de menade. Naturligtvis hade de rätt!

Likadant är det ju med vänskap. Äkta vänskap. Ligger det egoistiska tankar bakom varför man har en vän som en vän, då kan man inte kalla det för en äkta vänskap. Jag väljer mina vänner för att jag trivs i deras sällskap, för att jag gillar deras personligheter och för att de får mig att må bra. Allt detta som jag får av dem, är jag hemskt tacksam för, och det vill jag att de ska veta. Därför försöker jag att ge minst lika mycket tillbaka, gärna lite mer. För när jag ser att jag kan glädja någon annan, då blir jag också glad!

För mig handlar dessutom äkta vänskap på engagemang, glädje och tillit. Tror inte jag är ensam om att ha de kriterierna på min vänskaps-lista, men ändå... Man ska tordas ha en öppen dialog, utan att behöva känna att man får skit, bara för att man säger vad man tycker. Det är viktigt! Och det ska va ömsesidigt!

Fick nyligen höra att en närstående stänger av och inte lyssnar, när det sägs sånt som denne inte vill känna till. Vad lönar det sig då att försöka föra en dialog? När personen ifråga inte lyssnar helhjärtat? Då kan ju denne inte vara intresserad av att höra min åsikt? Eller att ta del av hur jag känner det, eller hur jag ser på saker och ting? Detta respektlösa beteende har jag svårt att acceptera. Hoppas det är övergående...

Jag är hemskt gärna "spottkopp" åt de jag känner ett engagemang för, men då ska relationen även kunna vara omvänd. Visst? Eller har jag för stora krav?

Positiva, upplyftande och kreativa samtal ligger mig varmt om hjärtat. Samtal där problem malas sönder och lösningar står i fokus, är de jag helst prioriterar. Diskussioner där personligheter stärks, där självkänslan får en pusch i rätt riktning, och Tron och Hoppet på Det Goda och Det Fina, sätts i fokus, såna samtal skulle jag kunna ha i dagar och nätter utan sömn...

Ta hand om varandra, puss puss!

Föremål å händelser att längta efter

Haft en riktigt bra dag idag - igen! :-) Det händer saker hela tiden. På många olika plan. Jag hinner då sällan/aldrig få tråkigt.

Känslomässigt har denna dag varit en riktig berg-å-dalbana. Har nog varit å duttat på alla känslokategorier som finns. Det måste ju betyda att Dagen Idag har varit speciell, och att jag har använt mig av tiden, inte suttit av den...

Stallrutinerna på tidig morgon, som avlöses med skitskrapning och utfodring i ladugården åt kalvar, höns och får, skapar en bra start, där den fysiska aktiviteten startar upp kroppen ur vintermorgonens grepp. Den här årstiden är jag lite extra morgontrött. I morse var inget undantag. Hade mer än gärna sovit en stund till.

Mina snälla och duktiga föräldrar var hit idag och bytte glasrutan på fönstret i Paulas rum. Den evigt immiga och glosiga rutan, som satt där tidigare, är nu borta! Oj, så fint det blev.

Börjar faktiskt drömma om att kanske måla om fönsterkarmarna till sommaren. DET skulle bli en rejäl ansiktslyftning åt detta hus! Fast jag vill ju även fixa golvet i vårt sovrum, tapetsera om där också, sätta nytt tak i toan uppe, måla taket och väggarna i hallen m.m. m.m.

Hmm.... brist på projekt har jag INTE. Mest tidsbrist! :-)

Jag och Anna-Lena "Konka" i Växjö feb -08, här hade vi gjort oss "fina" på flickaktigt sätt med rött läppstift... :-)

Världens Bästa Konka har tänkt komma till mig mellan jul och nyår. Törs knappt tänka tanken... Är rädd att det inte blir av. Hoppas verkligen denna gång... Det måste ske! Det sägs ju att hoppet är det sista som överger en, och jag hoppas. Och tror. :-)

Har min Konka att tacka för så mycket. Utan henne hade jag inte suttit här idag. Hon är min hjälte, en av mina förebilder, en riktig fighter och är för mig bland de viktigaste personerna i mitt liv. Ingen har fått mig att skratta, gråta och göra så mycket galet och tokigt som hon.

Vi två har aldrig tråkigt ihop. Vi kan sitta instängda i ett tomt rum och ändå komma på sätt att göra den vistelsen till något bra. Vardagsbestyr i Konkas sällskap blir till ett äventyr. Matlagning, städning, handla, allt "vanligt" , gör vi till outforskade tillfällen att ta vara på tiden. Att Leva. Att skratta. Att älska...

Älskar dig Konka. Hoppas vi ses snart! Snart 2 år sen sist...