Viljans År

I fjol vid den här tiden gjorde jag en snabb tillbakablick över året som gått. Tror inte jag orkar med det i år... 2009 är det mest händelserika och omtumlande året jag hittills varit med om - på ALLA plan: familjärt, yrkes-, känslo-, och hälsomässigt. Aldrig tidigare har jag ställts inför så tuffa utmaningar av allehanda slag och någonstans inom mig ekar en röst som säger: Jamen det är ju för att du äntligen börjar ta för dig... på allvar!

Går man med skygglappar på, eller gör man sig liten, till ett offer, eller väljer att följa med strömmen och låter dagar gå istället för att ta vara på tiden, så då blir ens liv så klart väldigt odramatiskt (tryggt?) och förutsägbart.

Ska jag sätta en rubrik på 2009 så blir rubriken Viljans År.

Om man vill så klarar man allt! :-)

Jag avlägger inga nyårslöften. Det enda jag kan lova (och det gör jag inte för att det är nyårsafton) det är att jag kommer att fortsätta att kämpa, göra mitt bästa och våga Tro på det goda hos ALLA.

Take care, live life - be happy!

Lyckad Prova-På-Dag!

Idag skulle egentligen Farmarpojken ha deltagit vid klubbmästerskapet i hoppning på KDRF. Men med tanke på det kylslagna vädret och för lite utmaningar för honom den senaste veckan, så valde jag att ställa in deltagandet. Han kommer nog att hinna med många klubbtävlingar i sitt liv framledes!

En snöig välkomsthälsning! :-) Foto: Christer Harnesk

Koncentrerade mig istället på mitt och duktige grannens första gemensamma uppdrag ihop idag; En Prova-på-dag med tre olika aktiviteter som vi arrangerade här på gården, som förhoppningsvis gav mersmak och skapade en bra plattform för våra kommande projekt tillsammans.

En mycket nöjd och glad snowboardkille i backen på Tallheden. Foto: Christer Harnesk

Trots den dryga tjugogradiga kylan som envist höll sig kvar hela dagen, så lämnade mycket nöjda deltagare gården på eftermiddagen. Då hade vi bl.a. hunnit med att baka mjukkaka i bagarstugan, snöskulpturerat, lagat lunch ihop utomhus och låtit dem få en introduktion i snowboardåkning.

Allt flöt på riktigt bra och nu känns man bara mer taggad att utveckla detta ännu mera! Nedan ser ni även en bild på det fina sjukvårds/militärtältet vi inhandlat, som fungerar jättebra som samlingspunkt/värmekälla/matplats.

Foto: Christer Harnesk

Matlagningen sköts utomhus i grillringen. Finstrimlade kycklingfilé i går kväll och marinerade den i en smarrig vitlöksblandning av olika kryddor. Detta stekte vi idag tillsammans med grönsaker på muurikan. Blandningen la vi sen på de egenhändigt gjorda mjukkakorna, som fick fungera som wraps till maten. Gott och väldigt uppskattat!

Kommer att sova väldigt gott i natt. Behövs kanske. Det pratas om att det är nyårsafton i morron..? Då må man ju hitta på nå skoj att göra!? Kommer visst hit ett helt gäng med barn och vuxna - kul!

Take care, live life - be happy!

Konflikträdd?

Blir vansinnigt frustrerad över att inte kunna påverka i den utsträckning jag vill. En del behöver verkligen en "spark i röven" eller bli ordentligt "omskakade", för att vakna ur sitt koma-liknande läge. Men då inte detta heller hjälper och man talar för döva öron, vad gör man då...?

Googlade lite på konflikträdsla och hittade bra info om detta på en retoriksida. Christina Davidsson heter en certifierad retorik-konsult, som säger att konflikträdslan kommer inifrån (så klart, vad annars..?) Men hon påstår även att en konflikträdd människa inte tror att hon kan försvara sig själv, och att man därför inte gör något åt ett problem, för man ser bara hinder istället för möjligheter...

Tydligen har dessa människor lärt sig, att det inte lönar sig att göra sig hörd och försöka ta plats, utan de krymper ihop och tänker tyst:

• Jag är rädd för att bli överkörd!
• Jag är rädd för att bli missförstådd!
• Jag är rädd för att verka gnällig och missförstådd!
• Jag är rädd för att uppfattas som en bråkmakare!
• Jag är rädd för att bli stämplad som ett problem!
• Jag är rädd för att bli straffad av chefen!
• Jag är rädd för att verka illojal mot mina arbetskompisar!
• Jag är rädd för följderna ska slå tillbaka mot mig!
• Jag är rädd för att bli utfryst!

Hur ingjuter man konfliktmod hos dessa människor? Hur får man dem att börja se sin egen roll i hur Livet ter sig? Samt förstå att vara konfliktmodig inte innebär att man går omkring och trampar folk på tårna, eller vräker ur sig saker utan hänsyn eller respekt. Konfliktmod handlar ju om att ha ett konstruktivt förhållningssätt till våra olikheter och skilda perspektiv på tillvaron.

Man måste ha självrespekt, men samtidigt ändå kunna vara öppen...

Hur får man självrespekt då?, blir naturligtvis följdfrågan. Men det är lättare än man tror. Man säger ifrån och försvarar sig när folk gör övertramp på ens egna gränser!

Ska inte predika mer i detta ämne nu. Blir bara så hemskt upprörd över när "vuxna" människor, som dessutom är föräldrar till flertalet barn, försöker vägleda och fungera som en slags förebild, när de inte vet eller ens försöker att anstränga sig för att göra rätt, pga av sin konflikträdsla...

Barn som aldrig blir "inramade", får lära sig hantera motgångar, respektera äldre, att samarbeta, ansvarstagande, eller får uppleva vinsten i att få förtjäna något tack vare goda och bra gärningar... vad blir det av sådana barn...?

Usch.... stor spark i baken på er, som inte tar ert vuxenansvar!

Fort vare gjort

Attans va snabbt tiden går! Hade tokstädarile igår - igen! Har verkligen inte dåligt samvete över att jag börjat städa bort julen på tok för tidigt. Granen barrar och leksaks-jultomtarna som sjunger ger mig huvudvärk... bort! :-)

Gjorde en handlingsplan med duktige grannen lite hastigt i går kväll. Känns som om vi har läget under kontroll inför onsdagen. Idag känns allt på topp och idéerna har sprutat ur mitt maskineri hela dagen. Tur man kan hejda sig lite i alla fall.... ;-)

Har även inhandlat lunchen, som vi ska tillaga till våra besökare på onsdag, och hämtat hem militärtälten idag.

Bilden lånad från Ölund Trading AB och den visar 20-manna tälten.

Ivern spritter i min kropp över att få sätta upp dem, inreda med granris och börja elda i kaminerna. Höööög mysfaktor! Sjukvårdstältet ska vi använda på onsdag, så det ska upp först.

Har pratat med min Konka massvis i telefonen idag. Inte förrän nu på sistone, har jag vågat börja tro att det faktiskt blir av, att hon kommer hit... Nu börjar man planera bus och galna upptåg, precis sånt som vi älskar att göra ihop! Men det bästa är ändå att vi får ses... längtar verkligen!

Nu ut och jobba, och sluta drömma..!

Take care, live life - be happy!

Äggvåfflor

På begäran så kommer här receptet:

4 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
1 tsk bakpulver
5 dl mjölk
2 ägg
100 g smält smör

Lycka till!

Urladdning och högst personligt

Jag börjar kunna se ett mönster i mina s.k. "urladdningar". Det händer ungefär en gång vartannat år. Varje gång det händer, så hoppas jag alltid att det ska vara den sista, men oj så fel jag har! :-)

Jag har väntat och väntat, längtat och längtat, efter TID med min man. Vi jobbar så det står oss upp över öronen, och frusterationen över allt man inte hinner, och allt man brinner för att få göra, är stor! Min kära, förstående man, som inte orkade följa med på hemvändarkvällen på hotellet på juldagen, var som vanligt den klokare av oss två.

Efter noggrannt övervägande, där jag insåg att chansen till att få gå ut, dansa, träffa folk, inte inträffar så ofta, så tog jag den. Avgörandet var att inga barn fanns i närheten av alkoholen och alla "glada" människor, samt att min man, som sagt, var väldigt snäll och förstående.

Förfestade tillsammans med Paulas pappa - jättetrevligt! Fick tid att prata - något vi inte gjort på länge! Väl framme på hotellet satt jag inte ner många minuter. Hade gett mig tusan på att ha roligt! Och roligt det hade jag! Dansade så benen fortfarande ömmar, överöste komplimanger och snälla uttalanden till alla som jag tyckte förtjänade det, och var väldigt frikostig med pussar och kramar.

Hämningslösa, galna Vekå tittade fram, och så här i efterhand så blandas känslor av ånger och glädje i min kropp när jag tänker tillbaka. En vänlig bekant sa till mig i efterhand, att man omöjligt kan vara arg på mig, för jag hade ett fånigt leende på läpparna heeela kvällen. Ordet livsnjutare passerar mitt huvud...

Halv tre på morgonen kom jag hem. Ivrigt berättandes för min man om allt som jag fått uppleva under kvällen. Min fysiska kontakt med andra, och välvilja att visa hur mycket jag uppskattar dem och Livet, tycker naturligtvis min man är lite jobbig. Men han känner mig och vet var jag har mitt hjärta... ;-)

Varför berättar man om allt sådant här personligt på en blogg, kanske någon undrar? Jo, det ska jag förklara. För det första så är jag mänsklig, med allt vad det innebär. Jag gör rätt och jag gör massvis med fel. För det andra så hoppas jag att jag kanske med min berättelse, kan få någon annan till att våga Leva. Det är underbart att få göra bort sig ibland. Det är DÅ man känner att man Lever. Jag är inte perfekt på något sätt, hur mycket jag än skulle vilja vara det...

Hade en diskussion med min käre far för inte så länge sen. En kort kärnfull diskussion som bl. a. handlade om insikt och tron på sig själv. Pappa gjorde, som väl fäder ska göra, tog ner mig på jorden lite. Jag har alltid starkt förespråkat, att våga föra fram och stå för sina åsikter. Trots att "massan" tycker en sak, så ska man lita på sig själv - sin magkänsla, och stå stark och rakryggad kvar i sitt tyckande. Att ha en åsikt innebär inte, att man för den skull tycker att andras åsikter är dåliga, för man måste ju få tycka olika! Men pappa sa en sak som fastnade hos mig...

Om 99 personer av 100, anser att saker och ting förhåller sig på ett sätt, och den hundrade är jag, som tycker annorlunda. Så kan man inte göra annat än att "rätta sig i ledet" och följa "massan". Visst, man kan ödmjukt och vänligt hävda sin åsikt, men största vinsten gör man om man bara "hänger med".

Nu när jag läser vad jag skrivit, så låter detta väldigt motsägelsefullt. Men jag vet att pappa har rätt. Det har sjunkit in hos mig nu och jag förstår vad han menar. Ibland måste Tiden få folk att inse saker. Stolthet och prestige är viktigt för alltför många. Många vet det - men få erkänner det...

Live life, take care - be happy!

Snart...

... vänder det. Man får aldrig sluta tro! Snart vänder det...

Jag och Malin har planerat en shoppingrunda idag. Min R bor som vanligt i lastbilen och jag ska strax ut för att färdigställa morgonsysslorna i stall och ladugård. Efter lite snöskottning och mat så drar de kvarvarande brudarna i huset iväg på en äkta tjej-dag. :-)

Malin har fått bestämma schemat för dagen och hon vet verkligen hur hon vill ha det. Bra egenskap! Ingen beslutsångest och tendens till att vända kappan efter vinden här inte!

Hon har sparat och sparat och nu, efter gårdagens julklappar i form av en del pengar, så har hon råd till det hon längtat efter. Hoppas nu bara jag fixar mellandagsruschen i stan, som jag med alla medel brukar göra allt för att undvika... Jag är egentligen ingen shoppingbrud! Men vad gör man inte för sina barn...?

Ha en bra dag allihopa!
P o K / Vekå

Ännu en jul...

Efter en hel del tankeverksamhet, och järnvilja, så har jag lyckats hitta det positiva även med denna jul. Försöker fokusera på allt kul som hänt under dagen, glädjen jag har fått uppleva, den goda maten vi har ätit och de fina julklapparna vi har fått. Men...

Jag förstår inte... Kanske är detta något, som fler mammor än jag som också har barn ihop med en karl man inte bor ihop med längre, får kännas vid..? I mer än tio års tid har julen inneburit både stor oro och glädje för mig. Riktiga kontraster.

Till slut blir oron outhärdlig och man blir tvungen att göra ett val. Oroa sig eller ha roligt..? Jag har valt att anamma det fina ordspråket som handlar om, att man ska acceptera det man inte kan förändra, vara modig och försöka förändra det man kan, samt vara klok nog att se skillnaden däremellan. Men hur mycket jag än försöker, så säger hjärtat en sak och hjärnan en annan...

Min kära R har stressat sig igenom julaftonen. Jobb, jobb och mera jobb. Malin har svårt acceptera den tystnad och stillhet som infinner sig, när hon blir ensamt barn kvar i huset. Jag måste använda mig av all min list för att få henne att se fördelarna i det. Ingen att bråka med, ingen som stör, och ingen som man behöver irritera sig på, eller dela TV-spelet med.

Men, min Malin är som jag. Hon vill ha social samvaro. Vi trivs bra bara med oss själva, men vill ändå gärna umgås med folk. Nu har jag tack och lov hittat lösningar som gör att resten av julhelgen med säkerhet kommer att bli jättebra, men det har inte varit lätt..!

Idag har jag tillägnat två timmar i källaren, storstädande med värsta ivern om att rensa ut skrot och skapa ordning i kaoset bland alla vinterkläder, skor och stall/fuse-kläder. Mössor och vantar har fått prydliga korgar med innehavares namn på, och skrot och skräp står prydligt uppradat i sopsäckar utanför källardörren numera.

Städa - på julafton..! Hur knasig får man bli..? Malin var så inne i pysslandet med en av hennes julklappar, så jag tog tillfället i akt att göra något kreativt. Det var skönt!

Min kära R däckade tidigt efter en tung dag och jag har bestämt mig för att inte lägga mig, förrän årets Blossa blivit avsmakad ännu en gång, samt förrän vår katt behagat leta sig in från kylan. Vill inte låta henne sova ute i natt i den nära tjugogradiga kylan som råder.

Ny dag i morgon. Kanske och förhoppningsvis blir den lite lugnare.
God Jul på er!

God Jul!

Dan före dopparedan

Oj, vilken respons jag fick på gårdagen snusk-dikt! Typ ingen... :-D
Var det bara jag som lyckades se bortom snusket och hitta en mycket fin tanke bakom dikten..? Hmm... men det är kanske det som är meningen med poesi..? Man gör den till sin dikt, och tolkar den som man själv vill tolka den. Nå väl, mina läsare kanske inte finner samma intressanta utmaning, i att fundera ut meningar bakom det som skrivs..?

I går blev trappan klar som ska fungera som länk mellan över- och undervåningen i stugan. Sagt och gjort så greppade duktige grannen sågen och fixade hålet för att få den på plats på en gång! Nu sitter den där och resultatet blev strålande!

Vilken underbart underbar dag detta har varit! Den började med glädjande besked angående vår nya affärsidé. Vår första bokning har trillat in och nu kör allt igång, tidigare än beräknat, men det gäller väl att smida medans järnet är varmt... eller?

Fick dessutom ett köruppdrag med Farmarpojken framför risslan. Perfekt tajmat eftersom jag ändå tänkt ut och skjutsa barnen en runda i risslan på förmiddagen. Min underbara hingst skötte sig exemplariskt. Trots ett väglag som inbjöd till krängningar och stora förflyttningar i sidled av risslan, så trampade han bara glatt på framför släden. Min duktige, vackra kille... Grannarna tog en massa bilder på vår mysiga stund. Hoppas jag får tillgång till några av dem..? ;-) Vädret kunde inte ha blivit bättre. -10 grader och stora, lätta snöflingor som sakta dalade ner från himlen. Som taget ur en film...

Ungarna gjorde fina snöskulpturer i dag. Roligt utomhuspyssel! Väntan känns alltid lång för dem just innan jul och idag har vi fått avstyra många förfrågningar om öppningar av paket i förväg...

I kväll hade vi dock en försmak av julafton. Nr. 5 och 6 åker tidigt i morgon och kommer inte tillbaka förrän på söndag, så därför har de fått öppna sin paket nu i eftermiddag. "Bästa julen någonsin" har omdömet varit hittills, så då kan man ju inte göra annat än att känna sig stolt, glad och nöjd.

Min kära R har tyvärr missat nästan hela dagen idag. Snön som förtvivlat envisas med att komma gör att han måste jobba... Förberedelserna inför julmiddagen stod mig upp över öronen med allt annat, som jag dessutom skulle hinna fixa i eftermiddag, men allt gick som smort! Med ett leende på läpparna går allt så mycket bättre! Maten blev endast 15 min försenad, R hann hem lagom till middagsbjudningen, alla var glada och inget kunde egentligen ha blivit bättre!

Nu är jag dock redo för soffläge. Huvudet dunkar och kroppen skiker efter sömn och vila. Snart. Snart blir det av...

Ha en riktigt underbart skön jul! Ta hand om varandra och kramas lite extra. :-)

Take care, live life - be happy!

I snuskigaste laget

Hittade denna dikt på sourze.se. En lite annorlunda hemsida som väckte min nyfikenhet. Vet inte riktigt hur jag hamnade där, men ...

Dikten tycker jag är väldigt djuplodande, utlämnande och trovärd. Jag gillar den - fastän den är i det snuskigaste laget för att jag skulle välja att publicera den i min blogg ...
Hoppas ni väljer att läsa den flera gånger. Och ser förbi "snusket" i den. Kanske någon fler än jag hittar sin tolkning ..?

Nå väl, här kommer den:

Ett skönt knull innebär
inte att jag älskar

den här gången är det
på riktigt

hans kuk
Når djupt in i hjärtat

behovet av kärlek
är ej längre ett
knull i hemlighet

hans härliga tunga
slickar mina sinnen

Kärlek var inte kärlek
utan tungor som talade
med varann

Hans skägg är mörkt
med silverskimrande stank
och hans ögon vandrar
över mitt landskap
som en övergiven sommarkatt

Den kärlekshunger
som mig tärt
och gjort kompromissandet till en slagdänga
är över

allt

han knullar skönt
men vi kan inte prata med varann

Hans fingrar ömma
får mig att leva

kärlekslösheten är vuxensvår

kärleken

ett gift.

Åsa Welin, 2007

All I want for Christmas is...

Min önskelista till Tomten:

• Mer tid med hela familjen.
• Bättre förmåga att förmedla min ambition och glädje över Livet.
• Ett stort suddgummi som kan sudda bort negativa tankar och upplevelser som en del inte kan/vill plocka bort ur sina "ryggsäckar".
• Ett magiskt pulver som med försiktighet kan användas som en-gångs-dos till de som behöver känna tro och hopp inför framtiden.
• Mer kunskap om hur jag ska förmedla, till de som vill lyssna, att vi är fantastiska och att ingenting är omöjligt.
• En burk med reservpiller, laddade med extra styrka, att inta när min vardag vacklar och allt känns som värst.
• Bättre förmåga att hjälpa människor och djur.
• Mer kärlek till alla.

Kan Tomten uppfylla dessa önskningar tro..? ;-)

Take care, live life - be happy!

Julstressen...

... har börjat infinna sig på riktigt. Efter varje jul brukar jag alltid sucka och tänka att nästa jul då ska jag minsann ta det lungt och inte stressa... Hmm... undrar vilket år jag ska sätta det löftet till handling..?

Av någon konstig anledning så väljer snön också att komma med stor kraft just veckan innan jul. Vad händer då? Jo, min kära R blir då överbelamrad med arbete, som tär på oss alla i familjen. Egentligen borde jag ju ha lärt mig att detta sker år efter år. Så varför har jag då inte gjort en handlingsplan, för att se till att det sker en förändring/förbättring till nästa år..? Kanske den kommer innan julen 2010..? Vi får se!

I helgen har jag och duktige grannen jobbat fram en offert efter en förfrågan från vår första gemensamma kund. Besked kommer innan jul. Blir det ett positivt sådant, så kommer det att leda till att saker sätts i rullning lite tidigare än planerat. Men det ska nog gå det med! Spännande, visst!?

I går var den årliga luciashowen på ridklubben i Norsjö. Med väldigt kort varsel så hann mina ridgrupper improvisera ihop en maskeradritt. Det värmde i hjärtat att se de små koncentrerat fokusera på sina uppgifter. En av mina grupper fick dessutom dela förstaplaceringen i priset för bästa "out-fit". Blev stolt och själaglad! :-)

En dag kvar innan jullovet startar. Ser fram emot tid med familjen, tid att umgås, tid att njuta...

Va rädda om varandra!

P o K/ Vekå

Skogen faller

Skogen bakom ponnyernas vinterhage håller på att slutavverkas. De hugger sent om kvällarna fastän det är helg. Hästarna upplever skördaren som ett gigantiskt monster som knakar i skogen och jag har inte kunnat ha dem ute som vanligt. Den ende som fixar detta "monster i skogen" är Farmarpojken. Han bryr sig inte... :-)


usch... hinner inte skriva mer idag... hmm...

Träna sig ut ur det "onda" och snart kommer Konka!

Fy vilken hektisk vecka detta varit - igen! Men, jag kan då inte klaga på att jag hinner ha tråkigt... ;-) Vissa stunder har jag faktiskt tänkt på att stänga av mobilen, bara för att någon gång få vara ifred. Kanske ingen dum ide´- egentligen..?

Idag ska vi iväg till Ersmark på dressyrträning för Ida Hellström ifrån Åsele. Paula ska få prova Farmarpojken med ett nytt bett, ett gummiklätt, tredelat Pessoa. Provred honom med det i går och det funkade riktigt bra!

Sakta men säkert känner jag att jag är på väg tillbaka i formen jag var i innan. Klarar längre och längre ridturer och målet mitt är att fixa ett helt dressyrprogram (när man måste sitta ner i sadeln) innan påsk. Har börjat gå på vattengympa två gånger i veckan för att träna upp min svaga bröstrygg (som bara krånglar) samt mina axlar (som värker efter för tungt arbete i ladugården). Träning och mera träning är nog bästa medicinen för att slippa detta!

På köpet börjar man dessutom må bättre mentalt, vilket jag verkligen behöver, efter alla prövningar och påfrestningar jag ställs inför i vårt familjehemsuppdrag.

I går fick jag ett mycket glädjande besked: Min Konka kommer!!! Den 20:e januari anländer hon med tåget till Bastuträsk och hon ska stanna i 10 dagar! Kan knappt tro det är sant... Nu har jag verkligen något att se fram emot. Har så mycket jag vill hinna visa henne, människor jag vill hon ska få träffa och platser jag vill visa. Två dagar på Källan Spa har vi dessutom planerat in. Oj, va kul det ska bli...

Fem dagar kvar till jul. I går ungsbakade jag vår första julskinka från vår egen grisuppfödning. Tillagade den i stekpåse. Resultatet blev fantastiskt och de resterande två kommer jag helt klart att tillaga på samma sätt!

Nu ska jag fixa fikat vi ska ha med oss idag och sparka igång tonåringarna. Ha en riktigt trevlig helg och lova att ta hand om varandra!

P o K
/ Vekå

NU händer det grejer...

Har äntligen tagit mig i kragen och uppdaterat lite på hemsidan. Nya projekt är på g och startskottet har gått. Kolla gärna in den HÄR och kom med lite feedback!

Nu middag och ännu en julfest. Hade tänkt hinna med lite vattengympa senare i kväll = jätteskojigt!

Ha det bäst!

Till eftertanke...

Ibland frågar jag mig varför en del skaffar barn..? Desto äldre jag själv blir, desto mer jag får uppleva, erfara och förfaras över så undrar jag över detta. Är det ett självförverkligande? en sak-man-gör-för-att-alla-andra-gör? ett tidsfördriv? usch... hemska tankar...

I det längsta försöker jag blunda för orättvisor och acceptera att jag kan inte försöka hjälpa, fixa och "laga" allting. Men... med barn inblandat i bilden, så går det inte blunda längre... Jag måste göra något!

Jag vill med nedanstående rader mana till eftertanke, när det gäller hur vi behandlar våra barn och ungdomar. Om alla vi vuxna insåg att; barn gör inte som vi säger - de gör som vi gör, så kanske fler började tänka på hur man är som förebild för nästa generation.

Vi kan inte skylla på att ungarna är "hopplösa fall" som "inte går att lära", som "inte vet hur man uppför sig", som är elaka eller egoistiska. Det är INTE barnens fel!

I vuxnas frusteration, pga stress av känslomässig karaktär eller tidsbrist och oförmåga att formulera det man egentligen vill ha sagt, så slängs kränkande kommentarer ur våra munnar. Barnen har inte förmågan att inse att budskapet, och den bakomliggande meningen är något annat, än det som faktiskt uttalas. Hot om att tex barnet får gå hem, om det inte klär sig NU, uppfattas konkret av små barn, och kan få ödesdigra följder för ett barn, om det tvingas gå och fundera på, om mamma eller pappa kommer att tvinga barnet till att verkligen gå hela vägen hem...

Vi ska aldrig uttala hot mot barn annat än de vi är beredda att verkligen sätta i verket - om vi behöver tillgripa hot överhuvudtaget!

En annan sak jag tyvärr fått erfara är föräldrar som överbeskyddar sina barn. De lever med inställningen att världen är så ond och oresonlig att barnen i det längsta ska förskonas och hållas utanför dess onda kraftfält. Denna s.k. "omsorg" om barnet tar ju helt bort möjligheten för ett barn att lära sig hantera motgångar.

Vår uppgift som vuxna är att inte utsätta barnen för större motgångar än vad vi vet att de klarar av. Kraven och förväntningarna måste vara realistiska utifrån åldern och mognaden på barnen. Att dessutom låtsas och styra spel och lek åt det hållet att barnen alltid får "vinna" är även det förkastligt och skapar en falsk verklighet. Man kan inte alltid vinna! Och det är inte hela världen att förlora ibland!

Jag skulle nog kunna fortsätta att skriva om detta ämne i evigheters evighet, men nu måste jag iväg till tandläkaren... usch! Kom gärna med kommentarer! :-)

Ha det bäst och ta hand om varandra!

Uppstart och träningsmetoder

Nu händer det mycket på en gång. Julfesterna duggar fortfarande tätt och avslutningar på idrottsaktiviteter tar även plats på vårt veckoschema. Nedräkningen inför jullovet är i full gång och den ankommande skolledigheten känns lite både och...

Början av denna vecka har dessutom upptagits lite väl mycket av kontakter med sociala och andra myndigheter, som har med vårt familjehemsuppdrag att göra. Tack och lov känns stressen inte alltför stor - ännu - jag har fortfarande koll... (tror jag) :-)

Jag har tack och lov hunnit i kapp en del med olika projekt som fått stå tillbaka en tid. I dag återupplivades ett av dom, som förhoppningsvis ska sättas i gång i praktiken i februari 2010.

Väggen mot norr

Våra duktiga och ambitiösa grannar jobbar på jättebra med vinden på stugan. Nu har den vita, rustika panelen börjat komma upp på väggarna, alla fönster är på plats och muren blev i går färdigputsad.

Jag upplever redan resultat med Farmarpojkens styrketräning. Intervallträningen innebär kort, kort, samlad trav, med noggrant bakbensarbete som spårar och är rakriktat framför vagnen. Traven växlas med skritt i friskt tempo med bra övertramp och på lång töm. Från början hade FP lite jobbigt med detta, ville gärna bli vinglig, ligga på för hårt i handen eller på annat sätt slingra sig ur det krävande arbetet.

Men nu vet han vad som gäller, och jobbar därför ambitiöst efter bästa förmåga. Det ska bli jätteintressant att se vad ytterligare tre veckors träning på detta sätt kommer att resultera i.

I kväll är det julpjäs på Medborgarhuset och sen blir det vattengympa i simhallen.

Ha det bäst - helst till häst! :-)

Ge inte upp!

Blir himlastormande glad när jag läser senaste numret av Land. I en artikel på sidan 32 beskrivs hur man väljer sin egen lycka.

Alla har vi ju alltid fått höra: "Tänk positivt, så blir du gladare och allt går bättre!" En uppgift som trots sitt konstruktiva budskap har ansetts tämligen omöjlig att lösa. Men nu har vetenskapen gjort en banbrytande upptäckt. En rad internationella och erkända forskare har påvisat att hjärnan är plastisk och därmed förändringsbar.

Det betyder att hjärnan påverkas rent fysiskt av om vi tänker i dur eller moll. Detta faktum, att hjärnan är formbar och kan bilda nya celler, anses vara det största rönet vad gäller kroppens viktigaste organ på över 400 år, och öppnar dörrar för en helt ny form av psykiatrisk behandling - så kallad positiv psykologi.

Vidare skriver de i artikeln, att den nya vetenskapen bevisar att det går att tänka sig frisk och mer välmående. Man kan mata sin egen hjärna, så att man får ett bättre liv! Optimisten lever tydligen 7,4 år längre än pessimisten...

Den skeptiske skulle kunna påpeka att av människans sju grundläggande emotioner (glädje, sorg, oro, ilska, rädsla, skräck och äckel) är bara en positiv (glädje). Och att vägen till lycka därmed är tuff... Men det är som det sägs: Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det! :-)

Med denna positiva och upplyftande artikels innehåll bevarad friskt i minnet, så har jag fått den styrka jag behövde för att fortsätta i exakt samma spår som tidigare. Detta var bara ännu ett bevis på att jag gör helt rätt!

Nu ska jag bara förbättra mina strategier för att belysa denna forskning för fler, som jag vet behöver få höra detta...

Ta hand om varandra och GE INTE UPP! Ur allt ont kommer det alltid något gott, efter regn kommer sol och Lyckan kommer från dina egna tankar! :-)

Bamsekram från mig!

+dag

Vilken underbar dag detta har varit. Och det bästa är att den inte är slut än! :-)

Har haft en städiver utan dess like och röjt och pyntat både i hemmet och stallet. Nu känns det fräscht och i ordning både här och där = gillas!

Har dessutom tillägnat dagen att göra min familj nöjd och glad. Malin hade önskat sovmorgon och spelkväll = fixat. Paula kompisar = fixat. Mannen i huset behöver bara en glad fru och mat på bordet, då e han nöjd. Så alla har m a o varit ganska lätta att tillfredsställa idag.

Nu tänkte jag hänge mig själv åt provsmakning av årets Blossa. Lukten från den ger mig goda förhoppningar om att den kommer att vara något extra. Vi får väl se...

Ha det gött! P o K
/ Vekå

Styrketräning för Farmarpojken

Körträningen för Fredrik på KDRF gick superbra. Fick massvis med råd och tips på hur vi ska lägga upp träningen framledes och nu kommer fokus att hamna på styrka och intervallträning. I en månad ska vi intensivträna detta. Intressant blir det att höra ifall Fredrik ser någon skillnad på FP nästa gång han åker upp hit från skåne för att träna oss.

Bild från maratonmomentet vid Skellefteå Horse Race aug 2009

Idag frågade han mig ifall jag hade bytt häst! Han kände inte igen FP..! Han tyckte att FP hade vuxit rejält på både höjden och bredden. Roligt att höra. :-)

I går hämtade duktige grannen hem panelen som ska pryda väggarna på vinden i stugan. Vi bestämde oss för en rustik variant som redan är färdigmålad vit. Den ser ohyvlad ut i strukturen och jag föll för den på en gång. Har pratat om att sätta upp den stående, för att skapa en känsla av högre takhöjd på vinden. Längtar tills den är på plats! :-) Alla fönster är nu utbytta, utom det som används som in- och utgång fortfarande. När hålet i golvet väl är gjort och trappen är på plats, så kanske det sista fönstret sätts dit. Det kommer att bli supermysigt!

I eftermiddag blir det att relaxa med familjen och bara ha det gött. Malin har fört fram önskemål om Monopol-spelkväll, så vi får väl se vad det blir... Först ska vi dock göra en god middag bestående av älgkött, pressad potatis, rödvinssås och röd vinbärsgele´!

Trevlig helg!

Take care, live life - be happy!

Vad ser du i spegeln?

Har rensat luften rejält med en energitjuv idag. Underbart skönt! Har väntat länge på "Det Rätta Tillfället" och äntligen kom det!

Jag älskar ordspråket: Innan du kritiserar andra - se dig själv i spegeln!
Det är sååå mycket lättare att påtala alla andras fel och brister, än att försöka se och göra något åt ens egna.

Händelsen i dag trodde jag inte skulle kunna gå att skylla på någon annan, men tydligen så gjorde den det. Fascineras över uppfinningsrikedomen man kan få uppleva när folk hamnar i försvarsställning, och vägrar se sin egen roll i det hela.

Framledes hoppas jag att få slippa höra om fel som "alla andra" gör. Jag vill dessutom slippa brist på handlingskraft och oförmåga att lösa ett problem. Att lösa ett problem kan faktiskt börja med att man ber om hjälp! Då visar man åtminstone en vilja att komma vidare - framåt! Att be om hjälp är inte ett tecken på svaghet. Tvärtom! Eller hur..?

I morgon hoppas jag att få hjälp med Farmarpojken i Ersmark. Ska åka på körkurs för fyrspannskusken Fredrik Persson från Flyinge. Mina benhinnor har verkligen gjort sig påminda idag efter åkturen i tömmarna bakom en mkt taggad hingst härom dagen. Hoppas faktiskt att han visar upp dessa tendenser i morgon, så Fredrik får nåt att bita i. :-)

Har bakat lussebullar på en liter mjölk i kväll. Har aldrig någonsin gjort en så kladdig deg, men OJ så goda de blev! Äntligen en lucia med lussebullar! (De brukar annars ha hunnit ta slut innan den 13:e)

ha det bäst! P o K
/Vekå

Lyckträffar och resa mot tilltron.

Vi har anmält nr.5 på snowboardskola. I går var första tillfället. Tror aldrig jag sett honom så nöjd, så lycklig, så stolt eller så förväntansfull som i går. Vilken lycka och vilken fullträff på kvällsaktivitet! :-)

Cystoskopin gick... väl bra... Fick tack och lov den enda läkaren där borta som jag känner förtroende för: Rosmarie Toffia. Hon tog min oro på allvar och visade äkta medmänsklighet.

Trots mina försök med logiskt och positivt tänkande, så säger hjärtat en sak och hjärnan en annan. Mitt förtroende för sjukvården är stakt naggat i kanterna och jag har nu insett att det kommer att bli en "resa" i sig, att bygga upp tilltron igen. Besök på sjukvårdsinrättningar ska inte föregås med stark ångest och oro. Förstår inte vad som hänt.... Så här har jag inte känt tidigare!

Ska ta nya tag och hitta andra lösningar på detta. Tid löser mycket. Ska ge det Tid...

Take care, live life - be happy!

Fyll rätt vågskål!

En av målsättningarna inom vår familj har alltid varit, att vi ska kunna föra en öppen dialog mellan varandra, fylld av förtroende, omtanke och respekt. Vi ska tordas säga vad vi tycker och tillåtas ha olika åsikter.

Vi ska även vara noga med att skilja på personen och dess beteende. Man kan älska personen, men hata dess beteende = stor skillnad!

Dialoger och samtal ska dessutom föras på ett konstruktivt sätt, i en normal samtalston utan kränkningar och "påhopp". Vi strävar inte efter att själva må bättre, genom att "trycka ner" andra.

Vi tillåter och uppmuntrar varandra, att visa alla känslor vi har inom oss. Även de "jobbiga" känslorna. Beter vi oss oresonligt och obekvämt, så ursäktar vi oss efteråt och försöker utvärdera "vad som hände".

Ovanstående önskemål, om hur en familj bör fungera, kan tyckas vara en ouppnåerlig dröm. Men jag börjar mer och mer tro på att den faktiskt går att nå. I alla fall för barnen i vårt hus.

Jag tjatar och tjatar, påminner och påminner, påpekar och hänvisar, frågar och ber dem förklara sig, manar till eftertanke och tjatar lite till. Någon gång måste väl saker fastna..?

I morse fick jag beviset. Något har fastnat!

Ett samtal mellan två av familjens barn, rörande frukostflingornas placering på frukostbordet, ledde till prat om hur samtalstonen påverkade viljan att tillfredställa den andres önskemål, och om hur utebliven respons framkallade känslor av respektlöshet. Denna dialog mellan barnen hölls dessutom i normal samtalston, där de båda gavs tillfälle att föra fram sina åsikter. Hur de gemensamt kom fram till en lösning på "placeringsproblemet", var dessutom fascinerande.

Jag stod som en stolt tupp i hallen och tjuvlyssnade på barnens samtal och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken av lycka. Den översvallande vågen av beröm jag sen överöste dem med, var kanske lite i överkant. Men, hellre för mycket av den varianten än för lite! :-)

Med denna positiva upplevelse på morgonkvisten, så har jag nu fyllt vågskålen på plussidan för idag. Nu kan jag med tillförsikt ta mig an Vitrockar och undersökningar idag. Kvällen kommer att resultera i balans på Livets våg. Mina tankar kommer att befinna sig långt bort på en solig strand, med en varm kärleksfull hand i min hand...

Take care, live life - be happy!

En veckosömn på önskelistan

På tisdag cystoskopi, möte med Vitrockar och samtal. Torsdag mera samtal och fler möten med Vitrockar. Inför tisdagen ska jag ha fört statistik i två dygn över mat och dryck som går in och ut ur min kropp, men jag har inte gjort det!!! Skulle ha börjat idag!

Förstår inte varför jag medvetet förtränger och "skiter i" att ta tag i detta..? Nu har jag dessutom erkänt det officiellt, så jag har inga ursäkter... Provtagning i morgon bitti. Paula till tandläkaren. Julfest, ridlektioner, fikaansvarig på onsdagens teori. Bingokontrollant - just ja! Onsdag... (det går ju inte..!) Körkurs på fredag. Tror kommande vecka kommer att gå fort... Tur det snart är söndag igen! :-)

Ska ha med mig utvärderingar, frågeställningar och ifyllda formulär på tisdag. Har jag förberett detta..? Nej. Blaaah! Vill inte, orkar inte, ALLT ÄR BRA!!! Behöver inte!!!

Går i säng. Drar täcket över huvudet och hoppas på att få sova i en hel vecka - minst!

Livsbeslut och fönstersättning

De nya fönstren är uppburna på vinden och väntar på att få komma på plats. Hålet i golvet till höger på bilden är platsen där trappen ska hamna till nedervåningen.

Duktige grannen har lagt golvet klart på vinden i stugan. Idag kom första fönstret på plats. Otroligt roligt! Fascineras över Ambitionen och Den Goda Viljan, som man alltför sällan får uppleva, men som finns i vår omedelbara närhet. Kul! :-)

Jag känner mig farlig idag. Farlig för min omgivning, men rättvis och snäll med mig själv. Har kort stubin, låter mig inte hunsas med och är mycket, mycket tydlig i vad jag vill och vad jag tycker.

Författandet av min livsplan håller på att närma sig The End. Är nöjd och stolt över innehållet. Har tagit ett "Livsbeslut" i helgen (kallar viktiga beslut så). Har börjat delge familjen min plan och hoppas att den går att revidera och omstrukturera så att alla blir nöjda. Familjerådet i kväll blir intressant... :-)

Ha det bäst!
/P o K Vekå

Förväntningar

Hörde berättas härom dagen om en person som alltid blir besviken. På sin sambo, på sig själv, på människorna i dennes omgivning, på situationer och händelser i dennes vardag, ja... i princip på ALLT!
Hur kan detta komma sig? blir min omedelbara motfråga. Jo, för att personen i fråga har förväntat sig ett annat resultat, än det som utfallit.

Förväntningar kan vara förödande, men samtidigt inge tro och hopp. Längtan efter något roligt, kan hålla en "igång" länge. Speciellt om löften uttalats och förväntningar finns på att de ska uppfyllas.

Besvikelsen som infinner sig, när förväntningar på något positivt uteblir, eller när löften inte uppfylls, är naturligtvis stor. Händer det dessutom upprepade gånger, så slutar man att tro. Och hoppas. Orden blir bara ord. Man slutar att lyssna.

Jag förväntar mig att folk ska hålla tider. Kommer man sent, ringer man och meddelar.
Jag förväntar mig att folk talar sanning.
Jag förväntar mig att alla alltid gör sitt bästa.
Jag förväntar mig att vi behandlar varandra som vi själva vill bli behandlade.
Jag förväntar mig att bli behandlad med respekt.
Jag förväntar mig att bli omtyckt för den jag är och inte för vad jag gör.
Jag förväntar mig säkert en hel del till, men kommer inte på mer just nu.

Vad ska man göra för att slippa bli besviken? Ska man sluta att förvänta sig saker? Ska man sluta hoppas? Och tro?

Lite grann är det kanske så... Man får tona ner förväntningarna. Bli glad för det lilla. Uppskatta det man har och sluta sträva efter mer, och mer, och mer...

Take care, live life - be happy!

Förkastliga belöningssystem

Med fyra barn i huset blir det mycket att hålla reda på kring julfester, luciashower, och andra aktiviteter som förknippas med julen och advent. Vi har dessutom börjat titta lite på var och hur vi ska fira julafton detta år. Familjebilden har ju ändrats en del och vi måste vara ännu mer flexibla.

Bara ungarna får det bra. Så känns det!

Snart har sex månader gått sedan godislöftena skrevs på av barnen i vår familj. 500 kr var är belöningen vid nyår. Jag tycker de har varit fantastiskt duktiga och hoppas de vill fortsätta i sex månader till!

Under denna godisfria tid har jag insett hur galet belöningssystem vi har inom dagis- och skolverksamheten. Speciella dagar med lek, tävlingar och bus, ger ofta belöningar till vinnarna i form av godis. Eller glass. Nu innan jul är det dessutom lite extra liknande upptåg och vad ges som "glädjetillskott"..? Jo, en skumtomte!

På gymnastiken igår skulle barnen springa utan uppehåll i 4 minuter och därefter få en chokladbit. Vad är detta??? Finns det inget annat sätt att ge beröm och visa uppskattning på? Vad ger detta för signaler till barnen?

Det pratas så öppet om sockerberoende och ätstörningar i dagens samhälle. I ovan nämnda exempel så visar vi verkligen barnen att Gör något bra - så får du en godis! eller att speciella tillfällen uppmärksammas med sötsaker. Jag tycker detta är fel!!!

Barn (och även vuxna med för den delen) som mår dåligt psykiskt, använder ofta mat och sötsaker som ångestdämpare. Här spär vi ju bara på bilden av att sötsaker ska ge oss glädje, fungera som en belöningsmetod osv osv. Sötsaker är inget substitut för äkta omtanke, omsorg och uppskattning. Dessa abstrakta, viktiga och livsnövändiga saker är inget som bör eller ska bytas ut mot konkreta föremål.

VISA det istället. SÄG det. Och MENA det. Sätt samman ord och handling så att de hänger ihop. Ska uppskattade handlingar nödvändigtvis belönas med något ätbart, ge en frukt istället! Eller en pepparkaka med form av ett hjärta.

Ta hand om varandra...
Puss puss/ Vekå

Livselexir

Äntligen bättre! Förkylningar, magsjuka och andra "vanliga" åkommor fixar jag mycket bättre. Kanske är det för att de vet man, att de kommer att gå över inom kort. Diffusa sjukdomssymptom gör mig frustrerad och nere. Speciellt om de inte går att ignorera! :-)

Hade en tanke idag på att göra om min blogg till en "hästblogg". Vinkla den ur en hästägares och en ponnymammas perspektiv. Har insett att det ämnet lätt skulle kunna fylla flertalet inlägg per dag. Hästintresset är mitt livselexir. Min källa till glädje, inspiration, livslust, målmedvetenhet och ambition. Hos Hästen skrattar jag. Gråter. Ber. Sörjer. Planerar. Och Lever jag. Bara "riktiga" hästmänniskor kan förstå detta.

Att använda Hästen som redskap i rehabilitering är det många som pratar om, men få som praktiserar. Alla har nog inte möjligheten..? Jag har det, och är så tacksam.

Farmarpojken med tomteluva efter skoterleden mellan Norrby och Tallheden. :-)

Dagens ridtur var som vanligt stärkande. Har skottat uteridbanan och kunde därför vara där och träna lite dressyr efter skogsrundan. FP var pigg, ambitiös och testade lite gränser med mig. Han fann sig dock snabbt tillrätta efter mina förmaningar om att vara en bussig kille, eftersom hans matte fortfarande lider av sviter efter operationen. Magmusklerna är inte som de brukar vara, men jag har för avsikt att träna upp dem igen och t.o.m. bli bättre än tidigare!

Barnen är naturligtvis en lika stor inspirationskälla för mig. Den källa som så klart ligger mig varmast och närmast kring hjärtat. Prat om barnuppfostran och förmaningar till andra vuxna, har jag dock med tiden lärt mig att vara lite försiktigare med. Mina välmenade ord kan ibland misstolkas. Kanske måste jag bli bättre på att formulera mig..? :-)

I mig lever barnet fortfarande. Jag har mitt barnasinne vaket. Jag minns min barndom väl. Lukterna, känslorna, ljuden, människorna och händelserna. Jag minns även hur jag upplevde de vuxna. Vad jag uppskattade, vad jag saknade, vad jag var rädd för, vad jag gillade och vad som gjorde med arg och ledsen. Jag minns även kompisarna, vad vi lekte, var vi var, vilka bus som gjordes och hur vi undanhöll sanningar för de vuxna. Jag minns knepen...

Jag vet även hur tidigt barn kan lära sig saker. Både bra och dåliga saker. Jag tror (egentligen kan jag säga att jag vet) och jag förstår vad barnen behöver. Det känns tryggt. Jag är inte osäker. :-) Värst är det när man vet allt detta, inte har prioriterat rätt, och tiden hinner ikapp en. DÅ blir jag frustrerad!!!

Men... jag försöker i alla fall. Så gott jag kan. :-)

Take care, live life - be happy!

Ner och UPP

Rätt så bra med svackor. Finns något positivt med de oxå. Är man aldrig "nere" så uppskattar man ju inte när allt känns toppen på samma vis.

Nu måste botten vara nådd. Visst? Måste upp. Nu!

Kaffe. Hästarna. Och sen ut i skogen. = välmåendekur.

Ha det bäst!

Take care, live life - be happy!

Klagovisa från Trötter-Vekå

Shoppingresan med mamma gick jättebra idag. Vi blir båda less stadsmiljön lika snabbt och vill alltid göra det vi ska, för att kvickt få åka hem sen. Inhandlade en ny mobil idag. En sådan där modern sak med touch-skärm. Har inte kommit på långt ifrån hälften av alla finesser än, men det blir väl.

Är inte mig själv i eftermiddag. Mår pissigt dåligt.

Aptiten vill inte infinna sig. Tunnelseendet och värken gör mig disträ och ofokuserad. Distanserad och "off". Så känner jag mig. Går på auto-pilot.

Nä...fy... orkar inte skriva. Måste sova. Vill stanna i sängen. För alltid känns det som... Blä!
(sparka på mig i morgon den som når!)

Puss puss

(här har ni beviset, jag är inte på topp jämt! ;-)