En av målsättningarna inom vår familj har alltid varit, att vi ska kunna föra en öppen dialog mellan varandra, fylld av förtroende, omtanke och respekt. Vi ska tordas säga vad vi tycker och tillåtas ha olika åsikter.
Vi ska även vara noga med att skilja på personen och dess beteende. Man kan älska personen, men hata dess beteende = stor skillnad!
Dialoger och samtal ska dessutom föras på ett konstruktivt sätt, i en normal samtalston utan kränkningar och "påhopp". Vi strävar inte efter att själva må bättre, genom att "trycka ner" andra.
Vi tillåter och uppmuntrar varandra, att visa alla känslor vi har inom oss. Även de "jobbiga" känslorna. Beter vi oss oresonligt och obekvämt, så ursäktar vi oss efteråt och försöker utvärdera "vad som hände".
Ovanstående önskemål, om hur en familj bör fungera, kan tyckas vara en ouppnåerlig dröm. Men jag börjar mer och mer tro på att den faktiskt går att nå. I alla fall för barnen i vårt hus.
Jag tjatar och tjatar, påminner och påminner, påpekar och hänvisar, frågar och ber dem förklara sig, manar till eftertanke och tjatar lite till. Någon gång måste väl saker fastna..?
I morse fick jag beviset. Något har fastnat!
Ett samtal mellan två av familjens barn, rörande frukostflingornas placering på frukostbordet, ledde till prat om hur samtalstonen påverkade viljan att tillfredställa den andres önskemål, och om hur utebliven respons framkallade känslor av respektlöshet. Denna dialog mellan barnen hölls dessutom i normal samtalston, där de båda gavs tillfälle att föra fram sina åsikter. Hur de gemensamt kom fram till en lösning på "placeringsproblemet", var dessutom fascinerande.
Jag stod som en stolt tupp i hallen och tjuvlyssnade på barnens samtal och kände hur tårarna brände bakom ögonlocken av lycka. Den översvallande vågen av beröm jag sen överöste dem med, var kanske lite i överkant. Men, hellre för mycket av den varianten än för lite! :-)
Med denna positiva upplevelse på morgonkvisten, så har jag nu fyllt vågskålen på plussidan för idag. Nu kan jag med tillförsikt ta mig an Vitrockar och undersökningar idag. Kvällen kommer att resultera i balans på Livets våg. Mina tankar kommer att befinna sig långt bort på en solig strand, med en varm kärleksfull hand i min hand...
Take care, live life - be happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar