Förväntningar

Hörde berättas härom dagen om en person som alltid blir besviken. På sin sambo, på sig själv, på människorna i dennes omgivning, på situationer och händelser i dennes vardag, ja... i princip på ALLT!
Hur kan detta komma sig? blir min omedelbara motfråga. Jo, för att personen i fråga har förväntat sig ett annat resultat, än det som utfallit.

Förväntningar kan vara förödande, men samtidigt inge tro och hopp. Längtan efter något roligt, kan hålla en "igång" länge. Speciellt om löften uttalats och förväntningar finns på att de ska uppfyllas.

Besvikelsen som infinner sig, när förväntningar på något positivt uteblir, eller när löften inte uppfylls, är naturligtvis stor. Händer det dessutom upprepade gånger, så slutar man att tro. Och hoppas. Orden blir bara ord. Man slutar att lyssna.

Jag förväntar mig att folk ska hålla tider. Kommer man sent, ringer man och meddelar.
Jag förväntar mig att folk talar sanning.
Jag förväntar mig att alla alltid gör sitt bästa.
Jag förväntar mig att vi behandlar varandra som vi själva vill bli behandlade.
Jag förväntar mig att bli behandlad med respekt.
Jag förväntar mig att bli omtyckt för den jag är och inte för vad jag gör.
Jag förväntar mig säkert en hel del till, men kommer inte på mer just nu.

Vad ska man göra för att slippa bli besviken? Ska man sluta att förvänta sig saker? Ska man sluta hoppas? Och tro?

Lite grann är det kanske så... Man får tona ner förväntningarna. Bli glad för det lilla. Uppskatta det man har och sluta sträva efter mer, och mer, och mer...

Take care, live life - be happy!