Nu börjar det...

Tidigt i morse ringde min kära mamma och tyckte att jag behövde hjälp med att komma igång med köket. Sagt och gjort, 10 min senare var hon här och vi påbörjade att rensa ut från köksskåpen. På bilden nedan jobbar mamma för fullt. :-)

Just nu känns det väldigt rörigt, förstår inte vars vi ska rymma alla saker. Nu lastar vi fullt nere i bagarstugan. Det går ju inte att bära ut allt på altan mitt i vintern... Jaja... suck... det kan bara bli bättre!

Har precis skickat hem min gamla och duktiga mamma innan hon börjar få ont i hela kroppen. (Hon kan liksom inte hejda sig själv när hon väl kommit igång...) Nu ska jag ut och köra häst i stället - mycket roligare! Ungarna har så roligt med sina trickskidor i backarna här ute och jag längtar ut från röran här inne!

Ha en trevlig helg! Puss puss...

Påhälsning

Kolla in vår underbara söta lilla Emil. Malin fick ett akut behov av att gå på toa under sin ridtur och ställde då in Emil i källaren (!) medans hon gick och gjorde sina behov. Emil väntade snällt på lill-matte, men var aningens fundersam över var han blivit "dumpad" :-)

Har nu fått ritningen på köket från de s.k. experterna. tack och lov så var det nog det som behövdes för att få igång min inspiration. Otroligt så verkligt det ser ut via deras inredningsprogram! Så nu drömmer och längtar jag efter vårt nya kök... :-)

Prislappen är uppe i fantasinivåer, så jag var ju tvungen att jämföra med IKEAs utbud. Har äntligen blivit lite vän med deras program och kan konstatera att det är nog värt att lägga ner lite tid på att sätta sig in i deras sortiment av kök. Innan måndag eftermiddag ska vårt nya kök vara beställt! Så e de bara...

Hämtade en massa kartonger från Bolaget idag. Vinkartonger är ypperliga att paketera porslin i! Sysselsättningsbrist kommer inte att råda här hemma den närmaste tiden. Har ni tråkigt så tar jag tacksamt emot några hjälpande händer..! :-)

Nu stundar sängen alldeles strax, ska bara kramas en stund med alla gulliga barn jag har här hemma ikväll. De e såååå fina, å snälla och underbara....

Ha det bäst! P o K

Personalvård och vila

I går kväll hade vi i ridklubben ett seminarium som handlade om grundläggande föreningskunskap. Det var inte så välbesökt som jag hade hoppats på att det skulle bli, men vi som var där fick en kick i rätt riktning och mer kunskap om föreningslivet. Alltid intressant att höra att föreningar brottas med samma sorts problem, fastän man håller på med helt skilda sporter.

Riksidrottförbundet borde egentligen arbeta fram en lösning på detta, eftersom det generellt verkar finnas ett behov. De vanligaste problemen är Hur man ska engagera fler ideellt i föreningars drift och ledarroller.

Vår klubb fick beröm för att vi utvecklat mallen för medarbetarsamtal och utvecklingsplaner för våra anställda och ledare. I år har jag budgeterat ett större belopp än i fjol för utveckling och utbildning av våra förtroendevalda, ledare och anställda. Personalvård är viktigt och får inte glömmas bort, speciellt i lågkonjukturens anda som nu råder...

Idag kommer nr. 5 hit. Känns som att det var så länge sen vi träffade honom, så det ska bli riktigt kul! Tror att han längtar... :-)

Tyvärr har inte garderoberna kommit ännu. På måndag blir det tydligen. Nästa vecka blir hemsk, då ska kök plockas bort och garderober sättas ihop och fyllas. Mitt i den röran ska vi försöka ha en vardag - DET blir en utmaning!!! Idag kommer förhoppningsvis ritningen på köket. Vill ha tid på mig att granska den ifall vi vill ändra på något.

Nu ska jag ta mig en power-nap på soffan. Kom hem halv elva från mötet igår kväll, satt med papper till före tolv och har redan gjort bort en massa ute-jobb på morgonen. Min kropp skriker vila - det är väl bäst jag lyssnar....

Carpe diem

Tack för alla uppmuntrande kommentarer jag får ang. min hälsa! Omtänksamt och glädjande! Tänker ofta att jag lever lite självdestruktivt och i ett alldeles för högt tempo, men vet inte riktigt hur jag ska bromsa..? Trivs med att ha mycket att göra, vill ha ansvarsuppgifter och känna att min insats här i livet gör någon verkan.

Försöker ta vara på tiden man fått tilldelad och nyttja varje minut, varje sekund till att leva! Är så hungrig på livet, det finns så mycket att göra, så många människor som jag vill uppleva, så många platser att upptäcka och så många känslor jag vill känna. Låter inte vardagen fördunkla mitt sinne, utan vill och strävar hela tiden efter nya mål och nya utmaningar. Ju svårare och mer komplicerade de är - desto intressantare i mina ögon! :-)

Besökte en köks-expert-firma i Skellefteå i går. De ska kostnadsfritt göra upp ett förslag på utformning av vårt nya kök, samt lämna en offert. Satt och pusslade med Ikea´s home-planner-verktyg i går kväll, men blir galen av alla smådetaljer man måste tänka på. Nej, det är bättre att de som är experter i detta område (och har intresset!) får utforma vårt blivande kök efter våra önskemål. Vill inte ta tag i detta. Egentligen borde detta om något, vara en utomordentligt bra utmaning för mig som alltid söker "problem", men konstigt nog känner jag inte för det..?

Idag har jag typ tusen saker att ta tag i, har börjat med de jobbigaste som snart är klara. Nu ska jag fortsätta så jag hinner innan denna dag är till ända. Ha det gott!

Live life - be happy!!!

Lägesrapport

Hade mod nog i morse att ställa mig på vågen. Har efter sjukhusvistelsen fått behålla maten betydligt bättre. Tidigare kunde jag inte ens dricka ett glas vatten utan att det skulle "rinna" rakt igenom mig. Två kilo upp sen sist jag vägde mig och det betyder att jag nu bara ligger fyra kilo under min normalvikt! :-) Yes....! Medicineringen funkar alltså! Känner mig piggare också, inte riktigt lika matt och orkeslös som tidigare. Men yrseln finns kvar, tankspriddheten, bristen på koncentration och hjärtat som slår så det känns som om det ska hoppa ut ur bröstkorgen ibland! Men, det blir nog bättre snart med det också!

Ha en bra dag, P o K!

Köksprojektet börjar ta form

I morgon bär det av till Skellefteå. Farmarpojken ska få sina tänder raspade. Ska även göra ett besök på någon lämplig affär för att få hjälp med ritning av det nya köket. Kanske ta någon offert på köksinredning, vi får se... Önskar verkligen att jag kunde känna ett större engagemang för detta projekt. Nu märker jag tydligt hur betungande allt känns, när man måste ta tag i ett projekt som har tillkommit av sig själv. Vattenskadan var absolut inte planerad...

Måste få hjälp med att mäta upp köket ikväll, undrar var jag har min kära man..? I morgon kommer de även från försäkringsbolaget för att inspektera, undrar hur det kommer att gå..? :-S Har varit i kontakt med en lokal hantverkare idag som lovat att ta sig an projektet. Tydligen så märker de oxå av lågkonjukturen - trots rotavdraget på 50% som de försöker locka med. Men det är ju bra för oss, då kanske de kan fixa köket snabbt om de inte har så mycket annat att göra..

Malin och Emil i somras

Jag och Malin åkte med Emil till ridhuset och tränade lite körning direkt hon kom hem från skolan. Det gick fantastiskt bra! Ryggningarna sitter där snart och Malin tränar dressyrprogram för fullt. Duktiga lilla Malin... Hon var så entusiastisk och glad efter träningen och ville ta in tömmarna inomhus för att träna att hålla i både pisk och töm samtidigt. Det är svårt även för en vuxen att balansera den långa körpisken, så klarar hon att manövrera den genom ett helt dressyrprogram - så gör hon det bra med sina små händer! :-)

Åkte sen hem, bytte häst och tog med mig Paula och Nypon tillbaka till klubben igen. Lät dem träna på egen hand medans jag höll teorilektion för mina elever. Teori har ofta varit ett "tråkigt" moment på klubben som eleverna gärna hoppat över. Nu har vi bestämt att köra stenhårt var femte gång med teori, och jag tror absolut att mina elever förstod vikten av att kunna häst även vid sidan av ridningen också, efter dagens pass. Hoppas de ser fram emot nästa lektion lika mycket som jag!

Paula red Nypon lite försiktigt igår - barbacka! Det gick jättebra. Paula har aldrig riktigt kunna rida igenom Nypon ordentligt barbacka tidigare, då hon är så svår att sitta på med sina stora gångarter - men det gick riktigt bra! Tydligen gick det ännu bättre idag med sadel inne i ridhuset och Paula var mer än nöjd! :-)

Nu håller Malin på med sitt vanliga kvällsfika. Hon steker ägg. Hon har den senaste tiden börjat exprimentera så att det blir omelett-aktigt med lite färska kryddor och skinka m.m. Hon är så duktig med stekspaden och på att knäcka ägg! :-) Borde filma henne...

I morse steg förresten Paula upp just efter sex för att hinna göra en skinksallad som hon ville ha med sig på dagens utflykt på skolan. Blev så snopen när hon ringde mig tidigt när jag var i stallet, och frågade om hon fick ta kasslern från frysen till salladen. Gud vilka duktiga ungar jag har! Är en stolt mamma idag - också! :-D

Ha det bäst - och lova att ta hand om varandra!

Ge mig kraft!

För första gången på länge, så känner jag en viss brist på hur jag ska uttrycka mig, för att på ett lättförståeligt sätt förklara händelser som pågår i min vardag just nu. Försöker samla kraft att acceptera sådant som sker som jag inte kan göra något åt, samtidigt som jag vill ha mod att förändra saker som går att förbättra. Sen är det ju som ordspråket säger, att man måste även ha visheten att se skillnaden mellan dessa två - och det är kanske där det egentligen brister.

Man vill naturligtvis inte ödsla en massa energi på sådant som inte leder någonstans. Hårklyverier... Om man intalar sig själv en sak nog många gånger, man upprepar samma sak om och om igen i ens huvud, så blir denna saken med säkerhet till ens egna sanning till slut. Att saken kan tolkas som en osanning av andra spelar då längre ingen roll - för man vet ju själv vad man sagt och gjort (eller intalat sig själv att man sagt genom upprepningsmetoden inombords...).

Naturligtvis är detta ett sätt att skydda sig själv på. Man bygger sina murar. Kloss efter kloss. Tycker hela världen är hemsk och orättvis. ALLA är dumma och INGEN förstår. Undrar varför?

Konflikträdslan och oron över att bli "avslöjad" (om man nu kan kalla det så?) inför andra gör att man "låser in sig" och tjurar. Likt ett sårat lejon som slickar sina sår, har reträtten skett när uppgiften blev för svår.

Synd att detta sker bland oss människor också. Jättesynd när folk ser kritik och ifrågasättande som personangrepp, istället för att besvara kritiken, hjälpa till att reda ut problematik som föreligger och tillsammans rida ut konfliktens stormvåg.

I familjer, småföretag, styrelser, mindre föreningar och andra mindre sammanställningar, så brukar konflikter som reds ut och löses göra, att dessa grupper svetsas samman och går starkare ut ur eländet. Man diskuterar, argumenterar, kompromissar, ser lösningar, accepterar olikheter, drar streck över det som varit - och sen jobbar man framåt! Svårare än så borde det inte vara, eller...?

Live life, take care - be happy!

Besvikelsens ansikte...

... får jag allt för ofta skåda. Har lärt mig att tackla den känslan bättre nu för tiden, och låter mig inte heller trampas på eller bli beskylld med falska anklagelser. Varje gång man ger någon sitt förtroende, så sätter man sitt hjärta på spel. Man utsätter sig själv för risken att bli besviken, men jag hoppas alltid att den känslan ska slippa upplevas igen... och igen...

När affärer blir personliga och diskussioner inte kan föras på en proffisionell nivå, blir jag frustrerad. Hot om att medarbetare kastar in handduken när de ifrågasätts, anser jag är lek på sandlådenivå. Konflikter är till för att lösas, och som vuxna förtroendevalda individer är det vårt ansvar att se till att det sker! Man ger inte upp - det tycker inte jag...! Det är att välja den enkla och fega vägen!

Har man rent mjöl i påsen, så borde man inte svara med aggression och tycka att det råder ett misstroende. Det tyder i mina ögon bara på att mina onda aningar besannas. Fram med konkreta motbevis på mina farhågor, och jag ska bli den första att be om ursäkt för mina misstankar och mitt ifrågasättande.

Låt mig få slippa ha rätt, vill inte vara besviken - igen..!

Hästprat

Farmarpojken och Nypon har fått sig rejäla genomkörare idag. Nypon som är så känslig, men ändå både envis och stundtals skänkeldöd, är väldigt speciell att rida. För att vara första gången, så klarade Paulas stand-in träningen idag jättebra! Vi fick många mat-nyttiga tips med oss för Nypons och Paulas fortsatta träning.

Farmarpojken var lite loj och vi började fundera på ifall han är inne i en växtperiod. Måste mäta och kolla ifall han är lite högre över korset än manken. Är han det, så behöver han vila nu.

Ytterligare en ridskolehäst visade idag hälta. Blir så trött på dessa skador och konvalecenter. Hoppas det vänder snart..?

Nu har vi lagt upp en plan för hur helgen när Fp ska åka på avelsvärderingen ska se ut. Helgen v.17 bär det av till Luleå - spännande! Då avgörs det ifall han får fortsätta att vara hingst eller ej...!

Helgen v.11 ska vi åka till Åsele och träna för Ebba von Essen i dressyr. Känns lite överkurs, men om man siktar mot stjärnorna så kanske vi når trädtopparna. :-)

Mest längtar vi nog ändå till körkurserna för Fredrik Persson från Flyinge i vår. Både jag och Malin ska delta, jätteroligt och lärorikt brukar det vara.

Ha det bäst - helst till häst! :-)

I miss you...

Det är så få människor som man möter som man får uppleva det där lilla extra med, det som gör att man blir upprymd, att tiden bara springer iväg när man träffas och som gör att man känner sig lugn, glad, harmonisk och lycklig på samma gång.

När omständigheterna gör att man inte kan träffas eller umgås så känns det frustrerande. Telefonen är ok, men långt ifrån känslan av att få se varandra i ögonen. Ibland så hör man inte av varandra på långa perioder. Men det gör ingenting. När man väl möts eller hörs så vet man ändå var man har varandra. När man har hittat det där outtalade speciella bandet mellan varandra så behövs inga ord - man bara vet...

Vänskap som kräver kontinuerlig kontakt "för att någon inte ska bli stött" är inte äkta i mitt tycke. Vänskap där man inte känner att man törs andas ut, eller där man upplever att man måste tänka på vad man säger, så att man inte säger det man tänker - är inte heller ok.

Va rädd om era äkta vänner, visa er uppskattning och gör någon människa glad idag..!

Dream like you´ll live forever
Live like you´ll die tomorrow

Hemma igen

Nu är Paula hemma igen! Lite grå i ansiktet och matt i blicken, men nu har det vänt mot det bättre. Läkarna påstod att hon hade en "förkylning" i magen. (?) Aldrig hört nåt liknande..?

Gjorde lite småärenden när vi ändå var i Skelleftå. Köpte bl.a. Glucosamin till Nypon. Hon har ett hemskt knäppande ljud i sina bakkotor när hon rör sig, och jag fantiserar om att hon kanske har för lite ledvätska..? Äldre hästar brukar må bra av lite Glucosamin och vi får väl se om det hjälper. Någon som har någon erfarenhet av det fodertillskottet?

Nr. 6 verkar trivas hos oss - och vi med henne. Hon har fått rida lite i eftermiddag ,för första gången sen en ponnyridning när hon var jätteliten. Tur att hon hade öron, för annars hade hennes leende gått runt hela huvudet! :-) Ungarna har även roat sig med madrassåkning och trickskidor. Just nu sitter de och sjunger karaokee. Roligt!

I kväll kommer dressyrinstruktören från Åsele hit. Vi börjar kl. 8 i morgon och hon sover därför hos oss ikväll. Hade fantiserat om att hinna göra Konkas grekiska biffar ikväll. Köttfärs med fetaost, vitlök, färska kryddor och massor av peppar - jättegoda. Måste hinna det. Kycklingsallad åt vi till middag idag. Biffarna vill jag ha färdiga så de bara är att värma till lunch i morron.

Medicinen funkar bra för mig och jag har fått behålla maten jättebra de senaste dagarna - känns underbart! Nu kanske jag får tillbaka lite ork!? Blir fortfarande hemskt trött det första jag sitter stilla, måste röra på mig för att inte somna hela tiden... men det blir väl snart bättre.

Ha det bäst and take care!
Kram

Lasarettet - igen!

Hade inte alls tänkt sitta framför datorn idag, inte annat än för nöjes skull. Hamnade ändå mitt upp i en massa byråkratiskt tjafs som tog en massa energi från mig på förmiddagen. Har även ordnat med finansieringen av köksrenoveringen, så snart drar vi igång det projektet.

Fick ett samtal från sociala idag. De vill få utreda oss för möjligheten att bli familjehem. Som det är idag är vi ju bara kontaktfamilj. Familjehem är det man förr kallade för fosterfamilj. Här hemma finns enorma möjligheter för välbefinnande, speciellt för barn med brokig bakgrund, särskilda behov eller sjuka föräldrar. Vi känner oss naturligtvis hedrade över förfrågan och kommer att ta oss en allvarlig funderare över erbjudandet.

Paula var feberfri i morse, men ändå väldigt hängig. Klagade hemskt över magsmärtor och kunde inte äta så mycket frukost. Hon pysslade lite i sitt rum och påbörjade att byta gardiner när hon plötsligt föll i gråt över sin onda mage. Då ringde jag läkaren. Vill få slut på denna oro. Stressad över mitt eget mående samt att nr 6 skulle komma inom några timmar och jag hade ogjort en massa saker, så skickade jag mormor med Paula till doktorn.

Hon blev direkt remitterad till barnkliniken i Skellefteå. Frustrerad över att jag inte tillåts köra bil längre sträckor ännu, samt att tiden var för knapp för att ställa in nr. 6 ankomst, så var jag tvungen att skicka iväg henne utan mamma med mormor som stand-in.

Har precis pratat med dem och fått besked att hon blir inlagd på Barn över natten i väntan på provsvar. Hon hade nu 39,5 i feber och ont i magen. De misstänker inte blindtarmen i nuläget, men vill inte chansa och skicka hem henne. Mormor sover med henne där i natt och jag känner mig kluven och skulle vilja kunna klona mig. Behövs både där och här hemma. Usch!

Nr 6 stortrivs och har jätteroligt med Malin. De har gjort chokladbollar och pysslat lite med scrap-booking. I morgon kommer vi att åka till Paula direkt vi fått besked efter läkar-ronden på morgonen. Hoppas det inte är nåt allvarligt...

Ha en trevlig helg, kram...!

Sprucket förtroende

Fick ett tips idag om en kurs på Medlefors Folkhögskola den 1/3 som handlar om ett program som heter RS-pro. Det är ett speciellt dataprogram från Ridsportförbundet, som effektiviserar arbetet kring planering och strukturering vid tävlingar. Lät jätteintressant och jag hoppas jag får möjlighet att åka dit och lära mig nåt nytt!

Hade oväntat besök här i eftermiddag utav en av mina arbetskamrater från Bolaget. Hon kom med värsta fina orkidén, krya-på-dig-kort och varma famnen. :-) Omtänksamt och väldigt uppskattat. Gud, vilka härliga jobbarkompisar jag har! Saknar er...!

Idag har jag medicinerat mig själv med den bästa medicin som finns - Farmarpojken! :-D Tog en lugn tur i vagnen i nära på en timme. Superhärligt! Temperaturen nära noll ute och nästan vindstilla = fint. Fp var pigg å glad och verkade njuta nästan lika mycket som jag...

Har insett att jag kommer nog inte att fixa dressyrkursen på söndag. Tror jag kommer att be Paula rida honom ifall hon vill.

Har varit med om en besvikelse idag; som jag ännu inte bestämt mig för hur jag ska hantera. Jag har ju en del förenings-uppdrag på olika håll och jag upptäckte idag en medarbetare som missbrukat sin ställning som förtroendevald. Inget allvarligt egentligen, allt går att lösa, men förtroendet är naggat och jag tycker det var så onödigt...

Lider med dem som tror att man måste hävda sig på något sätt för att bli accepterad. Att man måste prestera, leverera och ha åstadkommit något speciellt, för att bli omtyckt. Jag skiter fullkomligt i ifall du är professor i nåt viktigt, är världsmästare i någon speciell gren, är kändis eller en framgångsrik affärsman. Är du inte ärlig, ödmjuk, medmänsklig och godhjärtad så kommer du inte att få någon uppmärksamhet - inte från mig i alla fall!

Efter allt man varit med om genom åren, så har kriterierna för vad jag värdesätter hos vänner och samarbetspartners blivit mer och mer specifierade. Jag vet vad jag vill ha, och även vad jag INTE vill ha!

Är lite besviken på mig själv oxå när det gäller denna medarbetare. Min magkänsla varnade mig för någon vecka sen, men jag lyssnade inte. Små varningsklockor har signalerat lite då och då, men jag har hela tiden tänkt att det är jag som är för kritisk och misstänksam. Nu fick mitt "inre jag" rätt igen. Jag förlorade med typ 0-10. Nå väl, problemet är löst och förhoppningsvis kanske förtroendet kommer åter. Men det kommer att ta tid.

Paula har f ö piggnat till. Bara lite feber idag, men klagar fortfarande över magsmärtor. Trodde ett tag att blindtarmen spökar, men borde inte febern stiga då? Hon har hjälpt mig att dammtorka på övervåningen idag. Har inte hunnit/ orkat ta tag i städningen efter byggprojektet i sovrummet förrän idag. Har nu färdigställt operation städning uppe, samt är nästan klar nere i källaren.

Har pysslat och gjort jättefina inplastade namnskyltar som jag ska märka våra klädkrokar med i källaren. Med fyra barn här stundvis, så blir det lite mycket att hålla reda på i klädväg, men nu ska det förhoppningsvis bli lite mer struktur även i den frågan. Nr. 6 kommer ju i morron och det är nog lite pirrigt för oss allihopa... :-)

Ha det bäst och lova att va rädda om varann...!

Skitgöra

Febern har gått ner för Paula, och inga kräkningar i natt - skönt! Kände mig hemskt risig i går kväll och trodde utan tvekan att jag själv skulle insjukna i samma som henne. Jag hoppas att jag klarar mig från det.

Vi låg vakna länge igår, stötte och blötte köks-frågan fram och tillbaka. Ingen i familjen känner sig så hemskt entusiastisk över det här med renovering i köket, men vi har ju liksom inget val just nu... Ska golvet liks rivas upp är det väl lika bra att göra allt ordentligt. Med tanke på att ingen av oss har något direkt behov av att vara med i toppen av heminrednings-hysterin, så funderar vi mer praktiskt än estetiskt.

Laddade hem programmet från IKEA i går kväll. Men upptäckte att jag har för litet intresse av att ta tag i det där. Tror bestämt vi kommer att låta någon annan bestämma. Någon fackman, som vet vad som blir bäst funktionellt, ekonomiskt och långsiktigt. Känns bäst så. Minst problem (förhoppningsvis!).

Nu ska jag, efter dagens tredje kaffekopp, dyka in under källartrappen. Vår katt har i vinterkylan blivit hemskt bekväm och hittat en ny toalett där. Bredvid hennes ordinarie kattlåda. Det luktar hemskt och jag får kväljningar av att gå förbi där. Måste fixa det. Paula brukar va jätteduktig på att städa efter katten, men det känns inte ok att kräva det av henne nu när hon inte är frisk.

Ha en bra dag!
Kram.

Dream on

Nu är det fixat med försäkringsbolaget, det blir nytt golv i köket. Konstigt nog så känner jag mig inte så upprymd som jag borde göra. Jag har ju drömt om ett nytt kök hur länge som helst - och nu har jag ju guldläge att få det!!! All köksinredning måste ju liks bort nu när golvet ska rivas upp...

Hade ju en fantasi i morse om att ligga och surfa å drömma mig in i bl. a. IKEAs kök-bygg-program där man visuellt kan få en bild av köket efter renovering, men jag har liksom inte hunnit dit. Telefonen har gått varm och mailboxen är väl använd idag.

På fredag kommer nr. 6 hit. Har lite förberedelser att ta itu med först. Hoppas Paula hunnit tillfriskna, annars måste vi nog ställa in kommande helgs visit. Har bokat in helgerna när 5 och 6 ska vara här de kommande månaderna och märkte att vi har inte en endaste ledig helg förrän i slutet av april!

Har en dröm om att inleda varje år med att slå upp almenackan och börja med att pricka in all ledighet som vi i familjen ska ha. Både enskilt och gemensamt. Sen kan övriga åtaganden och aktiviteter få planeras in eftersom de dyker upp. Men ledigheten borde få vara helig!

Nu ska min febriga och magsjuka lilla (stora) tös få lite fika. Hoppas det får stanna i hennes mage i natt, för jag börjar ha brist på sängkläder... :-)

Take care, live life - be happy!

Utmärkelse

Fick denna fina utmärkelse av Yvva idag. Med den följde ett antal regler, som jag redan nu kan lova att jag inte kommer att hålla... (tyvärr, vill/orkar inte lägga energi på detta just nu) Nu kanske Ywwa tar tillbaka sin utmärkelse *ler*..?

Det är nästan som med alla dessa kedjebrev man får, som man MÅSTE vidarebefodra till MINST 10 personer bla bla bla.... Jag har ett behov av att i a f läsa igenom kedjebrevet, en del kan vara riktigt skojjiga, men tyvärr är jag oftast en sådan som bryter kedjan. Sorry!

Tog bilen in till samhället idag. Kände mig som en skurk. Borde ha hållit mig i sängen. Fläkten till sadelkammaren har gått sönder och de blöta hästtäckena torkar inte. Har erbjudit nog med dålig service nu när jag varit borta till min stackars hyresgäst, så nu fick det lov att vara nog. Köpte ett fint konvektorelement som verkade energisnålt och effektfullt.

Stod på parkeringen med elementet i famnen när jag kände hur det började svaja. Mina armar domnade bort och jag känner ännu stickningar och konstigheter i mina händer. Min högra hand var kritvit, precis som om blodet inte gick runt till fullo i min kropp, och det är inte förrän nu när värmen är tillbaka i kroppen, som jag har normal hudfärg igen.

Tyckte det kändes meningslöst att åka hem när jag satt i bilen där på parkeringen. Jag var ju så nära mataffären, och jag vet hur tomt vi hade det i både kyl och skafferi, behövde verkligen handla mat oxå... Gulligt när folk jag mötte visade sin omtanke och undrade hur jag mådde, men jag var verkligen inte pratsugen. Ville bara göra bort mina ärenden snabbt och komma mig hem. Sick-sackade mellan hyllorna och lyckades fylla tre kassar med mat.

Nu får jag säkert skäll för allt jag gjort idag. Mår väl som jag förtjänar just nu. Men, jag hatar att vara till en belastning! Det finns ju dom så har det såååå mycket värre. Kan erkänna att det kliat i häst-nerven och jag HAR fantiserat om att fara ut med Farmarpojken idag, men inte gjort det... :-)

Kramiz till er alla, love youuuu!

Borta bra, hemma bäst?

Har tänkt försöka ta det lungt idag. Ligga med datorn på magen och kanske fantisera ihop ett nytt kök? När man går vid köksbänken så pyser det upp vatten i springorna mellan parketten. Tror inte det är så bra, eller? Har gjort en skadeanmälan via internet igår, men känner att jag vill nog prata med försäkringsbolaget personligen, innan man börjar riva i något.

Har haft en omtumlande natt. Hade svårt att somna. Min kropp är inte van vid inaktivitet och jag hade tusen saker som jag genomförde i tankarna - istället för i praktiken. Vi hade styrelsemöte i går kväll och jag deltog absolut i tanken, men kroppen befann sig hemma - frustrerande!

Vid ett-tiden vaknade jag av att Paula ropade förtvivlat. Hon hade kräkts och mådde jättedåligt. Yr i bollen och stapplande försökte jag hjälpa henne så gott det gick. Fascinerades över min mans sätt att ta hand om spya... om man täcker över den med en halv rulle hushållspapper så kanske den försvinner av sig själv - eller? Vid halv tre smet han ut i ladugården och jag önskade att jag kunnat göra detsamma.

Tvättmaskinen går för fullt efter fler olyckor för Paula i natt. Hoppas det inte är vinterkräksjukan..! Hon har hög feber och kräks direkt hon dricker något. Stackars lilla gumman...

Underbart var det i a f att komma sig ut i stallet i morse. Guuud, vad jag saknat hästarna. Lät det ta lite längre tid än vanligt. Jobbade sakta och försiktigt. Är lite rädd att det ska hända mig något igen. Vet att oron kan förvärra det hela, så jag försöker att inte tänka så mycket.

Ha det bäst! P o K

I am back!

Det är fantastiskt hur vår kropp kan lura sig själv vid olika extrema situationer. Vid min körtur med Farmarpojken i lördags frös jag rejält (fastän jag hade klätt mig ordentligt). För att lindra den brännande smärtan av långvarig kyla i mina fingrar, så gnuggade jag dem intensivt. Jag fantiserade även om behagliga semesterminnen i soliga och varma miljöer. Ett stilla illamående började infinna sig, svetten pärlade sig fram i min panna och jag upplevde det svårt att andas.

Jag insåg att jag skulle nog inte klara av att köra hela vägen hem och ringde därför efter R. Det som hände därefter har jag väldigt suddiga minnen av, en del har jag fått berättat för mig av andra nu i efterhand. Mitt synfält började begränsas och min kropp slutade att lyda mig. Benen vek sig och jag föll av kuskbocken i farten. Vet att min enda tanke var: "Tömmarna!" "Farmarpojken, bara han inte blir rädd och gör illa sig..."

Min underbara hingst stannade omedelbart och funderade säkert vad matte höll på med. På något sätt lyckades jag kravla mig upp i vagnen igen. Blind och orkeslös. Där stod vi. Mitt på vägen, min häst och jag, och inväntade hjälp. När R kom svimmade jag igen. Det sista jag sa var att han skulle ta hem min häst.

Jag blev liggandes i snön ett tag innan ambulansen kom. Sen blev det helikopter till lasarettet. Och jag missade alltihopa! Jag som alltid fantiserat om att få åka helikopter. Och nu när jag äntligen fått prova på det, så minns jag ingenting! Typiskt! :-)

Nerkyld och omtumlad vaknade jag på lasarettet i Skellefteå. Smärtorna i kroppen kom inte förrän på eftermiddagen. Det har röntgats, undersökts, tagits prover i massor och jag har svävat mellan hopp och förtvivlan. Har fått en preliminär diagnos nu, (en ytterligare efter mitt läkarbeskök i fredags...!) En väldigt ovanlig sjukdom som jag hörde att 6/1000000 lider av. Den har att göra med att binjurarna har sagt upp sig, mer har jag inte tänkt gå in på det i detta forum.

Ska till Umeå och göra en Tilt-undersökning inom kort. Förhoppningsvis kommer fler svar då. Allt är inte utrett ännu, men jag är i a f tacksam över att få vara hemma igen. Med min familj...

Frusterationen som infunnit sig de senaste dagarna har varit omtumlande. Måste rannsaka mig själv och "städa" lite i min vardag.

Har varit hemifrån några dagar och jag har knappt vågat kolla runt än på allt som är ogjort. Det värsta är nog vattenläckan i köket efter ett haveri kring diskmaskinen. Jahepp, då vet man vad nästa byggprojekt här hemma blir...! Måste ringa försäkringsbolaget... Eller egentligen ska jag inte göra någonting alls enligt läkarnas ordination. Men det är ju inte riktigt jag..! Inbillar mig att jag blir mer sjuk av att inte göra något. Hmmm, nå väl. Allt löser sig. DET vet jag i alla fall! :-)

Solens återkomst

Vilken dag som helst når solens strålar in genom köksfönstret. Ganska exakt två månader per år skymmer Storlidenberget strålarna från att nå ner till oss på Tallheden. Känslan i kroppen när solen återvänder är himmelsk. Man upptäcker då hur beroende vi är av ljuset. Solen har då även börjat värma en liten aning. Sitter man i lä så känns det...

För mig känns vändningen från mörkt till ljust alltid lika starkt. Inte nog med att den sker visuellt, den sker även känslomässigt. Allt som tynger en, går emot en, oväntande utmaningar och konflikter man ställs inför, känns alltid mycket enklare att hantera när ljuset har återvänt. Inte undra på att jag älskar sommaren så mycket, för då är det ju ljust dygnet runt... :-)

Nästa helg kommer familjemedlem nr. 6 hit! Helgen därpå nr. 5. Ser verkligen fram emot det! Förhoppningsvis har då även garderoberna kommit från Ikea. Kan tänka mig att det blir lite pyssel innan man skruvat ihop dem.

I går kväll åkte vi med ponnyerna till ridhuset för lite träning. Ska strax ge mig ut på en tur med Farmarpojken i vagnen innan det bär iväg till kyrkan. Det blåser dock en hel del i kylan ute, så jag funderar på hur jag ska klä mig...

Ha det bäst och va rädda om varann...!

Brorsans dag i morgon lördag! :-)

Grattis storebror - 46 år i morgon lördag! (det är han som ligger ner i snön... Malin och kusin Joel tittar glatt på.)

Den här dagen har liksom bara sprungit iväg. Har som vanligt suttit med en massa pappersjobb, och känner mig jättenöjd för jag har hunnit med en hel del! Ligger t o m lite före i mitt administrativa arbete, än vad jag vanligtvis brukar göra vid denna tid i månaden. Känns bra!

Skulle vilja kunna klona mig ibland. Min Konka ligger på sjukhuset, hennes tumör är så aktiv nu... tänker på henne hela tiden! Vill vara där hos henne, men det går inte just nu. Hinner inte. I tanken är jag i a f där...

I morgon har vi begravning. Min mans farbror - dog i cancer. Mycket cancer just nu... usch! Man ska vara tacksam! Friska människor har tusen önskningar - de sjuka har bara en...

I morgon kväll har vi blivit bjudna på Risliamatörernas nyårsrevy med supe´och dans. Knasigt att det blev samma dag. Men, det går väl.

Fick en bukett blommor idag. Av någon som tydligen läser min blogg... "Krya på dig! Kram" stod det på kortet. Trodde så klart det var från min R, men så var det visst inte... Hmmm?

Ha en underbart trevlig helg!

Kramizar från mig

A planted seed that will spring into LIFE

"Closed off from love
I didn´t need the pain.
Once or twice was enough
And it was all in vain.

Trying hard not to hear
But they talk so loud
Their piercing sounds fill my ears
Try to fill me with doubt
Yet I know their goal is to
Keep me from falling

My heart´s crippled by the vein
That I keep on closing
You cut me open and I
Keep on bleeding
- LOVE….."

Läkarutlåtandet...

... jag fick idag vägrar jag acceptera! (har inte tänkt offentliggöra min diagnos helt och hållet) Att få höra att andra patienter med samma problem aldrig, eller till väldigt liten del, blir fria från sina besvär - är inte upplyftande! Har fått ny medecin samt en remiss till dietist. Behöver hjälp med att få i mig de nyttoämnen som kroppen kräver.

Min sjukdomshistoria försvårar ett tillfrisknande. Jag upplever det så här i efterhand, att jag fick bara "plåster på såren" för att lindra mina bekymmer - men den egentliga orsaken till allt elände i min kropp, är ännu inte åtgärdat!

Skit samma! Blir förbannad faktiskt... Vägrar vara sjuk och ska ta mig f-n visa de där s.k. läkarna att jag visst kan bli frisk! Har ingen som helst plan på att vara sjuk eller lida av några kroppsliga besvär. Ska fixa detta själv! Med järnvilja klarar man det mesta...!!!!

Take care, live life - be happy!

Nu blir det andra bullar...!

Fyra stora vetelängder blev det! Mycket av stött kardemumma i degen - jättegott! Iskall mjölk och nybakta bullar, finns det något mumsigare? :-)

Kylan har bitit tag i oss ännu hårdare och det är 4 grader kallare nu än i morse. Hästarna får nog komma in snart, inte roligt gå ute i denna kyla!

Har en fiskgratäng med broccoli och gula morötter i ugnen. Nu blir det middag och sen volleybollträning!

Tjing!

Fy så kallt!

-29 grader i samhället i morse...brrrr! Kallt, vad händer? Jo, vattnet fryser! Måste få till en hållbar lösning på detta problem. Ska försöka skotta upp en massa snö över ledningen, så får vi se om det isolerar lite bättre.

Har tagit hand om en massa hushållsbestyr på förmiddagen. Tvätt, städ och byte av gardiner. Tycker så mycket om mina julgardiner, så egentligen ville jag inte alls byta... Varför måste man göra som alla andra? Kanske jag vill ha julgardiner ända fram till påsk? Har låtit de i köksfönstren sitta kvar, vi får se om det blir så länge som ända fram till påsk. :-)

Har upprättat anställningsavtal idag till våra två nya anställda på klubben (det borde ha varit gjort för länge sen - I know!) och tagit reda på lite mer ang. kollektivavtalet m.m. Det är så mycket att hålla reda på... Undrar när jag blev personalansvarig - också!?

Vi hade en olycklig avramling i ridhuset under jullovsaktiviteterna med en bruten handled. Nu blir det försäkrings- och ansvarsfrågor som man måste sätta sig in i... Hmm, nåja - alltid lär man sig nåt´!

Första utkastet av verksamhetsberättelsen är klar, uppdateringarna av aktivitetskalendern på hemsidan är klar och nu har jag bara det sista redovisningarna av LOK-stöd samt lite kreditfakturor kvar att göra.

Hade tänkt hinna baka lite bullar idag och läsa klart min bok som jag påbörjat.

Kramas lite mera och var rädda om varann! :-) puss...

Ledarskap

Vilken svår uppgift...! :-) Att stå bredvid och försöka lotsa, hjälpa och stötta en blivande idrottsledare. När man hör "tavlorna" som kommer ur den stackars nervösa munnen, när man ser oron i blicken som flackar och när 45 minuters undervisning blir oändligt långa minuter... usch vad jag mår dåligt då!

Det positiva är att allt bara kan bli bättre! Denna blivande "ledare" kommer att växa enormt med sin uppgift och jag har lovat att göra mitt yttersta för att coacha henne rätt. Med kunskap, förberedelse samt en kom-ihåg-lapp i fickan kommer man långt! :-D

Har även varit med om en idrottsledare idag som började sin undervisning till barnen med att seriöst säga (och visa!) hur man INTE ska göra vissa saker. Jag trodde att jag skulle falla pladask när jag hörde och såg detta. Är det bara jag som tycker att allt negativt, ska i den största mån det går, plockas bort i det som sägs och lärs ut till barn (vuxna med för den delen)..? Varför beskriva hur man INTE ska göra vissa saker? Vad tror ni ungarna kommer att tänka på? Det de ska, eller INTE ska göra? Jag kan med 95% säkerhet säga att de kommer att tänka på allt de INTE ska göra. Och det man tänker på - det gör man...

En ryttare som sitter ihopsjunken i sadeln och behöver tänka på att räta upp sig, anser jag man ska uppmuntra att förbättra sin hållning och sträcka på sig, istället för att säga att hon/han INTE ska sitta så ihopsjunken. Om man hela tiden vänder kritiken till det positiva och försöker säga vad idrottsutövarna borde träna lite extra på, så tror jag de stärker sin självbild i sporten de utövar.

Att ge beröm hela tiden tror jag heller inte är bra. Berömmet ska man ha gjort sig förtjänt av. Det blir mycket mer välkommet om det verkligen menas när det sägs! För den skull så behöver man inte klanka ner eller kritisera när målen inte uppnås - utan i stället peppa, vägleda och öka motivationen hos utövaren att förbättra sig.

Ha det gott allihopa och hoppas ni kommer att sova lika gott som jag kommer att göra. (varför e jag så fruktansvärt trött...?) puss puss

Sovmorgon mitt i veckan?!

Jag försov mig i morse! Vet inte när det hände senast...! :-D Till råga på allt ringde ungarnas väckarklocka en halvtimme för sent. Skojigt att se oss stressa runt här i morse för att inte missa skoltaxin.

Min kära R åkte iväg supertidigt i morse för att ploga vägarna. Jag måste ha sovit som en klubbad, för jag märkte aldrig att han åkte. Har sovit 10,5 timmar i natt! Undrar vad som var i mitt kvälls-te igår? Någon som smugglat dit nåt...? :-) Känns i a f bra i kroppen, måste ha behövt den där sömnen. Skönt att kunna sova så tryggt och djupt.

Djuren var väldigt ifrågasättande när jag kom ut till dem så sent idag. Hungriga och ivriga väntade de på mig med anklagande blickar.

Idag ska jag försöka hinna med att färdigställa verksamhetsberättelsen för 2008. SISU ska kontaktas om nya lärgrupper och jag har en del andra små-måsten som jag önskar få stryka bort från min to-do-lista.

Take care... puss puss!

Bläääää

Måste bara få "kräkas" lite... :-) Är sååå trött på handlingar som misstolkas och ord som förvrids. Har pratat tidigare om människor som har en benägenhet att märka ord, de hakar upp sig på de enskilda ordens mening - istället för att sätta allt i ett större sammanhang. Viktigast är väl inte orden som sägs - utan meningen bakom..?

Har sagt det förr och säger det igen:
Viktigast i all kommunikation är att uppfatta allt det som inte sägs!

Magkänslan ljuger inte, lyssna inåt - inte utåt!

Sköt om er, kramiz

Nytt jobb

Fick en inbjudan igår till ett lunchmöte ang. den "gröna näringen" och framtidsgårdar. Ett samarbete mellan Vuxenskolan och LRF m. fl. Vår Näringslivsutvecklare i kommunen kommer oxå, så det ska bli en intressant lunch!

Valberedningen från LRF ringde även igår och ville ha in mig i styrelsen. Tror de har ringt nästan varje år! :-) Jag har ett visst intresse av att gå med även där, men jag vet att när jag ger mig in i något så gör jag det till 100%. Och LRF får vänta till sen... jag är inte klar med mitt arbete inom ridklubben ännu.

Får ofta höra att jag måste bli bättre på att delegera till andra. För något år sedan hade jag nog hållit med om den åsikten - men inte nu! Tycker jag har blivit sååå mycket bättre på att delegera. Man måste nog dock vara noga med att kunna släppa ansvaret helt och hållet, och lita på att den som tar sig an en uppgift verkligen fixar det. Coaching och peppning i rätt riktning, i stället för klandrande, ifrågasättande misstänksamhet om oduglighet.

I eftermiddag börjar jag ett nytt jobb. Timanställd som ridledare. Har gjort en grovplanering för vårens lektioner och ska nu försöka ge mig på att göra riktiga lektions-PM.

En av mina två utmaningar jag antog i förrgår har jag redan klarat av. Hade nog lagt ribban lite för lågt.. :-) Den andra utmaningen sträcker sig längre tidsmässigt och går inte att "skynda på". Det är själva meningen med en del av den utmaningen; att jag måste lära mig att allt tar sin lilla tid.

Ha det bäst, take care, live life - be happy!

Take it to the Next Level

Nu har jag äntligen fått säga det jag ville ha sagt i det där jobbiga ämnet..! :-) Jag har tyvärr flera bekanta som antingen lever i ett nära förhållande, försöker ta sig ur en knepig familjesituation eller har det besvärligt på jobbet, som dagligen utsätts för personer med mer eller mindre mängd av personlighetsdragen jag beskrivit i tidigare inlägg.

Mitt hjärta blöder för dessa personer. De har så låg självkänsla och dåligt självförtroende och tror att de inte klarar av att bryta upp, eller att de är värda något bättre... De sitter enligt egna ord fast och min uppgivenhet då det gäller att försöka hjälpa dem är stor. Nu är det ju tyvärr så att det går inte att hjälpa alla...

Som ordspråket säger: Ge mig mod att förändra det jag kan, kraft att acceptera det jag inte kan förändra och vishet att se skillnaden...

Önskar att jag kunde överföra lite mod, tilltro, tålamod, hopp, motivation och jävlar-anamma till dessa människor. Vi människor klarar allt - bara vi ger oss f-n på det! :-)

Nedan har jag listat några av de drag jag tycker utmärker sig mest hos offren till de som blir utsatta för psykisk misshandel i hemmet, på arbetsplatsen eller i andra relationer:

· de lägger ner mycket energi på att tillfredsställa andra, vara till lags
· vet inte vad han/hon själv tycker, tänker och känner om olika saker
· tvivlar på sitt eget omdöme, särskilt om ens egna åsikter och behov står i konflikt med någon annans
· har överutvecklad skuld och skam
· har en överutvecklad ansvarskänsla och bryr sig mer om andra än sig själv
· får skuldkänslor när de tänker på sig själv i första hand
· tar på sig (hela) skulden för problem i relationer
· förväxlar kärlek med medlidande och är benägna att älska människor de kan tycka synd om och "rädda"
· är opåkallat lojala
· dömer sig själva hårt
· uppfattar personlig kritik som ett hot
· blir skrämda av människors ilska
· har svårt att känna, identifiera och uttrycka känslor
· bär på undanträngda känslor av rädsla, sorg och vrede
· reagerar istället för att agera

Känner du någon som är i riskzonen för att bli utsatt av det jag skrivit om? Är du själv i riskzonen? Det är aldrig för sent att vända allt till det positiva...! Allt går med viljans kraft!

Nu lämnar jag detta ämne för ett bra tag. Känner att jag tömt ut det mesta ur min egen "hårddisk" kring detta. Hoppas jag berört någon, fått en annan till att tänka till lite extra, samt en tredje till att söka hjälp! :-)

Jag är stolt över att jag hann uträtta allt jag hade tänkt innan lunch idag. Det blev tom lite mer än jag hade tänkt..! :-) Nu är jag kompis med löneprogrammet igen, har fixat lönerapporteringarna klart till Fora och klurat ut många regler då det gäller redovisning av utbetalningar inom föreningar till Skatteverket. Jobbigt, men ack så lärorikt!!!

Har fått besked idag att mina undersökningar av tarmar m.m. börjar på fredag morgon. Wish me luck! :-)

Orkar ni läsa detta...? :-)

Hittade mera läsvärt på internet ang. det djupa ämnet jag berör idag. Tar här upp ett avsnitt om överdrivet egocentriska människor.

”Egotrippade människor uppträder ofta väldigt olika offentligt och privat… Den offentliga framtoningen är ofta väldigt charmig (möjligen för att väcka beundran) medan den privata kan vara tämligen aggressiv. De flesta får endast bevittna den offentliga bilden och får inte se den privata sidan, och har därför en förvriden bild av den egotrippades sanna karaktär…

En självisk person förväntar sig ofta att andra ska anpassa sig till dennes planer. Vissa själviska personer försöker ändra andras planer, men använder charm för att uppnå samtycke. Denne själviske person reagerar kraftigt om denne upplever att hans/hennes frihet är hotad eller om hans/hennes planer kullkastas… När denne blir avbruten, konfronteras eller blir emotsagd, kan han eller hon plötsligt utveckla narcissistisk vrede…

Narcissistisk vrede grundar sig på rädsla (tex att förlora en partner) och håller i sig även efter att hotet har försvunnit. Narcissister riktar sin vrede mot den som de upplever har förolämpat dem; för andra uppfattas vreden som inadekvat och orättvis…

Två specifika varianter av narcissistisk vrede är: explosiv och passivt aggressiv vrede.

Den explosiva varianten är handgriplig, till exempel att orsaka materiell (eller person-) skada och att vara verbalt kränkande.

Den passivt aggressiva varianten kan vara att tjura eller ge någon ”the silent treatment”*. De kan bli så vredgade att de blir mordlystna, särskilt om han/hon upplever ett behov av att hämnas.”

( orginaltext) (http://en.wikipedia.org/wiki/Narcissism - http://en.wikipedia.org/wiki/Narcissisticrage)

På detta sätt försätter narcissister andra i en vanmaktställning. Man anklagas och staffas för ett ogrundat eller outtalat brott, samtidigt som man förvägras rätten att bli hörd. I detta läge är det lätt att man i affekt tar till det skrivna ordet. Något som bör undvikas då dessa mail, brev och sms på ett eller annat sätt kan komma att användas emot en vid ett senare tillfälle.

Forskning visar att det mesta pekar på att de med en narcissistisk läggning saknar insikt om hur deras beteende uppfattas av och påverkar andra. Några i sin tur menar att det kan vara så att narcissister är övertygade om att alla andra tänker och agerar som dem själva och att de därför inte ser något fel i att ljuga, manipulera, kränka och utnyttja andra.

Denne psykiske misshandlare kan även uttrycka ånger och säga sig vara villig att förändras. Åtföljs detta inte av handling och varaktiga förändring och om individen återfaller i beteende, kan man också misstänka att man har med en manipulativ narcissist att göra, och då är rådet enligt experter att inte ha någon eller om det inte går, till exempel för att man har delad vårdnad, så lite kontakt som möjligt med narcissisten. Om nödvändigt via ombud eller i vittnens närvaro.

Att ha en relation till en med narcissistisk läggning kan liknas vid att spela på enarmade banditer. Man får små utdelningar då och då som gör att man stannar kvar, i hopp om att få tillbaka det man har satsat. Men sanningen är den att man alltid förlorar i längden, och ju längre man stannar desto mer förlorar man.

Erfarenheten visar att den psykiska misshandeln trappas upp med tiden samt att risken för att det även övergår i fysisk misshandel är överhängande.

Som offer gör man klokt i att glömma vad man lärt sig, I det här fallet är det ens fel att två träter. Den enda relation som är möjlig är en ”ickerelation” på den egotrippades villkor, det vill säga en relation utan ömsesidighet, respekt, tillit, empati och ärlig kommunikation.

Och häri ligger oftast den största, och mest smärtsamma, utmaningen för anhöriga, partners, vänner och kolleger till denna typ av människor - Att släppa taget om illusionen, det som kunde ha varit, och att ta till sig och acceptera faktum, det som är.

Den psykiska misshandeln som offret utsätts för, leder till att självkänslan tar stor skada och den egna uppfattningen om vad som är normalt skakas i grunden. Utsätts man för manipulation, projektion och lögner får man en förvriden verklighetsuppfattning utan att man för den skull är galen. Den misshandlade utvecklar olika överlevnadsstrategier för att försöka hantera situationen.

Författaren menar att de som utsatts för psykisk misshandel istället ska betraktas som ”överlevare”. Utsätts man för övergrepp är man per definition ett offer, ett brottsoffer. Offret har ingen skuld till den misshandel hon/han utsätts för, något som kan liknas vid psykisk tortyr och själslig våldtäkt.
Ofta uppvisar offren symptom på psykisk instabilitet (krisreaktioner) som:

· sömn- och ätstörningar
· koncentrationssvårigheter
· kraftiga humörsvängningar
· rädsla och panik
· uppgivenhet och passivitet
· ångest
· depression
· irritabilitet, aggressivitet och vrede
· posttraumatisk stress
· traumatisk sorg
· självmordstankar

Varför står då offren ut med den psykiska misshandeln frågar man sig? Det finns olika teorier som försöker ge svar på detta men man skulle även kort och gott kunna svara – För att de med en narcissistisk läggning är så skickliga på att manipulera sin omgivning och ljuga att man inte märker det förrän det är för sent, när skadan redan är skedd. Och ju större känslomässig och ekonomisk makt personen har över sitt offer, desto större skada kan de tillfoga dem.

Många är de som vittnar om att de aldrig trodde att detta skulle kunna hända dem. Problemet är bland annat att offren ofta har svårt att förstå och förklara, sätta ord på, vad de utsätts för. Ofta har även misshandlaren medverkat till en isolering av offret. Det finns också en grupp som är totalt maktlös, nämligen barnen till dessa narcissister.

Tänkvärt... Det mesta av ovan skrivna, är hämtat från samma hemsida som inläggen tidigare idag.

Till den det berör...

Denna låt tillägnar jag de som kämpar...!

Thank you...

Mina rättigheter

Har berört detta ämne tidigare, men känner att jag måste ta i det igen...

Min Rättighetslista i en SUND relation

1. Jag har rätt att bli behandlad med värdighet och respekt.
2. Jag har rätt att slippa psykisk eller fysisk misshandel.
3. Jag har rätt till att få mina rättigheter tillgodosedda och förhandlade innan förhållandet kan avslutas.
4. Jag har rätt att äga mina egna tankar och känslor.
5. Jag har rätt att ärligt och uppriktigt tala om för min partner vad jag tänker och känner - även när min partner har en annan uppfattning - utan att bli straffad för det.
6. Jag har rätt till ett eget liv utanför relationen (äktenskapet).
7. Jag har rätten att fortsätta att växa och utvecklas.
8. Jag har rätt att tala öppet om och försöka reda ut missförhållanden I relationen.
9. Jag har rätt att avsluta förhållandet om det inte motsvarar mina behov.
10. Jag erkänner att min partner har samma rättigheter som jag själv.

Psykisk misshandel (emotionella kränkningar, känslomässig utpressning, vuxenmobbning, psykiska trakasserier, verbalt våld) innebär att någon försöker påverka, kontrollera och dominera någon annan genom att manipulera, kränka och hota vederbörande.

Misshandlaren kan vara en man eller kvinna; en förälder, ett syskon och andra släktingar, en partner, före detta partner, förälder till gemensamma barn eller en granne, vän, föreningsmedlem, lärare, själavårdare, affärspartner, chef eller kollega.

Okunskap vad gäller den psykiska misshandeln och offrets situation och reaktioner kan leda till att omgivningen ifrågasätter, skuldbelägger eller patologiserar (sjukförklarar) den misshandlade istället. Något som inte bara försvårar läkningen utan till och med kan resultera i att man driver tillbaka offret i misshandlarens våld.

Den misshandlade behöver bekräftelse för att kunna befria sig från den skuld (och skam) som ofta håller dem fångna även långt efter att de lyckats fly misshandeln, samt hjälp att bearbeta det psykiska traumat. Med detta inte sagt att offret inte kan behöva ”ta en titt” på sig själv också, tvärtom. Den enda man kan påverka och förändra är sig själv. Denna process blir dock effektivare och mer konstruktiv, bland annat mindre skuldtyngd, om man först blir medveten om vad som hände och varför, vad det är man har att förhålla sig till.

”Den amerikanske psykoterapeuten Spiegel sammanfattar den förändring av traditionell psykoterapi som krävs för att den ska anpassas till offren: ”I den traditionella psykoterapin uppmuntras patienten att ta på sig ett större ansvar för livets problem, medan man måste hjälpa offret att ta på sig ett mindre ansvar för traumat.” Att komma loss ur skuldkänslorna gör det möjligt att ta sig an sitt lidande, och det är först senare, när lidandet har avlägsnats, när man har upplevt tillfrisknandet, som man kan komma tillbaka till sin egen historia och försöka förstå varför man har gått in i en sådan destruktiv relation, varför man inte har kunnat försvara sig.”

Texten hämtat från http://www.narcissism.se/

Rise and shine

Gillar verkligen denna bild. Foxies kompis Brons är sällan stilla och jag lyckades till slut få en bild av honom tittandes mot kameran. Rolig bild tycker jag... :-)

Idag är min To Do - lista väldigt splittrad och som vanligt lite för lång. Tänkte försöka vara effektiv och göra bort det mesta innan lunch. (om det nu går...)

Åkte in med Farmarpojken till ridhuset i går kväll för att träna lite dressyr. Han kändes ovanligt trött. Undrar om han är inne i någon växtperiod?
Vi har verkligen enormt bra träningsmöjligheter i vårt fina ridhus. Nästan alltid ledigt = man får träna helt själv. Bra musikanläggning, vilket gör att man kan "dansa" med sin häst i takt med dunkande musik ur högtalarna. Läser ofta om problematiken med ridhus som aldrig är lediga för ekipage som bor närmare kusten. Vi har det alldeles för bra..! Ridklubbens hinderpark är otroligt fin (kanske för att den används så sällan..?) det enda man kan "klaga" på är underlaget som inte riktigt är helt optimalt.

Idag börjar ytterligare en heltidsanställd på ridklubben. Han kommer att ha en typ av vaktmästartjänst och då antar och hoppas jag, att underlaget kommer att få den omsorg det behöver.

Jobbar intensivt med en av mina utmaningar idag. Kan bara säga att det går över förväntan än så länge... :-)

Ha det gott, P o K

Utmaningar

Jag älskar att utmana mig själv. Pressa mig till det yttersta. Bara för att se vad jag egentligen klarar av... Ibland märker jag att det är befogat att ge sig själv rådet att: Tänk mindre och handla mer! Genom att göra saker - utan att tillåta negativa eller destruktiva tankar påverka en (typ: Det här klarar jag aldrig... eller: Det här klarar NN mycket bättre än jag själv.) - så märker jag att nya erfarenheter bevisar vad jag kan och rentav är ganska bra på. Man kommer till insikt om sig själv!

I stället för att fly kan man öva sig att stanna kvar. I stället för att spela död kan man öva sig i att säga eller göra det man egentligen helst av allt skulle vilja slippa (men skulle må bra av att försöka). Tex bara att stå kvar och inte undvika en viss person genom att gå över till andra sidan gatan.

Har antagit två nya utmaningar idag. Jag törs inte nämna dem här ännu. Men jag ser verkligen fram emot att få jobba med detta en tid framöver. Ha nu en riktigt bra söndag!

Kramiz

Fullmåne

Så underbart skönt! Har gjort bokföringen klart, registrerat LOK-stöden för HT -08 på idrottonline.se, samt uppdaterat medlemslistorna och gjort nya närvarokort för våren. Numera ska allt skötas via cyberspace så förhoppningsvis nu när allt grundarbete är gjort så kommer det att gå som en dans...! Perfekt *puh*

Jordbrukets och min egen bokföring känns så enormt mycket enklare nu för tiden. Nu har jag bara ett litet bekymmer som jag ska ringa supporten och be de hjälpa mig med till veckan - nämligen löneprogrammet som inte vill inse att det är ett nytt år nu. :-)

Trevligt lördagskvällsnöje jag har haft va? Hahaa... Nåja, skönt iaf att det blev klart!

Ungarna har åkt trickskidor i månljuset i backen där elledningen går upp mot Storliden. Jag tycker de är så modiga, inga mörkrädda barn här inte..!

Puss på er allihopa!

Rissletur

Idag har jag gjort något jag längtat efter nästan hela vintern - kört rissla med Farmarpojken! Jag har aldrig kört rissla förut, har bara hört talas om hur svårt och vingligt det är. Man måste ha en häst som inte är rädd för att skaklarna tar på bakbenen i svängarna, för risslan är som en pulka utan styrskenor = den åker väldigt lätt i sidled om det lutar åt något håll. Upptäckte att det är enklast att bara köra rakt fram och hålla mot plogkanten så att risslan fick stabilitet därifrån. Vändradien blir stor på ekipaget om man inte har en groom därbak, som knuffar efter risslan i svängarna. Eftersom skaklarna är gjorda av trä är det dessutom lätt att knäcka dem, ifall man vänder för tvärt och underlaget är för djupt. Det är alltså mycket att tänka på!

Skjutsade ungarna en sväng runt på gården och de tyckte det var väldigt speciellt... :-)

Tjejerna fick var sitt par med trickskidor i julklapp. De har nu äntligen insett tjusningen med att vara ute och åka med dem. Är så glad att de hittat en till sysselsättning istället för datorn... Nu letar de bra backar i skogen där de kan vara och åka innan mörkret kommer.

Ska ta mig i kragen och göra klart bokföringen nu när jag får vara ifred en stund. Det går bäst att jobba i tystnad. Ska bli så skönt att få klart årsavsluten för 2008. Ska även lägga upp medlemsregistret för ridklubben på idrottonline.se där man numera ska redovisa lok-stöden. Det kommer säkert att bli jättebra (bara det blir gjort nångång...)

Ha det bäst! P o K

Klart!

Här var garderoberna tidigare!

Nu e de klaaart!!! Vi har varit så duktiga ikväll :-) Golvet är lagt, listerna på plats och finjusteringen av tapeterna är klart. Nu fattas bara garderoberna. Detta måste firas!

Så här fint blev golvet :-)

I natt kommer jag att sova sååå gott! P o K

Full fart

Var tvungen att skicka Paula till doktorn idag. Hon har envisats med en besvärlig ögonåkomma ända sen jul, och vi har försökt både med salva och droppar utan resultat. Nu är vi oroliga att det är allergi som spökar. Ny salva och allergitabletter blev utskrivna. Vi får se om det hjälper... Hoppas!

Körde Farmarpojken en sväng på förmiddagen. Så underbart härligt vinterväder, -5 grader och vindstilla. Balsam för själen... :-) Hade suttit och förberett mig inför medarbetarsamtalen på morgonen och är nu precis hemkommen efter dessa. Det gick hur bra som helst! Struktur och planering belönar sig och vi lyckades hålla tiderna dessutom!

Har precis skickat iväg Paula på en ridtur. Malin ska strax hämtas från kompis inne i samhället. Middagen är på G och tvättmaskinen full med tvätt. Hoppas på att få golvlister på plats i kväll, för nu längtar jag verkligen efter att få sova i mitt nya fina sovrum..! Sen borde nog denna dag vara till ända.

Fick ett samtal från min allra käraste Konka idag. Vi har en speciell kommunikation hon och jag. Lite telepatisk sådan... otäckt ibland! Vi står varandra så nära och jag känner mig hemskt hjälplös inför hennes cancer. Skulle göra vad som helst för att få henne frisk!!! Ska åka till henne snart - måste det!

Ha det gott, live life, take care - be happy!

Min livscoach

Coach är ett engelskt ord som betyder vagn på svenska. För att köra en vagn behövs en kusk. Jag har bestämt mig för att jag ska köra min egen vagn, jag coachar mig själv. Dit jag styr mitt liv - dit bär det iväg. Jag bestämmer det helt och hållet själv! Därmed inte sagt att jag ska eller behöver köra över en massa andra på vägen mot mina mål, men jag vet iaf vad jag har siktet inställt på.

Det pratas så mycket nu för tiden om att folk behöver en livscoach, eller att idrottsutövare behöver coachas för att framför allt bli starkare mentalt. "Vinnarskallar" gör det omöjliga möjligt och ger inte upp så lätt. De inväntar inte att slumpen ska avgöra hur det kommer att gå bättre för dem i livet, utan de tar aktivt tag i alla situationer som uppstår och försöker vända dem till det bästa.

Jag tror att det ibland är viktigt att intala sig själv att ett slut inte alltid är ett slut, utan att det samtidigt är början på något nytt! En avveckling behöver inte vara en punkt, ett bakslag inte en återvändsgränd... Allt ont för alltid något gott med sig!

Uppgivenhet, hopplöshet och andra negativa energitjuvande känslor vägrar jag numera ta del av. Det finns så många glädjeämnen som livet kan erbjuda - dem väljer jag att istället bjuda in i mina tankar!

Finns bara viljan - så klarar man allt! Det är jag helt övertygad om! Svårigheten blir om man är lite osäker på vad man egentligen vill... Mitt enda råd då, är att sluta ögonen, blunda, och lyssna inåt - inte utåt på det som sägs till dig. Lyssna istället på vad ditt hjärta säger dig. Känslan i maggropen, den där vi så ofta gör allt för att undvika att lyssna på.

Vi är alla så duktiga på att komma med undanflykter för att inte våga bryta gamla tankebanor eller invanda levnadsmönster. Bekvämligheten och osäkerheten inför vad som komma skall sätter käppar i hjulen. Vi törs inte lita på vår egen kapacitet och låter oss styras av alla "tyckare" som mer än gärna vill styra oss dit det bäst behagar.

Men så här är det: Motivation, självdiciplin, järnvilja och en god medvetenhet om mina misslyckanden här i livet har blivit till min växtkraft. Fokus på min livsplan och mina mål ska behållas och jag vet att jag kommer att lyckas!

Ha det bäst - helst till häst!

Bergstopp sökes

Nu börjar äntligen vardagen om! Ungarna till skolan och rutinerna tillbaka. Konstigt nog saknar man detta när ledigheten blir för lång. Detta jullov har känts oändligt långt. Vi har hunnit med så mycket, men ändå känns det som om vi inget gjort - helknasigt! Motsägelsefullt, jag vet... men det är så det känns!

Det bittra kylan gör att man inte kan vara utomhus i den omfattning man önskar och det gör mig lite rastlös. Har bestämt mig för att åka bort ett tag. Vet inte riktigt vart ännu, eller hur och när. Ska lösa det - snart. Familjen behöver få klara sig utan mig ett tag och vice versa. Tidigare kunde jag "landa" här hemma mycket bättre, men det är så svårt nu för tiden. Arbetet och alla måsten hopar sig och jag känner mig klämd och instängd, kan inte andas...

Vill verkligen få vara i fred ett bra tag. Sitta på en bergstopp någonstans och njuta. Eller kura framför en öppen eld med en bra bok i famnen och en mysig filt på axlarna. Vill komma tillbaka med nya krafter och ny insikt. Vill vara frisk. Mmm, det blir bra!

Ha en bra dag, love U...

Vill ha en dokumentförstörare

Tidig morgon idag. Satte mig tidigt vid datorn för att färdigställa pappersarbetet som ligger på hög. Hade ju lovat Malin att städa mitt skrivbord... :-) Men ju längre ner jag kom i högen desto mer upptäckte jag att jag har ogjort - suck! Har nu tillbringat precis hela dagen med att lämna kontrolluppgifter till Fora, Skatteverket (usch, va krångligt för föreningar...!) anställdas löner och påbörjat årsavsluten för alla jag bokför åt.
Krånglet med att avveckla ridklubbens aktiebolag trodde jag var överstökat, men mer dyker upp nu när året 2008 ska avslutas... Tack och lov kan det bara bli bättre inför nästa årsskifte! (Om jag orkar med detta så länge....)
Har fullt sjå med att lära mig det nya löneprogrammet och ser verkligen fram emot när allt bara flyter på... Det sägs ju att kunskap är lätt att bära, men när man kommit sig upp i åren märker jag att det går trögare att få in saker i hjärnan. Är det fler än jag som upplever det så..?
Nu puttrar kyckling, ris och currysås på spisen. Ska försöka äta, lämna datorn för resten av kvällen, samt ge mig hän lite golvläggning. Hoppas jag får någon hjälp..? :-) Längtar efter att se hur det blir med fototapeten. Fick besked idag om att mina nya fina garderober inte kommer förrän den 28/1! Hmm, vi får leva med kläderna utspridda ett tag till... :-D

Snart klart!?

Var väldigt trögstartad idag. Jag ville inte vara så långt från toaletten på hela förmiddagen. Hoppas verkligen att det inte dröjer för länge med gastrostopin m.m. Vill inte ha det så här med min aptit och oförmåga att få behålla maten... Idag har varit en väldigt dålig mat-dag, har knappt fått behålla nåt´! Suck...

Efter lunch blev det lite bättre och jag kunde följa med tjejerna ut med ponnyerna. En ridtur på utebanan blev det. Körde Farmarpojken en sväng till Storliden. Roligt, men lite kyligt!

Handlade i någon slags yrsel-dimma i eftermiddag. Svårt att handla mat när det är det sista man vill tänka på! Paula hängde dock med och hjälpte till med middagsinspirationer.

Till slut kom jag iaf igång med sovrumsprojektet. Har tapetserat nästan klart (behöver hjälp med fototapeten). Golvet är lagt till lite mer än 1/3. Antik Ek heter färgen på klickgolvet - skitsnyggt! :-) Kommer att bli tvungen att kapa dörren till sovrummet ca 2 cm. Den börjar nämligen ta i golvet annars.

Pappersarbetet tar som vanligt aldrig slut. T o m Malin sa idag att "Mamma, du borde städa ditt skrivbord..." "Jo, jag ska bara... "svarade jag då. :-) Städa får bli sen! Bättre lite skit i hörnen än att bo i ett rent helvete!

Ha det bäst, P o K

Live your LIFE

Fick ett mail idag med dessa ord... :-)

Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag. Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång. Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar. Du kommer att gräla med din bästa vän. Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom. Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.

Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka. Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova. Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner. Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig. Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon... '

Ta djärva steg...

Har i hela mitt liv haft problem med att säga nej, att hålla fast vid en åsikt, att våga tro att jag klarar saker och ting, att lita på min egen kapacitet samt har alltid varit rädd för att inte vara omtyckt. I ens strävan att vara alla till lags, att se till att inga bråk uppstår, att alltid vara glad och att alltid arbeta hårt och mycket, så gräver man sakta och säkert sin egen grav...

Har med åren äntligen insett att när man lägger ansvaret för ens eget välbefinnande på de i ens omedelbara närhet, så blir det inte bra! Man börjar skylla ens olycka på att Han inte förstår vad jag menar, eller på att Vännen är respektlös, eller att Arbetskompisarna är otrevliga osv. osv. Men vad händer när man hela tiden kritiserar andra för deras uppförande eller brist på acceptans? Blir allting bättre? Svar NEJ! Det enda jag tycker det leder till är att man blir betraktad som en bitter Bitch, som respektlöst moraliserar, predikar, förlöjligar och förmanar alla i ens närhet så att de känner sig underlägsna och mindre värda.

-Vi ansvarar själva för att våra liv är som de är. Som man bäddar får man ligga!

När man befinner sig i livssituationer när vi på ett eller annat sätt måste umgås med den här sortens människor, så finns det flera sätt att "överleva" och försöka hålla näsan ovanför vattenytan. Känner man sig stark nog och vågar ta djärva steg och säga sanningen om hur man känner sig behandlad - så ska man göra det! Men man måste vara beredd på starkt motstånd och motattacker utan dess like. Vi förnekar våra jag när vi låter bli att ta ställning i frågor som är viktiga för oss. Ett annat förhållningssätt som en del av oss intar, är att vi blir underfungerande och drar oss undan. Vi intar "offerrollen" och låter den pådrivande styra och ställa med oss, för att det blir lugnast så. Vi anser också oftast att vi är självständiga och vill hellre klara oss på egen hand än att söka hjälp. När en relation blir för intensiv så klipper vi gärna av den helt och hållet, i stället för att hålla fast vid den och bearbeta den.

Numera säger jag oftast exakt vad jag tycker och tänker om det mesta. Det försätter mig ofta i situationer när jag ibland måste försvara mig och förklara min ståndpunkt. Mina närmaste känner inte alltid igen mig, men de som verkligen accepterar mig älskar min öppenhet, ärlighet och ibland smärtsamma omtänksamhet. Jag tycker att jag är skyldig mig själv att vara ärlig mot mig själv och vad jag känner. Hatar att spela ett falskt spel, där man hela tiden behöver tänka på "Vad ska alla säga om jag gör så här..?" eller "Folk kommer att prata illa om mig om jag inte gör så här...". Sådant har jag för länge sedan slutat med att tänka på... Det är såååå skönt! Jag är ärlig mot mig själv, gör det jag gillar och umgås med de jag vill = härligt!

Våga vara - våga leva!

Vart sprang denna dag iväg?

Jobbade till 16,30 idag. Ridledarmötet räckte till efter 18. Ingen lunch, ingen middag = helt slut i huvvet! Hämtade pizza och sprättade en öl framför datorn. Det blev mao ingen golvläggning idag. Har suttit med hemsideuppdatering för klubbens räkning och sammanställt ridgrupper och lektionsplanering för Vt -09 hela kvällen, så när jag nu tittar på klockan inser jag att jag hinner nog inte med så mycke mer idag... :-(
Får ta nya tag i morron!
Kram!

Lägesrapport och filmklipp

Här ser ni ett av hörnen där garderoberna tidigare stod. Tapeten har inte riktigt torkat ännu...

Här kommer en lägesrapport från sovrumsprojektet:

Målning: klart

Tapetsering: 6 våder kvar... och fototapeten.

Klickgolvsläggning: I morgon påbörjas det! Sen blir det lite nya lister som måste spikas dit.

Dressyrträningen gick super. Paula har ju inte börjat träna sidvärts med Nypon än, så idag blev det premiär. Nypon är ju hemskt oliksidig och det gick betydligt bättre i hennes bättre vänstervarv. Men, med lite mer styrka och träning så kommer det säkert att lossna för dem.

Här kommer ett filmklipp från dagen träningspass! Inga stigbyglar idag heller... Paula klagade lite över ont i rumpan i kväll. :-)

Hade tänkt lägga upp en lite mer välredigerad och längre sekvens på min hemsida, men det får bli en annan dag. Nu är jag trött och längtar efter kudden. I morron hade jag tänkt hinna med mitt jobb på Bolaget, sovrummet, hästarna och ridledarmöte. Dygnet har för få timmar!

Ni som har tillgång till Tidningen Ridsport, läs nr: 23/2008, artikeln som heter "Stallklimat - ett problem som behöver ventileras", mycket bra skrivet!

Puss, puss. Take care, live life - be happy!

Vattenbekymmer

Fruset vatten i stallet här hemma - igen! La ner massor av pengar på värmekabel i slangen, men det fryser i a f..! Irriterande! Värst är det ändå på ridklubben där det fryser i alla vattenkoppar. Inget vatten inne - inget vatten i hagarna = måste handbära hinkar från klubbstugan = hur roligt är det..? Varje häst dricker MÅNGA liter vatten om dagen, det blir många vändor med hinkarna. Måste lösa detta problem. På ridklubben känns det så bortkastat att lägga ut en massa pengar på ett cirkulerande vattensystem när vi ändå går i ombyggnationstankar. En Thermobar till hagen vore ju en lösning, men den ska ju ändå fyllas med vatten från någonstansifrån..? Hmm, grubblar vidare på detta.

Nu är den gamla korkmattan borta från sovrumsgolvet. Ut genom fönstret åkte den! Nu ligger den och skäms ute i snön! :-) Vattnet som hade läkt från det trasiga elementet hade letat sig in ganska långt under matten och det luktade BLÄ när vi tog bort den. Nu har det fått torka upp och jag ska mögelbehandla det området nu på fm. Hålet i golvet där garderoberna stod är fixat. Väggarna målade en andra vända (måste tyvärr målas en gång till...) och nu är det även klart för tapetsering. Ska ju tapetsera väggen där sänggaveln ska stå samt sätta upp en fototapet, det kommer nog att bli skitsnyggt! Har beställt nya garderober från IKEA. Spegeldörrar... :-) Oooo va jag längtar att få se det färdiga resultatet!

Oj, nu måste jag väcka flickorna (de har börjat sova så länge nu för tiden, beror det på mörkret eller åldern..?) Vi ska ju iväg på dressyrträning idag med, samma som igår. Idag ska de träna sidvärtsrörelser.

Ha det, P o K

Kallt

Min undersökning visade att alla utom en (undrar vem...!) tyckte att det INTE är att ok att hacka sig in på andras datorer. Har fått veta att det t o m är straffbart att gå in någonstans dit man inte har behörighet att vara (t.e.x. på en arbetsplats efter stängningstid) fastän man kanske har tillgång till nyckel. På större arbetsplatser där en och samma nyckel kanske passar till flera rum så vore det ju enkelt att ta sig in överallt, men för den skull så är det inte rätt att göra det!

Man har hört berättats om människor som har haft inbrott och fastän de inte förlorat något av värde, så känner de sig ändå kränkta. Precis som om någon gjort intrång i deras personliga integritet, gått runt i deras hus, snokat i deras skåp och tittat i deras garderober... Jag förstår hur de menar...

Dressyrträningen idag gick jättebra! Jag hade tyvärr missuppfattat tiden så vi var där en timme för tidigt. :-) Men hellre för tidigt än för sent..! Stundvis var det mer än 25 minusgrader efter vägen till Ersmark och jag höll tummarna att inget skulle gå sönder i bilen!

Eva vill altid ha sina ryttare till att träna utan stigbyglar och det hade Paula gruvat sig lite för. Nypon har ju så stort steg (som en stor häst) och är inte den lättaste att sitta på. Men det gick bra! Nypon har stärkt sig sista tiden och klarar av att bära sig mycket bättre nu, och det är klart - då blir hon ju lite lättare att sitta på... :-)

Nu blir det sovrumspyssel resten av dagen.

Ha det bäst - helst till häst!

Forskning visar...

... att husdjur gör oss snällare! När barn leker med hundar och katter tränar de sin empati - förmågan till inlevelse i andra människors känslor. Studier har visat att barn med en nära relation till djur har lättare att läsa av andra människors känslor och blir därför snällare mot varandra.

Utdrag från en artikel i Land nummer 02/03 2009.

Paula och Nypon augusti 2008