... får jag allt för ofta skåda. Har lärt mig att tackla den känslan bättre nu för tiden, och låter mig inte heller trampas på eller bli beskylld med falska anklagelser. Varje gång man ger någon sitt förtroende, så sätter man sitt hjärta på spel. Man utsätter sig själv för risken att bli besviken, men jag hoppas alltid att den känslan ska slippa upplevas igen... och igen...
När affärer blir personliga och diskussioner inte kan föras på en proffisionell nivå, blir jag frustrerad. Hot om att medarbetare kastar in handduken när de ifrågasätts, anser jag är lek på sandlådenivå. Konflikter är till för att lösas, och som vuxna förtroendevalda individer är det vårt ansvar att se till att det sker! Man ger inte upp - det tycker inte jag...! Det är att välja den enkla och fega vägen!
Har man rent mjöl i påsen, så borde man inte svara med aggression och tycka att det råder ett misstroende. Det tyder i mina ögon bara på att mina onda aningar besannas. Fram med konkreta motbevis på mina farhågor, och jag ska bli den första att be om ursäkt för mina misstankar och mitt ifrågasättande.
Låt mig få slippa ha rätt, vill inte vara besviken - igen..!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar