Utan spis - igen!

Vår nya fina spis, som jag varit så stolt och glad över, la idag av mitt i tillredningen av lunchen. Vi har med alla medel försökt få den att fungera - men icke! Stendöd! Den har en touch-funktion, undrar om det är den som lagt av, eller är den felkopplad..? Har försökt få tag på elektikern utan resultat. Det är ju helg... han kanske är i fjällen?!

Fick ta fram min kompis kokplattan igen... suck. Och vi som är en stor familj i helgen, det blir en utmaning med matlagningen resten av påskhelgen.

Fick en högst personligt kommentar i går till mitt inlägg som handlar om "Känner du dig träffad?" Har för tillfället inte tänkt publicera den, sen kanske. Jag tänkte bara ge lite svar till pseudonym-Katarina från Täby, S-holm nedan :-)

Jag är glad över att du följt min blogg över en så pass lång tid. Att du hittat allt det du skriver om, i mina inlägg, ser jag som en omöjlighet. Det finns inte. I sådana fall har du en väldigt bra fantasi och din tolkning av vad jag vill förmedla ligger då långt ifrån verkligheten.

Visst har du rätt i en del. Jag har mina egna problem jag brottas med, speciellt efter den tragiska förlusten av min bror, och det får jag proffisionell hjälp med. Jag är absolut ingen perfekt människa utan skelett i garderoben, utan ett klanderfritt leverne eller utan något att haka upp sig på. Jag har mina fel och brister - precis som alla andra.

Jag har ingen som helst avsikt att smutskasta andra i min blogg och försköna mitt eget jag. Tråkigt att du känner det så. Jag vill med det jag skriver få folk att öppna ögonen. Att ta vara på allt det fina som finns, att leva livet nu och inte i morgon, att vara engagerad för alla som har det sämre än en själv, och att alltid göra sitt bästa efter de förmågor man besitter. Att aldrig ge upp för det man tror på, att våga lita på sig själv, att våga stå för sina åsikter att våga leva..!

Allt för ofta känner jag ett alldeles för stort engagemang för människor som passerar mitt liv på det ena eller det andra sättet och verkar ha det jobbigt. Jag dras som en magnet till dessa och vill gärna hjälpa till. Kanske jag kan få någon till att må lite bättre? Jag hoppas då det... Kanske någon känner igen sig i allt jag skriver om och börjar rannsaka sig själv. Eller någon annan kanske upptäcker att det finns fler som upplevt samma sak och får en samhörighetskänsla.

Att du påstår att jag för min man bakom ljuset och att vår familj inte lever i harmoni... var hittar du det i min blogg? Du säger att du inte känner mig och aldrig har träffat mig, är det sant? Om det var sant så skulle du oxå veta att jag och min kära R har det bättre tillsammans nu än vad vi haft på länge. Min sjukdomstid har fått oss till att inse vad som är viktigt här i livet. Vi lever absolut i harmoni, både med varandra som familj, men även med naturen och djuren här på vår gård. Vad får dig att tro något annat?

Kommentarer av det slag "Katarina" gav mig, får en att fundera över om att sluta blogga? Det är kanske det enda rätta?