Jag känner inte min släkt så bra som jag önskar. En del av mina kusiner har jag aldrig pratat med, vet knappt hur många jag har... Har absolut ingen aning var alla bor, vad alla heter eller vem dom är gift med och vad deras barn heter. Jag vet inte varför jag aldrig lagt ner någon energi på att lära känna min egen släkt. Det har liksom inte känts så viktigt.
Ibland kan jag uppleva att det här med släktträffar o dyl. kan kännas väldigt betungande för en del. Det finns alltid personer som gottar sig i andras missöde och ägnar massvis med tid åt ryktesspridning och forskning kring vem som strulat med vem, vem som råkat ut för vad, och vem som köpt vad, åt vem och varför.
Jag vet att "skvaller" är en del av vårt sociala sätt att närma oss varandra och att få skvallra lite skapar en gemensamhet och en samhörighet. Men det är skillnad på skvaller, och skvaller med avsikt att svartmåla någon annan och skönmåla sig själv.
De männsikor som ägnar sig åt att prata illa om folk bakom deras ryggar, de har jag svårt att känna något positivt för. De som via ryktesspridning tror sig "känna" personer samt de som tror att det en tredje, fjärde part berättar är sanning, de personernas förstånd måste jag få ifrågasätta.
Hur kan man döma en person genom att lyssna på vad andra tycker om personen i fråga? Hur kan man välja att placera denna person i facket för "typer jag inte orkar lära känna" utan att ens ha gett dem en ärlig chans att visa sitt rätta jag? Hur kan man tillåta sig själv att gå miste om, att lära känna en ny människa som kanske man skulle få lära sig massor av, eller få uppleva många minnesvärda samtal och stunder ihop med? Jag förstår inte det....
Kom ihåg ett ordspråk.
De som pratar illa om andra när du lyssnar, pratar illa om dig, när du inte är där.
Om jag ifrågasätter "Hur i h-vete kan du leva ihop med den där personen?" då ifrågasätter jag ju även omdömet hos den jag ställer frågan till. Då litar jag alltså inte på att personen jag frågar, har kompetens och förnuft till att själv bestämma vem denne vill leva ihop med!
Inte många tror jag tänker på detta. De är bara angelägna om att få ur sig sin egna ilska och vill gärna överföra sin egen åsikt till andra. I ett sådant läge bör man nog ta mått på sig själv, för den som gräver en grop åt andra - faller till slut själv där i!
Va nu rädda om varann... pussar å kramar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar