Min promenad var jättehärlig. Gick rakt ut i skogen. Följde ett skoterspår som gick ungefär där jag brukar rida sommartid. Rundan blev nog nära fem kilometer. Det var helt vindstilla och solen tittade stundvis fram och värmde mina bleka kinder. När jag passerat en bäck, som tack vare att det är lite strömt inte har frusit igen, var jag tvungen att stanna till en längre stund. Ljudet från det porlande vattnet, vintersolens gassande och den totala tystnaden som gjorde att man nästan ville hålla andan för att inte störa lugnet, var fantastiskt!
I en snödriva la jag mina vantar. Jag satte mig på dem för att njuta av den totala stillheten. Kände för en stund hur fruktansvärt trött jag var och lutade mig bakåt i den mjuka snön. Långt bort hörde jag en hackspett picka på ett ihåligt träd. Ljudet från bäcken vyssade mig in i dvala. Somnade där i snödrivan!
Vaknade av att min rumpa "somnat". Kände inte av min nederdel och huvudet var fruktansvärt tungt att lyfta upp från snön. Helt omtöcknad och fundersam över vad som hände, så stapplade jag mig hemåt. Hade glömt mobilen hemma och min R var upprörd över mitt "försvinnande".
Har känt mig lugn och harmonisk hela eftermiddagen. Hyrt en skräckis och hoppas den är lagom dålig så jag fort blir trött.
Foxie fick sig inget ikväll heller. Hon mycket hon än kråmar sig så vill han inte. Stackars Foxie... Kanske ska byta kavaljer åt henne? :-)
Paula har tränat volleyboll och Malin planerar inför storasysters kommande födelsedag.
Take care, live life - be happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar