På radion uppmanas vi undvika att bege oss ut i trafiken idag. Klass 2 varning utfärdad. Snön yr friskt omkring oss i alla riktningar. Man tappar andan när man är ute... Oj, vilken upplevelse.
I går eftermiddag var jag och duktige grannen på ett informationsmöte om den ekonomiska föreningen Gold of Lapland. Det var en intressant stund, men som i mina öron var mycket av en upprepning av Bo på Lantgårds koncept. Skillnaden är att det är fler aktörer lokalt, vilket kan gynna samarbeten och nätverkande. Ska suga på den där karamellen ett tag till, innan jag bestämmer mig för ev. medlemsskap.
I går hände flera intressanta och omtumlande saker. Konka har en positiv inverkan på min familj. Min kära R tvingas till mer socialt umgänge, vilket han i går, för första gången på länge, faktiskt verkade uppskatta. Barnen tvingas samsas lite mer med en person till i hushållet, och dessutom klara sig lite mer på egen hand, eftersom jag valt att prioritera Konka nu när hon äntligen är här.
I går förlorade jag dessutom en av mina tre främsta förebilder. Min före detta chef och arbetsgivare. Jag har nämnt henne tidigare här i min blogg. Hur mycket jag beundrade hennes ledarskap, hur hon tog hand om sina anställda, engagemanget hon visade och hur resultat- och målinriktad hon ändå var. Med en positiv attityd, där ändå klara och raka besked gavs (både roliga och mindre trevliga) så va hon för mig en stor förebild när det gäller ledarskap.
Cancern tog hennes liv allt för tidigt. Ett snabbt förlopp och vips är hon borta.
Mina tankar är naturligtvis hos hennes familj. Maken, barnen och barnbarnen m flera. Sänder dem mina varmaste tankar och största kramar.
Mitt i allt elände så tänker jag ändå på det positiva. Det hade Elisabeth velat. Med ett gnittrande skratt och ett leende på läpparna, hade hon peppat oss att se framåt - ifall hon varit kvar... Och det är precis vad jag ska göra.
Är så tacksam för att jag hann säga hur mycket jag uppskattade henne, medans hon fortfarande var aktiv. Berömde na för allt det som jag nämnt ovan och vet hur glad hon blev över mina ord. Hoppas det stärkte henne.
Uppskattar ni någon - säg det NU! I morgon kan det vara för sent...
Min andra förebild, min storebror, dog ju för 2,5 år sedan. Min tredje har jag turen att få ha i huset nu i veckan: Konka.
Mina underbara föräldrar, som man alltför ofta tar alldeles för mycket för givet, har jag tursamt kvar. Så även min andra storebror med familj. TACK för att ni finns! Älskar er...
Kommer nu med nya, friska tag se fram emot ännu en dag i samvaro med min allra finaste vän. Vi får se vad vi ska hitta på. Vet inte riktigt än...
Take care, live life - be happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar