Va va det jag sa..?

Byråkratins kvarnar mal alldeles för sakta. Detta är ingen nyhet, men när man själv får uppleva detta, istället för att bara få höra talas om det, väcks frusterationen. Med barn inblandade i processer, så borde kvarnen mala något snabbare anser jag. Slutprodukten ska ändå bli lika kvalitativ, fast än saker och ting skyndas på. Risken finns att engagemang och "den goda viljan" decimeras, när saker och ting tar längre tid än nödvändigt.

I en stor "sak" som nu inträffat i vår vardag, så hatar jag att komma med kommentaren: "Vad va det jag sa..?" Egentligen borde det vara en befrielse och en "vinst" att inse att mina farhågor och mina varningsklockor klingat rätt, men tyvärr så kan jag inte känna så... Sorgen känns stor. Nästan övermäktig. Nu letar jag bara fördelarna och de positiva erfarenheter, denna upplevelse kommer att ge mig längre fram i livet...

Det som inte dödar en, det härdar en.

Min Tappra Skötkonung säger sig ha förkastat sin påbörjade uppfinning saken-som-får-tiden-att-stanna, och fokuserar nu i stället på att uppfinna saken-som-får-tiden-att-gå-fortare. Undrar egentligen om dessa uppfinningar borde existera? Kanke finns det en anledning till varför dessa manicker aldrig tillverkats..? Med de ervunna erfarenheter jag i dagsläget besitter, så säger mig förståndet att "Var sak har sin tid..."

Våra hjärtan och hjärnor är inte alltid i symbios. När de samarbetar till fullo, nås oftast målen mest problemfritt.

Våra barns välmående, är vi som föräldrars största målsättning. Så borde och ska det vara! Att tänka egoistiskt, att handla i panik, rädsla, eller frusteration, skapar oftast ingen långsiktigt bra och hållbar lösning. En ogenomtänkt handling kan förstöra och rasera ett barns sköra tillvaro. Försvinner tryggheten, ökas ovissheten. Stegras orosmomenten i vår blivande framtids försörjare, så kommer skuldkänslorna att lamslå föräldern, som kommer till insikt om detta när "boomerangen" kallad SKULD, kommer och dunkar en bak i skallen.

Ingen vill hamna där. Ingen ska behöva hamna där. Inte om man skyndar långsamt, och tänker att Var sak har sin tid. Eller.... har jag fel...?