Förtvivlat stora saker är på G just nu. Omvälvande, utmanande saker, som kommer att kräva en hel del av mig som person. Egentligen behöver det inte bli svårare än vad jag gör det till. Varför oroa sig i onödan..?
Jag förundras över att få uppleva en sådan insikt i hur vi människor försvarar oss. Hur vi med hjälp av någon inbyggd överlevnadsinstinkt försöker greppa minsta lilla halmstrå, för att hålla näsan ovanför vattenytan. Anfall är bästa försvar..? Kan det verkligen vara så..?
Jag gillar ju ordspråk. Men en del är verkligen värda att ifrågasätta. T e x "Tala är silver, tiga är guld". Detta beror naturligtvis i vilket sammanhang man använder sig av att detta ordspråk, men det finns ett annat ordspråk som säger: "Du ansvarar inte bara för vad du säger, utan också för vad du låter bli att säga." Gillar det ordspråket mycket mer.
Ibland kan det man håller inne med bli ens fall. Samlar man negativa tankar och upplevelser inom sig och låter de byggas upp till en enorm och bitter mur, så blir den muren till slut oöverkomlig. Toppen blir aldrig nådd och i de famlande försök att riva ner denna mur så börjar man längst ner, bara för att man måste ju börja någonstans, och då får man förr eller senare hela muren över sig.
Att vara klok i efterhand och förargat konstatera att "Varför agerade jag inte tidigare?" hjälper sällan. Det är bara att resa sig upp ur högen från den raserade muren, borsta av sig dammet, ta med sig erfarenheten av det inträffade, och insiktsfullt sikta vidare. Framåt. Mot nya möjligheter och nya mål. Det som inte dödar härdar. Så är det.
Take care, live life - be happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar