Ge aldrig upp!

Jag har aldrig tidigare helhjärtat provat på snöskulptering förrän idag. Jag förlorade mig själv totalt i denna syssla. Tror att jag utan problem skulle kunna ägna timmar efter timmar med denna typ av konstnärligt skapande. Det var otroligt roligt och inspirerande. I morgon ska jag ge mig på den stora skulpturen. Idag blev det "bara" ett litet hästhuvud.

Duktige grannen engagerade i ett igloobygge, vilket inte riktigt hann färdigställas idag. Vi får väl se om det blir klart i morron..?

Idag har jag funderat en del på min envishet. Många gånger är den bra att ha, men inte alltid... Till föräldrar skulle jag dock vilja dela med mig lite av min envishet. För där behövs den. Speciellt när "kriser" råder, eller när tonåringarna gör sina revolter m.m. m.m.

Revolterande och utagerande barn behöver i allra högsta grad föräldrar som aldrig ger upp. Det får bara inte ske...

Det är så ofta man får höra berättas om ungdomar som önskat att deras föräldrar "tagit i" lite mer, eller som "skulle ha sagt till på skarpen" tidigare, innan det började gå utför för ungdomarna på allvar.

När föräldrar gett upp, när vanmakten spridit sig och håglösheten kopplat sitt grepp om deras förnuft, då sviker man barnen. Barn och ungdomar besitter inte förmågan/ har inte kunskapen/ har inte hunnit skaffa sig erfarenheten att veta hur, eller vad, de ska göra i livets alla situationer.

Det är vår uppgift som vuxna, att se till att förbereda dem för vuxenlivet på bästa möjliga sätt, att ge dem verktygen för att klara av de utmaningar de kommer att ställas inför, att ge dem en god självbild, och en insiktsfull känsla av att de kan om de vill. Och att ingenting är omöjligt. Det är vårt ansvar. Vi får inte ge upp!

Jag, och många andra med mig, frustreras över hur enkelt det är att bli förälder i dagens samhälle. Det är tusen gånger svårare att ta körkort. En högst kompetent förälder kan dock ha svårighet att ta körkort pga handikapp av olika slag, men den mest själviske, osmartaste och elakaste människan (utan körkort) har troligen inga problem med att bli mor/far.

Nu var ovan nämnda tes bara ett exempel... Tänk om det fanns kompetensbevis som man va tvungen att få utfärdat av någon slags barn-skaffar-länsstyrelse INNAN man fick behörighet till att bli förälder. Vore inte det nåt...? ;-)

Nog om detta.

Vill bara avsluta med att säga:

Lita på magkänslan. Vi kan om vi vill. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Våga. Le. Skjut inte upp saker till i morgon som du kan göra i dag. Ta hand om varandra...

Puss/ Vekå.