Mina älskade ridelever

I söndagskväll, efter att jag avslutat mina två ridlektionsgrupper, så kom en mamma fram till mig. Hon var så glad, så stolt och så lycklig över hennes dotters framsteg inom ridningen. Hon tyckte att alla i ridgruppen utvecklats enormt mycket i positiv riktning den senaste säsongen.

Naturligtvis tar jag som ridlärare åt mig av detta berömmet. Det är precis detta allt går ut på med att vara ideell idrottsledare. Att få uppleva känslan av att få andra att växa i sig själva. Ridning handlar så mycket om det mentala. Ens sinnesstämning avspeglar sig direkt i kommunikationen och samspelet med hästen. Får man ungarna att tro på sin egen kapacitet så kan vad som helst hända.

Hoppträning i ridhuset i början av mars 2010. Farmarpojken och Sofia till vänster om polkagrishindret.

Ett av mina mål under säsongen har varit att få, speciellt en av tjejerna, till att inte gråta vid varje ridlektion. (Jaa, det fanns en tjej som brukade göra det.... tro det eller ej!) Hon är en väldigt speciell flicka, men med ett fantastiskt mod och en enorm vilja. Bra egenskaper för att lyckas. Detta målet har varit ganska enkelt att uppnå.

Ett annat av mina mål har varit att få en annan av tjejerna till att bli mindre rädd för hoppning. (trots att jag själv ogillar hoppning starkt!) Med andan i halsen har jag lyckats få henne att övervinna sin värsta rädsla, och i söndags hoppade hon sin första bana. Till och med i galopp! Helt fantastiskt!

Jag får ingen ekonomisk ersättning för att jag lotsar dessa tjejer i stallmiljön på ridklubben. Min tidspressade vardag måste effektiviseras dessa dagar för att ridlektionerna ska hinnas med. Jag måste försumma familjen i några timmar för att hjälpa andra. MEN DET ÄR DET VÄRT!

Glädjen i att få se dessa underbara barn lyckas, skratta, övervinna sina rädslor, utmana sig själva och växa mentalt är obeskrivbar. Ingen ekonomisk lön i världen kan ge samma känsla.

Jag hoppas att när dessa brudar, på väg in i tonårs- och vuxenlivet kommer att minnas Vekå, sin ridlärare, som en positiv förebild som lärde dem att ALLT GÅR, BARA VILJAN FINNS DÄR och att de ska tro på sin egen kapacitet. Ingenting är omöjligt!

Take care, live life - be happy!