Efterlängtade inköp

Vilken händelserik vecka detta har varit! Och bäst av allt - den är inte slut än..! :-)

Efter en intensiv morgon med många järn i elden kom man sig till slut iväg till Skellefteå. 5 min innan avsatt tid, så landade jag på lasarettet = gott om tid kvar... Tycker inte om den nya känslan som numera infinner sig i min kropp var gång jag besöker denna inrättning. En våg av ångest sköljer över mig och dämpar mitt annars så entusiastiska och godtrogna Jag.

Händelserna jag fått uppleva den senaste tiden, har resulterat i en stark förtroendebrist från min sida gentemot sjukvården. Den trygghet jag tidigare upplevt är som bortblåst. Kommer nog aldrig mer att lita på ett läkarutlåtande. "Second opinion" blir väl mitt smeknamn på vårdcentralen framledes... :-)

Med fyra barn i familjen och ett stort antal kommande läkarbesök att vänta, så känns min misstro inte bra. Hur ska jag göra för att känna mig trygg i, att barnen kommer att få rätt vård? Att inte de blir feldiagnostiserade? Att inte de blir felbehandlade och får utstå onödigt lidande?

Frågorna ovan har nog inget bra svar. Man kan bara hoppas på det bästa. Varför oroa sig i onödan..? Blä.

Försöker tänka att, i varje vit-rock på sjukhusen, så är det en person. En människa som gör så gott de kan. Som vill hjälpa. Som har valt det yrket de har, pga ett intresse och en stark vilja att utöva sin profession på ett korrekt och humant sätt.

Som människa så presterar vi oftast bäst under en lagom mängd stress. Den stress, och press, dessa vit-rockar måste känna, om en sådan som jag kommer in och visar mitt missnöje, visar min irritation och kräver förklaringar. Tror ni att jag har gjort det...? Och visat det?

Nej, det har jag inte.

Jag vill inte vara orsaken till att en duktig läkare börjar tvivla på sin kompetens. Jag vill heller inte vara orsaken till att få en sjuksköterska, att ångra sitt yrkesval och börja fundera på andra mål i livet, genom att spy ut mitt missnöje.

Det jag däremot vill är följande:

Jag vill återfå förtroendet. Jag har ett öppet sinne och klandrar ingen personligen. Vill bara förstå, acceptera och gå vidare.

När saker och ting går snett efter en sjukhusvistelse, det kan va nästan vad som helst som inte går som planerat, så bör det finnas en bättre uppföljning från sjukvårdens sida hur patienten egentligen mår efter hemkomsten. Ett kort telefonsamtal på 5 minuter kan avslöja så mycket!

Jag vill inte "sätta dit" någon. Jag vill däremot förhindra att någon drabbas av samma elände som jag själv varit tvungen att utstå och fortfarande har sviter från.

Nog med sjukhus-sjukdomsprat nu. Vill och behöver verkligen blicka framåt och hoppas kunna lägga detta bakom mig snart. Ska bara bli fullt frisk först... Snart så! :-)

Köpte en sak i stan idag som jag önskat mig så länge: En skärmaskin! Nu kan jag göra fina, jämna skivor av rostbiffen, saltrullen, kasslern, syltefläsket och julskinkan. Bröd går oxå bra att skiva i denna maskin och jag ser fram emot att få börja använda den!

I morgon kommer Farmarpojken hem. Oj, va underbart! Nu ska han få vila och smälta alla nya intryck han har fått uppleva den senaste tiden. Det kommer nog att göra honom gott. Tillsammans ska vi hitta kraft och se fram emot nya mål. Starkare och modigare än tidigare... ;-)

Take care, live life - be happy!