Liknelser och övertygelse

Flera minusgrader idag. Riktigt kallt! Känner mig lite trögstartad idag. Satt uppe alltför länge med bidragsansökningar och annat pappersarbete i går kväll. Känns i skallen idag. Missförstånd och brist på delegering av ansvarsområden gör att visst arbete måste göras om. Suck...

Jag blir så frustrerad, när jag inte kan förmedla till andra, känslan och övertygelsen jag ibland känner kring vissa projekt. Jag vill få andra att uppleva samma "driv", klarhet och möjligheter jag ser. Varför känns det som om jag inte når ända fram? Är det Jantelagen som spökar?

Jag är fast övertygad om att teamwork, bra planering och ett gott ledarskap är ett vinnande koncept. Med hur ska det kunna uppnås om man inte har ett team med samma visioner? Är man i fel forum då?

Tyvärr upplever jag att alltför många väljer den enkla bekväma vägen, när man står i ett vägskäl och måste bestämma sig. Man tänker kortsiktigt, vad som känns behagligast för tillfället och ser till behoven som finns just nu. Alltför ofta får man sen erfara att man valde fel.

Vår rädsla att göra oss obekväma, vara tvugna att ta tag i konflikter och uppleva sanningar, gör att vi drar oss för att välja den vägen. Men det är i mina ögon, oftast den bästa vägen. Den man vinner mest på i längden. Svårigheter man stöter på gör en starkare. Problem man tvingas lösa gör att ens självkänsla stärks. När målen till slut uppnås, infinner sig känslan av obeskrivbar glädje och stolthet.

Med en väl genomtänkt plan, där mätbara mål finns, där riskkalkyleringar gjorts och strategier för att komma runt svårigheter redan är uträknade, där finns alla förutsättningar för att lyckas. Lägg till fokusering och en vilja att hålla sig efter den utstakade vägen, så höjs chansen att lyckas än mer.

Men börjar man lyssna på allt som sägs, börjar man tveka i vägval och låter sig påverkas, då blir det inte bra... Man hamnar på villovägar. Vilse i känslor som vill göra en osäker, tveksam och rädd.

Måste bara få dra en liknelse. Historien nedan är påhittad, men den berör förhoppningsvis de jag vill ska beröras.

En ung tonårskille vid namn Kalle, hade tre stora önskemål:
Han ville ha råd att köpa en Epa-traktor, en ny dator inför gymnasietiden samt åka på skidsemester till Åre.

Han funderade länge på hur han skulle få råd till allt detta han så gärna ville ha. Pengar han tjänade på extraknäck och på att hjälpa hans ensamstående mamma med div. hushållsbestyr, räckte bara till vardagliga inköp såsom godis, bio m.m.

Han kom då på idén att med list och stark övertalning gå på den äldre generationen, dvs. morföräldrarna, och få dem att sponsra till de tre saker han så gärna ville ha. Efter flera besök hos dessa och långa utläggningar om varför han behövde detta, så ringde till slut morfar och meddelade följande:

Någon Epa-traktor hade de inte tänkt ge honom pengar till att köpa. Men däremot hade de funderat starkt på att ge Kalle möjlighet att få köpa sig en bra dator inför hans kommande skolgång på gymnasienivå. De kunde dessutom sponsra Kalle med en weekendresa till Åre, så att han skulle få ladda batterierna under senvintern då skolan var som jobbigast. Detta lovade morföräldrarna Kalle. När datorn var utvald och resan bokad skulle Kalle få pengarna.

Kalle blev naturligtvis himlastormande glad och delgav sina kompisar nyheten. Många började försöka påverka Kalle till att ta pengarna och köpa Epan istället (som stod först på önskelistan).

En del försökte även få Kalle att skippa datorn och va i Åre en hel vecka i stället. Ju längre tiden gick desto svårare började Kalle få att bestämma sig. Han tvekade... han hade tappat fokus...

Någonstans på vägen hade Kalle låtit sig påverkas och glömt vad det var han ville från början. Just nu trodde han att han behövde en hel veckas skidsemester i Åre. Det lät ju så skönt. Men morfar gick inte med på det. Så hade de inte kommit överens om, sa gamlingen...

Till slut insåg Kalle, för att behålla morföräldrarnas förtroende och inte låta sig påverkas av alla andras åsikter, så skulle han använda pengarna till det som de var avsedda till från början. Kalle hade ju tänkt igenom det tidigare och visste ju att det var det han behövde. En weekend räckte gott och väl. Och datorn skulle komma väl till pass.

Slutet gott. Allting gott.