tisdag 30 december 2008

Ta på varann!

Det var text från Shirley Clamp´s låt, för er som inte kände igen texten i mitt föregående inlägg. Det är underbart hur träffande en del låttexter kan vara. Alla har vi nog starka minnen och associationer till vissa låtar och artister. Är man i ett speciellt känsloläge kan man börja storgråta, bara för att en viss låt spelas på radion just då. Många använder sig av musiken för att förmedla sina känslor och få utlopp för sådant som bubblar i en.

Jag beundrar låtskrivare (och författare) som skriver för ett högre syfte, än bara för att få en inkomst. Folk som enbart skriver för att tjäna pengar, brukar ha svårt att dölja det om man läser "mellan raderna". Det blir ibland platoniskt och tråkigt. Nu är inte jag någon riktig kritiker, utan detta är bara vad jag personligen tycker...

Vill bara beröra en helt annat ämne lite kort. (Måste iväg på jobb nr. 2 nu) Berörning. Jag tror att alla människor behöver få känna närhet och få bli rörda vid, helst dagligen. Tror mig ha läst någonstans att en lätt smekning på armen, en klapp på axeln, en hand i ens hand osv. frigör de här goda endorfinerna i ens kropp. De som gör att man mår gott, känner välbefinnande och trygghet. Barn som förvägras moderns (och faderns) kroppsliga närhet i unga år, får ofta en outtalad brist på äldre dar, och en uppväxt som i större grad kantats av problem av olika slag.

Ska fortsätta skriva om detta sen, nu måste jag ila.

Krama om någon lite extra idag. Säg till varandra hur mycket ni uppskattar varandra.
Take care, live life - be happy!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar