Ännu en till familjemedlem

Få ämnen är lika omdiskuterade som Lyckan är. Jag upplever det lika intressant varje gång, man får tillfället att uppleva olika individers definition på lycka och vad som gör dem lyckliga. Speciellt barns.

Barnens förmåga att leva i nuet och inte oroa sig för konsekvenser (som vi vuxna gör i överflöd) fascinerar mig dagligen.
Barnet frågar: Får jag köpa en guldfisk?
Föräldern tänker: Undrar hur länge barnet tycker den är intressant? Vem måste ta hand om den när intresset svalnat? Föräldern svarar sedan med ovanstående motfrågor och lägger dessutom till små hotelser, om vad som händer ifall husdjuret inte tas om hand som utlovats.

Barnet lovar naturligtvis dyrt och heligt att ta hand om sitt husdjur och säger sig vara fullt medveten om vad som kan hända om man inte håller vad man lovar.

Föräldern våndas ett tag med beslutsångest. Naturligtvis vill denne att barnet ska få köpa det den länge själv sparat till, men tankarna om att man hoppats på att barnet kanske skulle ha köpt något "bättre", "nyttigare" än en guldfisk, gör sig hela tiden påminda.

Hos barnet börjar glädjen över att nu äntligen, få möjlighet att köpa det man sparat till sååå länge, lite smått att försvinna. En smygande känsla av osäkerhet och önskan om att vara sina föräldrar till lags gör sig påmind.

När barnet till slut får höra att Visst, släng dina pengar på en guldfisk du! så vill inte känslan av Lycka infinna sig vid besöket på djuraffären. Undrar varför...?

Min Malin köpte sig en hamster idag. Lyckan och glädjen över att äntligen få äga en hamster går inte att ta miste på. Malin vet att hon måste ta hand om sina husdjur och hon gör det alltid efter bästa förmåga. Kommer det att kännas jobbigt för henne att ta hand om sitt nya djur, så litar jag på att hon kommer att hitta en lösning på det problemet också. För hon törs säga det till mig. Hon vågar erkänna. Hon vet att hon inte är mindre värd eller mindre älskad bara för det.

Och varför oroa sig om något som man inte ens vet om det kommer att inträffa? Varför vara en glädjedödare och sätta orosmoln i onödan över våra barns huvuden? Om än det skulle visa sig att Malin lessnat på sin hamster om två månader - so what? Jag kan garantera att någon positiv upplevelse som hamsterägare kommer hon definitivt att ta med sig till senare. Det gäller bara att välja vad vi vill fokusera på. Det som gått dåligt, eller det som gått bra?

Jag väljer det sistnämnda!

Take care, live life - be happy!