Snart dags för skola igen

Mina duktiga töser var och hjälpte mamma med diverse hushållsbestyrer i går. Trots mammas hemska halskrage så har hon så svårt att låta bli att sjåda på. Man får nästan ta arbetet ur händerna på henne... :-)

Grönfodret och andra skörden är nu i full gång. Vädret verkar bli fint hela helgen. Kanske hinns allt med innan måndag?

Snart börjar skolorna om. Här hemma innebär det en hel del rutiner, som både behöver ändras och arbetas in. Målet är att skolgången ska vara ett nöje. Barnen ska längta till skolan. Tycka att det är roligt. Uppskatta allt de får lära sig och allt de får uppleva i skolmiljön. Det som känns jobbigt och "tråkigt" vill jag att de ser som en utmaning att klara av, att övervinna... Lyckas jag förmedla den viljan och känslan, då är min lycka gjord.

En del tvekar även inför sin gymnasietid. Kommer ihåg min egen: Efter ett år på Samhälls valde jag som vilsen tonåring att byta linje till Industriell Tekninsk. Hade fina betyg i Samhäls utan att ens plugga, men var less och ville göra något annat. Efter två av tre år på nästa linje erhöll jag stipendium och låg på 4,8 i betyg. Några månader in på tredje året hoppade jag av. Var åter igen less och rastlös. Hade blivit erbjuden ett fint högbetalt jobb.

Fick jag några slutbetyg? Nej. Fick jag behålla jobbet? Nej, jobbet räckte högst ett halvår...Har jag ångrat mig efteråt? OOO JA!

Med facit i hand skulle jag ha piskats till att slutföra min gymnasieutbildning på Samhällslinjen. Efter tre år kanske jag då skulle ha landat lite mer i vad jag ville göra sen. Jag hade ju bra betyg, bra vänner och ett bra "liv". Var bara så fruktansvärt otålig, rastlös och otyglad. Saknade ramar, referenser och någon som höll mig på mattan. :-)

Det hade nog inte varit en lätt match att göra. Jag var samtidigt en väldigt bestämd, bortskämd och dramatisk tonåring, som lätt manipulerade och tog genvägar genom livet.

Att i vuxen ålder läsa igen, det jag sumpade från min gymnasietid, var roligt men jobbigt. Slöseri med tid, kunde ju ha gjort bort det där tidigare... Men, men...

Om några få år sitter jag snart där med egna tonårsflickor, som ska våndas över sin gymnasietid. Jag lovar att jag INTE kommer att tolerera byten, avhopp o dyl. utan riktigt starka skäl. Vilsna tonårsbrudar är jag snart expert på, och i mig har de mött sin överman! ;-)

Take care, live life - be happy!