... på läget. Så känns det idag! Skön känsla... :-)
I går hade jag däremot INTE det, och då var det mindre roligt. Malin och nr. 6 skulle testa sina försäljningskunskaper och cykla till Norsjö för att sälja Panda-saker. Det fungerar ungefär som Jultidningsförsäljningen. Halv sju skulle de hämtas vid fotbollstältet.
Punktligt så befann de sig där när jag kom, men i sista stund vände Malin för att cykla hemåt. Nr. 6 meddelade att Malin ville cykla hem, istället för att åka bil. Ok, tänkte jag. Hurtig tjej! (6 km hem...) På hemvägen såg vi inte till Malin någonstans. Vi drog slutsatsen att hon kanske stannat till hos någon och försökt sälja lite till, ekonomisk som hon är...
Tiden gick och ingen Malin dök upp. Till slut började vi ringa runt till folk. R tog bilen och körde småvägar för att se var hon tagit vägen. Halv åtta, och det började skymma. INGEN MALIN!
Paniken började gro i min kropp och tankar om både det ena och det andra förmörkade min tankeverksamhet. Till slut dök hon upp. Cyklandes i full karriär kom hon nerför backen. Hon hade cyklat över Norrby hem! Glad i hågen och jättestolt, kom hon springandes in och berättade om så många snälla människor som handlat saker av henne. Kunde man bli arg? Nej. Var vi nära till tårar...? Ja.
Borttappade nycklar, busskort och försvunnen ryggsäck var även på agendan i går. Tack och lov är allt nu återfunnet och ordningen återställd.
Våra underbara hyresgäster har hjälpt till med att iordningställa ett fotbollsmål. Förhoppningsvis kommer det en bild snart när vi får inviga det! :-) Fick även hjälp med lite grisjakt idag. Grisar på rymmen är inte så lätta att handskas med. De är riktigt kvicka! Nu håller de på att vara så pass stora med, så man orkar ju inte bära dem!
Nu ska gräsklipparen igång! Har massor av saker ogjort innan det bär iväg på fotbollsmatch i kväll.
Va rädda om varandra! P o K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar