Nyfikenhet och Jantelagen

I vår familj finns "Husets regler". Nedskrivna på ett papper, med våra underskrifter längst ner, sitter de på en väl synlig plats i köket. Vid nästan varje familjeråd så påminner vi varandra om dessa regler. Vi vuxna behöver också påminnas ibland.

En regel, som är så självklar, som egentligen borde sammanfatta alla de andra reglerna är:

Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Denna utnötta mening, med ett så konkret och "enkelt" budskap, borde vi alla tänka på, lite mer ofta. Jag har lovat mig själv att bli ännu lite bättre på det. Försöka lite mer. Bättre kan jag! Du med, eller hur!?

En av mina nära vänner är extremt präglad av Jantelagen. Detta fenomen, som är så djupt inrotat hos många av oss svenskar, skapar osynliga och omedvetna hinder för vår utveckling. Jag själv har varit sån, och jobbar hårt för att bli av med sådanan tankar. Man behöver inte prestera en massa för att bli uppskattad. Äkta uppskattning handlar inte om det man gör - utan om den man är.

Rastlösa människor, mig själv inräknad, som behöver mycket stimulans och utmaningar för att må bra, hamnar lätt i denna "fälla". Jantelagen... I ett "jantesamhälle" får man inte vara annorlunda, inte sticka ut, inte skämma ut sig, för vad ska folk säga...?

Är man fast i Jante-träsket, så en själv ens största fiende. Problemen blir alltid större än möjligheterna, och världen känns stor och farlig. Min Livsbåt stöter inte på detta träsk. Inte igen. Årorna är nere, seglet är helt, inga hål i skrovet och jag är min egen kapten. :-)

Min vän drömmer om att vara lite mer egensinnig, vill gärna utveckla och testa sina idéer, men törs inte riktigt. För Tänk Om...?

Ibland gör vi fel val i Livet. Saker blir inte som man har tänkt sig. Och...? Jaha, säger jag bara. Move on! Fastna inte i ältandet. Lär av misstagen, utvärdera och analysera vad som blev galet. Gör inte om det, eller förhindra på något sätt, att du hamnar i den situationen igen. Men välj att se på ditt nederlag på ett positivt sätt! Man lär sig alltid något! :-)

Viktigt är också att förlåta sig själv, inte döma sig själv för att man gjort fel. Det är mänskligt. Ingen är perfekt...

Jag brukar ge mina barn denna liknelse när de utövar sina sporter:

Skillnaden mellan en dukitg och en mindre duktig målgörare i fotboll är, att den duktigare skytten ser gluggarna bredvid målvakten, medans den andre ser målvakten.

Se möjligheter istället för hinder!

Idag har nästan ingenting blivit som jag har tänkt det. Motgångar, fysiska åkommor, händelser som krävt mer av mig som person än vad jag för tillfället egentligen orkar med. Men jag finns ju kvar. Jag lever. Jag ler och jag är tacksam. Livet är ändå underbart. Och jag vägrar att dö nyfiken!

Take care, live life - be happy!