Detta med tid, ont om tid - gott om tid, är verkligen ett gissel. Förut kunde jag bli enormt stressad, över allt jag inte hann med, för jag har ju så mycket jag vill engagera mig i... Men, ibland hamnar man i det läget, när det bara är att acceptera att dygnet bara har 24 timmar. Jag kan inte göra allt jag vill göra. Därför måste jag prioritera. OCH acceptera att man är begränsad, OCH att man gör så gott man kan...Sen kommer ju andra aspekter in oxå, naturligtvis... Så som att kunna leda och delegera, så att man inte tar på sig för mycket själv, och inte tror att någon annan vill/klarar av det. Ofta tänker man att "Det går fortare och blir bättre om jag gör det själv!", men jag tror inte på den lösningen. Inte i längden. Till slut står man där och har stångat huvudet blodigt, och är så sönderstressad, att man knappt vet vad ens egna barn heter.
Dit vill vi ju inte komma, eller hur..?
Jag vill få uppleva att med gott samarbete, tålamod, vilja, och glädje, kunna föra min familj, mitt närmsta nätverk av släkt och vänner framåt i vår vardag. En vardag utan destruktiv stress. En vardag fylld med ansvarstagande och delaktighet. Och, en vardag fylld med kärlek och tid som spenderas - inte som bara sitts av...
Take care, live life - be happy!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar