Ångest kring mat?

Nedan följer lite info kring Mat-, snask- och sockermissbruk som jag hittat på denna hemsida. Jag vill med nedanstående rader väcka opinion och få oss till att tänka efter vad vi stoppar i våra egna munnar, men även vad vi stoppar i våra barn och vilken effekt matmissbruk (och även andra sort missbruk) har på våra liv och de som lever i vår omedelbara närhet. Jag publicerar det här på min blogg, eftersom jag har människor i min närhet, både i familjen och i vänskapskretsen, som jag oroar mig starkt för. Jag gör detta av omtanke och omsorg och hoppas innerligt att ni får, och söker, den hjälp ni behöver för att komma ut ur ert elände! Bli arg och sårade om ni vill - men jag bryr mig om Er....

När man normalt talar om beroendesjukdomar, tänker man på missbruk av alkohol, droger eller tobak. Men även mat- och godismissbruk är beroendesjukdomar. Mekanismerna bakom mat- och godismissbruk är desamma som för andra beroendesjukdomar.

Centralt i beroendesjukdomar är belöningscentrum i hjärnan. Detta belöningscentrum stimuleras inte bara av droger, utan även av socker. Liksom vid andra missbruk ger drogen ett kortvarigt kick. Socker, stärkelse och vitt mjöl absorberas snabbt. Kroppen reagerar på sockret med att producera för mycket insulin, vilket gör att blodsockerhalten sjunker för lågt. Detta ger en ”bakfylla” i form av obehagskänslor, som leder till nästa matanfall.

Den mänskliga hjärnans belöningscentrum hos en "normal människa" aktiveras när man sköter om sin kropp, gör bra saker, får beröm, är förälskad etc. Men det finns också metoder att stimulera belöningscentrum på konstgjord väg. Både narkotika och tillåtna beroendeframkallande droger som alkohol, koffein (kaffe) och nikotin (tobak) ger en kemisk stimulering av belöningscentrum. Denna effekt är en viktig del av orsaken till att människor blir beroende av sådana droger. Stimulering av belöningscentrum blockerar också obehagliga känslor, och därför använder matmissbrukare likaväl som alkohol- och narkotikamissbrukare sitt missbruk för att blockera känslor, som de inte står ut med.

Hos "normala människor" stimuleras belöningscentrum när man gör bra saker. Det stimuleras av motion, därför att det är bra för kroppen att få motion.De stimuleras av ätande, därför att det är bra för kroppen att få näring. De stimuleras om man är förälskad, därför att det är bra för släktets fortlevnad att folk bildar par och skaffar barn. De stimuleras när man utfört en prestation eller när man får beröm, därför att det är bra att människor gör konstruktiva saker.

Om man stimulerar belöningscentrum med droger, alkohol eller matmissbruk så fungerar belöning inte lika bra när man gör bra saker. Missbruket blir en genväg till falsk lycka, en lycka som inte beror på att man gjort något bra.

Felaktig användning av belöningscentrum är speciellt vanligt hos en del människor, som har en personlighet som gör att de behöver mycket stimulans för att må bra, och som bär på en oro och stress, som kan dämpas med droger. Det finns alltså en gemensam faktor hos många olika typer av beroenden:

1, Alkholism och drogmissbruk
2, Matmissbruk
3, Sexberoende
4, Spelmissbruk
5, Självspäkning och anorexia nervosa (även när man framkallar skada på sig själv, kan detta stimulera belöningscentrum för att skydda kroppen mot smärta)

Socker kombineras ofta med andra droger, t.ex. koffein i Coca Cola, teobromin i choklad, koffein och teobromin i kola, som förstärker beroendeeffekten.
Personlighetsegenskaper som ökar risken för missbruk:
Forskning om matmissbruk visar att det är samma personlighetsdrag hos matmissbrukare som hos t.ex. alkoholmissbrukare: Ångest, nedstämdhet, olustkänslor, sårbarhet, impulsivitet, att påverkas mycket av andra och av vad man ser och hör, irritabilitet, och spänningar, ökat behov av spänning i livet. Dessa personlighetsegenskaper finns också hos många, men inte alla, överviktiga personer. Även anorektiker har många likheter, men utmärks speciellt av låg självkänsla, behov av att kontrollera sig själv.
Vissa personlighetsegenskaper är vanligare för vissa typer av matmissbrukare, t.ex. lågt självförtroende och behov av självkontroll hos anorektiker och spänningssökande hos bulimiker.
Behandling av sockerberoende:
Det är svårt att bli av med sockerberoende av samma skäl som det är svårt att bli av med andra beroenden. Friska människors belöningscentrum stimuleras när de gjort något bra, och av att få och ge vänskap och kärlek. Matmissbrukare har hittat ett snabbare sätt att stimulera belöningscentrum utan att behöva anstränga sig. Matmissbrukare, liksom andra missbrukare, använder missbruket för att möta livets svårigheter, istället för att ta itu med problemen och lösa dem konstruktivt. Missbruket undertrycker medvetenheten om obehagliga problem.
Psykoterapi vid matmissbruk syftar till att göra patienterna medvetna om de obehagskänslor, som de undertrycker genom sitt ätande, och att hjälpa dem att konstruktivt angripa livets svårigheter. När patienterna vågar känna de obehagliga känslorna, minskar trycket att missbruka. Psykoterapin syftar också till att identifiera den äkta hunger- och mättnadskänsla som finns men som är undertryckt hos missbrukaren.

Ska normala ungdomar behöva gå i psykoterapi för att de lurats in i fett- och sockermissbruk. Skall ansvarstagande föräldrar stå hjälplösa inför skolcafeterian? En del föräldrar försöker med samma metoder som vid alkoholmissbruk - att skapa en levnadsmiljö utan de lockelser som missbrukaren inte kan motstå. Detta kan fungera i hemmet, men så fort man kommer ut drabbas missbrukarna av omvärldens lockelser. Ifråga om tobak, alkohol och droger har vi lagstiftning för att reducera omvärldens lockelser. Ifråga om matmissbruk finns ingen sådan lagstiftning - matmissbrukarna är hjälplösa inför omgivningens lockelser.
En del föräldrar försöker skicka med barnen nyttig mat, men inga pengar. Men tonåringarna lyckas ofta skaffa egna pengar, att använda för att betala för missbruket.
Samhällets ansvar för sockermissbruk ?
Precis som ifråga om alkohol, tobak och droger, borde samhället sätta människornas och speciellt barnens hälsa framför marknadskrafternas behov av att profitera på beroendet. Detta är ett ansvar för alla, eftersom missbrukare och deras föräldrar bara kan avskaffa lockelserna inom hemmet. För den yttre miljön måste vi alla ansvara. Några punkter:
Ge inte barn sötsaker på dagis.
Ha inte skräpmat i skolcafeterior.
Ha inga godisbutiker och kiosker nära skolan.
Ge barnen mat utan socker vid barnkalas.
Ge barnen frukt i skolväskan - inte pengar.
Låt barnen gå till skolmatsalen när de är hungriga.
Förbjud reklam och lockande skyltning även för skräpmat, liksom vi redan gör för tobak, alkohol och narkotika. Socker och ett kan ge lika stora skadeverkningar!