Våra barns rättigheter

I ca 20 år har FN´s barnkonvention funnits. Sverige var ett av de första länderna som skrev under på att jobba utifrån den. Vår regering är ålagda att sprida information om vilka rättigheter våra barn har, till folket. Tyvärr når inte alltid budskapet fram. Det är svårt att tala för döva öron.

Hur mycket information vi än får, hur mycket medierna än gör för att sprida våra barns rättigheter, så finns det alltid sägare, som antingen genom total okunskap, eller brist på bättre vetande, säger sig inte acceptera vissa saker i denna konvention.

Jag kan inte alla stycken som står skrivna i den där luntan. Tror inte heller att det är så många som kan den utan och innan. Men använder man lite sunt förnuft, lite medmänsklighet och tänker på barnens bästa, så förstår och kan man redan ana sig till vad konventionen innehåller.

Alla gör vi fel ibland. Det sägs ju att det är mänskligt. Men när vi upprepar felen igen, och igen, och inte ens försöker reparera den skada vi orsakat, då vet jag inte om det finns några ursäkter längre...

Jag har alltid förundrats över människor som har förmågan att inte oroa sig i onödan. Jag fascineras över deras sätt att lite nonchalant rycka på axlarna och säga: Det blir som det blir... Men de har ju så rätt! Allt blir som det blir. En del saker kan vi styra över, men långt ifrån allt. Det gäller att vara förberedd. Är man det inte fysiskt - så kan man vara det mentalt!

Hur?

Jo, genom att tänka positivt och sätta händelser i lite större perspektiv.

Vuxnas oro ska inte barn behöva bära, kännas vid, eller ens behöva fundera över. För det är som sagt de vuxnas oro - inte barnens! Barn ska i den mån det går få leva ett liv fritt från "bekymmer", de kommer de att få tampas med tids nog när de blir vuxna, och då har de förhoppningsvis blivit väl förberedda på vuxenvärlden, genom en trygg uppväxt fria från vuxnas orosmoln.

Nu ska jag gå in och färdigställa köttsoppan jag påbörjat. Kött från våra tjurar. Potatis från vårt eget potatisland. (se bilden ovan) samt lite sallad att knapra på bredvid (bilden nedan). Ska jag göra klimp till? Jo, det måste jag nog. Annars blir min kära R ledsen...


Take care, live life - be happy!