Mamma...

För en vecka sedan gjorde min mamma illa sig när hon reste sig upp ur underslafen i en våningssäng. Hon stötte huvudet rejält i överslafen och har sedan dess lidit enormt, av det hon själv kallat "nackspärra". Idag uppsökte hon äntligen doktorn, eftersom ingen förbättring har skett sen dess.

Resultatet: Ilfart till akuten i Skellefteå, som efter röntgen beordrade mamma att vara i absolut stillhet, eftersom hon fått en fraktur på andra halskotan..! I morgon förflyttas hon till Umeå (ortopeden) som ska besluta om operation eller stabiliseringskrage, eller både och.

Vilket som, så betyder detta lång konvalecens för min stackars mor. Vågar knappt tänka på vad som kan hända om något går snett och frakturen förvärras. Tur att hon är där hon är... Mamma oroade sig mest för köttet hon saltat in, som skulle stekas i kväll, samt hur vi kommer att behöva möblera om i deras hem för att underlätta vardagen för henne när hon kommer hem. :-)

Det värsta är att närstående skällt på henne för att hon verkat trött och hängig. Är det så konstigt!? Fy skäms på er! Var är medkänslan hos folk..?

Nu ska jag försöka sova, tänker på min stackars mor som måste sova med värsta styva och stora halskragen i natt. Hoppas allt går bra för henne i morgon...

Take care - live life!