En klagovisa

Paula fick utskrivet ögondroppar mot allergi och ska tillbaka till vårdcentralen för att lämna blodprov för allergitest idag. De verkar ganska säkra att det är någon allergisk reaktion, så vi får väl se vad testen utvisar...

En förkylning bröt ut för Malin igår kväll. Säkert därför som hon var på så konstigt humör. Näsan rinner, ont i halsen och tjockt i huvudet på lilla gumman. Håller tummarna att hon hinner bli frisk innan hennes födelsedag på lördag.

Har själv en fruktansvärd huvudvärk idag. Det går sakta att skriva på datorn då bokstäverna tycks fara huller om buller och vill inte vara stilla. Har kräkts, men känner mig inte magsjuk. Aptiten är borta igen och allt jag för mot min mun gör mig illamående och äcklad.

Vilken klagodag det blev idag då... :-) Då kan jag ju lika gärna fortsätta att klaga. Eftersom jag genom åren lärt mig att det inte lönar sig att sätta allt för stor förhoppning till folks välvilja och samarbetsvilja, så inser jag nu att det är bättre att lägga energi på hur man själv ska handskas med oväntade händelser och känslostormar som passerar ens liv. Jag kan inte påverka hur andra ska uppföra sig eller bete sig, men jag kan däremot påverka hur jag själv ska förhålla mig till olika folks beteenden och yttranden.

Snälla, tysta, sävliga och varsågod-trampa-på-mig-vekå är borta. Död och begraven. Livet är för kort för att man senare i livet ska gräma sig över varför man inte gjorde si eller så, när man upplevde att man blev felbehandlad. Jag tycker att vi alla är skyldiga oss själva att vara ärliga mot vår omgivning om vad man accepterar och inte. Man behöver inte bli elak bara för att man säger vad man tycker. Ofta ligger problemen hos den som mottar ett ärligt svar som inte riktigt accepteras, istället för hos den som levererar det påstådda.

En "frisk" och "normal" människa förstår detta.

Har allt för ofta den senaste tiden blivit konfronterad med personer som INTE besitter samarbetsviljans nobla egenskap. Ett vanligt förhållningssätt till konflikthantering tycks vara att antingen stoppa huvudet i sanden, att hålla sig borta och totalt vägra någon konfrontation, eller att låtsas som att det regnar... Avståndstagande och hoppas på att alla konflikter bara går att sopa under mattan funkar ett tag. Den typen av kommunikation kallar jag envägs-kommunikation. Ett ypperligt exempel på konflikträdsla och sätt att utöva makt över andra genom att ej delta i lösningar på problemet. Blundar man nog hårt kanske det hemska försvinner...eller..?

Nu ska jag göra lite lunch till mig och Malin. Hoppas det går att äta. När R kommit hem vill jag ut och köra häst. Längtar ut i stallet...

Take care... P o K