Jag har helt underbara barn! Så säger väl alla föräldrar... men jag har verkligen det! Malin, min lilla späda Malin. Så liten på jorden, men oj vilken plats hon tar! Empatisk, ödmjuk, otroligt klok för sin ålder, snäll, rolig, tålmodig och en människokännare utan dess like. Paula, min goa stortjej. Envis, otroligt söt, rolig, snäll, öppen, modig, djurvän och läser djur otroligt bra, samt en duktig hushållerska.
I kväll visade Paula vilken bra egenskap det är att vara tålmodig och envis i hennes dressyrarbete med Nypon. -13 grader, halv åtta en lördagkväll, hur många trettonåringar hittar man då på en dåligt upplyst dressyrbana, tränandes på sin ponny...? Inte så många tror jag.
Paula berättade med stor entusiasm över att hon sett en fallande stjärna. Mmm, stjärnhimlen är fantastisk i kväll. Vindstilla och kallt. Snön knakar och knarrar ljudligt när man går på den. Bara Ni som upplevt det vet vad jag pratar om! :-)
Den lilla stunden på ridbanan ikväll, när jag beundrande tittade på min Paula, och stunden från mitt på dagen, när jag lät solen få värma mina bleka kinder när jag satt på altantrappen och såg Malin skrattande försökte hjälpa nr.5 med trickskidorna bakom skotern, det är sådana där stunder jag arkiverar bland "favoriterna". Så att man lätt kan hitta igen dom. Och plocka fram dem när de behövs.
Min minnesbank försöker jag fylla med glada, speciella minnen. Upplevelser man aldrig mer får se, känna, erfara... de vill jag kunna plocka fram bakom ögonlocken när jag väntar på att sömnen ska infinna sig, eller när ångesten kryper fram och skapar kaos, då vill jag hitta de där positiva stunderna... de som gör allting värt någonting...
Lova va rädda om varann, P o K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar